Sidhuvudbild

Tankar inför helgen

Andra Advent

Guds rike är nära

Jag har fått en ny sängkompis av Norrbottens läns landsting.
Hen heter Philips Respironics.
Det är en liten elektrisk fläkt som blåser in luft via en andningsmask. Den hjälper mig att få tillräckligt med luft under natten eftersom jag har sömnapné som innebär att jag slutar att andas nu och då under min nattsömn.


Med andningsmaskens hjälp har jag blivit betydligt piggare under dagen. Förr kunde jag knappt hålla ögonen öppna efter lunchen, ofta blev jag tvungen att lägga mig ner och vila middag en eller två timmar. Jag har varit som Skalman i berättelserna om Björnen Bamse. Men nu har jag fått tillbaka vitaliteten och denna lilla mirakelmaskin har gjort att jag kan hålla mig vaken nästan hela dagen som förr i tiden.
Min hustru däremot, henne kan jag likna vid duracellkaninen som syns i reklamen för batterier. Hon kan vara igång en hel dag, vila någon timme, och sedan gå till sitt nattjobb och hålla sig vaken hela natten. När hon kommer hem går hon och lägger sig vid åttatiden på morgonen och vaknar vid tvåtiden på dagen och är hur pigg som helst. Jag fattar inte hur hon är skapt människan. Om jag skulle försöka att arbeta på samma sätt som hon gör skulle jag vara halvdöd av trötthet. Men det är som om det inte bekommer henne ett dugg. Nu är hon från ett släkte som gärna är uppe på kvällarna, medan jag kommer från ett släkte som har till vana att gå till sängs tidigt på kvällen, och kliva upp i ottan. Vi är varandras motsatser i mångt och mycket, vårt 46 åriga äktenskap är väl något av ett mirakel i vårt samhälle i dag.

Vi ska fira andra advent och tända det andra adventsljuset. I kyrkan tänder vi två altarljus som symboliserar lag och evangelium.
Andra advent, är en väntan på ett andra advent. Advent betyder ankomst eller väntan, och det vi gör under adventstiden, det är att vi väntar på att Jesus ska komma.
När du och jag sjunger de kända jul och advents psalmerna, då påminns vi om att vara vakna och bedjande inför Jesu ankomst.
I psalmen 109 ”Det susar genom livets strid,” där sjunger vi i tredje versen:
”Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt, det är advent det är advent!”
Advents tiden är en tid då texterna vi läser, förbereder oss, och uppmuntrar oss, att hålla oss vakna och bedjande inför världshistoriens slutskede, i det att vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka.
Det är ett uppfordrande och ett genomträngande budskap som Jesus möter oss med i söndagens text. Han säger ”Guds rike är nära, omvänd er och tro på budskapet.”

Jag har en andningsapparat till hjälp inför nattens vila, den ger mig energi och kraft inför dagen som kommer till att hålla mig vaken. Gud uppmuntrar och uppmanar oss att hålla oss vakna. Han har en ”andningsapparat,” det är hans Helige Ande. Han vill blåsa in liv och kraft i sin trötta församling, som så ofta har lidit av sömnapné, till att vi ska hålla oss vakna och beredda inför mötet med honom, när han kommer.

En skön andra advent önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första advent

Ett nådens år

”Gösta hämtar du in lådan med adventsprylar från förrådet?” Det var hustrun som ställde en fråga, men med tydlig udd av uppmaning till mig. I frågan fanns det ingen valmöjlighet för mig. Då var det bara att ta på sig ytterrocken och knata iväg till förrådet för att hämta in den stora plastlådan med adventssaker.

I adventslådan finns olika ljusstakar, både elektriska och vanliga trästakar till stearinljus.Nu bor vi i en lägenhet med fler fönster än tidigare och det gör att vi har fler ställen att placera stjärnor och ljusstakar i.Vi har en lika stor plastlåda med julsaker, men den kommer att plockas in först under julveckan. Min uppgift under den här tiden det är att vara min pyssliga och estet seende hustru behjälplig att hänga upp gardiner, men även att laga trasiga ljusstakar, eller någon glas och porslinsängel som fått sin vinge avslagen. Jag gissar att du som läser det här förmodligen har samma problem som vi har, nämligen att de elektriska ljusstakarna inte vill lysa när man sticker kontakten i väggen. Jag har en viss framförhållning när det gäller trilskande elljusstakar, jag har nämligen en låda med reservlampor, och har jag tur så finns det en sådan lampa som jag behöver för tillfället, annars är det bara att sätta sig i bilen och ta sig till affären för att införskaffa den sortens lampa som saknas.
De flesta elljusstakar har en seriekoppling, vilket innebär att när en lampa slocknar då slocknar också alla de andra. Åtminstone har vi lyckats köpa sådana.

Första adventets texter handlar om att Jesus är på väg in till Jerusalem i ett triumftåg av lovprisande människor. De sjunger och ropar med orden från psaltaren 118, ”Hosianna, prisad vare han som kommer i Herrens namn!”
Vi inleder kyrkoåret med att slå fast att den kristna tron inte är en ”laggärningsreligion,” utan det handlar om att Gud har mött sin skapelse med NÅD.
Folket ropade sitt Hosianna (hjälp oss, rädda oss) när Jesus kom ridande in i Jerusalem på den unga åsnan. Det är många som står vid vägkanten i dag och ropar sitt, ”hjälp oss,” ”rädda oss!” ”Se oss!” ”Hör oss!”
Runt om i vårt land finns det människor i ekonomisk kris, relationskris, ungdomar som skjuter ihjäl varandra, och barn som far illa av sina föräldrars drogberoende. I veckan som var kunde vi läsa om hur en människa i sin ensamhet, legat död i sin lägenhet utan att någon hade saknat honom.
Vi tänder våra ljus och adventsstjärnor, som ett synligt hopp, om att vi vill driva undan mörkret och ondskan. Ljuset är ju symbolen av Gud själv, eftersom Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Tänd ett ljus nu i adventstid och låt det driva dig till att inte bara se, utan också agera, för de utsatta barnen, och andra som är i behov av din och min hjälp.
Vi är sammankopplade säger Paulus, ”Om en lem lider, lider de andra lemmarna med honom.” Vi är som den seriekopplade adventsljusstaken. Om en lampa slocknar berörs alla andra med. Du och jag är satta till den här världen för att vara nådeliga mot varandra.
Det den kristna kyrkan förkunnar, förmedlar, proklamerar under adventstiden, det är att det finns nåd och ljus och hopp för alla människor. Gud har kommit för att frälsa, att rädda, och ge oss ett hopp inför denna tiden och evigheten.

En skön första advent önskar jag dig
Gösta Degerman

Domsöndagen

Kristi Återkomst

Kan du tänka dig in vad 103 miljarder kronor skulle göra för skola, vård och omsorg. Men det är den summan som Systembolaget, i en studie, har räknat ut att svenskarnas drickande kostar samhället varje år. Vartannat misshandelsfall och cirka 660 000 vårdbesök är relaterade till alkoholen. Ytterligare en siffra gällande alkoholen är att 625 000 sjukdagar går att förknippa till svenskens drickande, allt enligt Systembolagets VD Magdalena Greger i en debattartikel.

Hon menar att i förhållande till våra grannländer dricks det mindre i Sverige på grund av en restriktiv alkoholpolitik. Men ändå utreder polis och åklagarmyndigheter 162 000 fall där man kan påvisa att alkohol har varit en delorsak i brott och misshandel till en kostnad av cirka 10 miljarder.
Förutom dessa kostnader räknar man även med ett produktionsbortfall i samhället på närmare 35 miljoner kronor. Det handlar om att arbetstagare är bakfull och inte kan ta sig till jobbet eller dödsfall som kan kopplas ihop med drickandet.
Hur många är det inte som med stor oro har sett sin förälder eller partner, hamna i ett allt mer utbrett drickande. Vin till maten eller en öl efter jobbet är en njutning för många, men alkohol är inte en vara som andra, det är ett gift som fördärvar vårt samhälle inifrån. Observera att i studien är inte narkotikarelaterade kostnader inräknade.
Asbets, säkerhetsbälten, cykelhjälmar, mötesfria vägar, rökfria restauranger osv. Jag skulle kunna skriva ner många fler restriktioner och lagar som vår regering bestämt. Men när det gäller alkoholen och övriga drogers påverkan i vårt samhälle, där har de beslutande inte tagit varningsklockorna på allvar.

Till helgen firar vi kyrkoårets sista dag med temat, domsöndagen och Kristi återkomst. Texterna leder oss in i tankar om den slutgiltiga domen och hur vi kommer att bli dömda. Våra samhällslagar är till stora delar inspirerade av bibelns Gud. Vår Gud har satt upp regler och lagar för vår och våra medmänniskors säkerhets skull, han vill att vi ska vara rädda om varandra. Tänk att lilla jag, som är ett dammkorn i universum, är så viktig för Gud att han vill gå till doms med mig. Narkomanen, drogaren eller alkoholisten, döms ju av vårt samhälle väldigt hårt. Olika droger orsakar väldiga problem, som jag försökt teckna ovan. Men du och jag som vanliga Svenssons orsakar också stora problem för Gud. Bibeltexten berättar för oss att böcker ska upplåtas och att Gud ska gå till doms med oss alla. Inte bara med den som har orsakat samhället en massa kostnader, utan även den mest fromma frikyrkotanten eller prästen som jag är, vi kommer att stå inför Guds domstol. Paulus skriver i Romarbrevet 3:23 ”Alla har syndat och gått miste om härligheten.” Inför Gud är vi alla lika skyldiga, men det som jag tycker är så underbart med denna söndag, det är att jag får i min predikan en möjlighet att måla upp Guds gränslösa kärlek till oss, att i Jesus är vi alla benådade, alla vi som vill ha med honom att göra, vi kan gå fria.

Det kostade inte Gud 103 miljarder kronor för att rätta till det som gått fel med oss människor, utan det kostade honom allt, det kostade honom hans egen älskade Son.

I Jesus har vi, du och jag, den fullständiga upprättelsen, förlåtelsen och heligheten. Jesus är vår försvarsadvokat inför Guds tron. Han ställer sig framför oss och säger till sin Far, ”Jag har försonat Elin, Markus, Lilian, Bengt, Holger” osv. Du kan sätta in ditt eget namn där. Du är förlåten, försonad, och dyrt köpt av Gud själv genom att han har utfört en fullständig skuldsanering.
Han har köpt dig och mig fri ifrån all skam och skuld, till ett liv tillsammans med honom. Detta är en del av vad Domsöndagens texter talar till oss om.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Söndagen före domsöndagen

Vaksamhet och väntan

Grattis Björklöven till den succéartade inledningen på säsongen. En stor del av framgången tillskrivs lövens målvakt, Joe Cannata, han anses vara seriens bäste målvakt, i varje fall tycker hockeyexperten Harald Lückner detta. Jag har genom åren följt Björklövens upp och nergångar i den näst högsta serien på avstånd, eftersom Piteå har varit min hemadress i ca trettiofem år. Nu gläds jag över att snart få se de grönvita krigarna i elitserien. Åtminstone är det min förhoppning att det ska ske.
Här i Piteå finns det en rivalitet mellan att vara Luleå eller Skellefteå supporter. För mig har det varit enkelt att slippa ifrån den rivaliteten genom att säga att jag håller på Björklöven. Är det fegt att inte ta ställning för något av lagen? Nej det är det inte eftersom mitt hjärta finns i min hemstad Umeå. I början på sjuttiotalet sponsrade svenska kyrkan i Umeå hockeyn genom att betala för en annonsplats på ismaskinen som spolade och skrapade hockey rinken. Texten på ismaskinen löd; ”Livet har två mål. Ett är Gud.”
Världens bäste hockeyspelare genom alla tider är enligt min mening Wayne Gretzky. Han har sagt i ett sammanhang att,
”Du missar 100% av alla de skott som du inte skjuter.”
En mycket enkel ekvation eller tanke. Man måste skjuta för att det ska kunna bli mål.

Vaksamhet och väntan är temat för söndagens texter. Det handlar om att leva i förväntan om att Jesus snart ska komma igen. Min känsla är att många människor, när det gäller den kristna tron, att de lever som om att de är på en hockey match, de står på sidan om och är iakttagare.
De är som hockeyspelaren eller fotbollsspelaren som aldrig skjuter. De står som på sidan om och deltar inte direkt i spelet framför mål. De vågar inte skjuta, tänk om det blir fel! De tar sig igenom livet fylld av rädslor för att man är fel, eller att man gör fel.
Förstår du vad det är jag försöker säga? Vill du ha ett rikt liv med Jesus måste du försöka att skjuta någon gång. Alltså ta ställning för livet med Gud. Livet med Jesus är ett dynamiskt liv där vi i vardagen lever ut vårt kristna liv.
Livet med Jesus är inte religion utan det är en relation. Livet med honom är inte organisation utan det är en form av organism, något levande. Jesus livet är levande och dynamiskt, det är inte åsikter utan en insikt om att Jesus har öppnat den levande vägen till Gud. När vi ändå använder bilden av en hockeymatch, då kan vi se Jesus som målvakten som stoppar alla den ondes brinnande pilar.
Helgens texter säger till oss att vi ska vara vaksamma och väntande. Vi ska hålla upp vårt försvar som Paulus skriver om i Efesierbrevet 6:13-17.
”Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens lömska attacker. Det är ju inte människor vi strider mot, utan mot härskare och makter, mot mörkrets världshärskare och mot onda andemakter i himlarymden.Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot när ni attackeras av ondskan, och behålla era ställningar när ni fullföljt allt. Stå alltså fasta! Spänn på er sanningen som ett bälte och rättfärdigheten som en bröstsköld. Sätt som skor på era fötter den beredskap som evangeliet om fred ger. Håll alltid trons sköld framför er, för med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.”
Livets största mål är Gud.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet

Samhällsansvar

Bill Gates grundaren av Microsoft har skänkt 37 miljarder kronor till välgörenhet enligt Securities & Exchange Commission, rapporterar Bloomberg News. Bill Gates har skänkt i omgångar väldiga summor till välgörenhet. Han är en av världens rikaste personer med en förmögenhet på ca 86 miljarder.

Att vara rik är inte alltid så lätt säger Kenoreklamen. De visar bilder på några som vunnit någon miljon på lotto. Den ena stunden är de i Karibien och badar, den andra reklamsnutten visar när de sitter på en jättebåt och smörjer varandra med sololja, osv. Sen avslutas reklaminslaget på ett raljerande sätt med att speakern säger, med en Gotländsk brytning i röstläget; ”Det är inte lätt att vara rik.”
Nej det är inte lätt att vara rik, det medför ofta en sorts ensamhetskänsla. Freddie Mercury sångare i rockgruppen Queen är en av vår tids största idoler och sångare. Han har höjts till skyarna av sina fans. Men ändå mitt i all lyx och flärd säger han i en intervju strax före sin död, 1991.
”Jag är en fruktansvärt ensam människa. Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den mest ensammaste människan på jorden.”
Den här tiden på året uppstår en ofrivillig ensamhet när kylan, snön och mörkret greppar tag i oss. Dagarna blir korta och tiden att umgås med grannar och vänner blir inte så naturligt som under sommartiden då vi i de ljusa dagarna och nätterna kunde sitt utomhus. Nu under den mörka årstiden är det som om tiden inte räcker till att umgås med andra än familjen. Mörkret, kylan, snön skapar för många, en känsla av ensamhet, nedstämdhet och oro. Tidningar och Tv blåser under oron och nedstämdheten med det ena skräckscenariot efter det andra av världskatastrofer och eländes, elände. Vi som konsumenter får uppfattningen att inget är bra.

Jag känner inte alltid igen bilden som målas upp i tidningarna, om till exempel främlingsfientlighet, och rädslor för invandraren. Tvärtom tycker jag mig se en kärleksfull attityd gentemot främlingen. Visserligen stänger vi våra dörrar och tänder våra värmeljus och myslampor den här tiden på året. Absolut är det så, att vi sjunker allt djupare ner i våra Tv-soffor och ser på verkligheten utifrån Tv-skärmens ljus. Men samtidigt så lyser också flitens lampa i våra kyrkor, bönhus och olika föreningar där volontärer sitter med invandrarna med svenska böcker och i kärlek till dessa, hjälper dem att läsa och att prata svenska. Det finns ett djupt samhällsansvar bland många svenskar i dag, en vilja att hjälpa, en vilja att ge en hjälpande hand till de behövande. Du kanske inte vet vet att varannan svensk engagerar sig ideellt på sin fritid. Det ideella arbetet beräknas motsvara fler än 300 000 heltidsjobb.
Helgens texter handlar om en mycket rik man, av kontexten förstår vi att han var en mycket ensam man. Sakeus som han hette, gav bort hälften av det han ägde till de fattiga.
Bill Gates ger inte bort hälften av vad han äger men det är stora pengar som blir till nytta i det samhälle han själv är en del i.
Hur gör du och jag med det vi äger?
Jesus säger om den ensamme och rike Sakeus att, ”I dag har räddning nått detta hus.” Jesus öppnade Sakeus ögon, till att se att samla skatter här på jorden, det är inte något som ger liv. Gensvaret till Jesus och hans kärlek till honom, det gör att han öppnar sitt kassaskåp för att människorna i staden skulle få ta del av hans rikedom.
Att dela med sig är alltid något fint, och ordspråket, ” Bättre att ge än att få,” tycker jag mig se allt mer av i min omgivning. Det finns hopp.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Söndagen efter alla helgons dag

Alla själars dag
Vårt eviga hopp


”Men så du ser ut, du ser ju inte klok ut!” Det var hustruns dom när jag i somras försökte att raka mitt hår med min skägg trimmer. Skäggtrimmerns motor var för vek för mitt tjocka hår. Den sa bar ”tjeeeejjk” och sen blev den tyst. Motorn i den lilla skäggtrimmern var inte så kraftfull som jag trodde, och där stod jag i badrummet framför spegeln, med hårtussar i tvättstället, i handen och hårtestar som stack ut lite här och där på min skalle.

Hustrun skrattade så hon grät när hon såg vad jag hade ställt till med. ”Vänta jag måste få ta ett kort” sa hon. Hon tog fram mobilen och knäppte skrattade några bilder som hon snabbt vidarebefordrade till våra barn. Jag lovar dig, kommentarerna lät inte vänta på sig. Efter att ha konsulterat med mågen inne i stan åkte hustrun iväg och lånade hans proffsiga rakapparat. När hon kom tillbaka fick jag sätta mig på toastolen och så försökte min älskvärda kvinna att rädda det som var kvar på min skalle. Jag tyckte det såg hyfsat ut när jag tittade mig själv i spegeln, men mina tonårs barnbarn, dom kämpade och försökte förtvivlat att inte skrattade åt min nyvunna frisyr.

I en av söndagens texter säger Jesus att inte ens sparvarna under himlen är glömd av Gud. Ja, till och med hårstråna på våra huvuden är räknade. ”Var inte rädda ni är mer värda än aldrig så många sparvar,” säger Jesus.

Lina Sandell har skrivit sången 248 i vår psalmbok som heter. ”Tryggare kan ingen vara än Guds lilla barnaskara.” I denna psalm har man plockat bort en vers som börjar: ”Se han räknar håren alla som från våra huvud falla” Jag tycker att det är oerhört stort, att vi har en sådan Gud, som till och med har koll på våra huvudhår. Han som skapat kosmos och mikrokosmos, han som väger upp havets vatten i sin hand, han som mäter upp hela himlen i sin hand, han känner dig och mig så väl att till och med våra huvudhår är räknade. Han känner oss vi namn, ditt och mitt namn är inte enbart inskrivna hos taxeringsmyndigheten eller i våra dopbevis, utan våra namn är skrivna i hans händer. ”Se på mina händer har jag upptecknat dig,” säger skriften. Våra namn är inte skrivna med bläck eller penna utan med grova spikar som drevs genom hans händer. ”Detta har jag gjort för dig” tror jag att han vill säga han till oss.

Du tycker kanske att det är svårt att älska Jesus, men då svarar han dig med att säga:
”Jag vet det mitt barn, men jag älskar dig.”
Du tycker kanske det är så svårt med tron, då svarar Jesus dig;
”Jag vet det mitt barn, men jag tror på dig”.
Du tycker kanske att det är så svårt att be, då svarar Jesus dig;
”Jag vet det mitt barn, men jag ber för dig”.
Under allhelgonatiden påminns vi om alla som gått före oss in i den himmelska vilan. Vi påminns om människor som under sin jordevandring varit våra förebedjare. Deras böner är inte förgäves, de förvaras som en vällukt inför Faderns ansikte, dessutom talar skriften om att Jesus är vår förebedjare inför Fadern.

Söndagens text påminner oss om att; ”Var inte rädda, ni är mer värda än aldrig så många sparvar,” ”och till ock med hårstråna på ert huvud är räknade.”

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Nittonde söndagen efter trefaldighet

Trons kraft

Kommer du ihåg att nu till söndag ska vi skruva tillbaka klockan en timme. Till hjälp för oss som har svårt att minnas finns det olika pedagogiska tankehjälpmedel, som exempelvis. Att till våren då ställer vi fram trädgårdsmöblerna, alltså då skruvar vi fram klockan en timme. Nu till hösten ställer vi tillbaka trädgårdsmöblerna, då skruvar vi tillbaka klockan en timme.

Jag minns en gång när jag och hustrun skulle iväg till en kyrka, som vi inte så ofta besöker, till att fira gudstjänst med vännerna där. Döm om vår förvåning, det var i mars månad, när vi kommer in i gudstjänstlokalen då står prästen med lyfta händer längst fram och utdelar Herrens välsignelse. Vi hade kommit för sent, klockan var framdragen en timme och vi hade förbisett att det just den dagen startade sommartiden. Snopna mötte vi folkets blickar och deras överseende leenden, i att vi så fatalt hade missat tiden.

Jag har funderat över vad som var de första kristnas drivkraft till mission? Vad var det som drev dem att gå i döden för det dom trodde på? Vad var det som drev Paulus till att resa och utsätta sig för de faror som han gjorde? Vad var det som drev unga män och kvinnor att offra sina liv under slutet av 1800 talet när missionsrörelserna i Sverige skickade den ene efter den andre ut till olika länder för en oviss framtid. Vad var det som drev dessa ”läsare” till att sätta sig upp, emot det då rådande förbudet från kyrkan, att träffas till gudstjänst och bön i sina hem. De trotsade förbudet och lät sig deporteras och skickas i fängelse? Vad var det under 1950 talet som drev nitiska människor här i Norr och Västerbotten, till att vittna och föra väckelsen vidare, trots fysiska och verbala påhopp? Vad var det som drev dessa så kallade ” framgångs människor,” under början av 80 talet att lämna de etablerade kyrkorna och starta egna församlingar? Vad är det för en trons kraft som driver unga män och kvinnor att vecka efter vecka komma till bönhus och kyrka för att hjälpa barn och ungdomar att komma in i trons mysterium?

Jo jag tror att dessa människor har upptäckt att Jesus Kristus lever, och att han lever genom sin Ande i deras hjärtan. Det var drivkraften för de första lärjungarna, det var drivkraften för Paulus, det är drivkraften för Jesus lärjungar även i dag, så även för mig. Jag hörde om en man som utryckte sig så här.
”Jag vet inte om det är något galet med mig men det enda jag längtar efter är att möta Jesus”.
Hans ord är, tror jag, en god sammanfattning på vad som är Trons kraft för mig. Det handlar om Jesus och ingen annan än Jesus.

I en av helgens texter berättas det om hur några vänner bär en lam kamrat till Jesus. De kom för sent till gudstjänsten, ungefär som jag och hustrun gjorde, men vi fick i alla fall ta del av välsignelsen. Den lames kamrater kom för sent för att kunna lägga ner honom inför Jesu fötter, på grund av allt folket, men de kom på en briljant idé. I stället för att tränga sig fram genom folkhopen gick de upp på taket och hissade ner sin kamrat framför Jesus. Jesus såg vännernas tro och helade den lame. Den lame likaväl som hans kamrater fick ta del av välsignelseflödet från Jesus. Trons kraft finns i mötet med Jesus. ”Jag vet inte vad det är för galet med mig, men det enda jag längtar efter är att möta Jesus”.
Var rädd om din längtan, det är den Helige Ande som har skapat denna längtan i dig. Jesus är ingen programpunkt, kristen tro är inte religion, utan en relation med Jesus. Den kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person. Han Jesus, är själv trons kraft.

En skön helg önskar jag dig. Allt gott
Gösta Degerman

Artonde söndagen efter trefaldighet

Att lyssna i tro

”Malmö/Sverige Vi ses imorgon, tisdag kl 15.00 vid Malmö stadion för avtäckning av statyn. Zlatan ger ledigt till alla ungdomar från Malmö skolor att delta under ceremonin!” Något liknade skrev en av våra kvällstidningar när Zlatan Ibrahimovic Twittrade till Malmös skolungdomar om att hans staty i brons skulle avtäckas.

Mycket riktigt hade tusentals ungdomar och äldre hörsammat hans inbjudan. Tidningar, radio, TV, alla sorters media fanns på plats, och hela eventet kablades ut över hela världen.
Twittrar gör ju även USAs president Donald Trump, och andra som vill nå ut med sitt budskap snabbt och effektivt. Ett av våra barnbarn kom in till mig i mitt arbetsrum och sa. ”Morfar kan du hjälpa mig med att koppla in ditt WI-FI åt mig”. Barnbarnen har ofta med sig sin surfplatta eller mobiltelefon när de kommer hem till oss, men vi, (läs mormor) försöker hitta på saker att göra med dem så att de inte blir stillasittande med sina mediaprylar. Twittrar det gör de flesta ungdomar i dag.
Samhället i dag är uppbyggt på snabba kommunikationer, mobiltelefonerna är ju ett viktigt inslag i dagens samhälle. För några år sedan klippte vi av trådarna till vår fasta telefon, i stället har nu, jag och hustrun varsitt eget mobilabonnemang.

Förut var det inte den första frågan man ställde, ”Var är du någonstans?” Då var det självklart att svarade man i telefonen, då var man ju hemma. Nu kan man ju svara lite varstans dit mobilen har följt med. För övrigt har det sagts mig, att det nu finns det ett sökningsprogram på mobilen som många föräldrar använder sig av för att hålla koll på sina små.
Helgens texter handlar om att lyssna i tro. Det handlar om att höra och göra. Att lyssna i tro det är att vända sin själs öra mot Gud. I dagens samhälle överöses vi av budskap från alla möjliga håll, alla tycker att de har något viktigt att säga.

Zlatan och Trump använder sig av Twitter för att göra sig hörd och sedd. Mina barnbarn kan surfa i sin Ipad och mobil, de tar bilder av sig själva, eller skickar iväg någon kul bild på morfar eller mormor, de kan Twittra med sina vänner även fast de är hemma hos oss. De kan med en knapptryckning slå numret till sina föräldrar och tro att samtalet ska kopplas fram, i för oss en osynlig värld.

Att vara uppkopplad till Gud är att vara uppkopplad till en osynlig värld. Vi tror att uppkopplingen fungerar under dygnets 24 timmar. Där tutar det aldrig upptaget där möts vi inte av en telefonsvarare som säger, du får nu fem val, eller en röst som säger, personen ni söker återkommer den 24 oktober, tack för påriggningen och välkommen åter.

Liksom barnbarnen tar selfie, bilder av sig själva, i olika situationer och skickar vidare till sina kompisar så har Gud böjt sig ner och gett oss bilden av hur Gud är. Han har gett oss sin Son som är bilden av honom själv. Ropet hörs från tronsalen in i vår tid, ”Lyssna till min Son!”

I Tavelsjö kyrka, Hortlax Kyrka, Svensbyns bönhus, ja i många bönhus och kyrkor i vårt avlånga land, hänger ofta ett antependium ifrån talarstolen där det står. Hör så får er själ leva.
Hur kan man lyssna till Gud i denna cybertid? Jesus säger, ”För Gud är allting möjligt”.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Tacksägelsedagen

Lovsång

”Passupp nu, det finns Renar i närheten!” De varnande orden kom från hustrun under en av våra många bilfärder till Umeå. Hon hade observerat svarta sopsäckar som var fastsatta på några vägrenspinnar. Mycket riktigt lite längre fram möttes vi av medtrafikanter som blinkade varnande med sina hellysen eftersom Renar fanns i anslutning till vägen vi färdades på.

Vid den här tiden på året brukar Samebyarna frakta ner sina renar till vinterbetet vid våra kuster. I mina forna hemtrakter, Tavelsjö och Vindel området, där brukar jag få möta mindre Renhjordar vid mina besök. För mig är mötet med Renarna lite exotiskt eftersom jag inte så ofta annars får möjlighet att träffa på dessa hjortdjur. Jag har stor beundran och respekt för alla Samer som arbetar med renskötsel. Det är ett fritt, men ack så ansträngande arbete att hålla koll på renhjordarna.
För ett par veckor sedan åkte jag och några bönevänner upp till Lannavara Kyrka, inte alltför långt, med norrländskt mått mätt, från Kiruna. Vi deltog i en minnesgudstjänst omkring Lapska Missionens vänner som prinsessan Eugenia en gång under 1800 talet var med och startade. Från Gotland, och prinsessans sommarhem Fridhem, deltog Helena Emilsson med en intressant skildring om Prinsessans engagemang för fattiga, och då även för Samernas väl och ve. Vi fick ta del av 1800 talets väckelsehistoria där Lannavara Kyrka var en viktig del. Jag fick också smärtsamt höra om Samernas lidande historia, och hur staten tillsammans med kyrkan ofta gått hand i hand med den Nazi-tysklandslika rasdiskriminering som Samerna utsattes för.
Men vi fick också tillfälle att sjunga lovsång, både i Lars Levi Læstadius hem i Karesuando, i Kiruna kyrka, i Vittangi kyrka, i Frälsningsarméns lokal, i Övre Sopporo och förstås i Lannavara kyrka. Lovsången till Jesus den tog vi med oss dit vi åkte. Det blev många olika möten där jag fick en liten aning om hur det var att leva som Same, under förföljelse och förnedring. Jag fick också ta del av glädjen hur Samer tagit emot Jesus och hur deras liv förvandlats.
Helgens texter handlar om lovsång. När vi läser vår bibel upptäcker vi att apostlarna var i lovsång även när de var förföljda och misshandlade av staten och den fromma eliten.
I apostlagärningarna 16 kan vi läsa om hur Paulus och hans kompanjon Silas hade pryglats och satt i fängelse. Mitt i allt lidande står det att de bad och sjöng lovsånger. Paulus skriver också om att hans tjänst var behäftad med lidande, men mitt i detta uppmuntrar han församlingarna att lovsjunga Gud som i allt, ändå är trofast.
Det är också en erfarenhet jag har i mitt kristusliv, att när jag möts av förföljelser, sarkasm, verbala insinuationer och påhopp, då är lovsången en viktig del för mig att vända blicken bort från elakheterna, och istället sätta blicken, och hoppet till honom som genomlidit allt det onda för min skull.
Att lovsjunga Jesus som min Herre och Frälsare, det är något av mitt livselixir.

En skön helg och allt gott önskar jag dig.
Gösta Degerman

Sextonde söndagen efter trefaldighet

Döden och livet

”Men o se hemskt, ska döm leva dels de val gammal?” Orden kom ifrån min mormor när hon såg hur vi barn lekte. Det var hopp från taken, när vi lekte polis och tjuv, eller att vi slängde oss mellan träden och lekte Tarzan. Det var många farliga lekar vi hade utan att vi egentligen tyckte att de var farliga.
Mina minnesbilder från min barndom kommer ifrån mitt hem i Långviksvallen, vid Tavelsjöns västra strand. Där levde vi lite som Astrid Lindgren beskriver, i sina berättelser om Emil i Lönneberga, eller om barnen från Bullerbyn. Min upplevelse från denna tid är att vi var väldigt påhittiga när det gäller valet av lekar och hur vi genomförde dom.
Uppväxten präglades av att vi var många barn i vårt hem. Jag är nummer elva av tolv syskon.
I och med att vi var så många blev det helt naturligt att också barnen från byn ofta var hemma hos oss och lekte.
Cowboys och Indianer var en ofta återkommande lek där bland annat lilla syster råkade illa ut en gång. Vi tyckte att hon var för liten att leka med oss grabbar, men när hon absolut ville var med i vår lek, fick hon en gång vara Indian. Vi band fast henne vid ett träd i skogen och då kunde vi andra leka ostört. Men hon glömdes tyvärr bort när vi hörde mammas rop att det var mat. Alla skyndade vi oss hem och kastade oss ner vid köksbordet. Då frågade mamma,”Var är Åsa någonstans?” Skamset måste vi erkänna att vi glömt bort henne där hon var fastbunden vid ett träd i skogspartiet intill. Vi skyndade iväg till en högljutt gråtande lillasyster som vi fick bära hem.
Förhoppningsvis har hon i dag förlåtit oss för vår brist på omsorg och omtanke.

Texterna för helgen för oss in i tankar om döden och livet. I de fyra evangelieberättelserna finns tre stycken dödsuppväckelser nedskrivna. En handlar om en vän till Jesus, Lasarus, han och hans två syskon, de fick nu och då besök av Jesus. I berättelsen har Lasarus avlidit, sorgen och gråten är stor hos hans två systrar, ja också Jesus grät. Den andra berättelsen handlar om en änka i Nain som storgråtande är på väg att begrava sin ende son. Den tredje berättelsen handlar om en synagogeförståndare som fick höra att hans dotter var död. Jesus går hem till honom, och mitt i den storgråtande skaran tar han flickan i handen och ger henne livet åter.
Det är gråt som möter oss i helgens texter. Men Jesus går in i gråten, ångesten, smärtan och ger tröst. Ordet tröst kan i vissa sammanhang också översättas med, att börja andas igen. Jag tycker det är en vacker beskrivning på tröst.
Ni vet att när ett litet barn ramlar och slår sig, då kan de gråta så hejdlöst att de tappar andan. När barnet lyfts upp av sin förälder och får höra trösteord, då brukar de kippa efter andan och kunna börja andas igen.
När vi pojkar mötte vår lilla syster gråtande i skogen, och lösgjorde henne från bindningarna, då grät hon så att hon nästan tappade andan. Vi försökte trösta henne, men först när hon fick krypa upp i mammas knä, då kunde hon sluta att gråta.
Vet du att det finns en Gud som kan och vill trösta. Paulus skriver, ”Välsignad är vår Herre Jesus Kristi Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud. Han som tröstar oss i alla våra svårigheter.” Psalmförfattaren skriver, ”Se Jesu är ett tröstrikt namn.”
Det är i det namnet som vi, du och jag har vår tröst och tillit till inför livet, döden och evigheten. Hos honom kan vi, du och jag börja andas igen.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Den Helige Mikaels dag

Änglarna

Lastbilschauffören Håkan Fingal, hade änglavakt när han fraktade 15 meter långa träbalkar på flaket. Efter en påkörning trängde en av dessa balkar in i hans hytt, det skriver tidningen Expressen. Men han klarade sig utan allvarliga skador.

Den förre målvakten Mattias Asper hade änglavakt i en trafikolycka, hans bil skars upp ”som en konservburk” av en hjullastare skriver Aftonbladet. ”Klarade mig under omständigheterna bra. Mörbultad men inga bestående skador” säger Asper.


Så här skulle jag kunna fylla upp den här sidan med vittnesbörd om hur människor på olika sätt tycker sig ha upplevt änglabeskydd. Jag har själv många berättelser om hur Gud med sina änglar har beskyddat mig i olika sammanhang. En berättelse från min ungdom vill jag delge er som läser mina rader. Ofta var jag och mina kompisar från byn, uppe i bland bergen, som följde Tavelsjöns västra strand. Platsen där vi oftast höll till på, var en klippavsats som sträckte sig ut mot den sagolikt vackra utsikten över Tavelsjön. För att nå denna klippavsats var man först tvungen att klättra upp på bergets högsta topp, för att sedan klättra neråt ett tiotal meter. Där vid klippavsatsen gjorde vi upp eld med kådrik gran, grillade korv och drack kaffe. När jag en gång klättrade ner mot klippavsatsen miste jag fotfästet och föll handlöst ner mot stupet och en säker död. Men just där i klippkanten växte en späd ungbjörk mellan några stenar. Jag lyckandes slänga armen om björken och hängde över stupet, mina vänner skyndande fram till undsättning, och greppade tag i mina kläder. De drog mig upp från en säker död. De blev den gången mina skyddsänglar. Under åren har jag haft många liknade upplevelser, som jag i dag som kristen, ser som ett ingripande från Gud.

I en av helgens texter läser vi att Petrus sitter i fängelse. Kung Herodes hade bestämt sig för att hjälpa Judarna att krossa den nya läran, om att Jesus Kristus är uppstånden, och att han är enda vägen till Gud. En av lärjungarna, Jakob, hade han redan avrättat och detta applåderades av den fromma eliten, därför ville Herodes också avrätta Petrus som så tydligt var ledare för de första Kristna.

Petrus var fastkedjad med väktare omkring sig, både inne och utanför fängelsegallret. Men mitt i denna ångestliknade tillvaro säger texten att han sover. Han verkade obekymrad om vad som väntade honom.

En ängel väckte honom, kedjorna föll av och fängelsegrindarna öppnades, ängeln förde honom ut i friheten igen. Församlingen bad och en ängel kom och räddade Petrus.

Det står att det var många som var samlade till bön. Gemensam bön är en kraftsamling mot det onda. Petrus begav sig direkt till den plats där församlingen höll till. Han hade svårt att övertyga tjänsteflickan Rode att det var han, och att hon skulle släppa in honom. Det ser ut som om att det varit lättare för Petrus att komma ut ur fängelset, än in i kyrkan. När alla fängelsedörrar är stängda, då är fönstret mot himlen alltid öppet. Kung Herodes hade ett fängelse, och soldaterna sina vapen, men församlingens vapen, det var bön.

Media använder ofta ordet änglavakt när någon mirakulöst blivit räddad. Den mirakulösa räddningen har hänt med dig och mig i att Jesus Kristus har lyft av alla våra bojor och fört oss ut från självdestruktionens fängelse till att leva ett liv i frihet.

Allt gott
Gösta Degerman

Fjortonde söndagen efter trefaldighet

Enheten i Kristus

Det är dags för världsledarna att kliva ur sin ”comfort zon”, för vår planet är utanför sin, sa den unga miljöaktivisten Greta Thunberg när hon intervjuades utanför kongressen i New York.
För snart två veckor sen anlände Greta till New York med segelbåten Malizia II. Under sin tid i USA har hon strejkat för klimatet tillsammans med hundratals ungdomar. Den 23:e september kommer hon att delta och tala vid FN:s klimatmöte. Hon säger också, med en känga till Donald Trump, att därifrån hon kommer, där är klimatet inte, en ickefråga.

Hemma i min barndomsby Långviksvallen, som ligger vackert vid Tavelsjöns västra strand. Där fanns en soptipp inne i skogen inte så långt från mitt hem. I den soptippen slängde byborna allt möjligt, det var gamla kylskåp, oljetunnor, plaster, järnskrot kort sagt allt det man ville bli av med. På samma sätt har det varit under åren i snart sagt alla byar runt om i Sverige. Man fyllde över bränngropen med skräpjord och sedan tog skogen över och det växte träd och gräs på den platsen som förut varit en bränngrop eller soptipp. När det var övergrävt syntes inte skräpet, och med tiden glömdes det miljöfarliga materialet bort. Det syns ju inte, därför fins det inte?

Till helgen har vi temat Enheten i Kristus. Sveriges kristna råd har utlyst tiden mellan den 15 september till den 22 september till bön för fred i Israel och Mellanöstern.

Kyrkornas världsråd som också Sveriges kristna råd är en del i, de försöker att fokusera på enhet bland alla religioner. Det är väl en god sak att försöka enas i stället för att strida? Jo absolut, vem tycker inte det? Men inte till vilka sammanblandningar som helst i enhetens namn. Det vi i den kristna kyrkan vill, är inte synkretism, alltså en sammanblandning mellan olika religioner, utan vi eftersträvar en symbios med Kristus själv. Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation.Kärleken till Gud och
människorna, det är det som kyrkan strävar och eftersöker. Men vi vet att vi har misslyckats gång på gång, kyrkohistorien lär oss det. Den kristna kyrkans kallelse är att tillhöra Jesus Kristus. Jesus ber inte i sin översteprästerliga förbön att vi ska bli medlemmar i samma organisation utan att vi ska vara lemmar i samma organism.

Varje vecka träffar jag ett gäng församlingsledare till bön och samtal. Vi kommer från olika samfund, med olika teologiska skolor. Vi är inte eniga i alla teologiska spörsmål, men vi är eniga i att Jesus Kristus är världens enda räddning. Vi har i våra olika kyrkor och samfund en historia, som vi kanske inte alltid vill lyfta fram. Saker och ting tystas ner. Det är som vid soptippen där allt är försvunnet bara man inte ser det, eller talar om det. Jag vill å den kristna kyrkans vägnar be dig om förlåtelse om vi i vår missionsiver dolt Jesus för dig. Att vi i vårt högmod och iver har velat så mycket vara teologiskt renläriga, att vi däri glömt bort det viktigaste, nämligen kärleken till Gud och människan. När jag i ödmjukhet lyssnar till min medbroder och syster i Herren då behöver jag inte alltid ha rätt. Jag kan vara transparent, jag behöver inte dölja det som varit, utan jag kan med frimodighet lyfta fram det som är undangömt. Allt det där som du och jag försökt att dölja, det har Jesus i sin nåd tagit bort ifrån oss. Det är inte gömt någonstans under marken, till någon sorts själslig miljökatastrof, utan det är borta, det finns inte mer till, säger Guds ordet. När jag lever på ett skört transparent sätt kan jag låta mina åsikter och teologiska spetsfundigheter få vila. Vi får kliva ur vår ”comfort zones”, för att kärleken till Jesus ska få bli det primära i våra liv, då händer det något i djupet hos oss. Det skapar enhet både mellan oss som människor men också mellan oss och Gud.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman