Tankar inför helgen

Andra advent

Guds rike är nära
Jag har varit på femtioårsfest för ett par helger sedan. Det var Hortlax EFS förening som firade sitt bönhusbygge som invigdes 1973. Stämningen var på topp och nostalgin var ett genomgripande inslag under helgen.
Femtio är ett årtal som har väldigt mycket av spänning i sig. När man har fyllt femtio är det ofta en känsla av att snart är det slut med detta livet. Hemma i byn var det inte många män som överlevde sextio årsstrecket.
När min pappa fyllde femtio fick han en promenad käpp av mina äldre syskon och grannarna kom och sköt fem skott med ett jaktgevär bakom vårt sovrumsfönster vid sextiden på morgonen.
Femtio år efter Jom kippur-kriget 1973, är åter Israel i krig. Även den här gången började det med ett överraskningsanfall med stora förluster för Israel. Ännu en gång råder det alltså krig i det heliga landet.
Vart femtionde år är ett jubelår i den Israeliska traditionen då ska man helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Var och en ska då återvända till sin arvedel och var och en av ska återvända till sin släkt. Gud säger att ett jubelår ska detta femtionde år vara för er.
Pingsten som från början också var en judisk högtid, firas 50 dagar efter påsk. Det svenska ordet pingst kommer från det grekiska ordet pentekostes, som betyder ”femtionde.”
Som du ser har jag den här veckan associationer omkring talet femtio.
Femtio år har jag och hustrun varit gifta nu i slutet av detta året. När jag kom till tro som tjugoåring sa jag till mina vänner att min tro är att Jesus kommer tillbaka innan jag fyllt femtio år. Nu är jag sjuttiotvå och väntar fortfarande på att han ska komma.
Andra advent handlar om ett andra advent. Alltså att Jesus ska komma igen för att hämta hem sina väntade barn.
Ordet advent betyder ankomst eller väntan. Texterna talar om att Jesus ska komma tillbaka för att hämta sin brud, och att församlingen ska hålla sig vakande och beredda på hans ankomst.
I Hortlax EFS har talet om Jesu återkomst hållits levande genom alla femtio åren och man har inte stuckit under stolen med att ibland har det varit svårt att stå upp för den förkunnelsen.
I Julevangeliet berättas det om Jesu första ankomst. Då visade sig ett tecken i himlen, genom att en stor stjärna bildades och ledde de vise männen, till den plats där Jesus befann sig med Maria och Josef. Änglarna förkunnade hans ankomst genom en mäktig kör ute i Julnatten för herdarna. När Jesus kommer denna andra gång då ska tecken visa sig i solen och månen och stjärnorna och himmelens makter ska skaka. När Jesus kommer är hela världen införstådd, att nu är det slutet på denna tidsålder, och församlingen kommer att jubla inför detta möte.
Då inträffar det verkliga Jom kippur den äkta försoningen. Då inträffar det verkliga Jubelåret när Guds barn får ta del av det man längtat och väntat på.
Psalm 109 vers 2
Han kommer hit, en Människoson, ur Faderns rike fjärran från och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus med himlens kärlek, nåd och ljus och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt; det är advent, det är advent!
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första advent

Ett nådens år

”Jag ska gå på klo,” sa hustrun mycket oväntat till mig en dag när vi befann oss i stugan. Ordet klo, hade hon aldrig tidigare använt. Jag blev nyfiken om det var ett norrbottnisk utryck eller om det enbart var ett ord som vi i Umeå trakten hade. När vi kom hem från stugan konsulterade jag boken ”Pitemålet – ållt mila àagg å `ööx”, där jag kunde konstatera att ordet klo det fanns även på Pitemål som ett ord för Toa eller dass.

Vid vår sommarstuga har vi ett utedass som jag byggde sommaren 1995.
Det utedasset är ett hopplock av material från olika rivningsobjekt som jag haft genom åren. Jag gissar att vi har Sveriges vackraste utedass golv. Jag har nämligen lagt in gamla, breda, tjocka och narade golvplank från vår bagarstuga. Fönstren är ifrån ett rivningshus, takpanelen från en bastu, tvättställsbordet kommer från Piteålasarett osv. En gång när jag satt i vårt utedass med dörren öppen mot skogen kom en del nostalgiska filosofiska tankar till mig som berättelsen nedan.
Det berättades om en student vid Johannelunds missionsskola, om hur han försökte få sin rumskamrat att komma hem tidigare på kvällarna. Det här hände någon gång under 40 talet. Han gick ner till källarförrådet och letade fram en genomrostig potta med lämpligt många hål i. Denna placerade han i deras gemensamma kommod, den rätta pottan ställde han under sin säng. Sedan släckte han ljuset och lade sig ner för att invänta sin kamrat. Som brukligt kom nattsuddaren sent, mycket sent på kvällen. Studenten berättade med inlevelse hur han hörde nyckeln vridas om i dörrlåset och hur dörren försiktigt öppnades och stängdes. Sedan hörde han i mörkret det välkända ljudet när pottan drogs fram ur kommoden och hur det speciella ljudet kom när kisset mötte den plåtbetäckta pottan. Men sen upphörde ljudet för att åter komma för att sedan åter upphöra för att sedan komma igen. Då hörde han sin rumskamrat mumla i mörkret, ”Konstigt än hur jag vänder
pottan kommer kisset på golvet”.
Att skriva om klo och potta i en from krönika kanske inte riktigt är på sin plats för den moraletiska personen som vill att allt ska vara andligt rätt skrivet. Men till dig som har sådana funderingar vill jag påminna om Paulus som berättar om pottan. Han beskriver hur krukmakaren gör kärl av samma
lerklump något till hedersamt bruk, någon anan till mindre hedersamt bruk,
(Rom 9:21). Det står också om hur Gud ger Israels folk instruktioner hur de ska göra med sina toalettbesök. (5 Mos 23: 12-13).
Det är första advent till helgen med rubriken ”Ett nådens år.” Det är kyrkans nyårsdag där vi startar med att proklamera att den kristna tron är en nåderörelse. Vi får berätta om det mest häpnadsväckande som hänt i världshistorien.
Vi sjunger i psalm 104; vers 4, ”Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig. I dag vill han dig gästa och sitt förbund befästa. Hosianna pris och ära! Vår konung är nu nära.”
När vi berättar om Jesus, och vad han betyder för oss, då kan det ibland kännas som för studenten med den rostiga pottan, att allt hamnar på golvet. Vi tycker att hur vi än vänder och vrider på vårt budskap tas det inte emot. Min uppmaning till dig denna första advent är att sjung med i advents och jul psalmerna, se bort i från nostalgin. Låt texterna drabba ditt hjärta, bjud Kristus in i ditt liv som J.O. Wallin skriver i sin advents psalm.
Frågan jag ställer mig är hur mina försök att presentera Jesus har landat hos er? Jag har försökt att vända och vrida på orden för att någon skulle få insikt i vad Evangelium är. Att det inte är VAD vi gör som räknas utan vad vi ÄR.

Jag önskar dig ett nådens år från Herren.
Allt gott
Gösta Degerman

Domsöndagen

Tankar inför helgen
Domsöndagen
Kristi återkomst
”Ge hit flaskan,” sa hustrun samtidigt som hon drog ut besticklådan och tog den större av våra förskärare för att öppna den trilskande flaskkorken. Hennes blick blev stirrig och munnen stramade på henne, hon såg farlig ut, därför tog jag försiktigt ett steg tillbaka för att se hur hon skulle attackera julmustflaskan.
Vi brukar så här års fuska med att göra oss en jultallrik med alla olika sorters julbordstillbehör. Nu var det en flaska julmust som vi inte lyckades öppna. Kvinnan min hade försökt att öppna flaskan för hand men misslyckats, då hon inte kunde gav hon mig flaskan för att jag skulle göra ett försök.
- Visst har det blivit konstigt med de nya flaskorna att de ska vara så svåra att få upp, sa vi till varandra. Än hur jag försökte lyckades jag inte vrida loss korken, all min manlighet och stolthet sjönk som en sten mot golvet. Det var då hon förargat sa, ”ge hit flaskan” och så plockade hon fram den stora förskäraren. Nu skulle korken bort. Men hon fick tji. Förargad gav hon tillbaka flaskan till mig och med hjälp av en liten duk lindad i min hand lyckades jag triumferande öppna flaskan.
Men visst har väl flasktillverkarna gjort det extra besvärligt med sina korkförslutningar. Men det har även mjölkproducenterna gjort med korköppningarna som sitter som limmade. Är det jag som har blivit gammal och orkeslös eller har det verkligen förändrats i produktionsledet. Vilket som, så har korkar blivit till förargelse ett flertal gånger för oss.
Visst är det ofta så att vi ser felen hos andra, men inte våra egna fel. Vi riktade en anklagande tanke till flaskproducenten att vi inte kunde öppna korken till den hägrande drycken. Vi försvarar våra handlingar med olika argument, som att det är den andres fel inte vårt. Om Gud skulle spela upp våra dolda tankar som på en bioduk, hur skulle vi då känna oss. Skammen, skulden, vanäran skulle göra att vi då bara vill gömma oss från alla anklagelser som skulle välla in över oss.
Till helgen firar vi kyrkoårets sista dag med temat, domsöndagen och Kristi återkomst. Texterna leder oss in i tankar om den slutgiltiga domen och hur vi kommer att bli dömda.
Paulus skriver i Romarbrevet 3:23 ”Alla har syndat och gått miste om härligheten.” Det han vill belysa är, att inför Gud är vi alla lika skyldiga, men det som jag tycker är så underbart med denna söndag, det är att jag får i min predikan en möjlighet att måla upp Guds gränslösa kärlek till oss, att i Jesus är vi alla benådade, alla vi som vill ha med honom att göra, vi kan gå fria. Därför ropas det från tronsalen över dig och mig att; ”Det finns ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus”.
Jag minns i början på 1970 talet när jag i tjugoårsåldern mött Jesus, då sjöng jag tillsammans med några unga vänner i en av Västerbottens många bönhus. ”Fria vi äro, domen ej når oss. Gud för vår synd ej mer förebrår oss. Kommen till mig, så bjuder vår vän, kom, han vill frälsa var och en.”
Frihet från skam, skuld, anklagelser och vanära, den totala förlåtelsen, glädjen att få visshet om att Jesus har friköpt och renat mig i från all fördömelse. Den glädjen bara välde över mig när jag med full hals sjöng denna sång som jag vill dela med dig denna söndag.
Vår kamp med julmustflaskans kork väckte de här tankarna hos mig. Att det kan vara en kamp att få loss vår egen propp eller kork till att se in i vad som är Guds tanke i ditt och mitt liv. En skön helg önskar jag dig

Allt gott
Gösta Degerman

Tjugotredje söndagen efter trefaldighet

Förlåtelse utan gräns
Plötsligt ställde sig alla gudstjänstdeltagarna upp när jag hade föreslagit en sång från Sionstoner. Det var sången 297, som började, ”Ring i himlens klockor fröjd i dag det är, ty ett barn från synden vänder om.” Förvånad och överraskad ser jag hur ca 600 personer reser sig utan att jag som mötesledare sagt något och de sjöng ut med full hals den föreslagna sången.

Det här var sommaren 1980 när jag vikarierade som föreståndare vid EFS ungdomsgård Storstrand. Jag kom från mina teologiska studier i Uppsala, mina rötter fanns i den Västerbottniska myllan därför var min kännedom om Piteåbygden lika med noll, jag visste inget om bygdens andliga historia. Det jag då inte visste var att sången som jag valt var en sång som innehöll mycket minnen och var fylld av känslor för mötesdeltagarna.
Under väckelsetiden i Piteåbygden sjöngs den sång som jag föreslagit, ”Ring i himlens klockor, fröjd i dag det är, ty ett barn från synden vänder om.” Den sjöngs varje gång när någon hade hittat tron på Jesus Kristus som sin personlige frälsare, och den sjöngs stående.
På något sätt ville församlingen dela änglarnas glädje i himlen över att en människa bestämt sig för att följa Jesus, det visades enklast genom att man reste sig och sjöng ut sin glädje.
I min mötesinledning hade jag delat lite tankar omkring en person som jag fått be frälsningsbönen med, då överraskades jag av den massiva glädjedemonstrationen som de 600 mötesdeltagarna förmedlade genom att de reste sig och sjöng ut för full hals min föreslagna sång.
I en sång strof av Lydia Lithell, lyder texten; ”Kom hem! Kom hem! Din Fader kallar dig, hans famn står öppen allt han dig förlåter. Han söker dig på syndens villostig. O kom i dag till fadershemmet åter.”
Det är inte en förtvivlad mamma, polisen, hemvärnet, eller Missing People som ropar och söker, utan Gud den Helige, det är Han som väntar på dig och mig. Han vill ha dig och mig med, in i sin himmel.
Texterna för den här helgen har temat, förlåtelse utan gräns. Jag tycker att det kanske är det svåraste att kunna förstå, det är en svår konst att förstå och ta emot förlåtelse. Som människa vet vi våra brister och svagheter, vi ser gång på gång hur vi misslyckas med våra goda intentioner. Vi har svårt att förstå att det finns en förlåtelse som är utan gräns.
I Romarbrevet 5:10 läser vi…….
Inte att vi ska bli förlåtna, utan att vi blev förlåtna, inte genom vår ånger, bön, omvändelse, eller tro.
Hur blev vi förlåtna? Jo vi läser, Genom hans Sons död.
Inte sedan vi blev hans vänner, utan när vi var hans fiender. Vi läser att allt är fullbordat i Jesu offerdöd för oss.
Det är inte 600 personer i en möteslokal som jublar, utan tänk att hela den himmelska skaran som ingen kan räkna jublar över att just du har valt att följa Jesus.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Alla helgons dag

Helgonen
”Ett, två skott hördes, och Simba var död.” Så dramatiskt blev slutsekvens på min skrivövning eller
uppsats som vår lärare gav oss när jag gick i mellanstadiet för cirka sextio år sedan. Alltså långt
innan Walt Disneys Lejonkungen kom ut på våra biografer. I min skrivövning fick lejonet heta
Simba. Varför? Det vet jag inte.Vi skulle skriva något om Afrika och då fick jag en inre bild av ett
vattenhål dit savannens alla djur kom för att dricka. Men också att tjuvjägarna fanns där i
buskagen. Det blev enligt mig, lejonet Simbas död.
Jag fick till en dramatiskt och oväntad upplösning av min skrivövning, min lärare gav den sitt gillande.
Det blev högsta betyg på uppsatsen och dessutom till min stora förvåning läste läraren upp den för klassen
som ledde till en enorm egoboost i min unga hjärna.
Dramatik, det oväntade, är ledord i mina associationer denna vecka. Jag
berördes starkt av dödsskjutningarna av två svenska supportrar i Belgiska Bryssel där de var på väg till
fotbollslandskapen mellan Belgien och Sverige. Det blev en dramatisk och oväntad upplösning av
landskapen. Ett klokt beslut fattades att inte spela klart matchen efter denna terrorattack. Dramatiska och
oväntade scener utspelas varje vecka nu för tiden runt om i vårt land där barn skjuter barn. Den oväntade
attacken mot Israeliska dansande ungdomar. Bomber lite överallt i vår värld, det är dramatik och oväntade
hemskheter som vi tar del av i våra medier.
En inte lika dramatisk och oväntad upplevelse eller snarare en riktig fnitterstund, blev det för mina
teologie studerande klasskamrater, när de såg min nyklippta kalufs efter det att hustrun försökt att ”ansa”
mitt hår. Jag såg hur de försökte att hålla sig för skratt. ”Oj,” sa hustrun gång på gång när hon med
kökssaxen försökte sig på en justering av min lugg och nacke. Naturligtvis uppsökte jag närmaste frisör
efter att jag genomlidit förmiddagens föreläsningar.
I en av söndagens texter säger Jesus; ”Säljs inte fem sparvar för två kopparslantar? Men ingen av dem är
glömd av Gud. Och till och med hårstråna på ert huvud är räknade. Var inte rädda, ni är mer värda än
aldrig så många sparvar.”
Lina Sandell skrev, ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara.” I denna psalm har man plockat
bort en vers som börjar: ” Se han räknar håren alla som från våra huvud falla.” Jag tycker att det är
oerhört stort, att vi har en sådan Gud, som till och med har koll på våra huvudhår. Jag tycker att
det är mycket överraskande och oväntat att han som skapat kosmos och micro kosmos, han som väger upp
havets vatten i sin hand, han som mäter upp hela himlen i sin hand, han känner dig och mig så väl att till
och med våra huvudhår är räknade. När vi ser på det som har varit
vår trygghet, att allt detta nu skakar i grunden. När vi överraskas av dramatiska och oväntade händelser i
vårt Sverige, då får vi påminna oss om Jesus orden i helgens text, ”var inte rädda.” Någon har räknat att
det står 365 gånger var inte rädd eller frukta inte i vår bibel. Om det är sant? Nej det vet jag inte, jag har
själv inte räknat, men för mig är det tröstande.
Dramatiskt och oväntat har många fått ta emot dödsbud. Det som inte fick hända det hände. Sorgen och
saknaden vet som ingen gräns
Till dig som har drabbats av det oväntade. Du som sörjer, till dig som gråter, till dig som fick det
oväntade beskedet, mitt i denna djupa smärta och sorg som finns i ditt liv, till dig talar helgens texter på
ett speciellt sätt om hopp och tröst.
Min erfarenhet är att det finns ett djupt engagemang från Guds sida i din sorg. Han vill trösta, hjälpa och
stötta. Han lämnar dig inte ensam, du är inte glömd av Gud.
Jag ber att all nåds och trösts Gud ska vara dig nära.
Allt gott
Gösta Degerman

Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet

Samhällsansvar
För något år sedan läste jag en insändare att präster inte bör engagera sig politiskt. Fel,fel,
fel, som Magnus och Brasse sa. Jag menar att politik är ju en del av samhällsansvaret som vi alla
delar. Hur var det med Martin Luther Kings engagemang i den svarta befrielse rörelsen i USA?
Hur var det med Gandis engagemang i Indien? Hur var det med Nelson Mandelas engagemang i
SydAfrika? Var det inte ledare som med antivåldet som vapen förändrade samhällen?
Anarkin, våldet och de mörka krafterna sprider sig allt mer i vårt samhälle. Förståsigpåare och politiker
käbblar om vems felet är. Jag har ett svar som de inte vill höra. Jag tror nämligen att det som skulle kunna
göra en stor förändring för Sveriges folk är Jesus. I vår bibel finns ord som säger; Allt vad ni vill att
människorna ska göra er det ska ni göra mot dom. Om någon slår dig på din högra kind vänd då den andra
till. Dom tio budorden i 2 Moseboken är goda regler som skulle kunna anammas även i en sekulär stat
som Sveriges riksdag har beslutat att vi skulle vara.
Vi som svensk kristenheten har förstås en skuld i att vi inte har varit nog tydliga och högröstade i
samhällsdebatten. Jag menar i all min naivitet, att mitt i det sekulära samhället finns det en stor möjlighet
att förmedla Jesus Kristus som den som kan förändra vårt Sverige. Jesus har inte kommit hit för att
förändra samhällen utan för att förändra samhällsmedborgarna. En allt tydligare Jesus närvaro är det som
den kristna kyrkan behöver i vår tid för att kunna mejsla ut sin tro i grunden och smitta ner våra ledare till
att bli Jesus följare.
Jag har skrivit förr om professor Jerzy Sarnecki som ville att några av hans studenter skulle undersöka
varför så många av Colombias fångar, ca 50 000 stycken, blivit Jesus troende de sista åren, och vad i detta
gör att de slutar med sin kriminalitet. Svaret var att alla de intervjuade brottslingarna var överens om att
Jesus var vändpunkten i deras liv.
Botmedlet för alla dessa brottslingar var ett kärlekens vidrörande från Jesus.
Genom åren har många stillsamma Jesus revolutioner genomsyrat samhällen. Under 1800 talet och in i
1900 talet fick Sverige ett besök av Jesus där tusen och åter tusen, stora som små fick ett genomgripande
möte med Jesus.
Den Östtyska Prästen Christian Führer, ledde bönen och de fredliga måndagsdemonstrationerna under
stora delar av åren 1989 och 1990 som hölls i Leipzig. Den lutherska kyrkan ställde sig bakom folkets
fredliga bönemotstånd mot den Östtyska regimen. Den 9 november
1989 föll Berlinmuren.
Ditt och mitt samhällsansvar i dag är det som Paulus skriver i 1 Timoteusbrevet 2. Där uppmans vi att be,
ropa och tacka Gud för alla människor för konungar och alla personer i ledande ställning.
En del i vårt samhällsansvar är att vi höjer våra röster, att vi bestämmer oss att gå med i bönetåget för vårt
land, att vi tillsammans ber att Gud återigen ska ge oss en Jesus revolution.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tjugonde söndagen efter trefaldighet

Att leva tillsammans
Hon pekade med hela handen mot mig, hennes bruna ögon blev nästintill svarta när hon med all den pondus hon kunde uppbringa sa till mig. ”Nu när du kommer hem tar du tag i saken och plockar bort alla böcker som du inte behöver och öppnar upp kring din säng.”
Det var min sonhustru som med Albansk ursprung läxade upp mig för att jag hade ett alldeles för trångt utrymme kring min säng. Jag hade för många hyllmeter med böcker när vi flyttade in i vår lägenhet därför byggde jag mig en bokhylla som avdelade mitt arbetsrum till att vara både sovrum och ett fungerande arbetsrum. Som VFU handläggare är sonhustrun studieadministratör på institutionen för omvårdnad vid Umeå universitet och där har hon fått höra hur ambulanspersonalen ofta haft väldiga problem när de ska hämta folk i deras hem. Därav kom hennes tydliga uppmaning till mig.
Hon säger gång på gång att jag är som hennes extra pappa. Hon kom hit som flykting från Balkankriget för många år sedan. Hon är oerhört rädd om mig och hustrun, därför försöker hon göra allt för att vi ska få ett långt liv. Hon har berättat många gånger om sin rädsla att förlora oss, den bakomliggande orsaken är förstås det krig som hon fick uppleva som en liten flicka, det har satt sina spår i henne. Hon har ett stort hjärta för vår son och deras gemensamma barn. Men också för oss och sonens syskon med familjer.
Söndagens texter vill lära oss att visa gästfrihet, engagemang, i tårar och glädje, som Paulus skriver, att vara förebedjare främst för våra släktingar, men också för den ort vi lever i.
Den kristna tron är inte bara en etisk lära, eller ett beteende, utan den kristna tron är ett möte, en relation, en vilja att leva tillsammans med Jesus och hans folk. Hela hans förkunnelse handlade om relationer. Relationen människor emellan och mellan människa och Gud För Jesus var det viktigt att förmedla Faderns ömma hjärta till oss.
Hebreerbrevets författare säger; ”Komihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som har gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.”
Jag har berättat många gånger i mina krönikor om att jag är uppvuxen i en stor familj. I hushållet var vi många gånger över femton personer som skulle sova och äta mat. Trots att vi var så många hade vi ofta kompisar som sov över på gamla tagel madrasser och hårda knöliga kuddar. Mammas systrar kom ibland med sina barn och stannade någon vecka. Så här såg det ut i vårt hem. Jag minns aldrig att det var besvärligt utan det var som att leva på kollo.
När jag själv bildade familj har detta sättet att leva varit helt naturligt att vi haft många personer som vi som familj fått stödja och hjälpa. Vi har lärt oss vad det är att leva, det är att leva tillsammans.
Jag känner mig glad och stolt över att mina barn har anammat detta sättet att leva. Deras hem är generösa och öppna hem. De har förstått dagens tema fullt ut. De har förstått att kyrkan måste hitta igen dörrhandtaget till att gå ut och möta människan i deras vardag.
Hur det gick med sonhustruns uppläxning av mig? Hur gick det med mina böcker och min säng? Jo det är fixat, allt efter sonhustruns önskan.

Jag önskar dig en trevlig helg.
Allt gott
Gösta Degerman

Nittonde söndagen efter trefaldighet

Trons kraft
Det berättas om hur Keltiska munkar gjorde sig båtar av oxhudar, och utan åror eller segel lät de sig föras ut på havet för att vindarna skulle leda dem till en plats där de skulle kunna missionera. Det här var på 400 till 500-talet då den Keltiska väckelsen var stark i Irland.

Vad var det som drev dessa munkar att släppa taget om sitt eget land och låta dessa oxhuds båtar föra dem till olika länder? Det berättas att en av de första att bestiga Amerikas kust var en Keltisk munk, alltså långt före det att Columbus landsteg det förlovade landet. Om nu detta är sant, det vet inte jag, men det är vad en av de många historierna omkring dessa munkar säger. Hur det nu än är så när vi läser om den Keltiska missionen förstår vi att det var en trons kraft som Guds Ande skapat i dessa munkar att våghalsigt ge sig ut på dessa livsfarliga resor.
Vad var de första kristnas trons kraft till evangelisation? Vad var det som drev dem att gå i döden för det dom trodde på? Vad var det som drev Paulus till att resa och utsätta sig för de faror som han gjorde? Vad var det som drev de så kallade ”läsarna,” under 1800 talets mitt att sätta sig upp emot den Svenska kungen och dess myndighetsutövning när det gällde det så kallade konventikelplakatet där det förbjöds att hålla bön och lässammankomster utan präst medverkan. De vågade stå upp mot överheten och låta sig deporteras och skickas i fängelse? Var finns det modet i svensk kristenhet i dag? Staten drar åt sitt nät allt hårdare när man vill införa övervakning och en sorts angiverilag. Det har blivit allt svårare för den kristna kyrkan i dag att vara bibeltroende enligt Luthers, Rosenius, Læstadius eller frikyrkornas sätt att läsa bibeln. Nu måste orden vägas på en guldvåg för att inte riskera åtal att kränka någon folkgrupp. Den sanning som förmedlas är den sanning som riksdagen och lobbygrupper framför. Vad är det för en trons kraft som driver unga män och kvinnor att vecka efter vecka komma till bönhus och kyrka för att leda barn och ungdomar in i Jesus mysteriet?
Jo jag tror att dessa människor har gjort samma upptäckt som de Keltiska munkarna, de har sett att Jesus Kristus lever. De har upptäckt att Jesus inte är en snäll farbror som levde för länge sedan, utan de har upptäckt att Jesus faktiskt lever i dag och att han lever i deras hjärtan. Det var trons kraft för de första lärjungarna, det var trons kraft för Paulus, det var trons kraft för de Keltiska munkarna på 400 talet att sätta sig i sina oxhuds båtar och låta vinden föra dem framåt. Det är trons kraft för Jesus lärjungar även i dag. Det är trons kraft för mig.
En nyfrälst person sa; ” Jag vet inte om det är något galet med mig, men det enda jag längtar efter är att möta Jesus”. Det är en god sammanfattning på vad som är trons kraft för mig och för många människor i dag, det är att vi längtar efter Jesus, Jesus och ingen annan än Jesus.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tacksägelsedagen

Lovsång
Under oktober månad uppmärksammas många viktiga kampanjer bland annat den internationella barndagen den 2 oktober. FN:s deklaration om barnets rättigheter och senare konventionen om barns och ungas rättigheter, där rekommenderade generalsförsamlingen alla länder att inrätta en internationell barndag och de föreslog första måndagen i oktober.
När jag tänker på den internationella barndagen, då tänker jag på att det finns så många barn i Sverige som får gå hem från skolan, med en klump i magen av oro för sina föräldrar. De frågar sig, ska de vara nyktra nu, eller måste jag städa upp efter dem?
Vid ett flertal tillfällen har jag följt barnbarnen upp till Sunderbysjukhus för olika undersökningar.
Känslan har varit oro, innan jag fått klarhet i hur saken ligger till, och en lättnad och tacksamhet till Gud, när ändå det fick ett lyckligt slut.

Helgens texter vill föra oss in på tanketråden att vara tacksamma. En vän till familjen berättade för mig om sin översvallande tacksamhet när hon en dag fick vara med om att hennes cancersjuka dotter kunde äta en halv portion med gröt. Tacksamheten hos oss människor är väldigt varierande. En är tacksam för att man vunnit på lotto, en annan, att just i dag är föräldrarna nyktra, en annan att barnet lyckades äta en halv portion med gröt.
När vi läser helgens texter möter vi barnen som med högljudda lovsånger var med när Jesus red in i Jerusalem. Barnen och de vuxna ropade och sjöng, ”Välsignad vare han som kommer, konungen, i Herrens namn. Fred i himlen och ära i höjden.”
När Jesus var inne i tempelområdet då ropade barnen; ”Hosianna Davids Son!” De skriftlärde och prästerna blev då förargade och uppmanade Jesus att säga till barnen att vara tysta. Då förklarade Jesus för dem barnens rätt i samhället och barnens rätt till Guds rike genom att han citerade psaltaren 8 där det står; ”Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig.”
Vid ett annat tillfälle tillrättavisar Jesus sina lärjungarna när de försöker hindra barnen att komma till honom. Då sa Jesus med skärpa; ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte!”
Barn eller barnen nämns fler än sextio gånger bara i de fyra evangelierna då har jag inte räknat resten av nya testamentet.
Barnen är en källa till lovsång det vittnar de allra flesta mödrar om. Att föda fram ett nytt litet liv är något alldeles extra. Är det något som fyller mitt inre med tacksamhet, då är det mina barn och barnbarn.

Människorna som var med i lovsångskören när Jesus kom in till Jerusalem, alla var de euforiska av allt de sett och hört. Jublet ville inte tystna. De hade varit med om extrema och övernaturliga saker där Jesus uppväckt döda, helat sjuka, botat blinda, lama och talat ord som ingav dem hopp att Guds rike kommit till dem.
Det finns hopp även för dig och mig i dag, det finns möjlighet till försoning och helande. Jesus går fortfarande omkring i vår värld och gör under. Vet du att det största av alla under är när du beslutar dig för att följa Jesus. Då bryter jubel och lovsångs tonen ut i himlen. Ett Guds barn har räddats för evigheten! Därför tystnar inte lovsången i Guds församling.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Den Helige Mikaels dag

Änglarna

Vet du vad krypolja är för något? Nähä, inte det. Det visste inte jag heller för någon månad sedan. Jag hade dragit upp båten och satt under båtkapellet och funderade på krypolja. Ett syskonbarn till hustrun har en bilverkstad som vi anlitar för att få ordning på vår gamla bil. Där visade denne unge man mig en spray som han kallade för krypolja.

Denna speciella olja har en egenskap att den tränger in bakom låsta muttrar, bultar, skruvar och ihop rostade delar så att de kan friläggas. Den har en nästan magisk effekt på allt som är ihop rostat av trilskande muttrar och andra bildelar. Jag åkte förbi en bildelsfirma och köpte den rekommenderande krypoljan. Mycket riktigt så var den till stor hjälp när jag skulle få det hoprostade spelet till båtvagnen att fungera igen. Den blev som ny. Tänk vad lite olja kan göra!

Helgens texter handlar om änglarna. I en av texterna läser vi att Petrus sitter i fängelse, och att han var bunden med två kedjor. De föll av honom när en ängel kom in i hans fängelsecell. Ängelns ord till Petrus är som krypoljan som tränger in i hans bojor. De faller bara lös när ängeln säger till Petrus, ”skynda dig upp.” Han svepte manteln omkring sig och följde ängeln förbi den ene vaktposten efter den andre och det ena fängelsegallret efter det andra bara öppnades upp för att till sist släppa Petrus fri att komma hem till sin bedjande församling. Det står att det var många i församlingen som var samlade till bön. Gemensam bön är en kraftsamling mot det onda. Den gemensamma bönen är som krypoljan till att hela och upprätta. Vet du att olja nämns ofta i vår bibel, den nämns som ett medel till bön i Jakobs brev. Oljan eller salva nämns i uppenbarelseboken som en hjälp när vi inte kan se klart. I Markus evangeliet talas det om att apostlarna sändes ut och att de smorde de sjuka med olja och botade dem. Jesus själv fick en välluktande olja vid sin födelse och blev smord av en liknade olja strax före sin död. I den kristna kyrkan finns också oljan som en bild av den helige Ande.
Petrus får vara med om hur en ängel befriar honom från fängelset, likaså Paulus och Silas får vara med om samma sak. Filippos lyftes bort av änglar till en annan stad. Bibeln berättar om en ström av besök från himlen när Jesus föds, där Maria, Josef, Sakarias, herdarna och även de vise männen fick änglabesök.

Tänk vad tokiga associationer jag får, ibland skulle jag kanske be om ursäkt att jag skriver ner mina tankar, men krypoljans inneboende kraft att lösa det som är fastrostat, den tanketråden tycker jag ändå inte är så dum. Du får ursäkta bilden, men kanske du känner dig som en fastrostad mutter. Du kommer inte lös från dina bojor. Då vill jag berätta för dig att Jesus har den makten att lösa dig ifrån allt som har bundit dig genom åren. Hans ord är som krypoljan som lossar det bundna.
Petrus blev räddad på ett mirakulöst sätt av en ängel, men vet du att den mirakulösa räddningen har hänt med dig och mig att Jesus Kristus har lyft av alla våra bojor.
Han har löst oss och fört oss ut från självdestruktionens fängelse till att leva ett liv i frihet. Friheten finns i Jesu korsdöd där han ropar ut, det är fullbordat.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Sextonde efter trefaldighet

Döden och livet
Det är hemska bilder som målas upp för oss i det krigsdrabbade Ukraina. Jag tror, att du som jag, har gripits av bilderna och vittnesbörden som vi tagit del av här i Sverige. Vi har hört berättelser, hur föräldrar gråtit över sina döda barn och det svåra att lämna släkt och vänner för att försöka hitta en tryggare tillvaro.

När jag tittar ut genom vårt köksfönster ser jag att björkarna och rönnarnas blad har börjat gulna och när de släpper sina blad i de tilltagande höstvindarna virvlar bladen runt i luften för att lägga sig tillrätta i en liten hög intill entrédörren. Den höstliga fönsterbilden gav mig en sorgsen hälsning att träden är på väg in i sin vintervila. De senaste veckorna har vårt köksfönsters utsikt förändrats drastiskt när jag sett hur naturen målat upp en palett av höstens färger. Vackert är det, men ack så sorgligt. Den vittnar för mig om död och kyla.

Texterna för denna söndag handlar om döden och livet. I de tre evangelietexterna möter vi Jesus när han gör tre olika döds uppväckelser.
Vi läser om tre personer, som är döda, men får livet tillbaka när Jesus talar eller rör vid dem. En medelålders man, en ung man och en liten flicka. Alla tre får höra Jesu röst ropas till dem in i dödens väntrum. De väcks till liv. Visst kan vi känna, långt ner i maggropen, när vi läser om de förtvivlade föräldrarna som mist sitt barn. Det är som om det vore ett reportage från kriget i Ukraina. Föräldrarnas enda hopp är, att Jesus ska komma och göra ett under. Du har kanske som jag suttit vid en sjuksäng och sett hur livet sakta runnit i väg från någon som vi älskat. Vi såg hur det plågade ansiktet blev slät och vackert när döden så sakta kom. Vid sådana tillfällen hade vi gärna velat göra som Jesus, ta den dödes hand och säga, res dig upp. Men nej, svaret har uteblivit. Himmelen verkade så tyst och livet runt omkring stannade upp för ett tag. Det söndagens texter vill belysa, det är, att det finns ett hopp, mitt i mörkret. Han som är uppståndelsen och livet finns där ”bakom alla skuggorna.” Liksom hösten gör oss påmind om, att livet i naturen går till vila, så ger också bibeln oss bilden av döden, som ett steg in i en vila med Gud. Vi blir påminda om, att Jesus har makt över döden och livet. Att han är garanten för ett liv i evigheten.
Jag har i mitt arbete som präst ofta kommit i kontakt med mina egna känslor inför livets skörhet och sett hur den bottenlösa sorgen gripit människor när de vid begravningsgudstjänsten stått invid kistan där en älskad, make/maka, mor eller far eller barn, ligger för att föras till den sista vilan.
I en av texterna står det att Jesus gråter tillsammans med de sörjande. Jesus går in i gråten, ångesten, smärtan och ger tröst. Ordet tröst kan i vissa sammanhang också översättas med, att börja andas igen. Jag tycker det är en vacker beskrivning på tröst. Ni vet att när ett litet barn ramlar och slår sig, då kan de gråta så hejdlöst att de tappar andan. När barnet lyfts upp av sin förälder och får höra trösteord, då brukar de kippa efter andan och kunna börja andas igen.
Min övertygelse är att den Jesus jag tror på han har sett dina tårar, han har sett och känt din smärta. Han vet om hur du dränkt din huvudkudde nätter igenom av tårar. Varsamt tar han ditt ansikte i sina händer, försiktigt torkar han dina tårar, och ömt säger han till dig, ”gråt inte jag finns här vid din sida.” Herren är tröstens Gud.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Femtonde söndagen efter trefaldighet

Ett är nödvändigt

”Men nej! Det kan du inte göra, tänk på barnen, hur ska du kunna försörja din familj som predikant?” Det var mor och far som samstämmigt lyfte upp ett varnade finger att bli predikant i EFS det skulle riktigt skapa oreda i våra livsbetingelser.

Mor och far visste att lönen som predikant skulle kanske halvera den inkomst jag hade som snickare. De var allvarligt bekymrade över deras yngste sons beslut. ”Men tänk på huset som du nyss har renoverat klart, ska du bara lämna det?” Frågorna och orosmolnen växte sig allt starkare hos mina föräldrar när de fick veta mitt beslut att flytta till Uppsala och läsa teologi.
Beslutet hade hustrun och jag fattat gemensamt efter att hon hade fått en sorts uppenbarelse att detta nog var Herrens vilja. Jag hade gått och burit på kallelsen i sju års tid, jag väntade och avvaktade till att den rätta tiden skulle infinna sig. När hustrun fick känslan av att det var rätt då ringde jag en mäklare för att sälja vårt nyrenoverade hus och sedan satte jag mig skyndsamt ner och skrev ett brev för att tacka ja till min erbjudna plats vid Johannelunds teologiska högskola.
Jag var 27 år och tvåbarnspappa med en redan då svårartad ryggproblematik. Min läkare hade sagt att jag var tvungen att byta yrke annars var sannolikheten stor att jag så småningom skulle hamna i en rullstol.
Det var alltså nödvändigt för mig att byta inriktning i mitt yrkesval. Min upplevelse var att Gud stängt alla andra dörrar för mig, men istället öppnade han en dörr som jag längtat till efter det att jag kom till tro som tjugoåring.

Ett är nödvändigt säger veckans tema till oss. Det är ett citat av Jesus när han är på ett av sina många hembesök hos vännerna Maria, Marta och Lasarus.
Han förklarar för en stressad och irriterad Marta att hennes syster har valt den goda delen, Maria valde att sätta sig ner vid Jesu fötter för att ta del av den eviga världens vishet, det som är det enda nödvändiga. Hon ville vara nära, för att inte missa något av vad Jesus hade att säga.
Martas stök i köket var viktigt, men inte det viktigaste.

Hur har vi det i våra kyrkor idag? Hur prioriterar vi?
Är det samhällets godkännande, teologin, bönen, bibelläsningen, predikan, lovsången det viktigaste?
Alla saker är viktiga för helheten i Guds församling, men det är inte det viktigaste.

Jesus säger i uppenbarelseboken 2:4; ”Det har jag emot dig att du övergett din första kärlek.”
Jesus är den alltigenom viktigaste i Guds församling. Kärleken till honom, till Jesus, det är det som är själva drivet för att allt ska fungera.

Vi sålde vårt hem för att följa dit Jesus kallat oss. Det kändes som nödvändigt för oss båda att fatta det beslutet. Vi ville båda samma sak, vi ville närma oss Jesus, vi ville ta del av hans undervisning på ett djupare plan.

Ett är nödvändigt säger Jesus till Marta, men även till dig och mig. Ett är nödvändigt inför evigheten och det är att lära känna Jesus Kristus som världens frälsare. Jag skriver det gång på gång, att kärleken till Jesus förvandlar våra åsikter till insikter.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Fjortonde söndagen efter trefaldighet

Enheten i Kristus

Jag läste en debatt artikel i en av våra kvällstidningar för några år sedan där den Katolske biskopen Anders Arborelius och Pingströrelsens Sten-Gunnar Hedin gjorde ett gemensamt uttalande i att de skrev; "Sverige behöver en gemensam andlig grund." Det materiella kan inte tillfredsställa människans längtan efter mening, gemenskap och kärlek menade debattörerna.

De två kyrkoledarna menade också att det gamla svenska enhetssamhället har gått i graven. De belyste att vi lever i ett mångkulturellt samhälle. Om detta skall fungera och inte leda till ännu större segregation mellan olika grupper, måste det finnas någonting som binder ihop, menade dessa kyrkoledare. Våldet ökar, sexualiseringen, synen på rätt och fel vänds mot människans egna känslor och föreställningar. Ledarna i kyrkor, politiken, företagsvärlden har tappat sin moraliska och etiska kompass. Det behövs en gemensam andlig grund att vila i.

I söndagens text möter vi Jesus i bön. Han ber för sina lärjungar och för alla dem som i framtiden kommer att tro på honom. Han ber om att de alla ska bli ett liksom han och Fadern är ett.
Då skall världen TRO på att du har sänt mig, säger han och fortsätter med orden, att då ska världen FÖRSTÅ att du har sänt mig.
När Guds folk blir ett, då ska världen både TRO och FÖRSTÅ att Jesus är världens enda hopp.
Jag menar att det kitt som de två kyrkoledarna efterfrågade och letade efter i vårt segregerande samhälle, det är korset som är avbildad i vår flagga. Sverige har haft den kristna tron och etiken som ett rättesnöre i många hundra år. Nu när allt mer av den kristna etiken försvinner från medierna, domarsätena, politiken och även kyrkorna är det tid för eftertanke och reflektion.
Den kristna kyrkans kallelse är att tillhöra Jesus Kristus. Jesus ber inte i sin översteprästerliga förbön att vi ska bli medlemmar i samma organisation utan att vi ska vara lemmar i samma organism.
Jag anser att den kristna kyrkan inte ska sträva efter synkretism, alltså en sammanblandning mellan olika religioner eller sammanblanda sig med samhällets ideér utan att vi ska allt tydligare eftersträva en symbios med Kristus själv. Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation.

Guds församling är en enhet av människor, som tror och förstår, att Jesus Kristus är Guds Helige. Vi tror och förstår att, ska Sverige, ska världen räddas, då måste den upptäcka att Jesus är världens räddning.

Här i min krönika slår jag på samma spik om och om igen att Jesus är den gemensamma andliga grund som Sverige behöver, det är ju precis det som de två kyrkoledarna frågade efter.

Enheten i Kristus förenar Guds församling i ett kyrie, Herre fräls, Herre rädda oss.
Denne Jesus kommer snart, mycket snart, för att du och jag ska få vara med om den himmelska festen, som är utan motstycke. Jesus har skickat ut ett OSA, om svar anhålles.
Hur blir ditt svar?

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan

Jaha, då var det slut. Damernas fotbolls VM menar jag. Jag har stigit upp med tuppen för att se de Svenska damernas kamp för att äntligen ta ett VM guld. Medierna hade målat upp svenskorna som stora favoriter till guldet efter att vunnit alla matcher i grundspelet.

Men nej, de fick nöja sig med en fin bronsmedalj efter att ha besegrat hemma nationen Australien i en spännande bronsmatch. Det jag vill framhålla i den här krönikan är det fina med ledarna, hur deras tal hela tiden varit uppmuntrande till laget. De talade inte så mycket om speciella fixstjärnor utan de talade om laget, om sammanhållningen, om glädjen och möjlighet att tillsammans som lag få vara med om denna stora fest.
Jag kan förstå den berusande glädjen de kände när de gick ut på planen till över 70 000 personers jubel sång. Jubelsången och hejaropen måste ha varit väldigt uppmuntrande, ja en riktig tändvätska att ge allt i alla situationer. Man brukar ju säga att publiken är som en extra man på planen. Därför är det ofta en stor fördel att få spela på hemmaplan, att få höra suporternas hejarop genljuda, eka eller dåna över stadion.

Helgens texter har som rubrik, Medmänniskan. Jag skulle kunna appellera den rubriken i ordet medspelare med hänsyftning till fotbollsVM. Vi är medspelare på livets spelplan. Vi alla behövs med alla våra olika talanger och gåvor. Fotbollsdamerna var inte ensamma, de hade hjälp av läkare, tränare, fysioterapeut, materialförvaltare, kock osv. Alla behövdes även dom som satt på avbytarbänken.
I den föreslagna Psaltarpsalmen skriver psalmisten; ”Jag vill prisa hans heliga namn.” Han skriver; ”Jag vill.” Så är det för oss alla helt vanliga kristna, vi vill. Vi vill att våra liv ska vara en ton från himmelen till våra medmänniskor. Vi vill att generositet, omsorg, tålamod, vänlighet, frid och de andra tecknen på ett andefyllt liv skulle prägla vår vardag till att ge ära åt Herrens namn.
I en av de gammaltestamentliga texterna möter vi Eved-Melek och tre oomnämnda personer som hjälper profeten Jeremia upp ur en brunn dit han slängts på grund av sitt profeterande. Dessa fyra hjälps åt att dra upp Jeremia från den dyiga djupa brunnen.
Jag tycker om den bilden av medmänsklighet. Fyra personer hjälps åt för att rädda en annan människa i en mycket svår situation. Medmänsklighet handlar om att vara där, vara närvarande, behjälplig, lyssnande. Du och jag är medspelande, medarbetande medmänniskor på Guds spelplan. Du och jag är inte ensamma utan vi har fått en lagledare, en hjälpare som har lovat vara med oss varje dag, den helige Ande. Hjälpen finns där när vi utrycker oss inför den helige. ”Herre jag vill.”

Fotbollsdamerna vann en bronspeng genom att stötta varandra. Alla fick inte stå där med sina namn i startelvan utan de var medspelare, medmänniskor vid sidan om för att uppmuntra och hjälpa.

De var fyra som hjälpte Jeremia upp ur brunnen, Eved-Melek nämndes vid namn, men det fanns tre oomnämnda personer till som hjälpte Jeremia upp ur brunnen. Kanske du är en sådan anonym, oomnämnd hjälpande hand för någon i din närhet. Jag vill i Jesu namn få välsigna dig i den uppgiften.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tolfte söndagen efter trefaldighet

Friheten i Kristus

Det händer Medan du vilar, den rubriken har pastorn Tomas Sjödin satt som överskrift på en av sina goda böcker. Han skriver bland annat att han har återupptäckt ett av tillvarons lyxigaste gratisnöjen. Nämligen att sova middag. I sitt arbetsrum i kyrkan eller hemma i den gamla kökssoffan har han nästan dagligen tagit sig en tupplur.

Jag kan gladeligen rekommendera hans bok eftersom jag själv gör samma sak varje dag, jag tar mig en tupplur, inte bara en gång utan oftast ett par gånger om dagen. Nu vilar jag inte alltid på grund av att jag är arbetstrött utan på grund av att min kropp är ständigt påslagen av värk.

Kristoffer, vår yngste son som nu är dryga fyrtio år har dragits med ett ihållande traumatisk stressymtom. Han har för att kurera sig själv spelat in ett antal videos som finns att ses på YouTube, där han filmat vattenfall, skog, och andra naturbilder där de tysta, stilla, nästan viskande ljuden svagt låter sig höras.
Under pandemin var det många svenskar som återupptäckte vår fantastiska natur. Man sökte sig bort från folksamlingar för att uppleva stillheten i naturen.
I veckan tog vi en biltur med barnbarnen upp till Storforsen som anses vara norra Europas största obundna vattenfall.
Vi ville glädja våra barnbarn med en naturupplevelse som de inte ser varje dag. De fick höra dånet från väldiga vattenmassor och känna hur vattnet stänkte upp på deras hår och skinn. Dessutom vågade två av de minsta pojkarna bada i en liten trygg pottgrop vid sidan av forsen. Iskallt vatten avskräckte inte de två små vikingarna.

Friheten i Kristus är rubriken för söndagens gudstjänster. Många är det som levt ett förkrympt Kristen liv på grund av rädslor för att göra fel, att drabbas av straff och dom. Rädda för att mista det man fått i sin tro har man stängt in sig i en tanke bubbla om rätt och fel.

Den kristna församlingen lever i Guds frihet som Jesus Kristus gett till den. Paulus skriver om att Galaterna hade mist sin frihet när de ställde upp regler för hur det Kristna livet skulle levas. ” Vilka dårar ni är Galater!.... skall det som för er började med Anden sluta med köttet”?
Det var Judaister som nästlat sig in hos dem och sagt att, det ska ni inte göra, det ska ni inte äta osv.
Paulus skriver också: ”Ni är ju kallade till frihet, bröder, Låt inte bara den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek.”

Jag lägger mig frivilligt, mitt på dagen, till somna ifrån allt som är pockande och viktigt och sedan vaknar jag upp i att jag hittat lösningen på mitt problem. Om det är ett ord i ett korsord som jag inte fått fatt i eller att det är ett svar till en hjälpsökande, eller någon vinkling i mitt krönikeskrivande. I den frivilliga vilan händer det något i min hjärna, jag har processat saken i min vila. Vilan har krokat arm med min frihet i Kristus. Jag har på något underligt sätt förstått att jag behöver vilan för att förstå min frihet i Kristus.
Jag har skrivit det många gånger att Jesus har inte kommit för att förändra världen, utan han har kommit för att förändra samhällsmedborgarna. Han kan lösa oss från vår ångest, trötthet, tvång, egoism och självskadebeteende. Jesus kan ge den fullständiga friheten, han kan förvandla, förverkliga och förmedla Guds goda vilja till oss alla. Låt vilan få plats i ditt sökande efter Jesus.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Elfte söndagen efter trefaldighet

TRO OCH LIV.

Ooooo neeeeej!! Allt det jag skrivit på min dator var borta. Alla filer och artiklar var försvunna. Jag hade drabbats av en hårddisk krasch, det var ett totalt haveri. Flera månaders arbete var borta i ett enda nu. Förtvivlad gick jag ut till köket och beklagade mig inför min hustru och som den lösningsorienterade människa hon är gav hon mig förslag på olika personer jag kunde ringa för att få hjälp.

Traumat ovan skedde för några år sedan när jag satt och skrev på en avhandling omkring konfirmandarbetet vid Storstrands ungdomsgård, som den då hette. Jag ringde runt till alla personer som vi kom på men alla gav samma dystra besked att det nog var hopplöst att rädda hårdisken. Jag höll på med en tänkt avhandling till mittuniversitetet omkring konfirmationen i slutet av 50 talet och början av 60 talet.

Mitt i skrivandet havererade datorn och hårddisken. Dum som jag var hade jag inte sparat mitt arbete på någon extern hårddisk därför var allt förlorat. Jag hade intervjuat 15 personer som konfirmerats på EFS ungdomsgård under åren 1959, 1961 och 1963. Kriteriet till urvalet av informanter var att de inte längre var med i EFS rörelsen, och att deras föräldrar på något sätt varit i kontakt med väckelserna under 40 och 50 talet. Jag var nyfiken på varför informanterna ställt sig på sidan av denna rörelse. Jag blev oerhört förvånad av svaren jag fick, snopet nog fick de aldrig frågan om att bli medlem därför blev det aldrig aktuellt att stanna kvar i rörelsen.

En annan fråga jag var nyfiken på var om de hade varit i kontakt med den så kallade syndakatalogen där det fanns en hel del av måsten för att få kallas kristen. Jo där hettade det till bland informanterna och det visade sig att de allra flesta hade fått en negativ bild av den kristna tron som en sträng och icke livsbejakande tro.

I helgens texter går Jesus till rätta med de skriftlärde och fariséerna som lade tunga bördor på människorna axlar. Jesus förklarade för dem att den som vill vars störst bland er ska vara de andras tjänare.

Inför Gud kan vi inte komma med våra egna gärningar och förträffligheter. Guds nåd kan vi inte köpa oss till, eller förvärva oss genom goda gärningar eller ett fläckfritt leverne. Guds nåd ges enbart och endast genom Jesu död och uppståndelse. Kristen tro handlar om Jesus. Det är han som är nåden från Gud.

Innan jag blev en personligt kristen förstod jag inte vad man skulle med Jesus till. Det där att tro på Gud kunde jag acceptera, men detta med Jesus, det var för mig obekant. Nu när jag mött Jesus, har jag sett och förstått, att han har utplånat min skuld på korset. Skuldebrevet som förklarat mig skyldig blev fastspikade på korset säger Paulus i Kolosserbrevet. Han skriver även i helgens episteltext, ”att utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd.”

Gud har gett dig och mig en oföränderlig upprättelse och förlåtelse som är total.

Nu kommer då en av mina många haltande liknelser. När jag tänker tillbaka på ögonblicket som jag ovan skrev om, när allt mitt arbete helt plötsligt försvann från datorskärmen. Den upplevelsen kan jag likna vid mitt möte med Jesus. Allt det som jag tidigare gjort av synder och fel, alla anklagelser av skam och skuld var borta. Det fanns inte längre, det var kastat i glömskans hav, jag var förlåten. Det var som om det aldrig hade hänt. Överraskad och förvånad kan jag i dag bara säga, tack, tack, tack Jesus.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tionde söndagen efter trefaldighet

Nådens gåvor

Mina barnbarn letade febrilt efter pokémons med sina mobiltelefoner för ett par år sedan. Det är några figurer som har de mest konstiga namn man kan tänka sig. Det är Lapras, Pikachu, Clefairy och en massa konstiga, påhittade namn. Det är ett Japanskt spel från början där striden mellan det goda och det onda blir väldigt tydligt.

Spelet går ut på att man ska fånga in en pokémon vid en speciell plats, det innebar att barbarnen blev tvungna att ta en promenad, eller cykla till olika platser i deras närhet där en sådan virituell varelse fanns. Det fina med spelet var att barnen inte blir stillasittande utan de blev tvungna att bege sig ut på jakt efter de små varelserna. En annan fördel var att de lärde sig att dela med sig kunskap om hur man fångar dom, och vad de olika varelserna hade för speciella gåvor, och egenskaper osv.
Det är ett spel som skapar rörelse bland barnen, och jag, som en gammal man, förstår förstås ingenting av det barnbarnen med stor iver försöker engagera mig i. Det finns 802 olika pokémons att fånga in och det finns ett otal pokémon filmer, TV serier och pokémon figurer att köpa i leksaksaffärerna.

Till helgen kommer vi i kyrkorna att tala om nådens gåvor. Texterna för oss in i tanken att vi har något fint att dela tillsammans, och att vi behöver varandra, för att Guds rike ska växa till. Paulus skriver att nådegåvorna är olika men att Anden är den samme.
I vår tjänst som kristna har vi fått gåvor som vi ska förvalta och använda för allas bästa. En del har fått gåvan att berätta om Jesus med ord så att Guds evangelium blir tydlig. En annan har fått en speciell gåva att osjälviskt hjälpa andra, någon annan har fått gåvan att bota sjuka osv.
Alla gåvorna behövs för att Guds rike ska växa till. Vi står också i en strid mellan det goda och det onda precis som i pokémonvärlden. Vår strid står inte mot kött och blod, utan mot ondskans andemakter i himlarymderna, skriver Paulus. Därför behöver vi de andliga nådegåvorna för att föra fram Guds goda vilja i världen. Gåvorna skulle vara till nytta i församlingen, inte till någon privat andlig uppvisning om hur stor tro vi har, eller hur kärleksfulla eller givmilda vi är.
Vi har en kamp att utkämpa i denna världen, och den gör vi tillsammans, ensam är inte stark, utan vi, tillsammans, utgör Kristi kropp där vi får vara ljuset i det mörker som alltmer tätnar runt omkring oss.
I pokémon världen måste de olika goda figurerna kämpa tillsammans för att övervinna det onda.
Jag är ingen förespråkare för TV spel, och jag ser inte så stora fördelar med spelen, men en sak lär sig barnen som spelar, att de måste hjälpa varandra, för att övervinna det onda.
Det tycker jag är en god lärdom att ta med sig från pokémon världen.

Vi i Guds församling måste vara varandra till hjälp, därför har Gud gett oss nådens gåvor till att kunna delta i striden mot det onda. Här är inte svärd, skjutvapen eller kanoner som gäller utan det onda besegras genom det sköra, varma, svaga, spröda och bräckliga kärlekens språk, som Jesus lagt i våra händer.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman