Tankar inför helgen

Fjortonde söndagen efter trefaldighet

Enheten i Kristus

Enhet är hopsatt av två ord, en-het. Het är ju också att vara varm, i det allmänna talet är ju att vara het något positivt. Vi har orden som inne, trendig, eldig, kryddstark, hetsig, ivrig, högaktuell, rykande färsk.

Jag har haft 12 syskon. Vi är 9 stycken som fortfarande är i livet. Det blir inte så ofta som vi träffas eftersom vi är utspridda över Sveriges avlånga land. Men den 19 september ska vi försöka att träffas i Tavelsjös gamla prästgård som är omgjord till ett värdshus där man kan äta god mat med vacker utsikt över Tavelsjön. När vi träffas kommer det att bli kramar, skratt och kanske gråt, eftersom vi också kan dela det som är svårt och sårbart. Vi har haft samma uppväxt, samma föräldrar och ätit samma mat, trots detta är vi ganska olika varandra. Men ändå känner vi en stark enhet och kärlek till varandra.
Många av orden i ingressen kan jag se i mina syskon, där finns hetsighet hos somliga, iver och eldighet hos andra men framför allt känner jag en värme från dem alla.

Söndagens texter handlar om enheten i Jesus Kristus. I kyrkan på jorden, finns många olika individualister. Vi är mycket olika på alla sätt men vi strävar att fungera som ett team, ett lag, en kyrka. I sin förbön för oss ber Jesus i texterna om, att hans församling ska var ett, som Han själv och Fadern är ett.
Genom två olika sorters språk försöker Johannes i sin text berätta för oss, hur det Gudomliga livet i Kristus verkar i oss som hans lärjungar. Nämligen genom kärlekens och enhetens språk.
I Johannes texten så har Jesus ett ärende till oss i dag.
Han har en längtan till enhet, ”Du Fader är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss.”

I episteltexten kan vi se hur Paulus argumenterar för att korinterna ska ha sin identitet i Kristus inte i någon annan. Församlingen hade delat upp sig i fyra olika grupper. Appollos, Kefas (Petrus) Paulus och Kristus.
Hans frågeställning är tre:
1. Är Kristus delad?
2. Vem blev korsfäst för er skull?
3. I vems namn döptes ni?
Varför är ni så osams i kyrkorna? Den frågan dyker upp då och då. Visst kan det se ut som om vi vore mycket osams men det är ju så att vi är människor med olika behov och även olika sätt att utrycka oss på. Orden i ingressen omkring en-het syns tydligt i våra kyrkor.
Jag lånar tre olika sätt att nå enhet av Carl Erik Sahlberg.
Numer ett: Bön. Vi får be på olika sätt, men vi måste kunna be ihop. Den församling som ber tillsammans, förblir tillsammans.
Nummer två. Diakoni. Den hjälpbehövande frågar inte efter om det är en baptistisk eller en katolsk hand som räcks mot honom. Han tar vilken hand som helst. Diakoni främjar samarbete.
Nummer tre. Jesus. Vi är olika- precis som de första lärjungarna. De var samlade kring Jesus. Vi borde kunna det också – samlas kring honom. Om han försvinner från våra kyrkor då har vi splittring. Jesus är den som förenar.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

13 söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan

”Pappa om man är kristen får man inte vara hemma då?”
Det var den lille pojken som tog sin pappas hand för att få hans uppmärksamhet. Pappan fick frågan av sin son i kyrkans foajé när familjen var på väg att ta av sig sina vinterkläder inför den kommande gudstjänsten.

Den lilla grabben ställde frågan till sin pappa på grund av familjens och speciellt pappans stora engagemang i det kyrkliga arbetet.
Likartade problemställningar finns inom idrotten där nitiska föräldrar arbetar för sin och barnens idrottsförening. Något liknade för de som i sin iver för sitt politiska parti glömmer bort ansvaret för familjen. Pappan som har sin stora hobby att skruva i gamla bilar så att den enda möjligheten för barnen att träffa sin far är att ligga på det kalla garagegolvet för att få kontakt med sin pappa. Eller mamman som i sin iver att hålla huset rent och snyggt i princip städar ut sina barn från huset.
Det finns många exempel på hur vi som människor glömmer bort det som är vårt allra viktigaste ansvar, nämligen vår familj.

I en av texterna denna söndag ger Jesus en liknelse om hur vi som människor ska vara mot varandra. Han berättar om en blödande och slagen man som får omsorg och hjälp av en person som var föraktad och illa sedd av de flesta. Denna föraktade man stannade upp och tog sig ann den slagne, han visade sig vara en sann medmänniska. Jesus berättar att präster och kyrkliga företrädare bara gick förbi den slagne eftersom de tyckte att de hade viktigare saker att göra i kyrkan.

Våra kyrkor och bönhus önskar jag, skulle få vara vårdinrättningar där de slagna skulle få vård, där de förkastade skulle få bli sedda, där de föraktade skulle få bli upprättade, där brustenheten skulle få sin plats.
Att vara medmänniska är att se, höra och bry sig om sin nästa.
Eved-Melek och tre oomnämnda personer läser vi om i en av helgens texter.
De hjälper profeten Jeremia upp ur en brunn dit han slängts på grund av sitt profeterande. Dessa fyra hjälps åt att dra upp Jeremia från den dyiga djupa brunnen. Den berättelsen är en fin bild på medmänsklighet. Fyra personer hjälps åt för att rädda en annan människa i en mycket svår situation. Att var medmänniska handlar om att vara där, vara närvarande, behjälplig, lyssnande.

Den lille pojkens fråga till sin pappa löd,
”Pappa om man är kristen får man inte vara hemma då?”
Jo absolut kan man vara hemma eller på jobbet eller i idrottsföreningen eller i politiken och vara kristen, men mitt råd är, att familjen ska vara prio ett i våra liv. När vi låter vårt engagemang leva i familjen då går vi guds vägar.
Nu inför valet den 13 september bjuder politikerna över varandra med olika bidrag till barnfamiljerna. Det största bidraget som kan ges till barnen är TID.
Medmänsklighet är att ge varandra tid. Att vara närvarande, lyssnade och engagerande.
Det finns en som lyssnar, det finns en som är närvarande, det finns en som har tid, hans namn är Jesus. Se människan, se Jesus.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Tolfte söndagen efter trefaldighet

Friheten i Kristus

”Nu får ni gå ut på gården och ställa er vid expeditionsbyggnaden,”
sa jag till ungdomarna som var samlade i Storstrandskapellet i början av 1980 talet. Jag skulle vara åskådningsmaterial till temat, bunden men dock fri.

Lydigt tog ungdomarna på sig sina ytterkläder och gick ut i vinterkvällen för att se mig ta stegen upp på expeditionsbyggnadens tak med en snöskyffel i min hand. Jag band fast mig med ett stadigt rep vid skorstenen och började skotta av taket. Predikanten för kvällen ville att jag skulle illustrera hur det var att vara bunden till Kristus samtidigt vara fri att agera. Jag kunde stå upprätt och med båda händerna skotta bort snön från taket. All frihet hade jag på grund av att jag var bunden vid skorsten genom det tjocka repet.
Efter den korta illustrationen gick ungdomarna in för att lyssna till kvällens predikant som skulle förklara vad de nyss hade sett. Om ungdomarna förstod något av det som vi gemensamt försökte berätta om genom predikan från taket eller talarstolen, det vet vi än idag inte hur det landade hos de unga.

Helgens texter handlar om att leva i den frihet Jesus ger oss. Du och jag lever i en tid där vi matas med frihets tankar. Vi är fria i vårt Sverige att välja regeringsalternativ vilket vi ska göra den 13 september. Vi menar att vi är fria att leva som vi vill utan att någon annan ska döma oss och lägga sig i hur jag vill leva. Men den friheten är väldigt skör eftersom den gör att vi blir fångade i att hela tiden lyfta vårt eget ego.
Den kristna friheten däremot ger oss en frihet från skuld och skam. I Kristus är vi befriad från våra rädslor att misslyckas. I Kristus är du och jag redan fri, älskad och sedd.
Den kristna friheten är också att vi inte längre behöver använda vår energi till att bekräfta oss själva. Jesus gör oss fria att faktiskt se andra. Fri att älska, tjäna och finnas till utan att gå med baktankar om vad vi ska kunna vinna på våra beslut.
Vi har fått en frihet till att följa Jesus, det öppnar nya och fantastiska möjligheter. Jesus erbjuder oss en fullständig upprättelse, total förlåtelse och en mästerlig livsfilosofi, en radikal kärleksförklaring inte bara till oss utan till en hel värld.
Friheten i Kristus handlar inte bara om att bli fri från sjukdom och felaktiga bildningar. Det handlar också om att få se den befrielse som Jesus gav oss alla vid sin korsdöd och uppståndelse. Jag har många gånger fått se detta under ske när någon människa har upptäckt att Jesus är levande och närvarande mitt i livet. Att se den glädjen, friden och hoppet som genomsyrade hela deras varelse, det är ett under som jag önskar att alla skulle få vara med om. Där föds lovsången och glädjen. När de sjuka mötte Jesus och blev fria och helade, då bröt lovsången lös bland alla som såg undret ske.
Jag har tänkt tillbaka till den där kvällen när jag fastbunden vid skorstenen skottade bort snön från expeditionsbyggnadens tak, hur mycket förstod ungdomarna den illustrationen?
Har du förstått vad det innebär att leva i Kristus friheten?
Bunden men ändå fri.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Elfte söndagen efter trefaldighet

Tro och liv

I norska Drammen har det fruktansvärda hänt att över hundra bostäder har förstörts i en häftig brand. Över hundra brandmän har varit inkopplade och sex brandhelikoptrar har vatten bombat elden. Drammens borgmästare har upprättat ett kristeam och ett evakueringscenter för de drabbade.

Europa brinner stod det i en rubrik för en vecka sedan. Varje nyhetssändning har rapporterat om bränder, SMHI varnar för faran med skogsbränder även i Sverige. Spanien, Portugal Grekland har drabbats hårt av skogsbränder.
Där har också det upprättats kriscenter där de drabbade har fått möjlighet till en sovplats, mat och kläder och dylikt, 22 000 personer sägs vara på flykt från elden.

Jag mins mina barndoms somrar, i min minnesbank var det alltid varmt och skönt. Härliga dagar när man sprang barfota över ängarna och sorglöst lekte nere vid Tavelsjöns vatten eller sprang som getter uppe bland bergen.
Det fanns stunder när rättvisa var ledordet för oss. Det var när mor hällde upp saften i våra glas, då var det viktigt att det skulle råda millimeterrättvisa. Ingen skulle ha mer eller någon mindre.

Förutom att vi gjorde upp en mini eld på ett plåtfat i vårt pojkrum har jag inget minne av att det var några allvarliga bränder som vi fick vara med om.
Jo vår närmaste granne fick däremot se hur deras timrade Västerbottens gård nästintill förstördes i en brand. Förtvivlan var stor när änkan stod ute på vägen och grät när hon såg hur brandmännen försökte rädda hennes hem.
I psaltarspsalmen för denna vecka skriver psalmisten:
”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord.”
Det är väl något av detta som vi upplever i dagarna att marken är törstig.
Den formligen skriker efter regn.
Temat för helgen är Tro och Liv. De två orden hör ihop, tron skapar liv.
Jakob skriver att vi skulle bli ”ordets görare inte bara dess hörare”.
Söndagens texter handlar om att tron ska visa sig i våra liv. Jesaja uppmanar i den gammaltestamentliga texten att vi ska lära oss göra det goda och att sträva efter rättvisa och stödja den förtryckte. Vi ska tala för den faderlösa och skaffa änkan rätt.

I Norska Drammen och runt om i Europa har man inrättat kriscenter för de som drabbats av elden. Gud har upprättat ett kriscenter för dig som längtar att din tro ska få liv. Guds kriscenter är hans församling, där Guds ord predikas, där möter du en person som bara vill ditt allra bästa. Den personen heter Jesus. Det finns liv i Jesus Kristus.När två lärjungar till Jesus mötte honom efter uppståndelsen sa de till varandra, ”Brann inte våra hjärtan
när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”
Jag hoppas att ditt hjärta ska sättas i brand när du möts av Guds ordet.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Fjärde söndagen efter trefaldighet

Att inte döma.

”Jag är så orolig och nervös inför tentan som väntar på mig när jag återvänder till skolan.” Orden kom ifrån en teologie student som jag hade under åren som jag var aktiv i tjänsten som EFS präst.

När jag hörde den teologie kandidatens oro inför väntande tentamen sa jag till honom att, vänta till dess du kommer ut som präst då kommer du att ha tentamen flera gånger i veckan där åhörarna kommer att bedöma och döma dig varje gång du ställer dig upp i talarstolen.
Du kommer att möta människor som ger dig positiv respons men också människor som inte gillar ditt sätt att predika, stå eller sitta, eller hur du klär dig. När du lämnar in din tenta så är det en examinator som läser igenom det du skrivit och du blir bedömd av honom. Ute i tjänsten är det oftast alla som lyssnar till dig som har en åsikt om dig och ditt framförande.

Det var ju inte några uppmuntrande ord direkt som jag gav till den oroliga studenten.
Men verkligheten är sådan att ställer du dig upp och talar eller har en åsikt blir du bedömd. Det spelar ingen roll om det är i kyrkan, i politiken, tränare för ett fotbollslag, lärare, rektor, polis, influenser, eller krönikör, ja det spelar ingen roll vad vi arbetar med eller vad vi tar oss för, vi blir oftast bedömda på ett eller annat sätt.

Helgens texter handlar om att inte döma. Jesus ger en liknelse om att vi ofta ser grandet i vår broders öga men inte bjälken i vårt eget öga. Hur gör vi med saker som vi ser och hör, dömer och bedömer vi våra medmänniskor i stället för att be, stödja och hjälpa dessa som vi bedömer. Vi i kyrkan har genom åren ofta dömt och bedömt människor som inte har varit inom de ramar vi satt upp. Vi har ofta sett grandet i vår broders öga men inte bjälken i vårt eget öga.

Jag har många gånger citerat Lina Sandell som skriver i psalmen 207 vers 4
”En liten stund med Jesus vad frid den har med sig,
när kärlekslösa domar av människor såra mig.
Om missförstådd och sargad från vänners krets jag går
en liten stund med Jesus dock helar alla sår.”

Lina Sandell skriver att ”missförstådd och sargad från vänners krets jag går”. Det var inte från ovännerna utan från hennes vänner som hon blev sårad och sargad hos. Är det inte så att det är de allra närmaste som känner mig, det är hos dem man blir djupast sårad om man inte får förståelse för det man känner och tycker.
Jag får ofta positiva reaktioner på det jag skriver i denna spalt, det är jag glad och tacksam över. Nu ska jag ta semester från mitt skrivande och om Herren vill och om ni vill återkommer jag med mina tankar i slutet på sommaren.

En skön sommar önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Midsommardagen

Midsommardagen

Den här dagen är ju något av svenskarnas nationaldag.
Då lägger sig grill lukten som en dimma över villaområden runt om i Sveriges land.
Då träffas grannar och släkt för att fira sommaren, värmen, ljuset och grönskan.

I högtalarna hörs ganska ofta Tomas Ledins sång om sommaren som är så kort, och glass och sandaler av plast. När jag och hustrun tar vår kvällspromenad genom kvarteren denna sommarkväll hör vi ofta glada skratt och tillrop. Vi kan se hur små barn springer runt med kransar av björklöv och blommor på sitt hår.

Jag hoppas att regnet håller sig borta i år så att våra grannar ska få möjlighet att använda sin nyinköpta gasolgrill.

Jag läste en rubrik om att Tomas Ledin tycker, att han får sjunga om kärlek, det är en stor ynnest. Han är ju en av Sveriges största poppoeter, en sann lyriker som förmedlar känslor, stämningar och personliga upplevelser.
Jag fick en tanketråd när jag läste om Tomas Ledins reflektion om att få ynnesten att sjunga om kärlek.

En stor ynnest för mig är att få skriva om kärleken som övervinner allt, nämligen han som är kärleken själv, nämligen Jesus.

En annan lyriker eller poet som levde för ca hundra år sedan var Lina Sandell. Hennes sånger, visor och psalmer är överfyllda av fantastiska beskrivningar om vad den sanna kärleken är.

Ta till ett exempel psalmen 45 i vår psalmbok som lyder:
Jesus för världen givit sitt liv…….
Den största av alla kärlekar är den Jesus visade för oss i sin offerdöd.
Vid midsommartid har jag ofta varit inbokad att vara vigselpräst. Det är ju också en ynnest för mig att stå framför två förälskade personer som lovar att i lust och nöd vara varandra trogna. Då vid vigselakten läses ofta ifrån
1 korinterbrevets 13 kapitel som har rubriken, ”Kärlekens lov.”

Paulus skriver; ”Kärleken är tålmodig och god.
Kärleken är inte stridslysten, inte skrytsam och inte uppblåst.
Den är inte utmanande, inte självisk, den brusar inte upp,
den vill ingen något ont.
Den finner inte glädje i orätten men gläds med sanningen.
Allt bär den, allt tror den, allt hoppas den, allt uthärdar den.”

De här orden som Paulus räknar upp är vad vi människor ser hos Jesus Kristus. Han är kärleken från Gud. Har du fått den ynnesten att ha upptäckt Guds kärlek?
En skön midsommar önskar jag dig

Allt gott
Gösta Degerman

Andra söndagen efter trefaldighet

Kallelsen till Guds rike.

”Jag har en plan,” sa jag till hustrun när vi satt och solade utanför vår lägenhet. Jag lånade orden av Sickan, i Jönssonligan.
Hon lade huvudet på sned och tittade lite misstänksamt på mig och sa,
” En plan, jaha det har du?” Hon väntade att jag skulle förklara mig vad jag menade.

-Jo jag har en plan med potatismoset som blev över efter gårdagens korv och mos vi åt, förklarade jag. Jag tänker göra kroppkakor av moset sa jag. Återigen fick jag en misstänksam blick av hustrun och jag förstod att katastroftankar rullade runt i hennes huvud.
Hon vet att när jag ställer mig i köket blir det ofta fel med tillredningen.
Men sagt och gjort, jag gick in från solhettan och påbörjade mitt försök att göra kroppkakor.
Jag letade fram ett recept via mobilen, plockade fram byttor, vispar och ägg, lök, fläsk, mjöl och mos plus några färdigkokta potatisar. Medan vattnet kokade i grytan rörde jag ihop de olika ingredienserna men det blev inte riktigt som jag hoppats. Smeten blev kletig och jag fick fylla på med mer och mer av mjöl. När jag försökte knåda degen fastnade den mellan mina fingrar. Än hur jag försökte bli fri från degen var den som en boaorm som kramade mina fingrar. Mjölet stänkte upp över min kläder, ner på golvet och över arbetsbänken. Potatismos, mjöl, ägg och fläskbitar var överallt på arbetsbänken. En riktig katastrofsyn för en kock att se. Jag tittade ut genom fönstret för att försäkra mig om att hustrun satt kvar i solstolen, När jag äntligen fick mina konstiga kroppkakor ner i kastrullen skyndade jag mig att försöka städa upp i köket innan hustrun skulle få syn på vad jag hade skapat i hennes annars så välstädade kök.

Helgens texter handlar om kallelsen till Guds rike. Vi får följa med Jesus när han blir bjuden på lunch hos tullindrivaren Levi. Bara några timmar tidigare hade Jesus sagt till Levi, ”Följ mig,” det märkliga händer att Levi släpper allt och följer honom. När Jesus sitter hemma hos Levi får han kritik att han äter med syndare och tullindrivare. När Jesus får höra kritiken säger han;
”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Gud är ute och söker efter sina vilsna barn i dag. Den allegori, liknelse eller symbol som jag har försökt måla upp, med mitt kroppkakebak är att Gud vill få tvätta oss rena från den syndaskuld som en kletig massa har fastnat på och i oss. Den slingrar sig fast i oss som en orm. Vi behöver renas för att inte synden ska söndra våra liv. Gud sa redan i bibelns första blad att; ”Jag har en plan!” Vi behöver utsättas för Guds rengöringsplan som är Jesus Kristus och hans offerdöd på Golgata. Där vid korset och endast där finns det kraft till förändring för våra liv.
Guds kallelse till den himmelska festen den kan vi inte ändra på.
Den gäller alla människor i alla tider. Du och jag är bjudna till festen.
Liksom Levi fick höra, följ mig, så lyder uppmaningen också till dig och mig i dag. Förlåtelsen som Gud räcker oss är inte en känslosak, utan den är fullständig, den är total i Jesu offerdöd för oss alla, ingen är undantagen.
Du och jag kan inte lägga till eller dra ifrån det Gud har gjort i Jesus Kristus, hans rengöringsplan är fullständig, den är fullbordad.
Du är inte utanför Guds kallelse, du är en del av hans plan.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första söndagen efter trefaldighet

VÅRT DOP

I mitt arbetsrum har jag tejpat fast ett gulnat papper där det står, Minnesblad. Under en vacker guldskimrande bild av en stor ängel som böjer sig över ett litet barn, följer texten att Ulf Gösta Ingemar Degerman är döpt i Tavelsjö kyrka den 29 september 1951.

Detta minnesblad eller dopintyg talar om för mig att jag är döpt i Faderns, Sonens och den helige Andes namn. Det var en speciell dag, med en underskrift från en präst som jag inte vet vem det är.

Jag var inte medveten om att det som hände, kanske sov jag, eller kanske jag skrek och grät mig igenom hela dopakten. Det vet jag inget om, jag ska ringa och fråga några av mina äldre syskon om de minns detta tillfälle.

Jag och min hustru Anita har flyttat ganska många gånger. Vid varje flytt har vi blivit allt duktigare att organisera vad som ska läggas i olika lådor och vad som kan kastas eller att vi åkt till olika hjälporganisationer med möbler, kläder, cyklar eller annat som vi inte behöver. Jag har skrivit det förr att vid ett av dessa flyttillfällen ropade Anita från ett angränsade rum. ”Gösta kom ska du få se”! Hon stod med huvudet i en av flyttkartongerna och plockade fram ett gulnat papper. ”Titta det här är mitt dopbevis”! Hela hennes ansikte lyste av igenkännandets glädje. Dopbeviset hade legat undanstoppat i en låda, men nu vid flytten, hittade hon igen det.

Gud vill att vi ska glädjas över vårt dop, liksom Anita glädjestrålande viftade med det gulnande dopbeviset, vill Gud att vi ska leva, glädjas och fröjdas över att vi är döpta i Faderns, Sonens och i den Helige Andes namn.
Han har sagt sitt, ”Du är min”, över dig och mig i vårt dop.

I dopet har Gud satt sin stämpel på oss alla, en stämpel som aldrig går ur.
Han har märkt oss genom dopets vatten, där uttalades Guds ord över vattnet, där hände det märkliga att du och jag fick ett Guds märke på vår panna. Visste du att Gud är utom sig av oro över alla sina bortsprungna barn,
han är som en orolig förälder som letar efter sitt barn. Han vill oss bara gott, hans stora längtan är, att se oss alla i sin Faderliga famn.

Man kan vägra att tro, man kan förneka sitt dop, man kan gå bort från sin bestämmelse, men för Gud finns alltid hans stämpel kvar.

Du och jag är Guds märkta även om vi döptes som barn och var helt omedvetna om vad som hände eller om vi döptes som vuxna är vi Guds märkta i dopet. Han säger, du är min.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Heliga trefaldighets dag eller missionsdagen

Fader, Sonen och Anden.

”Farfar varför firar vi kristihimmelsfärdsdag?” Det var Nora 14 år som skrev på WhatsApp en kommunikationskanal vi har med våra barnbarn. Jag försökte förklara så enkelt jag kunde, men att skriva på telefonen är inte min starkaste sida. Jag sitter hellre vid datorn och knappar in mina tankar.

Det finns en gäng filmer som heter Mission Impossible där skådespelaren Tom Cruise är den ultimata hjälten. Han och hans team gör de mest spektakulära insatserna för att rädda världen.
När jag tänker på missionsdagen sammanflätas det med Noras fråga om varför vi firar Kristihimmelsfärdsdag. Jesus sa till sina lärjungar där uppe på berget strax innan han lämnade dom; ” Jag har all makt i himlen och på jorden gå därför ut till alla folk och gör dem till mina lärjungar. Döp dem i Faders och Sonens och den heliga Andes namn, och lär dem att följa allt det som jag har befallt er. Och jag ska alltid vara med er alla dagar till tidens slut.”
Dom här orden står i Matteus 28 och kallas också för missionsbefallningen.

Missionsdagen är en söndag då vi i kyrkan reflekterar över vilket uppdrag vi fått av vår Herre.
Vi, du och jag har fått uppdraget att peka på korset, och dess budskap om en frälsning och förlåtelse för alla människor, i alla tider, genom Jesus Kristus som Guds Son. Det handlar om en räddningsinsats från en älskande Gud.

Korset är kyrkans berättelse om hur Gud i sin nåd har gett människan möjlighet att nå Gud.
Fadern, Sonen och Anden är Gud som sträcker ut sina armar mot människan i ett grovhugget kors. Paulus skriver i första Korintierbrevet 1:18 ; ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.”

Jesus säger i missionsbefallningen att han inte bara är med oss alla söndagar utan han säger, alla dagar. Han är med oss de dagar då allt känns hopplöst, de dagar då ångesten kramar livslusten ur oss, de dagar då vi bara känner oss så där hopplöst ensam. Hans namn borgar för att du och jag inte behöver vara ensam eftersom ett av hans namn har betydelsen, ”Gud med oss”.
Vi är inte bortglömda, Gud är med oss.

Noras fråga till farfar prästen om varför vi firar Kristihimmelsfärdsdag är att vi den dagen på ett speciellt sätt läser texterna om mission. Att han ska komma tillbaka som han en gång lämnade denna värld. Gå ut, ekar det från himmelsfärdsberget, gå ut och gör alla folk till Jesu lärjungar. Inte till att bygga vackra kyrkor, inte till att stänga sig in i en varm och skön gemenskap, utan Jesus uppmaning är, gå ut. Kyrkan ska hitta igen handtaget i sina kyrkobyggnader till att öppna dörren och gå ut. Det kan tyckas vara ett mission inpossible alltså ett omöjligt uppdrag, men allt började ändå på ett berg strax utanför Jerusalem där några unga män och kvinnor får uppdraget att bära budskapet ut om ett nytt liv. Att liksom Tom Cruise och hans team räddar världen, kan några enkla, rädda, svaga, ängsliga lärjungar till Jesus, gemensamt berätta om en frälsning, en räddning för en hel värld.
De första kristna fick ta emot den heliga Ande som skulle vägleda och hjälpa dom i detta omöjliga uppdrag. För människan är det omöjligt men för Gud är allting möjligt sa Jesus till sina lärjungar.
Är du redo att anta ett mission impossible? Jesus räknar med dig.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Pingstdagen 2026

Den heliga Anden"

En ljus gestalt kom in i rummet. Den rörde sig mot mig där jag stod på knä vid sängkanten. Jag grät av förtvivlan när jag bad:
”Jesus om du finns måste du hjälpa mig nu!”

Det var en kollega till mig som berättade om sitt första möte med Jesus.
Han var förtvivlad när han som ung teologie studerande skulle skriva sin första klasspredikan över pingstdagens text där den helige Ande kommer som en eld och vind över de första lärjungarna. Texten hade han fått någon månad tidigare och ju mer han läste den desto mindre förstod han vad han läste. Kvällen innan när det var dags för hans första predikan hade han ingenting som han kunde skriva om. Han kände att det här kan jag ingenting om, jag förstår inte vad det är jag läser, berättade han för mig. Det var i den förtvivlade situationen han böjde knä vid sin säng och ropade ut i rummet, ”Jesus om du finns måste du hjälpa mig nu!” Då kom den ljusa gestalten in i rummet men han sa ingenting, hur länge han stod där visste han ingenting om men han förstod att de fötter han såg framför sig var de sårade fötter som tillhörde Jesus. Allt var så heligt jag vågade inte titta upp sa han. Blicken höll han fäst vid golvet till dess gestalten hade försvunnit. Efter denna chockerande upplevelse klev han upp och satte sig vid skrivbordet och skrev sin allra bästa Pingstpredikan. Han berättade att när han slog upp sin bibel för att läsa texten igen, möttes han av orden som i en asfaltkokare. Orden fullständigt hoppade upp emot honom och allt föll på plats i hans sinne.

Pingstdagens texter talar om märkliga naturfenomen som ett dån av en stormvind och att eldslågor kom över lärjungarna. Det står att detta fenomen uppfyllde hela huset där lärjungarna befann sig. Alltså att också huset blev uppfyllt av den helige Ande. När Salomo invigde templet kom Guds Ande över templet likt när Mose invigde tabernaklet i öknen eller när eller när Jesaja tog emot kallelsen i templet av några änglar som med glödande kol rörde vid hans läppar. Hela templet var uppfyllt av Guds närvaro. Dörrtrösklarna skakade av Guds helighet.

Jag har hört vittnesbörd från icke bekännande svenskar, ateister, agnostiker eller gudsförnekare att de upplevt något konstigt när de gått in i en kyrka eller bönhus. En speciell känsla av närvaro som de inte har kunnat sätta fingret på.

Hur var ditt första möte med Jesus och den helige Ande?
Har du delat din upplevelse med dina vänner?
Ibland kan det vara trosstärkande att berätta sin upplevelse för andra.
Varför inte göra ett vittnesbördsmöte nu till pingst där du och dina vänner delar er pingstupplevelse?

En skön helg önskar jag dig Allt gott Gösta Degerman

Söndagen före pingst.

Hjälparen kommer

Jag läste om Samuel Morse och Alfred Vail som utvecklade under 1830 talet något som fick namnet Morsealfabetet. Genom en svag ström av elektricitet skickades en kombination av korta och långa signaler av punkter och streck som alla hade en viss betydelse. Den är fortfarande än idag i bruk som till exempel när det gäller nödropet SOS som hörs likt tre korta tre långa och tre korta signaler.

Systemet har använts historiskt inom telegrafi, radio, sjöfart och militär kommunikation.

Den kristna kyrkan försöker att lära sig det himmelska morsealfabetet. Jag hoppas att Kristi kyrka ska hitta igen den bortglömda kommunikationen som heter bön.

”Tid att följa Herren!” Det är temat för EFS årsmöteskonferens som i år hålls i Piteå mellan den 15 och 17 maj. Konferensen omgärdas av mycken förbön där bönen bland annat handlar om att den kristna kyrkan ska våga vara kyrka i den här tiden.

Jag välkomnar EFS som rörelse tillbaka till sitt ursprung, där allting började 1802, i byn Porsnäs norr om Piteå. Där var en grupp dansanta ungdomar fullt upptagna med sin dans när den unge Per Brandell ställde sig mitt på logens dansgolv och ropade ut:
”Gud hur länge skall du väl tåla denna syndalevnad, som så fullständigt liknar Israels dansande kring guldkalven? Hur är det möjligt, att det straff varmed de hotades skulle undgå oss”?
Dansen upphörde och ungdomarna greps av Guds Ande, de föll på knä mitt i dansbanan och lämnade sina liv till Gud

Per Brandells mamma Katarina hade kontakt med himmelen när hon kväll efter kväll ropade ut sitt SOS, sitt hjärtas rop av hjälp till Gud för sin sons frälsning. Till slut kunde Per Brandell inte stå emot kallelsen. Per kapitulerade inför det heliga, likaså han vän Anders Rosenius, pappa till Carl Olof Rosenius som var en av grundarna för EFS 1856.
Katarinas rop, hennes SOS signaler till himlen fick betydelse för de tre största väckelserna i norr. Nämligen Nora väckelsen, Laestadius väckelsen och EFS väckelsen.

Katarina Brandell ropade ut sin nöd inför den helige, hon grät och bad om frälsning för sin son. Jag önskar att vi i dessa tider kunde få se och höra många ”Katarinor” som i innerlig bön använder sig av det himmelska Morsealfabetet där mottagaren hör och förstår vad som ropas och bedes. Jag önskar att det skulle bli en ny tid att följa Jesus. Att Guds folk lär sig tre korta, tre långa och tre korta signaler till ett starkt SOS. Som jag ser det är den starkaste liturgiska bönen ordet, HJÄLP! Anden kommer vår svaghet till hjälp skriver Paulus.

Vi läser den här tiden på året om hur de skrämda lärjungarna förvandlades när den helige Ande kom över dem. Deras sinnen förvandlades från åsikter till insikter. De kunde stå inför Jesu bödlar och frimodigt säga,
”Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi sett och hört”.
Kan det bli EFS och Kristi kyrkas nya tema.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Bönsöndagen

Bönen

Väckelsens eld brann på en plats. En kväll var det ett väldigt bönebrus i avslutningen av mötet. Många bad högt och i munnen på varandra. Plötsligt ljöd en röst över de andra: - Det är väl svårt för dig att skilja på oss i detta oväsen, men nu är det han Teodor som ber!

Den här anekdoten kommer från Robert Johanssons bok Humor i helgade hyddor.
Ni som läser mina krönikor vet att jag gärna skriver om det som kan dra på smilbanden eftersom det avslöjar lite om oss själva.
Under min aktiva tid som anställd präst och pastor fick jag nu och då kritik för att jag skojade med vår fromhet. Jag har skrivit det förr att Gud vill att vi ska vara glada i honom och i det han har gjort för oss. Paulus skriver i Filipperbrevet, “Gläd er i Herren alltid!”
Det handlar förstås inte om våra misstag eller hur våra medmänniskor beter sig utan glädjen kommer av ett möte med den uppståndne Herren.
Jag vill ju inte förarga någon men skrattet ska vi inte vara rädd för.

Jag har mött många härliga bönemänniskor som gett mig sin varma hälsning, ”Jag ber för dig”. Det är något av det allra finaste hälsningar som jag kan höra. Lärjungarna blev så betagna, och berörda, av att se Jesu böneliv, därför bad de honom. ”Herre lär oss att bedja”. Då lärde Jesus dem bönen Fader vår, eller som den nu heter, vår Fader. Det är en bön full av Guds visdom.
Mitt i bönebruset presenterar sig Teodor i anekdoten, det är likt Astrid Lindgrens Emil som i snickerboa faller på knä vid huggkubben och ber.
”Käre Gud gör så att jag slutar med mina hyss.
Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga.”
Han presenterar sig med namn och adress för att vara säker på att Gud skulle höra honom.

Jag vill påminna dig som läsare att bön inte är ett sätt att tillfredsställa mina, eller Guds krav på ett heligt liv. Vi behöver inte presentera oss för vi är fullt ut kända av den helige själv. Bön är samtal, eller gemenskap med den levande Guden. Bönen, är själens andedräkt. Ber vi inte, ja då andas vi inte, och då uppstår det syrebrist i vårt andliga liv.

Paulus säger i helgens texter, att vi egentligen inte vet hur vi ska be, men att Anden i oss, menar han, vädjar för oss som Gud vill. Är det inte trösterikt, att mitt i vårt krackelerade böneliv, så får vi tröst och stöd från skriften, att Gud själv, genom sin Ande, stöder oss i vår svaghet.
Kristen tro är inte ett beteende, kristen tro är inte religion, kristen tro är inte åsikter om rätt eller fel.
Nej kristen tro är relation med den uppståndne Kristus. Det var den relationen som Jesus hade med sin Fader som väckte en längtan hos de första lärjungarna att få ta del i bönens hemligheter.
Jag tackar er alla som ber för mig.
Jag ber för dig som läser detta att Guds helighets nåd ska möta dig.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Femte söndagen i påsktiden

Att växa i tro

Följande konversation utspanns sig vid en av Piteås förskolor när det var palt till lunch.
”Vill du ha en palt med fläsk i eller en med lever i?
Den lille pojken svarade förvånad, vaa lever den?
Nej, förklarade pedagogen att den ene palten har fläsk i sig och den andre har lever i.
Men vem döddade den då?”.

Den lille gossen hörde bara att en palt levde och den andre var död. När man bara är sex år är det kanske inte så lätt att särskilja nyanser i språket. Våra pedagoger på förskolorna har det inte alltid så lätt att förklara för frågvisa sexåringar hur saker och ting förhåller sig. Ett annat exempel från någon förskola är hur en förskolefröken får frågan från barnet i sitt knä om hennes halsband som var ett uppståndelse kors. Barnet tog tag i korset och tittade sin fröken i ögonen och sa. ”Är du född i det här tecknet?” Alla andra pedagoger hade halsband av olika stjärntecken, därför var ju frågan logisk.
Är du född i det här tecknet? Förskolefröken funderade en liten stund och sen sa hon, ”Jo jag är född i det tecknet.”

I helgens texter möter vi Jesus i en innerlig förbön för sina lärjungar. Jesus förklarar för dom att han ska lämna dem, men de ska inte överges. Lärjungarna förstår inte den bild de får av att deras mästare.
Det uppstod svårigheter i deras tankemönster att han skulle lämna dem, men ändå inte. Det var svårt för dom att koppla ihop de olika bilderna.
Vi är mitt emellan påsken och pingsten, lärjungarna är i en tid av funderingar och förväntan.
Jesus säger han ska sända sin Hjälpare till dom. Den Helige Ande ska förklara för dem vad det är för bilder som Jesus har målat upp. Han ska hjälpa dem att se det som de inte just då kunde se. De hör hur Jesus ber för dom i en innerlig förbön inför Fadern. Han säger i sin bön: ”Jag ber för dem,
….eftersom de är dina….helige Fader bevara dem i ditt namn.”
Johannes skriver några år senare, när han fått distans till det Jesus talat om, och dessutom fått ta del av löftet om den Helige Ande
”Detta är kärleken, inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss
och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder.”

Ibland kan det vara svårt för dig och mig att fånga in alla intryck och bilder som ges oss i vår bibel. Vi som har facit i handen omkring Jesu lidande, uppståndelse och himmelsfärd, vi kan se och förstå på ett helt annat sätt än vad lärjungarna i vår text förstod just då.
Jag har skrivit många gånger i mina krönikor att en åsikt kan förvandlas till en insikt när den helige Ande griper tag i våra tankemönster.
Vi är som frågvisa förskolebarn som vill ha ett svar, likaså lärjungarna ville ha ett svar som de förstod.

Jesus ger dem ett svar i sin bön;
”Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning.”
Jesus är inte en teori, inte heller den heliga Ande. Den helige Ande är verksam i oss till att förvandla vår personlighet till att älska Gud.
Utan den helige Ande blir vår tro bara en ideologi som vi följer.
Den helige Ande är den som skapar tro, han är som en förskolepedagog som försöker förklara vad och vem Jesus är, Anden är det som skapar växten. Inbjud den Helige Ande att vandra med dig i din vardag och du ska se hur din tro kommer att växa och hur du kommer att få svar på många av de frågor du bär på.

Allt gott
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Fjärde söndagen i Påsktiden

Vägen till livet

Ååånej ropade jag halvhögt för mig själv när jag såg hur en gren av den stora björken föll och slog i altanfönstret.
Jag hade blivit ombedd att fälla ut en stor björk som stod på min väns tomt. Det var mitt i ett villaområde med hus runt omkring.

Med hjärtat i halsgropen tog jag mod till mig och sågade ner den stora björken och hoppades att det skulle gå vägen. Idag skulle jag definitivt inte göra om det utan i dag skulle jag ringt en arborist, en riktig auktoriserad skogshuggare för att vara säker på att allt skulle gå rätt till. En gren från den stora björken slog i altanfönstret men det blev ingen katastrof eftersom jag visste att i uthuset hemma hade jag ett likadant fönster som jag snabbt kunde byta ut. Husägaren blev mycket nöjd över resultatet med björken och fönsterbytet.
Varför jag skriver om min lyckade och misslyckade trädfällning är att jag fick några bilder från mågen som fällt ut några träd på sommarstugetomten. Han var klok och sökte hjälp av en kamrat som hade vanan inne att såga med motorsåg. Bilderna han skickade visade att efter trädfällningen blev hela tomten så mycket ljusare.
När jag fällde den stora björken mitt i villaområdet då upplevde jag en känsla av ett misslyckande mitt i att fällningen blev lyckad.
Misslyckande därför att en gren slog sönder altanfönstret och en känsla av lycka att det inte blev värre skada.

Helgens texter handlar om ”Vägen till livet.”
I den gammaltestamentliga texten för denna helg står det om hur Israels barn blev vägledda av en eldpelare om natten och en molnsky om dagen under deras 40 åriga vandring genom öknen. De hade fixeringspunkter att följa. När man fäller träd har jag lärt mig att det är viktigt att se hur trädet lutar, man ska hålla koll på vindriktningen och hitta en fixeringspunkt att fälla mot.
Israels folk följde eldpelaren om natten och molnskyn om dagen. De hade en fixeringspunkt i de övernaturliga fenomenen till att komma rätt.
Paulus skriver i episteltexten att ”Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus.”
Guds fixeringspunkt är att han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.
Vi tänker att Guds kärlek till oss måste väl ha någons sorts gräns. Men nej. Nya testamentet vittnar om att Guds kärlek till dig och mig är korset. Det är själva fixeringspunkten i våra liv. Du och jag sviker honom gång på gång. Det blir ofta som min lyckade och misslyckade trädfällning. Gud ser våra lyckade dagar men också våra misslyckande. Gud möter oss i våra felprioriteringar och våra svek. När allt hopp är ute med oss kommer han som David så tröstande säger till oss i helgens psaltarpsalm,
”Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tredje söndagen i påsktid

Den gode Herden

I have a dream, (jag har en dröm) det var en fras som Martin Luther King,
den amerikanske medborgarrättsaktivisten hade som grundfundament i sitt berömda tal. Han talade till det amerikanska folket om sin version att en dag skulle alla vita och svarta leva som jämlikar.

Det var den 28 augusti 1963 vid Lincolnmonumentet i Washington, D.C där han som ledare för den amerikanska medborgarrättsrörelsen talade till ca 240 000 deltagare om sin stora dröm. En del av talet kan du läsa här:

”Jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: "Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar." /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll.”

De flesta språkforskare menar att detta tal är ett retoriskt mästerverk som påminner om en baptistisk predikan där King hänvisar till bibeln i sitt tal.

Han var en ledare som Nelson Mandela i Sydafrika, eller Mahatma Gandhi i Indien som vågade stå emot överheten genom fredliga demonstrationer. De vägrade våld i stället talade de om samförstånd och kärlek.

I helgens texter möter vi ledarnas ledare, nämligen Jesus Kristus. Jag för min del tycker att texterna handlar om världens bästa coach. Jesus säger om sig själv att han är den gode ledaren, han är herden som säger att han känner sina barn vid namn. Han säger: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen ska rycka dem ur min hand.”

Jesus samlar tolv oerfarna män omkring sig. Det är till antalet som ett fotbollslag med en reserv på avbytarbänken. Dessa tolv, får under tre års coachning, lära sig om hur Guds rike ska förkunnas för alla folk runt om vår värld. De får lära sig hur Guds tankar är om människan, de lär sig också om hur de ska be, hur de ska vara mot varandra, och de lär sig vad sann kärlek är.
När Jesus senare dör och uppstår, och när han ska lämna lärjungarna, då lovar han att han ska sända en annan av samma sort som han själv. Han skulle sända sin Ande till dem, och denne helige Ande han skulle vägleda dem in i hela sanningen, om att Jesus är vägen sanningen och livet. De skulle bli coachade av Jesu Ande, genom att vila i Jesu löften och hans ord. Han hade sagt till dom att hans ord är Ande och liv.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska få syn på den verklige Jesus.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska bli fyllda av Jesu Ande.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska få en erfarenhet av den verkliga kärleken
som kommer ur Guds hjärta.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska upptäcka Jesus som den gode herden, ledaren, coachen, som går att lita på, han som inte sviker, han som inte vänder bort sitt ansikte från oss utan ständigt har ett tillvänt ansikte mot var och en av oss.
Jag har en dröm om att svenska folket ska upptäcka att vi inte är en börda för Gud
utan vi är hans älskade barn.
Jag har en dröm om att svenska folket ska i tro ta emot erbjudandet om evigt liv
genom Jesu död och uppståndelse.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Andra söndagen i påsktid

Påskens vitten

”Hallå barnen! Skicka mig några bilder av målade ägg med påskbudskapet.” Det skrev jag till mina barnbarn och mina tre barn. Jag ville att de skulle tänka till om vad som är påskens verkliga budskap.

Jag skickade en bild jag målat på två hårdkokta ägg. Ena ägget målade jag ett ansikte som var svårt sårad och det andra ägget målade jag som att det grät stora tårar. På baksidan ritade jag två glada ansikten som jublade med lyfta händer.

Jag ville påminna om påskens budskap om hur Jesu lidande och död vändes i en överraskande glädje när lärjungarna upptäckte att Jesus var uppstånden och levande.

Jag han nästan inte skicka mitt meddelande förrän det började pingla i min telefon med olika glada ikoner, tummen upp, och uppmuntran till att det var en bra grej. Den som gick hela vägen med ägg bilder med påskbudskap det var sonen som använder AI som hjälpmedel. Han skickade skärtorsdags mässan med äggmänniskor, Golgata vandringen, korset och himmelsfärden, allt med ägg i temat.

Orsaken till att jag utmanade mina barn var att jag kom ihåg komikern Johan Glans träffsäkra parodi om påskens budskap. Han visade att svenskarna helt tappat greppet om vad påskens budskap är. Han menade att vi har gjort ett hopkok av konstigheter av påskharar, påskris, påsk must, ägg och påskkärringar.

Helgens tema är påskens vittnen det är ju det som vi som kyrka är kallade till, att vara ett vittnesbörd om att vår frälsare lever.

Lärjungen Tomas var inte där när Jesus kom och visade sig för sina lärjungar efter uppståndelsen.
Då sa han: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” Men han får möta Jesus några dagar senare och då vänder sig Jesus speciellt till Tomas och säger: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer, räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte utan tro!”

Känner du igen dig i Tomas, du var inte där när det hände i bönhuset, du var inte där när Guds Ande kom och rörde alla andra men du var inte där. Du var kanske upptagen med ditt eget påskfirande, i fjällen eller bland ägg och påskris och påsk skinka.

Påsken är kyrkans viktigaste högtid, det är själva crescendot i den kristna tron.
När Tomas möter den uppståndne Jesus och ser hans sår då faller han ner på knä och ropar ut kyrkans största bekännelse. ”Min Herre och min Gud!”

Tomas fick den överväldigande, överflödande, överjordisk, övermåttan, övernaturligt stora nåden hos Gud. Det är detta som påsken handlar om. Guds nåd.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Tankar inför påskhelgen

Från död till liv

Under den blodiga konflikten i Kongo 1960–64 sattes över 6 000 svenska soldater in för att genomdriva FN:s vilja. Striderna blev periodvis mycket hårda och 19 svenskar omkom. Kongokrisen är det senaste tillfälle då svenska soldater varit inblandade i militära slag och gått till anfall.

Jag var tio år gamla då och minns medias rapportering från Kongo i början av 1960-talet. Jag minns det därför att min äldste bror Lars Gunnar var med i den svenska bataljonen som stred där nere. Det var på morgonen den 13 september 1961 som den svenska FN bataljonen blev beskjutna. Anhöriga hemma i Sverige kunde följa konflikten genom press, radio och det nya
TV-mediet. En förklaring till att många har starka minnen från Kongokrisen det är att den svenske FN-chefen Dag Hammarskjöld dog i omdiskuterad flygkrasch där nere.

Flera år senare fick jag veta att pappa natten till den 13 september 1961, som då nyss hade blivit kristen, väcktes mitt i natten av att han fick en maning att han skulle be för Lars Gunnar. Han visste inte hur han skulle be men han steg upp och vandrade runt i huset och ropade tyst i sitt inre för sin äldste son. Det visade sig senare när Lars Gunnar kom hem att just vid den tiden var striden som hetast och en granat hade briserat strax intill honom, hans kamrat omkom men han själv fick bara några flisor som fastnade i hans kropp. Varför jag skriver om Kongokrisen är att den kom upp i mitt huvud när jag läste vad som händer i Ukraina, Israel, Syrien, Iran och hela området där nere.

Helgens tema handlar om korset och uppståndelsen. Det handlar om konflikter, om hat, om angrepp och förtvivlan som vänds till glädje. Det var ju något som de svenska FN soldaterna ville få räcka folket i Kongo, de skulle äntligen få bli fria. På samma sätt talar helgens texter om död till liv.

När vi nu snart ska fira den största av alla kristna högtider så måste vi få fokusera än tydligare kring hur vi ska kunna nå livet med Gud. Vid Golgata föddes vi in i det nya livet med Gud. Jesus bombarderades av frågor, spott, slag, vanära och dom. Han piskades och slet med att bära korset upp till avrättningsplatsen där själva crescendot av vanära skulle inträffa. Han skymfas genom att de slet av honom kläderna och spikade fast honom på korset, naken, övergiven, ensam. Han blev avrättad som en värsta förbrytare men där skedde något förunderligt. Paulus skriver att: ”Budskapet om korset är en dårskap för dom som går förlorade. Men för oss som räddas är det en Guds kraft till räddning.” (1 Kor 1:18)

Där i korset försonade Jesus alla människor i alla tider med Gud. Där öppnades en ny och levande väg för alla som vill ta emot Guds gåva. Där i korset blev alla människor från evighetens begynnelse förlåtna och försonade med Gud. Där vid Golgata, fick du och jag möjlighet att se Gud. I denna förlåtelse och försoningshandling har Gud sträckt ut sin hand till oss, till dig och mig. Han har i sin stora kärlek gett oss en möjlighet att svara ja eller nej till hans stora gåva.

En skön påskhelg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman