Tankar inför helgen
Domsöndagen
Kristi återkomst
Jag minns skolmatsalens doft på torsdagarna, då serverades ärtsoppa med pannkakor, en riktig svensk torsdagsklassiker. Soppan blev godare med en rejäl klick senap. Jag minns att pannkakorna var tunna och spröda, extra mycket välsmakande med lingonsylt som vi barn under höstlovet varit ute i skogarna och plockat.
Den torsdagstraditionen förde jag inte vidare till mina barn. Utan det blev en måndags tradition det där med tunna pannkakor. Måndagar var jag oftast ledig i min tjänst som predikant, pastor, präst och då fick jag det fina ansvaret att göra kvällsmaten till min familj.
Då blev jag blev dömd och bedömd av de mina. Jag såg på barnen och hustrun att de tittade lite misstänksamt på pannkakorna eller plättarna som man säger här i Piteå. De hade all anledning till sin misstänksamhet eftersom mina pannkakor var gjorda efter Kajsa Wargs kända citat, ”man tager vad man haver.” Jag letade i kylen eller skafferiet efter lite av varje som jag kunde vispa ner i min pannkakssmet. Det kunde vara en skvätt sockerdricka, en skvätt juice, riven apelsin eller äpple, någon bortglömd kokt potatis, ägg, finhackade köttbitar, korn, råg, havregryn eller vetemjöl, kort sagt allt som gick att slänga ner i smeten. Mjölk eller fil fick också plats. Ibland blev de väldigt goda pannkakor ibland ville de inte ens smaka. De frågade aldrig innan de skulle äta vad jag vispat i smeten. Men oftast fick jag tummen upp. Juice
Att bli dömd och bedömd det blir vi alla nästa varje dag. Visst är det ofta så att vi ser felen hos andra, men inte våra egna fel. Vi försvarar ofta våra handlingar med olika argument, som att det är den andres fel inte vårt. Om Gud skulle spela upp våra dolda tankar som på en bioduk, hur skulle vi då känna oss. Skammen, skulden, vanäran skulle göra att vi då bara vill gömma oss från alla anklagelser som skulle välla in över oss.
Till helgen firar vi kyrkoårets sista dag med temat, domsöndagen och Kristi återkomst. Vi läser om den slutgiltiga domen och hur vi kommer att bli dömda. Vår Gud har satt upp regler och lagar för våra medmänniskors säkerhets skull, han vill att vi ska vara rädda om varandra.
Du och jag som vanliga Svenssons orsakar problem för Gud med våra stora eller små synder. Bibeltexten berättar för oss att böcker ska upplåtas, att Gud ska gå till doms med oss alla. Paulus skriver i Romarbrevet;
”Alla har syndat och gått miste om härligheten.”
Han skriver också att; ”Syndens lön är döden,
men Guds gåva är evigt liv i Kristus Jesus, vår Herre.”
Inför Gud är vi alla lika skyldiga, men det som jag tycker är så underbart med denna söndag, det är att jag får i min krönika möjligheten att berätta om Guds kärlek till oss, att i Jesus är vi benådade, alla vi som vill ha med honom att göra, vi kan gå fria. På domens dag ska vi upptäcka att domaren och försonaren är den samme. Han kommer att visa sina såriga händer och säga till dig och mig, dessa sår är er frälsning.
Frälsaren bjuder oss till bords, där kanske vi får känna doften av pannkakor, vi ska få höra rösten av domaren och försonaren som säger. Välkommen in mitt barn, du är väntad.
En skön helg önskar jag dig Allt gott
Gösta Degerman
Söndagen före domsöndagen
Vaksamhet och väntan
”Hallå var är du?” Det kunde höras i min fråga att det fanns en viss oro i min röst. Klockan var över 22.00 och Anita hade inte hört av sig på hela kvällen. Lättad kunde jag höra att hon strax var bakom dörren.
Det rasslade till i ytterdörrens lås och in kom Anita, hennes hållning visade att hon var trött men hennes ansikte strålande av lycka. Hon hade varit på Blåsmarkskörens avslutningsfest, en kör som existerat i över 30 år. Anita har varit medlem i ca 20 år. Det har varit en trogen skara som träffats måndagar till övning inför olika evenemang. Musikerna har varit lite olika genom åren men körmedlemmarna har varit Blåsmarks kören trogen. Nu var den epoken över, talen blev många med överflödande tacksamhet, men sorgen var stor att det nu var över det som fått betyda så mycket för många. Jag fick en rejäl informativ genomgång av vad som hänt under kvällen med sånger, vittnesbörd och fika. Jag såg i min hustrus ögon att hon var uppriktigt ledsen att ”hennes” kör nu var ett avslutat kapitel.
En gång ska alla som har Jesus som Herre bilda en kör där vi ska få sjunga en gemensam sång som vi alla känner igen. Sången är den som sjungs inför Gud och lammets tron som det står i vår bibel. Om språket är pitemål, umemål, engelska eller himmelska det får vi se och höra då.¨
Helgens texter är allvarliga när de talar om att vara vakande inför att Jesus ska komma tillbaka.
När vår son Kristoffer var ca 5 år gammal fick han det stora förtroendet att bära en fin glasskål ner från övervåningen till köket. Mamma Anita skickade med honom ett förmanande ord, ”Var försiktig.” När han kom till det nedersta trappsteget såg han mig sitta vid köksbordet, då ropade han stolt. ”Pappa se vad jag kan!” Just då hände det som inte fick hända. Han snavade och ramlade handlöst till golvet och med honom den fina glasskålen som gick i tusen bitar. Han klev upp och tittade förskräckt på den sönderslagna skålen och började stor gråta. Inte så mycket för att han slog sig utan mer för sitt misslyckande. I stället för att förebrå honom gick jag fram till honom och tog honom upp i min famn, vi satte oss vid köksbordet där han fick gråta ut vid mitt bröst. Han hade misslyckats men möttes av Pappas öppna famn.
Inför Jesu ankomst ska vi vara förberedda. Jag ringde och var orolig att det hänt något med min hustru. På samma sätt har Gud oro i rösten när han ropar, ”Hallå var är du mitt barn?” Vår Herre vet att vi har misslyckats och många saker har kraschat i våra liv. Men han är en Gud som böjer sig ner och tar oss upp i sin famn mitt i våra misslyckanden. Det är en sådan Jesus som jag tror att vi har att vänta. Gud frågar inte hur from och laglydig du varit, utan frågan lyder, vill du?
En skön helg
Allt gott
Gösta Degerman
Tjugotredje söndagen efter trefaldighet
Förlåtelse utan gräns
Under mitten av sjuttiotalet var mina ryggbesvär så jobbiga att jag försökte hitta ett annat arbete som var mindre betungande för min krånglande rygg. Det ledde till att jag tog på mig att sälja livförsäkringar till ett av de större försäkringsbolagen.
Min försäljning tog genast fart och ledningen i det stora försäkringbolaget hörde av sig för att erbjuda mig en fast anställning. Men först skulle jag grillas av deras personalrekryteringsavdelning i Stockholm. När jag kom dit var det fullt av sökande till samma tjänst som hade olika examina och fina titlar.
Jag som en enkel snickare från Norrland förstod att här hade jag ingen chans att få någon anställning bland alla dessa högutbildade herrar och damer.
Visst är det konstigt att det heter livförsäkring?
Den försäkrar ju inte någon om att hon eller han ska få liv. Försäkringen träder ju i kraft först när man är död. Konstigt då att det skulle heta livförsäkring.
En livförsäkring som verkligen håller det den lovar, det är en försäkring som försäkrar oss om att vi får liv. Denna försäkring är också gratis.
Den är förskottsutbetald och kan inte överlåtas till någon annan.
Försäkringsbrevet lyder så här:
"Så älskade Gud världen att han gav den sin ende Son för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha ett evigt liv"
Tänk att du och jag har en livförsäkring genom Jesu offerdöd på Golgata,
det enda vi behöver göra för att godkänna denna livförsäkring är att tacka ja till den.
Helgens tema är förlåtelse utan gräns
Den här delen av evangeliet är bland det svåraste att förstå, att ta emot förlåtelse. Som människa vet vi våra brister och svagheter, vi ser gång på gång hur vi misslyckas med våra goda intentioner. Vi har svårt att förstå att det finns en förlåtelse som är utan gräns. En av våra fäder skrev att lagen är någorlunda känd men evangeliet är en förborgad hemlighet.
I Romarbrevet 5:10 läser vi, ”Om vi då var Guds fiender men blev försonade med honom genom hans Sons död, så kan vi därför, nu när vi är försonade, också vara säkra på att vi blir räddade genom hans liv.”
Inte att vi ska bli förlåtna, utan att vi blev förlåtna, inte genom vår ånger, bön, omvändelse, eller tro.
Hur blev vi förlåtna? Jo vi läser, Genom hans Sons död.
Inte sedan vi blev hans vänner, utan när vi var hans fiender.
Vi läser att allt är fullbordat i Jesu offerdöd för oss.
Min vän var glad för den livförsäkring som utbetalats för din räkning.
Hur det gick med min anställning i försäkringsbolaget? Nej, jag fick inte jobbet, men tur var väl det. Nu kan jag få erbjuda en livförsäkring som är gratis.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Alla helgons dag
Helgonen
Det kom ett stort vitt kuvert i vårt brevinkast. Det var inte från någon myndighet det såg jag på en gång eftersom mitt namn var handskrivet med bläck. Det var min systerdotter Veronica som skickade mig en artikel som legat gömd i någon av min mors fotopärmar.
Jag har läst artikeln någon gång tidigare eftersom den handlar om min mor och far och alla deras barn. Det var tidningen Västerbottens kuriren som hade gjort hembesök till vår familj. Artikeln var publicerad den 13 december 1951. Det var bilder där mina sju äldre syskon kom sida vid sida på väg hem från skolan. Snön yrde kring deras fötter men alla verkade glada att få komma hem. Det var ju lite unikt att sju barn från samma familj gick i samma skola och i var sin klass. En annan bild är taget i vårt vardagsrum där jag som en några månaders baby låg i mammas armar med syskonen runt omkring som verkade spända och glada över att få se nr 11 av syskonen fotograferas.
Veronica skickade mig den eftersom den aktualiserades i samband med vår syskonträff för någon månad sedan. Vi den träffen kom många minnen från vår barndom upp till ytan när vi berättade roliga episoder från vår uppväxt.
Jag tänkte att det där ska jag försöka komma ihåg för att kanske skriva någon gång i mina krönikor. Det är med glädje jag läste artikeln men också har det kommit en sorgens tår eftersom flera av dom som finns med på bilderna inte längre är i livet.
Vi firar allhelgonadagen till helgen.
Då påminns vi om alla som gått före oss in i den himmelska vilan.
Vi påminns om människor som under sin jordevandring varit våra förebedjare.
Deras böner är inte förgäves, de förvaras som en vällukt inför Faderns ansikte, dessutom talar skriften om att Jesus är vår förebedjare inför Fadern.
”Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar?
Men ingen av dem är glömd av Gud.
Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade.
Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar.”
Så kan vi läsa i en av helgens texter. Kan du tänka dig att han som har skapat kosmos och Micro kosmos, han som väger upp havets vatten i sin hand, han som mäter upp hela himlen i sin hand, han säger att han känner dig så väl att han vet huvudhåren som finns i din hårborste. Han känner dig och mig så väl att till och med våra huvudhår är räknade.
En vers är borttagen i psalmen 248 som Lina Sandell skrev,
”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara”
Den vers de plockat bort börjar:
” Se han räknar håren alla som från våra huvud falla.”
Lina Sandell ville med sin psalm berätta om en nådig Gud som ser och hör oss var och en. Så vill jag tänka om de mina som nu är borta, men de är inte borta från mina minnen
.
Min erfarenhet är att det finns ett djupt engagemang från Guds sida till dig som sörjer. Han vill trösta, hjälpa och stötta. Han lämnar dig inte ensam, du är inte glömd av Gud.
Jag ber att all nåds och trösts Gud ska vara dig nära.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet
Samhällsansvar.
Den här krönikan skriver jag på kvällen den 7 oktober.
I nyhetssändningarna under dagen har man uppmärksammat massakern som terrororganisationen Hamas riktade mot Israel för tre år sedan. Under förmiddagen vid 06.29 hölls en tyst minut på flera platser runt om i Israel.
Det var vid detta klockslag som terrororganisationen Hamas stormade över gränsen till Israel och inledde sin massaker för tre år sedan,1200 personer dödades.
Denna händelse är ständigt närvarande för de flesta Israeler, sa SVT:s Mellanösternkorrespondent Gilda Hamidi-Nia vid morgonstudion. I år kan Israelerna känna en viss lättnade att alla gisslan nu hämtats hem, både levande och döda, är tillbaka i Israel, sa Gilda Hamidi-Nia.
Den här dagen är det trångt på Jerusalems gator på grund av att Lövhyddohögtiden inleds denna dag. Det är en dag av glädje och fest men också sorg och fasta. Det Judiska folket har alltid levt med kontrasterna av sorg och glädje. Sukkot eller lövhyddohögtiden var en av tre vallfärdshögtiderna som firades i Israel. Tidningen världen i dag refererar till en intervju av Gazafotografen Motaz Azaiza som medger att Hamas ledarna fick bestämma vad som skulle visas för världen utanför Gaza.
Denna fotograf har hyllats för sina bilder från Gaza.
Nu erkänner han att han inte var ärlig med skildringen från Gaza.
Allt enligt tidningen Världen i dag.
I helgens texter läser vi att en stor hop av längtande människor följde Jesus. Det var trångt på Jerusalems gator även vid denna tid. Jesus bar med sig ett budskap om fred och att han ska förkunna rätten för folken. Det står att han inte ska bryta av det knäckta strået eller släcka en tynade lågan.
Det står också att hans Namn ska ge folken hopp.
Hoppet och befrielsen är något man firar under lövhyddohögtiden, ett hopp om fred och frid. Under gamla testamentets tid offrades en rad tjurar för välgång och lycka till alla folken runt kring Israel. Det är ju cyniskt att just vid detta tillfälle slaktar Hamas 1300 Israeler. Vid lövhyddohögtid då dansas det på gatorna, man kramas och önskar varandra shalom. 2026 gråter, tröstar och skrattar man på en och samma gång. Israeliterna tar ansvar för varandra, ingen blir utanför utan alla rycks med i sorge och glädjetåget.
Det finns även ett djupt samhällsansvar bland oss svenskar i dag. Det finns en vilja att hjälpa, en vilja att ge en hjälpande hand till de behövande. Svenskarna engagerar sig ideellt på sin fritid och det ideella arbetet beräknas motsvara fler än 300 000 heltidsjobb. Svensken tar verkligen ett samhällsansvar. En som fullt ut har tagit ansvar för dig är Juden, Israeliten, vår Herre Jesus Kristus. Han gick i döden för att du och jag ska få leva det nya livet med honom. Denna dag hälsar han dig med sitt shalom, frid vare med dig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Tjugonde söndagen efter trefaldighet
Att leva tillsammans
Vet du vem Jakob, Josef, Simon och Judas är? Jo det är namnen på Jesus bröder i Nasaret. Han hade också systrar men hur många dom var vet vi inte. Men det vi vet är att Jesus hade en familj med en mor och en far och syskon som han levde tillsammans med.
Bibelforskare menar att Jesus måste ha haft minst sju syskon. Det är de fyra bröderna som jag skrev här ovan. Du kan läsa om det i (Matt 13:54-56.) Dessa forskare menar att han hade minst tre systrar, kanske fler, eftersom Matteus använder uttrycket "alla hans systrar". Vad hans systrar hette får vi inget svar på, varken i bibeln eller i några andra skrifter.
Hans bröder Jakob och Judas blev ledare in den nya Jesus rörelsen och skrev uppmuntrande brev till församlingarna runt om i Asien efter Jesu död och uppståndelse. Jakob blev den förste biskopen och Judas och hans hustru och deras barn tillsammans med Jesu mor Maria bildade den första Messiastroende församlingen i Jerusalem.
Det blev en familjeförsamling där nära och kära kom till tro på en uppstånden Jesus. Det står om dom att de kom tillsammans i helig uppriktig tro. Helgens texter handlar om att leva tillsammans. Jesus gjorde det med sina syskon och med dom som följde honom och lyssnade till hans undervisning.
Jesus hade ett stort intresse för de sina. Det jag ville belysa med mina rader är att han har ett stort intresse till dig som läser detta. Han har vänt sitt ansikte till dig. Du är sedd och genomälskad. Du vet ju hur det är med ett litet barn som leker på köksgolvet, hur stora starka karlar lägger sig ner och jollrar och leker med det lilla barnet. De lägger sig ner på golvet för att få se in i det lilla barnets små glada ögon. Tänk vilket stort intresse ett litet barn orsakar bara genom att vara sig själv. Du är sedd och älskad därför att du är du.
Hebreiskan har inget ord för närhet utan där använder man ordet ansikte. Herren har vänt sitt ansikte till dig säger vi i välsignelsen.
Barnet som får närhet, ansikten som är fyllda av förundran, glädje, ömhet och kärlek vända mot sig vågar ge sig ut på upptäcktsfärd. Barnet vänder sig om för att söka mammas och pappas ansikten och så länge hon ser dessa tillvända ansikten vågar hon gå längre och längre bort.
Det jag vill med mitt skrivande är att få presentera det ansikte som är vänt till oss. Ett ansikte som säger, jag vill leva tillsammans med dig.
Det ansikte som lyser klarare och varmare än alla andra ansikten. Guds ansikte, som visar sig i Jesus Kristus.
”Herren välsigne dig och bevare dig, Herren låter sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig. Herren vände sitt ansikte till dig och ger dig frid.
I Guds Faderns, Sonens och den Helige Andes namn, Amen!”
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Tacksägelsedagen
Lovsång
I början av åttiotalet satt en ung tjej i en TV studio och blev intervjuad av en reporter om sin tro. Flickan frågade om hon kunde få sjunga en liten visa för honom. Då sjöng hon med att hon använde sig av teckenspråk ord från psaltaren.
”Mitt hjärta flödar över av sköna ord, jag säger.
Du är den skönaste bland mänskors barn den skönaste.
Min dikt gäller en konung en konung gäller min dikt.”
Det var en ung Carola Häggkvist som blev intervjuad. Jag blev djupt imponerad av denna unga flicka. Den lilla visan förstärktes väldigt tydligt genom hennes dövtolknings handrörelser. Orden är hämtade från psaltaren 45. Studioreportern verkade märkbart påverkad av den frimodiga tro som levererades där i studion.
Den 8 augusti i år möttes flera tusen kristna från olika samfund i Kungsträdgården i Stockholm för att lovsjunga Jesus som konung och frälsare.
Ett nyhetsinslag från en Amerikansk TV station visade hur svenska unga män jublade och tillbad Jesus som sin Herre. Som ett av världens mest sekulariserade länder var det en stor nyhet i amerikanska medier men i den svenska mediavärlden var det ganska tyst.
Söndagens text handlar om hur 10 människor får uppleva ett mirakel i sitt liv när dom möter Jesus. Men det märkliga är att det bara är en av dem som vänder tillbaka till Jesus och tackar honom.
Speglar detta bilden av hur det fungerar i vårt samhälle. Skulle vi inte lite mer sprida en uppmuntrande och tacksamhetens doft omkring oss. Jag tror att vi alla skulle må bra av det.
Vi som tror på Jesus Kristus, har ju världens bästa budskap att förmedla. Det är ju ett glädjebud från himlen som också änglarna böjer sig ner, för att ta del av, skriver Petrus.
Det är väl inte underligt att människor i dag flödar över av tacksamhet när de fått göra det obeskrivbara mötet med Gud själv.
Han som mäter upp havets vatten i sin hand och mäter himlarymden mellan sin fingrar han säger, att inte ett hårstrå från våra huvuden ska falla till marken, utan att han vet om det. En sådan Gud har vi, som har all makt i himlen, och på jorden. En Gud som har omsorg om oss var och en. Vi är inte utlämnade åt oss själva.
På väg in mot Jerusalem läser vi i helgens texter,
att det var en jublande skara som ropade med glädje,
”Välsignad är han som kommer, konungen, i Herrens namn.
Fred i himlen och ära i höjden.”
Kanske hördes även lovsångstoner från psaltaren 45 på Jerusalems gator.
”Mitt hjärta flödar över av sköna ord, min dikt gäller en konung.”
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Den helige Mikaels dag
Änglarna
Ted Gärdestad, Py Bäckman, Lisa Nilsson, Marie Fredriksson är bara några av svenska artister som sjungit och skrivit om änglar. Änglar är teman som många låtskrivare återkommer till när de vill spegla något vackert.
Ted Gärdestad skriver om en flicka som han återger som en ängel. Någonting rent och fint, något som man vill ge allt det fina som en människa kan ge. Den varma kärlekens omsorg.
I vår psalmbok finns det inte så många psalmer som handlar om änglar. Men i psalm 333 kan vi sjunga och ryckas med i de rytmiska takterna när vi i glädje sjunger om att änglarna sjunger i himlen och att glädjen blir stor när vi sjunger sången i himlen. Det är bland annat Britt G Hallqvist som är författare till denna glädjefyllda psalm. Andra skriver om att änglarna vakar, och leder oss, de jagar bort mörkret och tröstar oss.
När våra barn var små köpte vi änglatavlor som vi hängde upp ovanför deras sängar. På samma sätt har vi gjort med våra barnbarn. Det gläder morfar/farfars hjärtat att se hur barnbarnen låter dessa enkla tavlor hänga uppe ännu i denna dag. Tavlorna ger en hälsning från himlen om att det finns någon eller några, ja kanske som en psalmförfattare skrev, om ”många tusen änglars skara,” som omsluter dom.
Petrus skriver i sitt första brev i första kapitlets 12 vers att änglarna längtar att få blicka in i evangeliets hemlighet. I en översättning står det att de böjer sig ner för att få del av evangeliet. Ordet evangelium är grekiska och betyder bland annat, ”extra ordinärt goda nyheter” eller som någon översättare skrivit ”för bra för att vara sanna nyheter”
Änglarna är heliga, de är sändebud eller budbärare som kommer med gott budskap från Herren.
Nästa alla böcker i bibeln talar om änglar. När de dyker upp blir de tvungna att säga, ”Var inte rädd eller frukta inte.” Dom orden återkommer i vår bibel 365 eller 366 gånger. Ett var inte rädd för varje dag under året.
I en av helgens texter läser vi att Petrus sitter i fängelse
Petrus var fastkedjad med väktare omkring sig. Men mitt i denna ångestliknade tillvaro säger texten att han sover. Han verkade obekymrad om vad som väntade honom. En ängel väckte honom, kedjorna föll av och fängelsegrindarna öppnades, ängeln förde honom ut i friheten igen.
En ängel, en budbärare från himlen kom till den unga flickan Maria och hälsade henne med. "Var inte rädd.. du har funnit nåd inför Gud".
På samma sätt vill jag i min krönika vara en budbärare till dig i dag och hälsa dig med samma ord.
Var inte rädd, i Jesus Kristus har du funnit nåd inför Gud.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Sjuttonde söndagen efter trefaldighet
Rik inför Gud
Hösten är bärtid. Vi, hustrun och jag, har goda vänner som nästan varje höst kommer till oss med vinbär, lingon, blåbär och hjortron.
Några vänner från Skellefteå kom på besök med mogna krusbär.
Nästa dag ställde jag mig att koka bären, det är lite extra gott med sylt som man själv har kokat och rensat bären till.
Jag använde krusbärssylten till morgonfilet det var jättegott. Så där syrligt och samtidigt sött. Ungefär som jag gissar att vindruvorna i den stora vinstocken smakade som det berättas om att de israelitiska spejarna kom bärandes med för att demonstrera hur rikt landet var som låg framför dom.
Druvklasen är symbolen för den här söndagen i svenska kyrkans kyrkoalmanacka. Druvklasen ska påminna oss om Israels första försök att nå det land som Gud lovat Abraham, Isak och Jakob. De stod inför det land som Gud själv sa att det är ett land som dryper av mjölk och honung.
Bilder i den Kristna traditionen visar hur två män bär en druvklase mellan sig för att visa upp för Israels folk vad som fanns i detta land. Det visade sig vara ett överflödande rikt land som Gud hade lett dem till ett bördigt land, med en rikedom av frukt och enorma skördar, precis som Gud hade lovat. Men det fanns en hake, i landet bodde ett högrest folk ja till och med ett folk som såg ut som jättar.
Även om spejarna Josua och Kaleb försökte argumentera för att gå in i landet så vågade inte Israels folk gå trots att Gud hade sagt att de skulle gå.
Så kan också vi få höra i dag att människor inte vill följa med in i det himmelska landet som flyter av mjölk och honung. De tycker att den kristna tron är tråkig och irrelevant. Vi har det så bra här varför ska vi lyssna till det som sägs i kyrkorna, det är ju så tungt och dystert.
Helgens texter är väldigt allvarliga och de ställer frågan om hur vi har investerat våra liv. Har vi investerat i oss själva eller har vi investerat i våra medmänniskor.
Texterna talar till oss om pengadyrkan. Hur fel vi hamnar när pengarna får styra och vårt ego, blir centrum för vår livsfilosofi. En gammal predikant sa; ”Det svåraste för Gud att frälsa, det är våra plånböcker.”
Jag har sagt det förr, jag tror att Jesus aldrig skulle kunna bli stadsminister i Sverige. Eftersom han säger, ”Ge så ska du få”, ”Om någon slår dig på din högra kind vänd också den andra till”, ” Gå och sälj allt det du äger, kom sedan och följ mig.” ”Allt vad ni vill att människorna ska göra mot er det ska ni också göra mot dem”, ”Ge lån utan att hoppas få igen”
Den bild jag vill förmedla är att Gud står här i dag och vill locka dig med den stora druvklasen den stora rikedomen som är Jesus. Våga ta steget in i det land som dryper av mjölk och honung. Jesus är den som Gud Fader håller upp inför oss och säger, var inte rädda kom för Jesus har betalt det högsta priset för oss. Han har ropat ut i tronsalen, ut i atmosfären, ut i världsrymden, att skulden är betald. Den Onde har lagt ett motbud för din och min själ, men Jesus har köpt oss, betalningen är fullständig, vi är fria. Han ropade på korset, ”Det är fullbordat.”
Allt gott
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman
Femtonde söndagen efter trefaldighet
Ett är nödvändigt
Mina öron har jag haft besvär med hela min uppväxt. Vid fyra års åldern opererades jag för benröta i örat tror jag det hette. Vid 10 års åldern plockade läkaren ut ett par stora fetvaddstussar från mina öron. Jag hade för många gånger sagt va, till syskonen och mor därför blev det bussfärd till Umeå lasarett där den enkla operationen ägde rum.
Det var som ett mirakel minns jag när fetvaddstussarna togs ut från mina öron.Jag hörde på ett helt nytt sätt, både fåglarna och bäckens lugna porlande. Att kunna lyssna är ju en bra sak i livet. Jag kom ihåg mina tidiga problem med öronen när det plingade till i min telefon och jag kunde läsa meddelandet från audionomen att jag var välkommen att prova in hörapparater. Under flera års tid har jag många gånger fått säga va, till min hustru. Ofta har jag varit tvungen att ställa mig framför henne för att höra vad det är hon har att säga till mig. Nu ska det bli ändring på det, för när jag får mina hörapparater kan jag sitta i vardagsrummet och höra henne ifrån köket. Men jag har klurat ut att det finns ju en avstängningsknapp på de där apparaterna också.
I söndagens texter möter vi Jesus på hembesök hos vännerna Marta, Maria och Lasarus. Maria och Lasarus sitter ner tillsammans med några vänner för att lyssna till det Jesus hade att säga. I en översättning står det om folket kring Jesus att de hängde vid hans läppar, de ville höra allt det som kom ut ifrån hans mun. Jesus är ju ordet från Gud därför är det så viktigt att lyssna till ordet som kommer från hans mun. Marta stressade i köket men Jesus säger till Marta att Maria hade valt den goda delen, nämligen att lyssna till ordet.
”Tron kommer alltså av att man hör budskapet, och budskapet hörs genom Kristus ord.” skriver Paulus i Romarbrevet 10.
Maria valde det enda nödvändiga. Hon valde att sätta sig ner vid Jesu fötter för att ta del av hans undervisning. Hon ville vara nära, för att inte missa något av vad Jesus hade att säga.
Det är ju val på söndag, hur och vem vi väljer till regering, landsting eller kommun kommer att prägla de beslut som vi blir en del av de närmaste åren.
Det jag menar som är det allra viktigaste valet i detta liv är hur vi ställer oss inför evigheten. Jesus säger att det allra viktigaste valet är att stanna upp och lyssna till hans ord. Jesus vill att vi ska släppa taget om allt detta jordiska och i stället söka Guds rike, för när vi gör det,
då ska också allt det andra falla på plats. Vi behöver ratta in Guds hörapparat till att lyssna.
Ett är nödvändigt och det är att söka Jesu närvaro i sitt liv.
Där finns tryggheten, där finns bekymmerslösheten, där finns glädjen, där finns hoppet, där finns förlåtelsen, där finns upprättelsen, där finns livet. I de flesta antependier i våra kyrkor står det med sirlig stil. Hör så får er själ leva.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Fjortonde söndagen efter trefaldighet
Enheten i Kristus
Enhet är hopsatt av två ord, en-het. Het är ju också att vara varm, i det allmänna talet är ju att vara het något positivt. Vi har orden som inne, trendig, eldig, kryddstark, hetsig, ivrig, högaktuell, rykande färsk.
Jag har haft 12 syskon. Vi är 9 stycken som fortfarande är i livet. Det blir inte så ofta som vi träffas eftersom vi är utspridda över Sveriges avlånga land. Men den 19 september ska vi försöka att träffas i Tavelsjös gamla prästgård som är omgjord till ett värdshus där man kan äta god mat med vacker utsikt över Tavelsjön. När vi träffas kommer det att bli kramar, skratt och kanske gråt, eftersom vi också kan dela det som är svårt och sårbart. Vi har haft samma uppväxt, samma föräldrar och ätit samma mat, trots detta är vi ganska olika varandra. Men ändå känner vi en stark enhet och kärlek till varandra.
Många av orden i ingressen kan jag se i mina syskon, där finns hetsighet hos somliga, iver och eldighet hos andra men framför allt känner jag en värme från dem alla.
Söndagens texter handlar om enheten i Jesus Kristus. I kyrkan på jorden, finns många olika individualister. Vi är mycket olika på alla sätt men vi strävar att fungera som ett team, ett lag, en kyrka. I sin förbön för oss ber Jesus i texterna om, att hans församling ska var ett, som Han själv och Fadern är ett.
Genom två olika sorters språk försöker Johannes i sin text berätta för oss, hur det Gudomliga livet i Kristus verkar i oss som hans lärjungar. Nämligen genom kärlekens och enhetens språk.
I Johannes texten så har Jesus ett ärende till oss i dag.
Han har en längtan till enhet, ”Du Fader är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”
I episteltexten kan vi se hur Paulus argumenterar för att korinterna ska ha sin identitet i Kristus inte i någon annan. Församlingen hade delat upp sig i fyra olika grupper. Appollos, Kefas (Petrus) Paulus och Kristus.
Hans frågeställning är tre:
1. Är Kristus delad?
2. Vem blev korsfäst för er skull?
3. I vems namn döptes ni?
Varför är ni så osams i kyrkorna? Den frågan dyker upp då och då. Visst kan det se ut som om vi vore mycket osams men det är ju så att vi är människor med olika behov och även olika sätt att utrycka oss på. Orden i ingressen omkring en-het syns tydligt i våra kyrkor.
Jag lånar tre olika sätt att nå enhet av Carl Erik Sahlberg.
Numer ett: Bön. Vi får be på olika sätt, men vi måste kunna be ihop. Den församling som ber tillsammans, förblir tillsammans.
Nummer två. Diakoni. Den hjälpbehövande frågar inte efter om det är en baptistisk eller en katolsk hand som räcks mot honom. Han tar vilken hand som helst. Diakoni främjar samarbete.
Nummer tre. Jesus. Vi är olika- precis som de första lärjungarna. De var samlade kring Jesus. Vi borde kunna det också – samlas kring honom. Om han försvinner från våra kyrkor då har vi splittring. Jesus är den som förenar.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
13 söndagen efter trefaldighet
Medmänniskan
”Pappa om man är kristen får man inte vara hemma då?”
Det var den lille pojken som tog sin pappas hand för att få hans uppmärksamhet. Pappan fick frågan av sin son i kyrkans foajé när familjen var på väg att ta av sig sina vinterkläder inför den kommande gudstjänsten.
Den lilla grabben ställde frågan till sin pappa på grund av familjens och speciellt pappans stora engagemang i det kyrkliga arbetet.
Likartade problemställningar finns inom idrotten där nitiska föräldrar arbetar för sin och barnens idrottsförening. Något liknade för de som i sin iver för sitt politiska parti glömmer bort ansvaret för familjen. Pappan som har sin stora hobby att skruva i gamla bilar så att den enda möjligheten för barnen att träffa sin far är att ligga på det kalla garagegolvet för att få kontakt med sin pappa. Eller mamman som i sin iver att hålla huset rent och snyggt i princip städar ut sina barn från huset.
Det finns många exempel på hur vi som människor glömmer bort det som är vårt allra viktigaste ansvar, nämligen vår familj.
I en av texterna denna söndag ger Jesus en liknelse om hur vi som människor ska vara mot varandra. Han berättar om en blödande och slagen man som får omsorg och hjälp av en person som var föraktad och illa sedd av de flesta. Denna föraktade man stannade upp och tog sig ann den slagne, han visade sig vara en sann medmänniska. Jesus berättar att präster och kyrkliga företrädare bara gick förbi den slagne eftersom de tyckte att de hade viktigare saker att göra i kyrkan.
Våra kyrkor och bönhus önskar jag, skulle få vara vårdinrättningar där de slagna skulle få vård, där de förkastade skulle få bli sedda, där de föraktade skulle få bli upprättade, där brustenheten skulle få sin plats.
Att vara medmänniska är att se, höra och bry sig om sin nästa.
Eved-Melek och tre oomnämnda personer läser vi om i en av helgens texter.
De hjälper profeten Jeremia upp ur en brunn dit han slängts på grund av sitt profeterande. Dessa fyra hjälps åt att dra upp Jeremia från den dyiga djupa brunnen. Den berättelsen är en fin bild på medmänsklighet. Fyra personer hjälps åt för att rädda en annan människa i en mycket svår situation. Att var medmänniska handlar om att vara där, vara närvarande, behjälplig, lyssnande.
Den lille pojkens fråga till sin pappa löd,
”Pappa om man är kristen får man inte vara hemma då?”
Jo absolut kan man vara hemma eller på jobbet eller i idrottsföreningen eller i politiken och vara kristen, men mitt råd är, att familjen ska vara prio ett i våra liv. När vi låter vårt engagemang leva i familjen då går vi guds vägar.
Nu inför valet den 13 september bjuder politikerna över varandra med olika bidrag till barnfamiljerna. Det största bidraget som kan ges till barnen är TID.
Medmänsklighet är att ge varandra tid. Att vara närvarande, lyssnade och engagerande.
Det finns en som lyssnar, det finns en som är närvarande, det finns en som har tid, hans namn är Jesus. Se människan, se Jesus.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Tolfte söndagen efter trefaldighet
Friheten i Kristus
”Nu får ni gå ut på gården och ställa er vid expeditionsbyggnaden,”
sa jag till ungdomarna som var samlade i Storstrandskapellet i början av 1980 talet. Jag skulle vara åskådningsmaterial till temat, bunden men dock fri.
Lydigt tog ungdomarna på sig sina ytterkläder och gick ut i vinterkvällen för att se mig ta stegen upp på expeditionsbyggnadens tak med en snöskyffel i min hand. Jag band fast mig med ett stadigt rep vid skorstenen och började skotta av taket. Predikanten för kvällen ville att jag skulle illustrera hur det var att vara bunden till Kristus samtidigt vara fri att agera. Jag kunde stå upprätt och med båda händerna skotta bort snön från taket. All frihet hade jag på grund av att jag var bunden vid skorsten genom det tjocka repet.
Efter den korta illustrationen gick ungdomarna in för att lyssna till kvällens predikant som skulle förklara vad de nyss hade sett. Om ungdomarna förstod något av det som vi gemensamt försökte berätta om genom predikan från taket eller talarstolen, det vet vi än idag inte hur det landade hos de unga.
Helgens texter handlar om att leva i den frihet Jesus ger oss. Du och jag lever i en tid där vi matas med frihets tankar. Vi är fria i vårt Sverige att välja regeringsalternativ vilket vi ska göra den 13 september. Vi menar att vi är fria att leva som vi vill utan att någon annan ska döma oss och lägga sig i hur jag vill leva. Men den friheten är väldigt skör eftersom den gör att vi blir fångade i att hela tiden lyfta vårt eget ego.
Den kristna friheten däremot ger oss en frihet från skuld och skam. I Kristus är vi befriad från våra rädslor att misslyckas. I Kristus är du och jag redan fri, älskad och sedd.
Den kristna friheten är också att vi inte längre behöver använda vår energi till att bekräfta oss själva. Jesus gör oss fria att faktiskt se andra. Fri att älska, tjäna och finnas till utan att gå med baktankar om vad vi ska kunna vinna på våra beslut.
Vi har fått en frihet till att följa Jesus, det öppnar nya och fantastiska möjligheter. Jesus erbjuder oss en fullständig upprättelse, total förlåtelse och en mästerlig livsfilosofi, en radikal kärleksförklaring inte bara till oss utan till en hel värld.
Friheten i Kristus handlar inte bara om att bli fri från sjukdom och felaktiga bildningar. Det handlar också om att få se den befrielse som Jesus gav oss alla vid sin korsdöd och uppståndelse. Jag har många gånger fått se detta under ske när någon människa har upptäckt att Jesus är levande och närvarande mitt i livet. Att se den glädjen, friden och hoppet som genomsyrade hela deras varelse, det är ett under som jag önskar att alla skulle få vara med om. Där föds lovsången och glädjen. När de sjuka mötte Jesus och blev fria och helade, då bröt lovsången lös bland alla som såg undret ske.
Jag har tänkt tillbaka till den där kvällen när jag fastbunden vid skorstenen skottade bort snön från expeditionsbyggnadens tak, hur mycket förstod ungdomarna den illustrationen?
Har du förstått vad det innebär att leva i Kristus friheten?
Bunden men ändå fri.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Elfte söndagen efter trefaldighet
Tro och liv
I norska Drammen har det fruktansvärda hänt att över hundra bostäder har förstörts i en häftig brand. Över hundra brandmän har varit inkopplade och sex brandhelikoptrar har vatten bombat elden. Drammens borgmästare har upprättat ett kristeam och ett evakueringscenter för de drabbade.
Europa brinner stod det i en rubrik för en vecka sedan. Varje nyhetssändning har rapporterat om bränder, SMHI varnar för faran med skogsbränder även i Sverige. Spanien, Portugal Grekland har drabbats hårt av skogsbränder.
Där har också det upprättats kriscenter där de drabbade har fått möjlighet till en sovplats, mat och kläder och dylikt, 22 000 personer sägs vara på flykt från elden.
Jag mins mina barndoms somrar, i min minnesbank var det alltid varmt och skönt. Härliga dagar när man sprang barfota över ängarna och sorglöst lekte nere vid Tavelsjöns vatten eller sprang som getter uppe bland bergen.
Det fanns stunder när rättvisa var ledordet för oss. Det var när mor hällde upp saften i våra glas, då var det viktigt att det skulle råda millimeterrättvisa. Ingen skulle ha mer eller någon mindre.
Förutom att vi gjorde upp en mini eld på ett plåtfat i vårt pojkrum har jag inget minne av att det var några allvarliga bränder som vi fick vara med om.
Jo vår närmaste granne fick däremot se hur deras timrade Västerbottens gård nästintill förstördes i en brand. Förtvivlan var stor när änkan stod ute på vägen och grät när hon såg hur brandmännen försökte rädda hennes hem.
I psaltarspsalmen för denna vecka skriver psalmisten:
”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord.”
Det är väl något av detta som vi upplever i dagarna att marken är törstig.
Den formligen skriker efter regn.
Temat för helgen är Tro och Liv. De två orden hör ihop, tron skapar liv.
Jakob skriver att vi skulle bli ”ordets görare inte bara dess hörare”.
Söndagens texter handlar om att tron ska visa sig i våra liv. Jesaja uppmanar i den gammaltestamentliga texten att vi ska lära oss göra det goda och att sträva efter rättvisa och stödja den förtryckte. Vi ska tala för den faderlösa och skaffa änkan rätt.
I Norska Drammen och runt om i Europa har man inrättat kriscenter för de som drabbats av elden. Gud har upprättat ett kriscenter för dig som längtar att din tro ska få liv. Guds kriscenter är hans församling, där Guds ord predikas, där möter du en person som bara vill ditt allra bästa. Den personen heter Jesus. Det finns liv i Jesus Kristus.När två lärjungar till Jesus mötte honom efter uppståndelsen sa de till varandra, ”Brann inte våra hjärtan
när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”
Jag hoppas att ditt hjärta ska sättas i brand när du möts av Guds ordet.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Fjärde söndagen efter trefaldighet
Att inte döma.
”Jag är så orolig och nervös inför tentan som väntar på mig när jag återvänder till skolan.” Orden kom ifrån en teologie student som jag hade under åren som jag var aktiv i tjänsten som EFS präst.
När jag hörde den teologie kandidatens oro inför väntande tentamen sa jag till honom att, vänta till dess du kommer ut som präst då kommer du att ha tentamen flera gånger i veckan där åhörarna kommer att bedöma och döma dig varje gång du ställer dig upp i talarstolen.
Du kommer att möta människor som ger dig positiv respons men också människor som inte gillar ditt sätt att predika, stå eller sitta, eller hur du klär dig. När du lämnar in din tenta så är det en examinator som läser igenom det du skrivit och du blir bedömd av honom. Ute i tjänsten är det oftast alla som lyssnar till dig som har en åsikt om dig och ditt framförande.
Det var ju inte några uppmuntrande ord direkt som jag gav till den oroliga studenten.
Men verkligheten är sådan att ställer du dig upp och talar eller har en åsikt blir du bedömd. Det spelar ingen roll om det är i kyrkan, i politiken, tränare för ett fotbollslag, lärare, rektor, polis, influenser, eller krönikör, ja det spelar ingen roll vad vi arbetar med eller vad vi tar oss för, vi blir oftast bedömda på ett eller annat sätt.
Helgens texter handlar om att inte döma. Jesus ger en liknelse om att vi ofta ser grandet i vår broders öga men inte bjälken i vårt eget öga. Hur gör vi med saker som vi ser och hör, dömer och bedömer vi våra medmänniskor i stället för att be, stödja och hjälpa dessa som vi bedömer. Vi i kyrkan har genom åren ofta dömt och bedömt människor som inte har varit inom de ramar vi satt upp. Vi har ofta sett grandet i vår broders öga men inte bjälken i vårt eget öga.
Jag har många gånger citerat Lina Sandell som skriver i psalmen 207 vers 4
”En liten stund med Jesus vad frid den har med sig,
när kärlekslösa domar av människor såra mig.
Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går
en liten stund med Jesus dock helar alla sår.”
Lina Sandell skriver att ”missförstådd och sargad från vänners krets jag går”. Det var inte från ovännerna utan från hennes vänner som hon blev sårad och sargad hos. Är det inte så att det är de allra närmaste som känner mig, det är hos dem man blir djupast sårad om man inte får förståelse för det man känner och tycker.
Jag får ofta positiva reaktioner på det jag skriver i denna spalt, det är jag glad och tacksam över. Nu ska jag ta semester från mitt skrivande och om Herren vill och om ni vill återkommer jag med mina tankar i slutet på sommaren.
En skön sommar önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Midsommardagen
Midsommardagen
Den här dagen är ju något av svenskarnas nationaldag.
Då lägger sig grill lukten som en dimma över villaområden runt om i Sveriges land.
Då träffas grannar och släkt för att fira sommaren, värmen, ljuset och grönskan.
I högtalarna hörs ganska ofta Tomas Ledins sång om sommaren som är så kort, och glass och sandaler av plast. När jag och hustrun tar vår kvällspromenad genom kvarteren denna sommarkväll hör vi ofta glada skratt och tillrop. Vi kan se hur små barn springer runt med kransar av björklöv och blommor på sitt hår.
Jag hoppas att regnet håller sig borta i år så att våra grannar ska få möjlighet att använda sin nyinköpta gasolgrill.
Jag läste en rubrik om att Tomas Ledin tycker, att han får sjunga om kärlek, det är en stor ynnest. Han är ju en av Sveriges största poppoeter, en sann lyriker som förmedlar känslor, stämningar och personliga upplevelser.
Jag fick en tanketråd när jag läste om Tomas Ledins reflektion om att få ynnesten att sjunga om kärlek.
En stor ynnest för mig är att få skriva om kärleken som övervinner allt, nämligen han som är kärleken själv, nämligen Jesus.
En annan lyriker eller poet som levde för ca hundra år sedan var Lina Sandell. Hennes sånger, visor och psalmer är överfyllda av fantastiska beskrivningar om vad den sanna kärleken är.
Ta till ett exempel psalmen 45 i vår psalmbok som lyder:
Jesus för världen givit sitt liv…….
Den största av alla kärlekar är den Jesus visade för oss i sin offerdöd.
Vid midsommartid har jag ofta varit inbokad att vara vigselpräst. Det är ju också en ynnest för mig att stå framför två förälskade personer som lovar att i lust och nöd vara varandra trogna. Då vid vigselakten läses ofta ifrån
1 korinterbrevets 13 kapitel som har rubriken, ”Kärlekens lov.”
Paulus skriver; ”Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”
De här orden som Paulus räknar upp är vad vi människor ser hos Jesus Kristus. Han är kärleken från Gud. Har du fått den ynnesten att ha upptäckt Guds kärlek?
En skön midsommar önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Andra söndagen efter trefaldighet
Kallelsen till Guds rike.
”Jag har en plan,” sa jag till hustrun när vi satt och solade utanför vår lägenhet. Jag lånade orden av Sickan, i Jönssonligan.
Hon lade huvudet på sned och tittade lite misstänksamt på mig och sa,
” En plan, jaha det har du?” Hon väntade att jag skulle förklara mig vad jag menade.
-Jo jag har en plan med potatismoset som blev över efter gårdagens korv och mos vi åt, förklarade jag. Jag tänker göra kroppkakor av moset sa jag. Återigen fick jag en misstänksam blick av hustrun och jag förstod att katastroftankar rullade runt i hennes huvud.
Hon vet att när jag ställer mig i köket blir det ofta fel med tillredningen.
Men sagt och gjort, jag gick in från solhettan och påbörjade mitt försök att göra kroppkakor.
Jag letade fram ett recept via mobilen, plockade fram byttor, vispar och ägg, lök, fläsk, mjöl och mos plus några färdigkokta potatisar. Medan vattnet kokade i grytan rörde jag ihop de olika ingredienserna men det blev inte riktigt som jag hoppats. Smeten blev kletig och jag fick fylla på med mer och mer av mjöl. När jag försökte knåda degen fastnade den mellan mina fingrar. Än hur jag försökte bli fri från degen var den som en boaorm som kramade mina fingrar. Mjölet stänkte upp över min kläder, ner på golvet och över arbetsbänken. Potatismos, mjöl, ägg och fläskbitar var överallt på arbetsbänken. En riktig katastrofsyn för en kock att se. Jag tittade ut genom fönstret för att försäkra mig om att hustrun satt kvar i solstolen, När jag äntligen fick mina konstiga kroppkakor ner i kastrullen skyndade jag mig att försöka städa upp i köket innan hustrun skulle få syn på vad jag hade skapat i hennes annars så välstädade kök.
Helgens texter handlar om kallelsen till Guds rike. Vi får följa med Jesus när han blir bjuden på lunch hos tullindrivaren Levi. Bara några timmar tidigare hade Jesus sagt till Levi, ”Följ mig,” det märkliga händer att Levi släpper allt och följer honom. När Jesus sitter hemma hos Levi får han kritik att han äter med syndare och tullindrivare. När Jesus får höra kritiken säger han;
”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”
Gud är ute och söker efter sina vilsna barn i dag. Den allegori, liknelse eller symbol som jag har försökt måla upp, med mitt kroppkakebak är att Gud vill få tvätta oss rena från den syndaskuld som en kletig massa har fastnat på och i oss. Den slingrar sig fast i oss som en orm. Vi behöver renas för att inte synden ska söndra våra liv. Gud sa redan i bibelns första blad att; ”Jag har en plan!” Vi behöver utsättas för Guds rengöringsplan som är Jesus Kristus och hans offerdöd på Golgata. Där vid korset och endast där finns det kraft till förändring för våra liv.
Guds kallelse till den himmelska festen den kan vi inte ändra på.
Den gäller alla människor i alla tider. Du och jag är bjudna till festen.
Liksom Levi fick höra, följ mig, så lyder uppmaningen också till dig och mig i dag. Förlåtelsen som Gud räcker oss är inte en känslosak, utan den är fullständig, den är total i Jesu offerdöd för oss alla, ingen är undantagen.
Du och jag kan inte lägga till eller dra ifrån det Gud har gjort i Jesus Kristus, hans rengöringsplan är fullständig, den är fullbordad.
Du är inte utanför Guds kallelse, du är en del av hans plan.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Första söndagen efter trefaldighet
VÅRT DOP
I mitt arbetsrum har jag tejpat fast ett gulnat papper där det står, Minnesblad. Under en vacker guldskimrande bild av en stor ängel som böjer sig över ett litet barn, följer texten att Ulf Gösta Ingemar Degerman är döpt i Tavelsjö kyrka den 29 september 1951.
Detta minnesblad eller dopintyg talar om för mig att jag är döpt i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det var en speciell dag, med en underskrift från en präst som jag inte vet vem det är.
Jag var inte medveten om att det som hände, kanske sov jag, eller kanske jag skrek och grät mig igenom hela dopakten. Det vet jag inget om, jag ska ringa och fråga några av mina äldre syskon om de minns detta tillfälle.
Jag och min hustru Anita har flyttat ganska många gånger. Vid varje flytt har vi blivit allt duktigare att organisera vad som ska läggas i olika lådor och vad som kan kastas eller att vi åkt till olika hjälporganisationer med möbler, kläder, cyklar eller annat som vi inte behöver. Jag har skrivit det förr att vid ett av dessa flyttillfällen ropade Anita från ett angränsade rum. ”Gösta kom ska du få se”! Hon stod med huvudet i en av flyttkartongerna och plockade fram ett gulnat papper. ”Titta det här är mitt dopbevis”! Hela hennes ansikte lyste av igenkännandets glädje. Dopbeviset hade legat undanstoppat i en låda, men nu vid flytten, hittade hon igen det.
Gud vill att vi ska glädjas över vårt dop, liksom Anita glädjestrålande viftade med det gulnande dopbeviset, vill Gud att vi ska leva, glädjas och fröjdas över att vi är döpta i Faderns, Sonens och i den Helige Andes namn.
Han har sagt sitt, ”Du är min”, över dig och mig i vårt dop.
I dopet har Gud satt sin stämpel på oss alla, en stämpel som aldrig går ur.
Han har märkt oss genom dopets vatten, där uttalades Guds ord över vattnet, där hände det märkliga att du och jag fick ett Guds märke på vår panna. Visste du att Gud är utom sig av oro över alla sina bortsprungna barn,
han är som en orolig förälder som letar efter sitt barn. Han vill oss bara gott, hans stora längtan är, att se oss alla i sin Faderliga famn.
Man kan vägra att tro, man kan förneka sitt dop, man kan gå bort från sin bestämmelse, men för Gud finns alltid hans stämpel kvar.
Du och jag är Guds märkta även om vi döptes som barn och var helt omedvetna om vad som hände eller om vi döptes som vuxna är vi Guds märkta i dopet. Han säger, du är min.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Heliga trefaldighets dag eller missionsdagen
Fader, Sonen och Anden.
”Farfar varför firar vi kristihimmelsfärdsdag?” Det var Nora 14 år som skrev på WhatsApp en kommunikationskanal vi har med våra barnbarn. Jag försökte förklara så enkelt jag kunde, men att skriva på telefonen är inte min starkaste sida. Jag sitter hellre vid datorn och knappar in mina tankar.
Det finns en gäng filmer som heter Mission Impossible där skådespelaren Tom Cruise är den ultimata hjälten. Han och hans team gör de mest spektakulära insatserna för att rädda världen.
När jag tänker på missionsdagen sammanflätas det med Noras fråga om varför vi firar Kristihimmelsfärdsdag. Jesus sa till sina lärjungar där uppe på berget strax innan han lämnade dom; ” Jag har all makt i himlen och på jorden gå därför ut till alla folk och gör dem till mina lärjungar. Döp dem i Faders och Sonens och den heliga Andes namn, och lär dem att följa allt det som jag har befallt er. Och jag ska alltid vara med er alla dagar till tidens slut.”
Dom här orden står i Matteus 28 och kallas också för missionsbefallningen.
Missionsdagen är en söndag då vi i kyrkan reflekterar över vilket uppdrag vi fått av vår Herre.
Vi, du och jag har fått uppdraget att peka på korset, och dess budskap om en frälsning och förlåtelse för alla människor, i alla tider, genom Jesus Kristus som Guds Son. Det handlar om en räddningsinsats från en älskande Gud.
Korset är kyrkans berättelse om hur Gud i sin nåd har gett människan möjlighet att nå Gud.
Fadern, Sonen och Anden är Gud som sträcker ut sina armar mot människan i ett grovhugget kors. Paulus skriver i första Korintierbrevet 1:18 ; ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.”
Jesus säger i missionsbefallningen att han inte bara är med oss alla söndagar utan han säger, alla dagar. Han är med oss de dagar då allt känns hopplöst, de dagar då ångesten kramar livslusten ur oss, de dagar då vi bara känner oss så där hopplöst ensam. Hans namn borgar för att du och jag inte behöver vara ensam eftersom ett av hans namn har betydelsen, ”Gud med oss”.
Vi är inte bortglömda, Gud är med oss.
Noras fråga till farfar prästen om varför vi firar Kristihimmelsfärdsdag är att vi den dagen på ett speciellt sätt läser texterna om mission. Att han ska komma tillbaka som han en gång lämnade denna värld. Gå ut, ekar det från himmelsfärdsberget, gå ut och gör alla folk till Jesu lärjungar. Inte till att bygga vackra kyrkor, inte till att stänga sig in i en varm och skön gemenskap, utan Jesus uppmaning är, gå ut. Kyrkan ska hitta igen handtaget i sina kyrkobyggnader till att öppna dörren och gå ut. Det kan tyckas vara ett mission inpossible alltså ett omöjligt uppdrag, men allt började ändå på ett berg strax utanför Jerusalem där några unga män och kvinnor får uppdraget att bära budskapet ut om ett nytt liv. Att liksom Tom Cruise och hans team räddar världen, kan några enkla, rädda, svaga, ängsliga lärjungar till Jesus, gemensamt berätta om en frälsning, en räddning för en hel värld.
De första kristna fick ta emot den heliga Ande som skulle vägleda och hjälpa dom i detta omöjliga uppdrag. För människan är det omöjligt men för Gud är allting möjligt sa Jesus till sina lärjungar.
Är du redo att anta ett mission impossible? Jesus räknar med dig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman