Tankar inför helgen

Apostladagen

Sänd mig

Båtsäsongen är i full gång. Nere i vår hamn har de flesta båtplatserna fått en båt förankrad vid sig. Vår båt kom i vattnet i slutet på maj månad, den ligger vid bryggan och speglar sig så vacker i solskenet. Allt var inte klart med putsningen invändigt men pö om pö har jag varit där och gjort några små försök till polering och dammsugning av mattor och dynor.

Några korta utflykter har vi hunnit med och alltefter vattnet blir varmare kommer utflykterna att bli lite längre. Båten fungerar för oss som en liten friggebod med möjlighet att göra en bredare soffa till att kunna sola och lata sig. Jag har redan tagit mig flera tupplurar i den solvarma båten. Ljudet från vågskvalp, måsarnas skrikande, prat och stoj från badande friskusar gör att jag somnar skönt i bruset från världen utanför båten.
Nu för tiden har jag bara en båt, barnen har övertagit de andra båtarna och det medför att ansvaret för dessa flytfartyg har överlåtits till dom. Men det blir ändå så att pappa måste sträcka fram en hjälpande hand för att deras båtar ska kunna sjösättas. Äldsta dottern fick problem med bränsletillförseln i sin båt. Med mina problem med nacke och rygg kunde jag inte bistå henne så mycket men jag ringde en vän som kan allt när det gäller motorer, mycket riktigt efter en snabb titt kunde han lokalisera felet. Dottern kunde starta upp sitt flytetyg och glad puttra i väg till sin kajplats.

I helgens texter läser vi om hur Jesus är i och omkring olika båtar. Flera av evangelierna återger episoder där Jesus sitter, talar, och som jag gör, han sover i båtar. Han lånar bland annat Petrus båt för att kunna tala till alla dessa som längtade efter Guds ord, det står; ”Folket trängde sig på för att höra Guds ord.”
När jag sitter eller ligger i min båt hör jag vad människor säger även de som är långt ifrån mig. Du känner till att ljudet fortplantar sig snabbt över vattnet. Vattnet blir som en resonanslåda där ljudet förstärks mer än vad man tror.
Det gjorde att Jesus kunde tala och undervisa flera tusen människor från Petrus båt.
Rubriken för den här helgen är; Apostladagen med underrubriken Sänd mig.

Jesus kallade lärjungarna att följa honom. Han kallade dem inte till något enkelt, utan till ett liv i efterföljelse. Lärjungarna nåddes av kallelsen mitt i deras vardag, vid tullhuset, vid näten, vid sitt företag, till och med mitt i siestan. Han kallade dem att efterlikna honom. En intressant iakttagelse som Aposteln Lukas skriver i sin skrift som just heter Apostlagärningarna det är ett tal som Petrus håller i den helige Andes kraft. Petrus och Johannes hade blivit arresterade på grund av att de botat en lam man. Petrus proklamerade frimodigt att det var i Jesu Andes kraft som manen blivit botad. Då återger Lukas reaktionen från de skriftlärde när de sa till varandra; de kände igen dom att de varit tillsammans med Jesus.
De blev igenkända på grund av att de varit tillsammans med Jesus.

Apostladagens innersta tanke det är att lärjungarna kallades och sändes att proklamera, undervisa, kungöra och förkunna att döden är besegrad, att vägen till Guds famn och hjärta är öppen genom Jesus Kristus. Vittnesbördet skulle vara att vi som hans lärjungar skulle kännas igen av att vi har vandrat och umgåtts med Jesus Kristus.

En skön båtsommar önskar jag dig, ta gärna en siesta tillsammans med Jesus. Nu tar jag sommarledigt från skrivandet och återkommer förhoppningsvis i mitten på augusti.

Allt gott
Gösta Degerman

Midsommardagen

Skapelsen

Redan i kvarteret innan min dotters hus kände jag av grilldoften som mötte mig i min cykeltur hem till dottern och mågen. Det var morsdag och dottern hade bjudit in oss att fira morsdag ute på deras altan med grillad filé och korv. Jag möttes av kramar från mina barnbarn som var glada över något de inte sett nämligen en morfar med cykelhjälm.

Hustrun hade redan anlänt med bil och fått sina kramar innan jag hunnit fram. Cykelturen var en angenäm upplevelse den dagen eftersom solen värmde och vindarna hade lagt sig till ro när jag passerade över Piteälvens båda cykelbroar. Älvens vatten bildade en stor spegel där asp, björk och gran avspeglade sig. En liten eka med utombordsmotor rörde sig sakta uppför älven. Den skar sig igenom den vackra spegelbilden som vattnet gav mig. Vågorna rörde sig lite trött mot älvbrinken av det lilla svall som ekan orsakat. Lugnet som jag nyss upplevat bröts plötsligt av att jag mötte några ungdomar på mopeder som körde med full gas och svischade förbi mig med en väldig fart. När ljudet från dessa motoriserade ungdomar lagt sig hörde jag småfåglarna sjunga sin vår serenad, dofterna från nyutslagna löv och jorddoft av de blöta markerna efter vinterns snötäcke intill cykelvägen gav mig en känsla av tacksamhet för livet.

Ute på dotterns altan var solen på sitt allra godaste humör och värmde oss alla.
Morfar fick plats under ett parasoll där solen inte var så het. Mammorna fick sina hyllningssånger och vackra sommartårtor. Mågen hade lyckats väl med sitt grillande. Alla mådde gott med gemenskapen och barnens roliga kommentarer och nyfikna presentöppningar.
Det andades sommar och en känsla av tacksamhet fyllde mig, då påmindes jag av världens mest sjunga psalm.
Det var psalmen 11 skriven av C. Broberg; ”O store Gud när jag din värld beskådar som du har skapat med ditt allmaktsord.” ”När sommarvinden susar över fälten när blommor dofta…. När trastar drilla i de gröna fälten…. Då brister själen ut i lovsångsljud: O store Gud, o store Gud!”
I en av helgens texter undervisar Jesus och säger uppmanade till oss. ”Bekymra er inte för mat och dryck att leva av eller för kläder att sätta på kroppen.” Han uppmanar oss att se på himmelens fåglar och ängens liljor.
Temat för midsommardagen är skapelsen och texterna uppmanar oss att lyfta blicken från oss själva och i stället titta på skapelseundret runt omkring oss som ständigt förnyas.
Det handlar om att stanna upp och se. Att vara närvarande med våra ögon och öron. Vi behöver se och ta del av skapelsens skönhet. För mig är den skönheten helande, som jag försökt beskriva med min cykeltur. Där och då kändes det som om alla bekymmer försvann, jag fick ta del av skapelsens lovsång till skaparen.
O store Gud när jag din värld beskådar………

En skön midsommar önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Heliga trefaldighets dag och missionsdagen

GUD-FADER, SON OCH ANDE

Nu kommer det att bli släktkalas i många hem eftersom det är morsdag till helgen. Morsdag har sitt ursprung efter den amerikanska fredsaktivisten Anna Jarvis som ville hedra sin mor Ann Jarvis som avled den 9 maj 1905. Ann Jarvis ägnade sig åt vård av sårade soldater från båda sidor av det amerikanska inbördeskriget.

Dottern Anna menade att en; ”mor är en person som gjort mer än någon annan för dig.”
Till Sverige kom detta firande första gången 1919 på initiativ av Cecilia Bååth-Holmberg. Det gick lite knaggligt från början eftersom den allmänna uppfattningen var att affärsmännen bara ville ha en dag till att få lite mer inkomster till sina dagskassor.
Min röda tråd utifrån mors dag och att temat också är missionsdagen, hittar jag att veckans tema får bli ord som ömhet, närhet, familj, längtan och kalas.
I en av bibeltexterna möter vi Jesus och syskonen Maria och Marta. I deras hem har han varit på många middagar. Men i texten delar han sorgen med systrarna att brodern Lasarus dött. Jesus delar ömt sorgen med systrarna och gör ett under genom att uppväcka deras bror från det döda. I en annan text får vi möta Abraham som får ett änglabesök från himlen, han och hans hustru Sara bjuder på ett riktigt kalas. Änglavarelserna förklarar för det barnlösa paret Abraham och Sara att de inom ett år ska få ett gossebarn, de ska bli föräldrar.
Vi får även besöka Mose ute i öknen där han möter Gud i den brinnande busken. Där får han i uppdrag att föra sin släkt ut ur fångenskapen i Egypten. Han har i många år längtat efter sin släkt och nu säger himlens konung till honom att söka upp släkten. Där ställer de till med en riktig påskfest. När Moses får sin mission att hjälpa sina anhöriga ut ur Egypten, då ställer han frågan till Guds ängel, vem ska jag säga har sänt mig? Han får ett märkligt svar. Du ska säga att JAG ÄR, har sänt dig.
Vet du om att denne som ÄR, han ser till dig, inte för det du gör, utan för vem du är. Du är Guds underbara skapelse, du är hans stora kärlek. Han älskar dig så mycket att han till och med blir svartsjuk om du ger dig till en annan. 2 Mos 20:4-5 står det i en översättning, att han är en svartsjuk Gud. Den Guden som ÄR, älskar dig för den du är, inte för den du försöker att vara, utan för att du är du, och du är skapad övermåttan underbar i hans ögon. Han ser på dig som en älskande mor.
Du och jag har fått en mission, ett uppdrag att försöka berätta om denne Jesus som vi får kalla vår broder och vän. Jag för min del försöker så gott jag kan, berätta, även om orden inte riktigt räcker till. Jag längtar att berätta om det som är världshistoriens största händelse. Att vi är sammankopplade med den himmelska släkten, gör dig beredd, vi ska på släktkalas.

Ibland kan du känna att det är svårt att tro. Men han som ÄR, är närvarande i ditt hem vid din säng, vid matbordet, han är inte långt borta ifrån någon av oss. Han stänger inte dörren och går ifrån dig i din gråt och längtan. Nej han stannar kvar och tar del av det du har på ditt hjärta, likt en ömsint mor som vårdar sitt barn.
Han är med dig de dagar då allt känns hopplöst, de dagar då ångesten kramar livslusten ur dig, de dagar då du bara känner dig så där hopplöst ensam. Hans namn borgar för att du inte behöver vara ensam. Vi kan läsa i Jesaja 49:15 som så; ”Kan en mor glömma bort sitt lilla barn, så att hon inte förbarmar sig över det barn hon själv har fött? Även om hon skulle glömma, ska jag i alla fall inte glömma dig. Jag har skrivit ditt namn i min hand.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott.
Gösta Degerman

Bönsöndagen

Bönsöndagen

Ena sidan av vårt kylskåp är täckt av våra barnbarns teckningar och små hälsningar. Våra hjärtan värms varje gång vi stannar till och läser deras småglada hälsningar till farmor/farfar och mormor/morfar. Ifrån Umeå och då sexåriga Nora fick vi en hälsning som nästan gjorde att hjärtat slog en extra volt av glädje

Med sin lite spretiga stil med blandning av stora och små bokstäver skrev hon som en uppmuntra till farfar prästen. ”Jag älskar Gud, Han är så påliTlig!!! Och snel och Kära Gud gör så alla mår bra.”
I en av episteltexterna för söndagen som kommer står det: ”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss utan ord.”
Det finns en som bär oss, det finns en som stöder oss, det finns en som vädjar för oss även om vår bön inte alltid är så välformulerad. Det är som lilla Nora i sin skrivna bön till Gud. Lite spretig, lite osammanhängande, stilistiskt inte korrekt, grammatiskt inte korrekt, men ändå en helt fantastisk bön till den Guden som ser till hjärtat, inte till ålder eller skrivfärdigheter, talkunskap eller bildning. Den allra mest bildade och välformulerade bönen som jag känner till är ordet, HJÄLP!

Det ordet har jag fått lära mig att använda ofta i min präst och predikantgärning. Ofta har jag känt att jag gått bet på att få människor att förstå vad det var jag försökt säga till dom. Under många år har jag haft konfirmandundervisning och ofta har jag märkt att ungdomarna inte förstod så mycket av vad jag velat säga till dem. Därför inledde jag mina lektioner med att plocka fram gitarren och sjunga ur psaltaren 139 där det står; ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” Med min knaggliga gitarrkunskap och sångröst ville jag att ungdomarna skulle få med sig en hälsning från himlen, att de var omslutna med Guds kärlek. Jag hoppades att de kunde få göra den upptäckten, som lilla Nora gjort, att hur den än går i livet så är Gud den som de kunde vända sig till för han är en som man kan lita på. Där får man öva sig på den bönen som jag anser är den alltigenom starkaste bönen, nämligen, HJÄLP.

För mig är bön ett sätt att leva, jag börjar min dag i bön, och lever min dag i bön, och somnar med en bön på mina läppar. För mig är kristen tro inte religion, utan relation. För mig är inte kristen tro ett beteende, utan ett beroende. För mig är kristen tro inte prestation, utan vila. Den Kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person.
Vi tror på Jesus Kristus som levande och uppstånden mitt ibland oss. Vi tror att han är den som bär oss genom livet. Vi tror att det är han som hör oss när vi ber, och att han ständigt är oss nära.
Du och jag får prata med Jesus som en vän. Vi får umgås med honom under dygnets tjugofyra timmar och han är ständigt intresserad av vad vi har att säga till honom.
Vi får återkomma så ofta vi vill med ropet om hjälp. Den kristna kyrkan har ett kyrie som ropas nästa varje söndag i våra kyrkor, det lyder; Kyrie eleison det är grekiska för orden ”Herre förbarma dig.” Vi ropar ut vår hjälp, för oss själva för Sverige, för vår värld. Hjälp Herre!!! Du som är pålitlig!!

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Fjärde söndagen i Påsktiden

Vägen till livet

Hårt och krampaktigt höll hon min hand medan hon skrek ut sin smärta. Jag kände mig urusel som inte kunde hjälpa henne bättre när jag såg hennes smärtor. ”Mera lustgas,” ropade hon till mig mellan födslovärkarna. Jag stod där handlingsförlamad, nästan chockad av scenen som så brutalt spelades upp framför mig och jag kände hur gråten pockade på.

Det var likadant vid alla tre förlossningarna. Min kvinna genom gick fruktansvärda smärtor och lidande, men efter det att förlossningen äntligen var över och det lilla knytet låg på mamma Anitas bröst då byttes smärtan och ångest till glädje. Så litet och värnlöst och hjälplöst låg barnet och andades hastigt in luften i sina små lungor.
Jag har försökt beskriva min bild av de förlossnings drama som vi tre gånger har fått genomlida. Men också den kärlek och ömhet som genomströmmade oss när barnen var födda. Vi har tre barn och alla är födda i Å städer. Luleå, Umeå, och Piteå. För mig var dessa stunder vid förlossningarna, en känslomässig berg och dalbana. Ena stunden verkade allt vara helt fasansfullt för att sen övergå till en fantastiks kärleks översköljning till det lilla barnet och till min kvinna som så starkt genomlidit allt detta svåra till att föda fram ett nytt litet liv.
Vi kramade om varandra och tacksamma förundrades vi hur Gud skänkt oss en sådan vacker gåva som det lilla knytet som låg där så lugn och diade mammas bröst. Nu kommer livet inte att vara detsamma längre, nu har vi fått ett extra liv att vårda och hjälpa, sa vi till varandra.
Den här bilden av förtvivlan och glädje som jag har försökt att måla upp, den delar vi med många andra som fött barn.
Därför är Jesu liknelse i evangelietexten för den här helgen så enkel att förstå eftersom han använder en bild som de flesta av hans lyssnare kunde appellera till. Nämligen kampen kring ett barns födelse.
Han säger; ”När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen.”
Jesus använder denna bild på sig själv att han är den som ska gå igenom lidandet för att föda fram ett nytt liv. Han beskriver lärjungarnas kamp på sidan om hur de lider med honom, men när lidandet är slut och han har återuppstått ifrån det döda, då ska de glädjas med honom att det nya livet med Gud har inträtt.
”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall få se mig igen,” sa Jesus innan lärjungarna gick in i en mental dimma av sorg och mörker. Lärjungarnas upplevelse är ungefär som jag försökt beskriva, omkring mina känslor när jag såg kvinnan jag älskar genomgå svåra och förskräckliga plågor vid födselögonblicken.
Liksom Jesus sa till sina lärjungar, att efter de genomlevt allt detta svåra skulle de få se honom igen, ljuset skulle bryta igenom allt vad sorg och mörker heter. Så blev det också för oss, efter kampen bröt glädjen fram över det nya lilla livet.
Jesu uppståndelse från det döda var den stora glädjen som lärjungarna pekade på i sina vittnesbörd. Glädjen överflödade när de talade och predikade om Jesus som Guds frälsning till världen.
Min övertygelse är att ”vägen till livet” den går genom Jesus Kristus, den vägen leder till ett ännu större, glädjefullare, rikare, ljusare liv än vad vi någonsin kan förstå. Det är att födas på nytt.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Andra söndagen i påsktiden

'#Påskens vittnen#
”Pappa kom och hjälp oss!” Det var vår då tioårige son som påkallade min uppmärksamhet om hjälp. Han hade sin kusin till hjälp, de stod längst ute på bryggan och slet i ett gammalt rostigt mjärde som de hade slängt i sjön dagen innan.
Mjärdet hade de hittat i den fallfärdiga ladan invid sjön. De frågade mig dagen före om jag trodde att de kunde låna mjärdet över natten. Jag lovade att det skulle nog gå bra, men jag skrattade i smyg när jag såg deras intentioner med mjärdet. Helt sonika slängde de i mjärdet någon meter utanför bryggan. Halva mjärdet stack upp över vattenytan och jag som vuxen och klok fiskare sa att det där kommer aldrig att gå. ”Inte kommer ni att få någon fisk på det där sättet. Vänta till dess jag har gjort i ordning båten då ska jag hjälpa er att få mjärdet ut på djupare vatten,” sa jag till pojkarna. Men dröm om min förvåning när vi morgon därefter följdes ner till sjön och fick se hur abborrarna piskade upp vattenkaskader så att mjärdet såg ut att nästan röra sig i det grunda vattnet. Mjärdet var fullt av abborrar, visserligen inte så stora men ändå, jag fick en knäpp på näsan av de idérika små pojkarna. Stolta som tuppar gick de upp till mor Anita för att visa sin stora fångst som var upphängd på några videklykor vi tog från strandkanten.
De ville absolut inte slänga tillbaka fisken utan den skulle upp till förevisning för syskonen och mamma. Men att ställa sig och rensa fisken det tackade de nej till. Jag fick ta mig tid och rensa alla abborrarna och sen steka dom i stekpannan till att inmundigas till kvällsbrytan.
Nu till helgen kommer vi att läsa om ett fiskafänge som var på ett mycket annorlunda sätt. Det var Petrus och några andra av Jesu lärjungar som gick ner till Genesarets sjö för att fiska. De hade varit med om några tumultartade dagar där de fått se sin Herre dö på ett kors och även fått möta honom som uppstånden igen från det döda. De rodde ut med sina båtar och fiskade hela natten men de fick ingen fisk. När morgonen kom stod Jesus på stranden och uppmanade dem att slänga ut näten på högra sidan om båten. De gjorde som Jesus sa och då blev näten överfulla av sprattlande fiskar.
Det var något av samma syn som jag och små pojkarna fick uppleva vid vår brygga. Mjärdet nästan kokade av fisk.
I en av helgens texter tar Jesus Petrus under armen för en liten promenad efter deras fiskfrukost. Jesus ställde en viktig fråga till Petrus. Han sa; ”Petrus älskar du mig?”
Petrus hade tidigare under veckan sagt att han aldrig skulle överge Jesus, han skulle inte lämna eller överge sin mästare och Herre. Men bara några timmar efter sitt löfte flyr han för sitt liv liksom alla de övriga lärjungarna när Jesus grips och förs till avrättning.
Tre gånger förnekade Petrus sin Herre och några dagar senare får han tre gånger frågan. ”Älskar du mig?”
Jesus visade med hela sin varelse hur mycket han älskade Petrus. Han gav sitt liv för honom, likaväl även för dig och mig, för att vi skulle få ta del av den himmelska världens liv Det var inte Petrus förnekelse, svek, eller hans feghet som gjorde honom passande för uppgiften att bli kyrkans förste ledare utan det var alltigenom Guds nåd.
Lärjungarnas överfulla fiskenät och små pojkarnas överfulla mjärde Får bli min bild av Guds nåd.
Den är överväldigande, överflödande, överjordisk, övermåttan, övernaturligt stor. Det är detta som påsken handlar om. Guds nåd. Den nåden är till för dig och mig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Långfredagen

Korset
Vid en förskola här i Norrbotten satt en förskollärare med en liten flicka i sitt knä. Flickan fascinerades av frökens uppståndelse kors hon hade runt sin hals. Hon tog tag i korset och höll det i sin hand när hon frågande vände sig till sin förskollärare med orden. ”Är det i det här tecknet du är född i?”
Flickan hade sett att flera av de andra fröknarna hade halsband med skorpioner, jungfrur och andra stjärntecken. Därför var den naturliga frågan för henne, är du född i det här tecknet?
Förskolläraren funderade en liten stund hur hon skulle svara den lilla flickan, men hon beslutade sig för att säga. ”Ja jag är född i det här tecknet.”
En biskop blev nästan svarslös när en liten grabb kommenterade hans stora kors som hängde kring biskopens hals. ”Vilken stor nyckel du har kring halsen!” sa den lille grabben. Biskopen tänkte till en liten stund och svarade grabben med orden, ”Jo det är en nyckel och en speciell nyckel som vi kristna har.”
Korset är nyckeln till försoningen med Gud. När vi nu snart ska fira den största av alla kristna högtider så måste vi få fokusera än tydligare kring det som är nyckeln till det nya livet med Gud. Där vid Golgata föddes vi in i det nya livet med Gud. Där kan vi säga med förskolläraren att tecknet på att vi är födda på nytt är korset tecken. Det är själva nyckeln till ett liv med Gud
Där i korset försonade Jesus alla människor i alla tider med Gud. Där öppnades en ny och levande väg för oss alla. Där blev alla människor från evighetens begynnelse förlåtna och försonade med Gud. Där vid Golgata, fick du och jag möjlighet att se Gud, inte bara på ryggen, utan att se honom ansikte mot ansikte.
I denna förlåtelse och försoningshandling har Gud sträckt ut sin hand till oss, till dig och mig. Han har i sin stora kärlek gett oss en möjlighet att svara ja eller nej till hans stora gåva. Han har räckt oss sin ”nyckel,” är vi beredda att ta emot den?
Det finns positiva tecken, ett trendbrott i Sverige att allt fler människor börjar söka och att de har upptäckt att Jesus är den ende som kan ge svaret på våra djupaste livsfrågor.
Har du gjort det? Har du sett att korset är ”nyckeln” till det eviga livet? Tillhör du dessa som söker efter Jesus? Vill du möta honom som är världshistoriens störste person? Vet du att han som är ”nyckeln” för det eviga livet väntar på dig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Palmsöndagen

Vägen till korset
Ett meddelande dök upp på min dataskärm. ”Det går inte längre att uppdatera den här datorn,” stod det i meddelandet. Min dator var ca femton år gammal, det är ju ingen ålder alls tycker jag, men tydligen inte i det här moderna tekniksamhället. Min fina dator var för gammal för att kunna ta upp nya uppdateringar.

Jag kände som att meddelandet gick rakt in i min egen åldrande kropp. Är jag också för gammal till att kunna ta in nya uppdateringar? Hur har du det med dator samhället? Har du samma problem som jag med olika nya medier som poppar upp? Ja, jag erkänner, jag är gammaldags och har svårt för allt nytt som väller in över mig.
Jag såg för min inre blick hur tusenlapparna bara flög förbi rakt ner i data säljarens fickor. Min upplevelse var att ett nytt datorinköp var helt i onödan, men samtidigt visste jag att ska det bli några fler krönikor måste jag tugga i mig det sura äpplet. Jag ville det inte men jag kände att jag måste skaffa en ny dator för att kunna säkra upp mitt skrivande. Den här krönikan har jag nu skrivit på min nya dator och för dig som läser detta är det ju ingen skillnad jämfört med den gamla datorn.
Ibland hamnar vi i situationer där vi tvingas att göra en förändring, det är inte alltid bekvämt. Den nya datorn som jag köpte har ett helt annat system än den gamla. Som tur var fick jag hjälp av min sonhustru som med barnbarnen bodde hos oss under sportlovsveckan. För mig gjorde hon en massa trix som jag inte förstod, i att föra över all data från den gamla datorn till den nya. Jag satt bredvid och såg på men förstod i princip ingenting. Men nu fungerar datorn, som ni kan se.
Helgens texter och de kommande söndagarna följer vi Jesus på en väg som han egentligen inte vill, men han säger i sin bönebrottningskamp i Getsemane, ”Inte som jag vill utan som du vill.” Lärjungarna som följde honom förstod inte mycket av det som Jesus sa eller gjorde. De gladdes med honom när folkskaran ropade ut sin hyllning till honom och bredde ut kläder och palmblad, ungefär som kändisarna får gå på den röda mattan inför en premiär. Förmodligen sjöng lärjungarna också med i hyllningskören, ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” De njöt av gemenskapen kring kvällsmåltiden och det stilla samtalet med sin mästare.
För mig var det svårt att ta in och förstå vad sonhustrun gjorde när hon flyttade texter och mappar från den gamla datorn till den nya. För lärjungarna var det oerhört svårt att förstå när Jesus förklarade att han måste lida och dö. Men det sker något med dem efter pingstdagens möte med den Helige Ande, då förstod de att vägen till korset var nödvändig för att försoning skulle kunna ske mellan Gud och människan. Det hände något nytt i deras liv, de blev uppdaterade av det himmelska datanätverket. Hur är du uppdaterad?
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Jungfru Maria Bebådelsedag

Guds mäktiga verk
Tjooolahopp där halkade den in. Ordet som jag sökt en lång stund men inte hittat rätt ordalydelse. Då helt plötsligt dyker ordet upp i min något sega hjärna. Det jag skriver om handlar förstås om korsord. Att lösa korsord ger mig inspiration och avkoppling till att tänka till lite extra omkring olika ordbestämmelser och böjningar.
Mitt intresse för ord har följt mig genom åren. När jag skriver mina tankar försöker jag hitta ord som alla kan känna sig bekväm med. Jag försöker så mycket jag kan att inte teologisera och skriva ”kyrkiska,” vilket kan vara svårt för en gammal predikant som jag är.
Det här med korsord är märkligt för helt plötsligt dyker ett ord upp som man nästan har slitit håret av sig för att försöka hitta. Du som håller på med korsord vet att när man fastnar i någon ordalydelse då är det bäst att man lägger undan korsordet för en stund eller en dag och då plötsligt som en blixt från klar himmel dyker ordet upp i skallen.
Jag har ett korsordslexikon och förstås google till min hjälp om jag skulle behöva det. Men jag måste erkänna för dig att jag är för högmodig och stolt till att söka i dessa hjälpmedel. Visst är det tokigt. Ingen behöver väl veta om jag löst korsordet med hjälp av google eller ett korsordslexikon.
Helt plötsligt som en blixt från klarblå himmel får Maria Jesu mor besök i sin allra vanligaste vardag. I svenska kyrkans evangeliebok kan vi för söndagen som kommer möta en skräckslagen ung Maria i Nasaret. Hon får besök av ängeln Gabriel. Hon har funderat som så många Israeler och Judar på orden i
om Messias ankomst. Hur kommer det att gå till när Gud kommer?
Helt plötsligt och oväntat får hon svaret på sina frågor. Ängeln svarade på Marias frågor med orden:
”Var inte rädd Maria du ska bli havande och föda en son och du ska ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son.”
Johannes skriver i början av sitt evangelium att Jesus är ordet från Gud. När Jesus kom personifierade han Guds ord.
Plötsligt kom ordet till Maria, det hände det som hon och de flesta Judar i Nasaret pratade om och funderade över. När ska Messias komma och frälsa sitt folk?
Jag överraskades som tjugoåring av Guds ord att det var personligt just till mig. Det blev som för Maria, att helt plötsligt överraskades jag av att Guds ord var sant. Han kan också överraska dig med sin väldiga nåd, när hans ord plötsligt blir levande i din allra vanligaste vardag. Gud kommer genom sin Ande, att överbevisa dig och mig om, att han har allt i sin hand. Ordet från ängeln Gabriel,”Var inte rädd,” kommer att bli som för en korsordslösares AHA upplevelse när ordet landar rätt i rutorna. Vi kommer en gång bli överraskade av Guds väldiga nåd när han möter oss med sitt ord, det levande ordet, som är Jesus själv. Han kommer att ge oss insikten när han öppnar upp våra låsta hjärtan och hjärnor så att vi ser och hör hans ord när han säger; ”Var hälsad du högt benådade!” ”Var inte rädd, du har funnit nåd inför Gud... Herren är med dig.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första söndagen i fastan

Prövningens stund
”Nej Gud nu skiter jag i det här, jag orkar inte längre, nu får du ta hand om alltihopa!” Det var hustrun som i sin förtvivlan ropade ut i sin besvikelse och ilska i sin hopplösa desperation. Hon kände sig otröstelig och ohjälpligt fast i alla motgångarna som vi fick genomleva.
Det var vårt första hem, ett gammalt ruckel som jag renoverade upp från grunden. Vi var mycket unga och ekonomin var inte den bästa på grund av mitt diskbrock som ständigt gav sig tillkänna. Diskmaskinen, tvättmaskinen, spisen, frysen, alla de begagnade maskinerna som jag köpt gav upp inom en månad. Dessutom hade vi köpt en begagnad bil på avbetalning för några tusenlappar som hustrun körde i diket och bilen blev till skrot. Varken hon eller barnen kom till skada men det var som om detta skulle bli dödsstöten för vår ekonomi. Allt bara blev till ett kaos i vårt unga liv. Det var då hon ställde sig mitt på vårt nyrenoverad köksgolv och ropade ut sin förtvivlan, ”Nej Gud nu skiter jag i det här.”
Då inträffade något som hon har återgett som om vårt kök blev till en katedral där Gud kom med ett övernaturligt lugn in i hennes unga modershjärta. Hon bara visste att allt skulle ordna sig till slut.
Prövningens stund är temat för helgen som kommer. Jag vill citera Ivar Lindestads text som återfinns i de flesta frikyrkliga sångböcker. Den börjar med orden:
”Prövningar vi möta får, och vi ofta ej förstår Herrens vägar när han önskar att vi himmelen ska nå. Sina barn han leder här genom sorger och besvär. Vi förstår hans vägar bättre ovan där.”
Texterna för denna helg handlar om hur Jesus utsetts för prövningar och frestelser under sina fyrtio dagar av fasta.
Han har först ut i öknen av Anden står det. Han går inte ut i öknen och prövningen ensam. Han har sällskap med Anden. Han har en vän vid sin sida. Han är inte ensam.
Jag har skrivit många gånger i mina krönikor om att prövas. Som kristna möts vi av prövningar lika väl som alla andra människor. Men det viktiga är vart denna prövning för oss. Närmare Gud, eller längre ifrån honom. Även om du säger att du sagt upp bekantskapen med Gud, på grund av de prövningar som du fått genomgå, vill jag säga, med en hälsning från den levande Guden, att han, Jesus Kristus, han har inte sagt upp gemenskapen med dig.
I all sin affekt och besvikelse som kom över min hustru där i vårt kök, blev det ändå så att det ledde henne fram till ett rop om hjälp riktad till Gud.
I prövningen står vi inte ensamma,vi är inte utelämnande till vårt eget öde utan vi har en som går med oss varje dag.
Jesus gick inte ut i öknen ensam, han hade den Helige Ande med sig står det i våra texter. Jag vill med all den tydlighet jag kan åberopa genom min egen erfarenhet av livet med Gud att du går inte ensam här i livet. Du har en vän som går vid din sida även i den mörkaste dalen finns han med dig.
Även om du känner dig som min hustru kände sig den dagen för ca femtio år sedan när hon ropade ut sin förtvivlan i vårt kök så vill jag påminna dig om att din vän Jesus har inte lämnat dig. Om än alla andra sviker så sviker inte Jesus dig.
Paulus proklamerar i en av texterna: ”Låt oss frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund vi behöver hjälp.”

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

Har du gått en promenad på kärleksstigen? Jag vet inte om det finns en sådan stig på någon annan plats än i Piteå. Namnet kärlekens väg finns däremot i det lilla samhället Bålsta som ligger i Uppsala län. Kärleksstigen den har däremot ingen kommun i Sverige lyckats kopiera enligt mitt Googlande. Klubbgärdets Byagrupp har kämpat för att hålla uppe den vackert belägna promenadstråket som sträcker sig från Klubbgärdets båthamn efter Piteälven fram till Munksund.

När man går längst denna kärleksstig möts man i vårtid av vitsippor och små badvikar. Vintertid hålls stigen uppe med snöskoter för att man lätt ska kunna ta sig en fin vinterpromenad längst älvkanten. I min hembygd, Tavelsjö har man i år igen plogat upp en isbana för skridskoåkning och promenader. På samma sätt har man på många platser här i Norrland plogat upp isarna så att befolkningen ska få möjlighet att åka skridsko eller spark längst stränderna. Vissa öar här i norr brukar också få en bilväg upplogad tvärs över havet.
Jag påmindes om kärleksstigen när jag läste att nästa onsdag, när det kyrkliga namnet är askonsdagen, då är den dagen också inskriven som, ”Alla hjärtans dag.”

Att ha sitt hjärta till något betyder att det finns ett djupt engagemang för just den saken. Jag har fortfarande mitt hjärta i Tavelsjöbygden. Varje gång jag läser något om denna bygd händer det något inom mig. Jag rörs av minnen från min uppväxt.

Jag har fostrats in i väckelserörelsen EFS. Där har mitt hjärta varit allt sedan den dagen 1972 då jag kom till tro. Denna rörelse är bland annat inspirerad av Herrnhutismen som uppstod kring greve Nikolaus Ludwig von Zinzendorf från Tyskland. Den Pietism, den fromhet som utvecklades där, handlande om en stark tilltro till kärleken som ett medel att nå mänskligheten. Rosenius en av EFS grundare blev djupt tagen av denna rörelse och det smittade av sig i hans förkunnelse och skrivande.
Väckelserörelserna har alltid talat om en intimitet, en Guds kyss, där Gud i Jesus Kristus möter människan i en kärlekens omfamning. Det var ju den revolutionerande, omstörtande upplevelsen som Luther fick när han fann att Gud är en nådefull Gud. Han fann att den hotande Guden, den som han levt under i så många år, var en Gud som redan i kärlek hade ordnat allt det som människan skulle ha gjort. Han skrev i sina skrifter om ett saligt byte med Jesus. Att allt det som är i Jesus, har blivit vårt, och att allt vårt har blivit hans.

Vi får under kommande veckor följa Jesus på hans väg upp till Jerusalem, för att där lida och dö för alla människor i alla tider. Det är kärlekens väg han går, han ger upp allt sitt eget för att vi, du och jag ska få möjlighet att nå det eviga livet.

Att gå på den natursköna kärleksstigen en vår dag eller en upplogad vinterväg är en vacker upplevelse, men att få gå armkrok med Jesus och följa honom på kärlekens väg hela vägen upp till Golgata. Den unika, fantastiska promenaden bjuds du och jag in i under följande veckor där vi till sist når fram till påskens crescendo. Där får vi i glädje ropa ut, Kristus är uppstånden, ja han är verkligen uppstånden.

En skön helg önskar jag dig

Allt gott
Gösta Degerman

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag

Uppenbarelsens ljus

”Titta Gösta vad jag köpt!” Strålande glad lyfte hustrun upp en plastpåse från Clas Olssons. Ivrigt plockade hon upp sitt kap ifrån den butik som jag kallar för gubbdagis. När jag får tillfälle går jag gärna omkring i den butiken bara för att titta och känna och dagdrömma om de olika verktyg som jag tänker att jag skulle behöva, men förstås i en annan svunnen tid. I dag orkar jag inte med några fler renoveringar. Därför är det egentligen onödigt att jag vandrar runt i butiken och ger mig själv lite åldringsångest när jag vet att dessa fantastiska verktyg kommer jag aldrig att använda.

Det hustrun plockade upp ur sin påse var tre pannbands lampor som hon tyckte vi behövde om kriget kommer som försvarsmakten så tydligt har varnat för den senaste tiden. Höjd försvarsberedskap hör vi våra ledare säga eftersom oron ute i världen har ökat och anarkin har eskalera i vårt Sverige idag.
Ett par dar senare fick hustrun triumferande plocka fram pannlamporna eftersom strömmen slogs ut mitt i den kallaste perioden. Vi blev utan ström några timmar, men andra orter här i Norrbotten fick vara utan ström jättelänge.
”Visst var det bra att jag köpte de här lamporna,” sa hon med ett, vad var det jag sa leende, som doldes bakom det starka skenet från hennes pannlampa. Jag kröp till korset och erkände att det var verkligen ett bra köp. Under den korta tid vi var utan ström kunde vi obehindrat ordna till en kvällsmåltid under skenet från våra pannlampor. Vad blev det för mat? Jo en klassisk norrländsk rätt, det blev bryta med en kall falukorvsbit. Jag gjorde en AHA upplevelse när vi hade lamporna fastspända på våra huvuden, ljuset följde mig dit jag tittade. Det skapade lite funderingar i min skalle, därför blev associations tråden denna vecka, ordet ljus, som också det gamla ordet kyndel betyder.
På kyndelsmässodagen kan vi läsa om två äldre personer som fått Guds ljus i sina sinnen. Symeon och Hanna har nästan hela livet levt i närheten av Templet. Båda längtade efter Messias som Guds ljus till världen. Jesusbarnets härkomst avslöjandes av den gamle Symeon som ledd av Anden, och inspirerad av Anden, offentliggjorde vem Jesus var, när han lyfte upp Jesus barnet i templet och sa: ”Herre nu låter du din tjänare gå hem i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”
Jesus som är Guds ljus, lotsar oss fram genom livet. I Psaltaren 119 vers 105 kan vi läsa; ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.” Guds ljus, Guds ord, Guds uppenbarelse är Jesus, han är den som genom sin Ande lyser upp vägen för oss till att kunna nå Gud. Sökandet efter Gud kan aldrig bli en andlig sport eller ett akademiskt studerande.
Det är evangeliet som exponerar Guds ljuset, detta ljus talar om vad vi ÄR, vi är hans älskade barn.
Alla andra religioner talar om vad vi ska göra, men den kristna tron talar om för oss vad vi ÄR. Vi är hans skapelse, vi är hans ögonsten, vi är hans barn, vi är frälsta av NÅD.
Symeon och Hannas ögon lyste av hänförelse och glädje när de fick se och hålla i Guds ljus och uppenbarelsens härlighet. Maria och Josef förstod nog inte allt det fick höra, men de gladdes med det gamla paret och anande att deras Son var en skatt de fått från himmelen.
Den skatten, det ljuset kan bli din alldeles egen, vill du ha den är den din.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Septuagesima

Nåd och tjänst

Nej, nej, nej, det är inte sant! Ungefär så ropade hustrun när hon på morgonen tittade ut och såg vår bil. Vi hade fått punka på vänster bakdäck. Bakdäcket stod på fällgen. All luft hade pyst ut under natten. Däcket var tomt och vi befann oss långt ute på Närke slätten. Vi hade tagit in på en typ av Bed end breakfast gård.

Hur ska jag kunna fixa det här tänkte jag? Jag öppnade bagageluckan för att titta efter ett reservdäck, men nix inte en tillstymmelse till extra däck. Jag hade aldrig varit i den här situationen tidigare med vår Kia av 2016 års modell. Det fanns helt enkelt inget reservdäck.
Det enda jag hittade var en 12 volts pump som tydligen var tänkt som extra hjälp om ett liknade problem skulle ske. Jag inspekterade det tomma bakdäcket och såg att en ganska kraftig spik satt fast i däcket. Jag förstod att om jag skulle dra ut spiken då fans det risk att jag aldrig skulle få luft i däcket därför kopplade jag på den medföljande pumpen. Det spikgenomborrade däcket höll tätt så att vi kunde ta oss till närmste gummiverkstad. Där fick vi hjälp med att montera på ett nytt däck så att vi kunde resa vidare.

Jag har skrivit förr om att få pyspunka. Jag menar att vi som människor kan hamna i den situationen i livet att vi liksom får pyspunka. Oftast flyter allt på, men så en dag upptäcker vi att luften helt plötslig tar slut. Orken tar slut, livet hamnar på sparlåga. Det kan vara arbetet som sakta har tagit all ork och kraft ifrån en. Det kan vara dödsfall i familjen, sjukdom eller olösta konflikter, som sakta fått luften att pysa ut ifrån oss. Vi blir orkeslösa och vi tappar livslusten, eller att det bara blir alltför tungt att ta sig upp från sängen, vi har fått pyspunka i våra liv. Livet i den kristna kyrkan kan också vara på det sättet. Att vi helt plötsligt upptäcker att vi inte orkar be, inte orkar läsa eller gå i Gudstjänst. Vi behöver hjälp för att kunna leva vidare. Liksom jag fick hjälp på gummiverkstaden till att fixa min pyspunka, kan du och jag vara varandra till hjälp, när någon av oss har hamnat i den situationen som jag försökt beskriva. Nåd och tjänst är rubriken för söndagen som kommer, vi, du och jag får vara varandra till tjänst. Lägg märke till det finurliga i rubriken, att det börjar med Nåd, sedan tjänst. När vi själva har fått ta del av nåden från Gud och människor, då kan vi med glädje leva i tjänst för andra.

”Jag är ett nådehjon som lever här i tron. Jag lever av nåd jag lever av tro jag är ett nådehjon.”
Den här gamla sången av Carl Öst hörde jag för första gången 1972 i Norrby bönhus några mil från Umeå. Jag hade haft pyspunka i mitt liv och nyss upplevt ett livsförvandlande vändning i mitt möte med Jesus. Jag förstod inte då vad ett nådehjon var, men under åren som gick blev jag mer och mer införstådd med andemeningen.

Min association till Carl Öst sång är att vi, du och jag får vara nådehjon som lever i tro. Du och jag vi är sådana nådehjon, vi får leva vårt liv i Guds nåd. Om du har levt ett helt liv tillsammans med Jesus, eller att du beslutar dig för att följa honom just nu när du läser det här, så är det samma lön som gäller enligt helgens texter. Jag hade fått pyspunka i mitt då unga liv, men när jag mötte nåden hos Jesus, då skapade detta en vilja till tjänst. Alltså, först nåd sedan tjänst.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Juldagen

Jesu födelse
I början på mars 2023 syntes ett starkt lysande klot som ett himlafenomen, det skrevs om fenomenet i våra rikstidningar. Ljusklotet syntes bland annat i Robertsfors, Lidköping, Gävle, Märsta och Huddinge. De människor som såg ljusskenet beskrev det som ett snabbt svischande över himlen. Förklaringen till fenomenet menar forskaren Eric Stemples är att det förmodligen var en något större rymdsten. Ofta syns de bara i några få sekunder – men den här ska ha varit synlig i alla fall i 5–8 sekunder.

– Meteorer rör sig med flera tiotals kilometer per sekund, vilket är mycket fortare än till exempel flygplan. Då missbedömer vi lätt hur långt bort fenomenet är. Man uppfattar de som 100 gånger närmare än de är i verkligheten säger Eric Stemples enligt Aftonbladet.
Konjunktioner kallas det när planeterna radar upp sig så att det för en betraktare på jorden ser ut som att de ligger precis bredvid varandra. De kan ligga så nära varandra att ljuset ser ut att komma från en mycket stark “ny” stjärna, vilket var fallet med Saturnus och Jupiter år 7 f Kr. Året därefter, 6 f Kr, radade Jupiter, Saturnus och Mars upp sig på nästan samma ställe, vilket är mycket ovanligt. I julberättelserna kan vi läsa om hur vise män från östern ser en stjärna födas och att de tolkar detta fenomen som att ny kung har fötts i Israel. De följde stjärnan fram till platsen där Jesus barnet låg. I en av jultexterna kan vi läsa, ”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stor ljus över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram.”

1891 skrev Viktor Rydberg psalmen 134, Gläns över sjö och strand.
Gläns över sjö och strand, stjärna ur fjärran, du som i Österland tändes av Herran.
Stjärnan från Betlehem leder ej bort, men hem. Barnen och herdarna följa dig gärna,
strålande stjärna, strålande stjärna.
Natt över Judaland, natt över Sion. Borta vid västerrand slocknar Orion.
Herden, som sover trött, barnet, som slumrar sött, vakna vid underbar korus av röster,
skåda en härligt klar stjärna i öster

I dag är vi lika förundrade över undret i Julnatten. Gud blir människa. Vilken svindlande tanke! Han kom för att hjälpa oss ut ifrån vårt eget mörker, till att komma in i hans underbara ljus. Tänd ljus i denna mörka tid och tänk på honom som är Guds underbara ljus och frälsning till oss. Änglarnas budskap till herdarna och till oss är; ” Var inte rädda. Jag bär bud till er en om en stor glädje, en glädje för hela folket. I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias Herren.”

”Ty så högt älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Johannes 3:16.

Nu tar jag julledigt från skrivandet och återkommer vecka 3 om Gud vill och jag får leva.

En skön jul önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tredje söndagen i advent

Bana väg åt Herren
Såg du Nobelfesten på TV. Det är en överdådig fest med kulinariska rätter som dukas upp av de
duktigaste kockarna vi har i Sverige. Det är en ren underhållning att se hur servitörerna är så
samspelta. De defilerar så snyggt nerför de breda trapporna i Blå hallens festsal och vid exakt
samma tidpunkt böjer de sig fram och serverar gästerna. Där kungen blir först serverad.
Anders Lundin leder programmet Allt för Sverige där några Amerikaner kommer till Sverige för att leta
efter sin släkt. Anders har lite historielektioner omkring Sveriges framväxt där han speglar både det
positiva med vårt sätt att leva men han sätter också fingret på den lite skämmiga Sverige andan.
I programmet får tittarna följa med Amerikanerna när de firar Sveriges nationaldag den 6 juni på Skansen.
De fick som Nobelgästerna möjlighet att vinka till kungen.
6 juni må vara Sveriges nationaldag men i den Svenska själen är det midsommar som gäller.
Två söndagar tillägnas Johannes döparen, söndagen efter midsommardagen och den vi nu ska fira till
helgen nämligen tredje advent.
Tänk att vid två av Sveriges största festliga helger, Nobeldagen med den överdådiga nobelfesterna och
midsommar då svenskarna firar den ljusaste tiden på året. Vid
dessa festliga helger möter vi Johannes döparen i våra texter. Han var ingen festprisse utan tvärtom, han
var en asketisk profet som med glödande tal gick till rätta med folket.
Vi läser om Johannes döparen som ropar ut sitt väckelse budskap om omvändelse och dop.
Han var inte klädd som de prominenta gästerna vid Nobelmiddagen, han var klädd i kamelskinn och hans
mat var gräshoppor och vildhonung. Jag tror inte att Nobelkommitténs gourmetkockar skulle acceptera
den menyn till deras finklädda matgäster.
När vi läser om Johannes är han mitt uppe i en väldig väckelse. Folket undrade vad de skulle göra för att
nå en sann frälsning och Guds tro. Han predikar för dem om att de skulle ge till den som ingenting har,
kläder, bröd och att ge lån utan ränta. Johannes förkunnelse handlade om vad människorna skulle göra.
Jesus kom och proklamerade att han var Guds frälsning och att allt det vi skulle göra gjorde han när han
dog på korset. Då trädde det ny förbundet in i full kraft, från att vi ska göra, till att det redan är Gjort.
Jesus ropade ut på korset, ”Det är fullbordat!”
Han bjuder dig och mig till den himmelska festen där Nobelfesten bara är en liten fjutt av härlighet
skönhet och glädje. Då ska vi inte behöva sitta och titta på avstånd och vinka, utan då ska vi fullt ut få
delta i allt det härliga som väntar. Då ska vår tro förvandlas i ett nu, från en åsikt till en insikt om att Gud
håller sina löften.
I adventspsalmen 111 sjunger vi i verserna ett och
fyra. V 1. ”Kristus kommer Davids son,
konung utan like. Ondskans välde, mörkrets makt bävar för hans rike.”
V 4. ” Kristus kommer Davids son. Vi ditt namn upphöjer, tills en gång inför din tron vi oss ödmjukt
böjer.”
En skön tredje advent önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Andra advent

Guds rike är nära
Jag har varit på femtioårsfest för ett par helger sedan. Det var Hortlax EFS förening som firade sitt bönhusbygge som invigdes 1973. Stämningen var på topp och nostalgin var ett genomgripande inslag under helgen.
Femtio är ett årtal som har väldigt mycket av spänning i sig. När man har fyllt femtio är det ofta en känsla av att snart är det slut med detta livet. Hemma i byn var det inte många män som överlevde sextio årsstrecket.
När min pappa fyllde femtio fick han en promenad käpp av mina äldre syskon och grannarna kom och sköt fem skott med ett jaktgevär bakom vårt sovrumsfönster vid sextiden på morgonen.
Femtio år efter Jom kippur-kriget 1973, är åter Israel i krig. Även den här gången började det med ett överraskningsanfall med stora förluster för Israel. Ännu en gång råder det alltså krig i det heliga landet.
Vart femtionde år är ett jubelår i den Israeliska traditionen då ska man helga det femtionde året och utropa frihet i landet för alla dess invånare. Var och en ska då återvända till sin arvedel och var och en av ska återvända till sin släkt. Gud säger att ett jubelår ska detta femtionde år vara för er.
Pingsten som från början också var en judisk högtid, firas 50 dagar efter påsk. Det svenska ordet pingst kommer från det grekiska ordet pentekostes, som betyder ”femtionde.”
Som du ser har jag den här veckan associationer omkring talet femtio.
Femtio år har jag och hustrun varit gifta nu i slutet av detta året. När jag kom till tro som tjugoåring sa jag till mina vänner att min tro är att Jesus kommer tillbaka innan jag fyllt femtio år. Nu är jag sjuttiotvå och väntar fortfarande på att han ska komma.
Andra advent handlar om ett andra advent. Alltså att Jesus ska komma igen för att hämta hem sina väntade barn.
Ordet advent betyder ankomst eller väntan. Texterna talar om att Jesus ska komma tillbaka för att hämta sin brud, och att församlingen ska hålla sig vakande och beredda på hans ankomst.
I Hortlax EFS har talet om Jesu återkomst hållits levande genom alla femtio åren och man har inte stuckit under stolen med att ibland har det varit svårt att stå upp för den förkunnelsen.
I Julevangeliet berättas det om Jesu första ankomst. Då visade sig ett tecken i himlen, genom att en stor stjärna bildades och ledde de vise männen, till den plats där Jesus befann sig med Maria och Josef. Änglarna förkunnade hans ankomst genom en mäktig kör ute i Julnatten för herdarna. När Jesus kommer denna andra gång då ska tecken visa sig i solen och månen och stjärnorna och himmelens makter ska skaka. När Jesus kommer är hela världen införstådd, att nu är det slutet på denna tidsålder, och församlingen kommer att jubla inför detta möte.
Då inträffar det verkliga Jom kippur den äkta försoningen. Då inträffar det verkliga Jubelåret när Guds barn får ta del av det man längtat och väntat på.
Psalm 109 vers 2
Han kommer hit, en Människoson, ur Faderns rike fjärran från och gästa vill vår boning.
Han kommer ned till jordens grus med himlens kärlek, nåd och ljus och bjuder oss försoning.
Ett sken är nu i öster tänt; det är advent, det är advent!
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första advent

Ett nådens år

”Jag ska gå på klo,” sa hustrun mycket oväntat till mig en dag när vi befann oss i stugan. Ordet klo, hade hon aldrig tidigare använt. Jag blev nyfiken om det var ett norrbottnisk utryck eller om det enbart var ett ord som vi i Umeå trakten hade. När vi kom hem från stugan konsulterade jag boken ”Pitemålet – ållt mila àagg å `ööx”, där jag kunde konstatera att ordet klo det fanns även på Pitemål som ett ord för Toa eller dass.

Vid vår sommarstuga har vi ett utedass som jag byggde sommaren 1995.
Det utedasset är ett hopplock av material från olika rivningsobjekt som jag haft genom åren. Jag gissar att vi har Sveriges vackraste utedass golv. Jag har nämligen lagt in gamla, breda, tjocka och narade golvplank från vår bagarstuga. Fönstren är ifrån ett rivningshus, takpanelen från en bastu, tvättställsbordet kommer från Piteålasarett osv. En gång när jag satt i vårt utedass med dörren öppen mot skogen kom en del nostalgiska filosofiska tankar till mig som berättelsen nedan.
Det berättades om en student vid Johannelunds missionsskola, om hur han försökte få sin rumskamrat att komma hem tidigare på kvällarna. Det här hände någon gång under 40 talet. Han gick ner till källarförrådet och letade fram en genomrostig potta med lämpligt många hål i. Denna placerade han i deras gemensamma kommod, den rätta pottan ställde han under sin säng. Sedan släckte han ljuset och lade sig ner för att invänta sin kamrat. Som brukligt kom nattsuddaren sent, mycket sent på kvällen. Studenten berättade med inlevelse hur han hörde nyckeln vridas om i dörrlåset och hur dörren försiktigt öppnades och stängdes. Sedan hörde han i mörkret det välkända ljudet när pottan drogs fram ur kommoden och hur det speciella ljudet kom när kisset mötte den plåtbetäckta pottan. Men sen upphörde ljudet för att åter komma för att sedan åter upphöra för att sedan komma igen. Då hörde han sin rumskamrat mumla i mörkret, ”Konstigt än hur jag vänder
pottan kommer kisset på golvet”.
Att skriva om klo och potta i en from krönika kanske inte riktigt är på sin plats för den moraletiska personen som vill att allt ska vara andligt rätt skrivet. Men till dig som har sådana funderingar vill jag påminna om Paulus som berättar om pottan. Han beskriver hur krukmakaren gör kärl av samma
lerklump något till hedersamt bruk, någon anan till mindre hedersamt bruk,
(Rom 9:21). Det står också om hur Gud ger Israels folk instruktioner hur de ska göra med sina toalettbesök. (5 Mos 23: 12-13).
Det är första advent till helgen med rubriken ”Ett nådens år.” Det är kyrkans nyårsdag där vi startar med att proklamera att den kristna tron är en nåderörelse. Vi får berätta om det mest häpnadsväckande som hänt i världshistorien.
Vi sjunger i psalm 104; vers 4, ”Låt hjärtat öppna sig, bjud Kristus hem till dig. I dag vill han dig gästa och sitt förbund befästa. Hosianna pris och ära! Vår konung är nu nära.”
När vi berättar om Jesus, och vad han betyder för oss, då kan det ibland kännas som för studenten med den rostiga pottan, att allt hamnar på golvet. Vi tycker att hur vi än vänder och vrider på vårt budskap tas det inte emot. Min uppmaning till dig denna första advent är att sjung med i advents och jul psalmerna, se bort i från nostalgin. Låt texterna drabba ditt hjärta, bjud Kristus in i ditt liv som J.O. Wallin skriver i sin advents psalm.
Frågan jag ställer mig är hur mina försök att presentera Jesus har landat hos er? Jag har försökt att vända och vrida på orden för att någon skulle få insikt i vad Evangelium är. Att det inte är VAD vi gör som räknas utan vad vi ÄR.

Jag önskar dig ett nådens år från Herren.
Allt gott
Gösta Degerman

Domsöndagen

Tankar inför helgen
Domsöndagen
Kristi återkomst
”Ge hit flaskan,” sa hustrun samtidigt som hon drog ut besticklådan och tog den större av våra förskärare för att öppna den trilskande flaskkorken. Hennes blick blev stirrig och munnen stramade på henne, hon såg farlig ut, därför tog jag försiktigt ett steg tillbaka för att se hur hon skulle attackera julmustflaskan.*
Vi brukar så här års fuska med att göra oss en jultallrik med alla olika sorters julbordstillbehör. Nu var det en flaska julmust som vi inte lyckades öppna. Kvinnan min hade försökt att öppna flaskan för hand men misslyckats, då hon inte kunde gav hon mig flaskan för att jag skulle göra ett försök.
- Visst har det blivit konstigt med de nya flaskorna att de ska vara så svåra att få upp, sa vi till varandra. Än hur jag försökte lyckades jag inte vrida loss korken, all min manlighet och stolthet sjönk som en sten mot golvet. Det var då hon förargat sa, ”ge hit flaskan” och så plockade hon fram den stora förskäraren. Nu skulle korken bort. Men hon fick tji. Förargad gav hon tillbaka flaskan till mig och med hjälp av en liten duk lindad i min hand lyckades jag triumferande öppna flaskan.
Men visst har väl flasktillverkarna gjort det extra besvärligt med sina korkförslutningar. Men det har även mjölkproducenterna gjort med korköppningarna som sitter som limmade. Är det jag som har blivit gammal och orkeslös eller har det verkligen förändrats i produktionsledet. Vilket som, så har korkar blivit till förargelse ett flertal gånger för oss.
Visst är det ofta så att vi ser felen hos andra, men inte våra egna fel. Vi riktade en anklagande tanke till flaskproducenten att vi inte kunde öppna korken till den hägrande drycken. Vi försvarar våra handlingar med olika argument, som att det är den andres fel inte vårt. Om Gud skulle spela upp våra dolda tankar som på en bioduk, hur skulle vi då känna oss. Skammen, skulden, vanäran skulle göra att vi då bara vill gömma oss från alla anklagelser som skulle välla in över oss.
Till helgen firar vi kyrkoårets sista dag med temat, domsöndagen och Kristi återkomst. Texterna leder oss in i tankar om den slutgiltiga domen och hur vi kommer att bli dömda.
Paulus skriver i Romarbrevet 3:23 ”Alla har syndat och gått miste om härligheten.” Det han vill belysa är, att inför Gud är vi alla lika skyldiga, men det som jag tycker är så underbart med denna söndag, det är att jag får i min predikan en möjlighet att måla upp Guds gränslösa kärlek till oss, att i Jesus är vi alla benådade, alla vi som vill ha med honom att göra, vi kan gå fria. Därför ropas det från tronsalen över dig och mig att; ”Det finns ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus”.
Jag minns i början på 1970 talet när jag i tjugoårsåldern mött Jesus, då sjöng jag tillsammans med några unga vänner i en av Västerbottens många bönhus. ”Fria vi äro, domen ej når oss. Gud för vår synd ej mer förebrår oss. Kommen till mig, så bjuder vår vän, kom, han vill frälsa var och en.”
Frihet från skam, skuld, anklagelser och vanära, den totala förlåtelsen, glädjen att få visshet om att Jesus har friköpt och renat mig i från all fördömelse. Den glädjen bara välde över mig när jag med full hals sjöng denna sång som jag vill dela med dig denna söndag.
Vår kamp med julmustflaskans kork väckte de här tankarna hos mig. Att det kan vara en kamp att få loss vår egen propp eller kork till att se in i vad som är Guds tanke i ditt och mitt liv. En skön helg önskar jag dig

Allt gott
Gösta Degerman