Tankar inför helgen

Pingstdagen 2026

Den heliga Anden"

En ljus gestalt kom in i rummet. Den rörde sig mot mig där jag stod på knä vid sängkanten. Jag grät av förtvivlan när jag bad:
”Jesus om du finns måste du hjälpa mig nu!”

Det var en kollega till mig som berättade om sitt första möte med Jesus.
Han var förtvivlad när han som ung teologie studerande skulle skriva sin första klasspredikan över pingstdagens text där den helige Ande kommer som en eld och vind över de första lärjungarna. Texten hade han fått någon månad tidigare och ju mer han läste den desto mindre förstod han vad han läste. Kvällen innan när det var dags för hans första predikan hade han ingenting som han kunde skriva om. Han kände att det här kan jag ingenting om, jag förstår inte vad det är jag läser, berättade han för mig. Det var i den förtvivlade situationen han böjde knä vid sin säng och ropade ut i rummet, ”Jesus om du finns måste du hjälpa mig nu!” Då kom den ljusa gestalten in i rummet men han sa ingenting, hur länge han stod där visste han ingenting om men han förstod att de fötter han såg framför sig var de sårade fötter som tillhörde Jesus. Allt var så heligt jag vågade inte titta upp sa han. Blicken höll han fäst vid golvet till dess gestalten hade försvunnit. Efter denna chockerande upplevelse klev han upp och satte sig vid skrivbordet och skrev sin allra bästa Pingstpredikan. Han berättade att när han slog upp sin bibel för att läsa texten igen, möttes han av orden som i en asfaltkokare. Orden fullständigt hoppade upp emot honom och allt föll på plats i hans sinne.

Pingstdagens texter talar om märkliga naturfenomen som ett dån av en stormvind och att eldslågor kom över lärjungarna. Det står att detta fenomen uppfyllde hela huset där lärjungarna befann sig. Alltså att också huset blev uppfyllt av den helige Ande. När Salomo invigde templet kom Guds Ande över templet likt när Mose invigde tabernaklet i öknen eller när eller när Jesaja tog emot kallelsen i templet av några änglar som med glödande kol rörde vid hans läppar. Hela templet var uppfyllt av Guds närvaro. Dörrtrösklarna skakade av Guds helighet.

Jag har hört vittnesbörd från icke bekännande svenskar, ateister, agnostiker eller gudsförnekare att de upplevt något konstigt när de gått in i en kyrka eller bönhus. En speciell känsla av närvaro som de inte har kunnat sätta fingret på.

Hur var ditt första möte med Jesus och den helige Ande?
Har du delat din upplevelse med dina vänner?
Ibland kan det vara trosstärkande att berätta sin upplevelse för andra.
Varför inte göra ett vittnesbördsmöte nu till pingst där du och dina vänner delar er pingstupplevelse?

En skön helg önskar jag dig Allt gott Gösta Degerman

Söndagen före pingst.

Hjälparen kommer

Jag läste om Samuel Morse och Alfred Vail som utvecklade under 1830 talet något som fick namnet Morsealfabetet. Genom en svag ström av elektricitet skickades en kombination av korta och långa signaler av punkter och streck som alla hade en viss betydelse. Den är fortfarande än idag i bruk som till exempel när det gäller nödropet SOS som hörs likt tre korta tre långa och tre korta signaler.

Systemet har använts historiskt inom telegrafi, radio, sjöfart och militär kommunikation.

Den kristna kyrkan försöker att lära sig det himmelska morsealfabetet. Jag hoppas att Kristi kyrka ska hitta igen den bortglömda kommunikationen som heter bön.

”Tid att följa Herren!” Det är temat för EFS årsmöteskonferens som i år hålls i Piteå mellan den 15 och 17 maj. Konferensen omgärdas av mycken förbön där bönen bland annat handlar om att den kristna kyrkan ska våga vara kyrka i den här tiden.

Jag välkomnar EFS som rörelse tillbaka till sitt ursprung, där allting började 1802, i byn Porsnäs norr om Piteå. Där var en grupp dansanta ungdomar fullt upptagna med sin dans när den unge Per Brandell ställde sig mitt på logens dansgolv och ropade ut:
”Gud hur länge skall du väl tåla denna syndalevnad, som så fullständigt liknar Israels dansande kring guldkalven? Hur är det möjligt, att det straff varmed de hotades skulle undgå oss”?
Dansen upphörde och ungdomarna greps av Guds Ande, de föll på knä mitt i dansbanan och lämnade sina liv till Gud

Per Brandells mamma Katarina hade kontakt med himmelen när hon kväll efter kväll ropade ut sitt SOS, sitt hjärtas rop av hjälp till Gud för sin sons frälsning. Till slut kunde Per Brandell inte stå emot kallelsen. Per kapitulerade inför det heliga, likaså han vän Anders Rosenius, pappa till Carl Olof Rosenius som var en av grundarna för EFS 1856.
Katarinas rop, hennes SOS signaler till himlen fick betydelse för de tre största väckelserna i norr. Nämligen Nora väckelsen, Laestadius väckelsen och EFS väckelsen.

Katarina Brandell ropade ut sin nöd inför den helige, hon grät och bad om frälsning för sin son. Jag önskar att vi i dessa tider kunde få se och höra många ”Katarinor” som i innerlig bön använder sig av det himmelska Morsealfabetet där mottagaren hör och förstår vad som ropas och bedes. Jag önskar att det skulle bli en ny tid att följa Jesus. Att Guds folk lär sig tre korta, tre långa och tre korta signaler till ett starkt SOS. Som jag ser det är den starkaste liturgiska bönen ordet, HJÄLP! Anden kommer vår svaghet till hjälp skriver Paulus.

Vi läser den här tiden på året om hur de skrämda lärjungarna förvandlades när den helige Ande kom över dem. Deras sinnen förvandlades från åsikter till insikter. De kunde stå inför Jesu bödlar och frimodigt säga,
”Vi för vår del kan inte låta bli att tala om vad vi sett och hört”.
Kan det bli EFS och Kristi kyrkas nya tema.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Bönsöndagen

Bönen

Väckelsens eld brann på en plats. En kväll var det ett väldigt bönebrus i avslutningen av mötet. Många bad högt och i munnen på varandra. Plötsligt ljöd en röst över de andra: - Det är väl svårt för dig att skilja på oss i detta oväsen, men nu är det han Teodor som ber!

Den här anekdoten kommer från Robert Johanssons bok Humor i helgade hyddor.
Ni som läser mina krönikor vet att jag gärna skriver om det som kan dra på smilbanden eftersom det avslöjar lite om oss själva.
Under min aktiva tid som anställd präst och pastor fick jag nu och då kritik för att jag skojade med vår fromhet. Jag har skrivit det förr att Gud vill att vi ska vara glada i honom och i det han har gjort för oss. Paulus skriver i Filipperbrevet, “Gläd er i Herren alltid!”
Det handlar förstås inte om våra misstag eller hur våra medmänniskor beter sig utan glädjen kommer av ett möte med den uppståndne Herren.
Jag vill ju inte förarga någon men skrattet ska vi inte vara rädd för.

Jag har mött många härliga bönemänniskor som gett mig sin varma hälsning, ”Jag ber för dig”. Det är något av det allra finaste hälsningar som jag kan höra. Lärjungarna blev så betagna, och berörda, av att se Jesu böneliv, därför bad de honom. ”Herre lär oss att bedja”. Då lärde Jesus dem bönen Fader vår, eller som den nu heter, vår Fader. Det är en bön full av Guds visdom.
Mitt i bönebruset presenterar sig Teodor i anekdoten, det är likt Astrid Lindgrens Emil som i snickerboa faller på knä vid huggkubben och ber.
”Käre Gud gör så att jag slutar med mina hyss.
Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga.”
Han presenterar sig med namn och adress för att vara säker på att Gud skulle höra honom.

Jag vill påminna dig som läsare att bön inte är ett sätt att tillfredsställa mina, eller Guds krav på ett heligt liv. Vi behöver inte presentera oss för vi är fullt ut kända av den helige själv. Bön är samtal, eller gemenskap med den levande Guden. Bönen, är själens andedräkt. Ber vi inte, ja då andas vi inte, och då uppstår det syrebrist i vårt andliga liv.

Paulus säger i helgens texter, att vi egentligen inte vet hur vi ska be, men att Anden i oss, menar han, vädjar för oss som Gud vill. Är det inte trösterikt, att mitt i vårt krackelerade böneliv, så får vi tröst och stöd från skriften, att Gud själv, genom sin Ande, stöder oss i vår svaghet.
Kristen tro är inte ett beteende, kristen tro är inte religion, kristen tro är inte åsikter om rätt eller fel.
Nej kristen tro är relation med den uppståndne Kristus. Det var den relationen som Jesus hade med sin Fader som väckte en längtan hos de första lärjungarna att få ta del i bönens hemligheter.
Jag tackar er alla som ber för mig.
Jag ber för dig som läser detta att Guds helighets nåd ska möta dig.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Femte söndagen i påsktiden

Att växa i tro

Följande konversation utspanns sig vid en av Piteås förskolor när det var palt till lunch.
”Vill du ha en palt med fläsk i eller en med lever i?
Den lille pojken svarade förvånad, vaa lever den?
Nej, förklarade pedagogen att den ene palten har fläsk i sig och den andre har lever i.
Men vem döddade den då?”.

Den lille gossen hörde bara att en palt levde och den andre var död. När man bara är sex år är det kanske inte så lätt att särskilja nyanser i språket. Våra pedagoger på förskolorna har det inte alltid så lätt att förklara för frågvisa sexåringar hur saker och ting förhåller sig. Ett annat exempel från någon förskola är hur en förskolefröken får frågan från barnet i sitt knä om hennes halsband som var ett uppståndelse kors. Barnet tog tag i korset och tittade sin fröken i ögonen och sa. ”Är du född i det här tecknet?” Alla andra pedagoger hade halsband av olika stjärntecken, därför var ju frågan logisk.
Är du född i det här tecknet? Förskolefröken funderade en liten stund och sen sa hon, ”Jo jag är född i det tecknet.”

I helgens texter möter vi Jesus i en innerlig förbön för sina lärjungar. Jesus förklarar för dom att han ska lämna dem, men de ska inte överges. Lärjungarna förstår inte den bild de får av att deras mästare.
Det uppstod svårigheter i deras tankemönster att han skulle lämna dem, men ändå inte. Det var svårt för dom att koppla ihop de olika bilderna.
Vi är mitt emellan påsken och pingsten, lärjungarna är i en tid av funderingar och förväntan.
Jesus säger han ska sända sin Hjälpare till dom. Den Helige Ande ska förklara för dem vad det är för bilder som Jesus har målat upp. Han ska hjälpa dem att se det som de inte just då kunde se. De hör hur Jesus ber för dom i en innerlig förbön inför Fadern. Han säger i sin bön: ”Jag ber för dem,
….eftersom de är dina….helige Fader bevara dem i ditt namn.”
Johannes skriver några år senare, när han fått distans till det Jesus talat om, och dessutom fått ta del av löftet om den Helige Ande
”Detta är kärleken, inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss
och sänt sin Son som försoningsoffer för våra synder.”

Ibland kan det vara svårt för dig och mig att fånga in alla intryck och bilder som ges oss i vår bibel. Vi som har facit i handen omkring Jesu lidande, uppståndelse och himmelsfärd, vi kan se och förstå på ett helt annat sätt än vad lärjungarna i vår text förstod just då.
Jag har skrivit många gånger i mina krönikor att en åsikt kan förvandlas till en insikt när den helige Ande griper tag i våra tankemönster.
Vi är som frågvisa förskolebarn som vill ha ett svar, likaså lärjungarna ville ha ett svar som de förstod.

Jesus ger dem ett svar i sin bön;
”Helga dem genom sanningen, ditt ord är sanning.”
Jesus är inte en teori, inte heller den heliga Ande. Den helige Ande är verksam i oss till att förvandla vår personlighet till att älska Gud.
Utan den helige Ande blir vår tro bara en ideologi som vi följer.
Den helige Ande är den som skapar tro, han är som en förskolepedagog som försöker förklara vad och vem Jesus är, Anden är det som skapar växten. Inbjud den Helige Ande att vandra med dig i din vardag och du ska se hur din tro kommer att växa och hur du kommer att få svar på många av de frågor du bär på.

Allt gott
En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Fjärde söndagen i Påsktiden

Vägen till livet

Ååånej ropade jag halvhögt för mig själv när jag såg hur en gren av den stora björken föll och slog i altanfönstret.
Jag hade blivit ombedd att fälla ut en stor björk som stod på min väns tomt. Det var mitt i ett villaområde med hus runt omkring.

Med hjärtat i halsgropen tog jag mod till mig och sågade ner den stora björken och hoppades att det skulle gå vägen. Idag skulle jag definitivt inte göra om det utan i dag skulle jag ringt en arborist, en riktig auktoriserad skogshuggare för att vara säker på att allt skulle gå rätt till. En gren från den stora björken slog i altanfönstret men det blev ingen katastrof eftersom jag visste att i uthuset hemma hade jag ett likadant fönster som jag snabbt kunde byta ut. Husägaren blev mycket nöjd över resultatet med björken och fönsterbytet.
Varför jag skriver om min lyckade och misslyckade trädfällning är att jag fick några bilder från mågen som fällt ut några träd på sommarstugetomten. Han var klok och sökte hjälp av en kamrat som hade vanan inne att såga med motorsåg. Bilderna han skickade visade att efter trädfällningen blev hela tomten så mycket ljusare.
När jag fällde den stora björken mitt i villaområdet då upplevde jag en känsla av ett misslyckande mitt i att fällningen blev lyckad.
Misslyckande därför att en gren slog sönder altanfönstret och en känsla av lycka att det inte blev värre skada.

Helgens texter handlar om ”Vägen till livet.”
I den gammaltestamentliga texten för denna helg står det om hur Israels barn blev vägledda av en eldpelare om natten och en molnsky om dagen under deras 40 åriga vandring genom öknen. De hade fixeringspunkter att följa. När man fäller träd har jag lärt mig att det är viktigt att se hur trädet lutar, man ska hålla koll på vindriktningen och hitta en fixeringspunkt att fälla mot.
Israels folk följde eldpelaren om natten och molnskyn om dagen. De hade en fixeringspunkt i de övernaturliga fenomenen till att komma rätt.
Paulus skriver i episteltexten att ”Gud har inte bestämt oss till att bli offer för vreden utan till att vinna frälsning genom vår herre Jesus Kristus.”
Guds fixeringspunkt är att han vill att alla människor ska bli frälsta och komma till kunskap om sanningen.
Vi tänker att Guds kärlek till oss måste väl ha någons sorts gräns. Men nej. Nya testamentet vittnar om att Guds kärlek till dig och mig är korset. Det är själva fixeringspunkten i våra liv. Du och jag sviker honom gång på gång. Det blir ofta som min lyckade och misslyckade trädfällning. Gud ser våra lyckade dagar men också våra misslyckande. Gud möter oss i våra felprioriteringar och våra svek. När allt hopp är ute med oss kommer han som David så tröstande säger till oss i helgens psaltarpsalm,
”Han ger läkedom åt de förtvivlade, han helar deras sår.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tredje söndagen i påsktid

Den gode Herden

I have a dream, (jag har en dröm) det var en fras som Martin Luther King,
den amerikanske medborgarrättsaktivisten hade som grundfundament i sitt berömda tal. Han talade till det amerikanska folket om sin version att en dag skulle alla vita och svarta leva som jämlikar.

Det var den 28 augusti 1963 vid Lincolnmonumentet i Washington, D.C där han som ledare för den amerikanska medborgarrättsrörelsen talade till ca 240 000 deltagare om sin stora dröm. En del av talet kan du läsa här:

”Jag har en dröm, att nationen en vacker dag skall resa sig och göra den verkliga innebörden av sin troslära till verklighet: "Vi anser att dessa sanningar är självklara, att alla människor skapats som likar." /…/ Jag har en dröm, att mina fyra små barn en dag skall leva i en nation där de inte blir dömda efter sin hudfärg, utan efter deras karaktärs innehåll.”

De flesta språkforskare menar att detta tal är ett retoriskt mästerverk som påminner om en baptistisk predikan där King hänvisar till bibeln i sitt tal.

Han var en ledare som Nelson Mandela i Sydafrika, eller Mahatma Gandhi i Indien som vågade stå emot överheten genom fredliga demonstrationer. De vägrade våld i stället talade de om samförstånd och kärlek.

I helgens texter möter vi ledarnas ledare, nämligen Jesus Kristus. Jag för min del tycker att texterna handlar om världens bästa coach. Jesus säger om sig själv att han är den gode ledaren, han är herden som säger att han känner sina barn vid namn. Han säger: ”Jag ger dem evigt liv, och de skall aldrig någonsin gå under, och ingen ska rycka dem ur min hand.”

Jesus samlar tolv oerfarna män omkring sig. Det är till antalet som ett fotbollslag med en reserv på avbytarbänken. Dessa tolv, får under tre års coachning, lära sig om hur Guds rike ska förkunnas för alla folk runt om vår värld. De får lära sig hur Guds tankar är om människan, de lär sig också om hur de ska be, hur de ska vara mot varandra, och de lär sig vad sann kärlek är.
När Jesus senare dör och uppstår, och när han ska lämna lärjungarna, då lovar han att han ska sända en annan av samma sort som han själv. Han skulle sända sin Ande till dem, och denne helige Ande han skulle vägleda dem in i hela sanningen, om att Jesus är vägen sanningen och livet. De skulle bli coachade av Jesu Ande, genom att vila i Jesu löften och hans ord. Han hade sagt till dom att hans ord är Ande och liv.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska få syn på den verklige Jesus.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska bli fyllda av Jesu Ande.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska få en erfarenhet av den verkliga kärleken
som kommer ur Guds hjärta.
Jag har en dröm att Sveriges folk ska upptäcka Jesus som den gode herden, ledaren, coachen, som går att lita på, han som inte sviker, han som inte vänder bort sitt ansikte från oss utan ständigt har ett tillvänt ansikte mot var och en av oss.
Jag har en dröm om att svenska folket ska upptäcka att vi inte är en börda för Gud
utan vi är hans älskade barn.
Jag har en dröm om att svenska folket ska i tro ta emot erbjudandet om evigt liv
genom Jesu död och uppståndelse.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Andra söndagen i påsktid

Påskens vitten

”Hallå barnen! Skicka mig några bilder av målade ägg med påskbudskapet.” Det skrev jag till mina barnbarn och mina tre barn. Jag ville att de skulle tänka till om vad som är påskens verkliga budskap.

Jag skickade en bild jag målat på två hårdkokta ägg. Ena ägget målade jag ett ansikte som var svårt sårad och det andra ägget målade jag som att det grät stora tårar. På baksidan ritade jag två glada ansikten som jublade med lyfta händer.

Jag ville påminna om påskens budskap om hur Jesu lidande och död vändes i en överraskande glädje när lärjungarna upptäckte att Jesus var uppstånden och levande.

Jag han nästan inte skicka mitt meddelande förrän det började pingla i min telefon med olika glada ikoner, tummen upp, och uppmuntran till att det var en bra grej. Den som gick hela vägen med ägg bilder med påskbudskap det var sonen som använder AI som hjälpmedel. Han skickade skärtorsdags mässan med äggmänniskor, Golgata vandringen, korset och himmelsfärden, allt med ägg i temat.

Orsaken till att jag utmanade mina barn var att jag kom ihåg komikern Johan Glans träffsäkra parodi om påskens budskap. Han visade att svenskarna helt tappat greppet om vad påskens budskap är. Han menade att vi har gjort ett hopkok av konstigheter av påskharar, påskris, påsk must, ägg och påskkärringar.

Helgens tema är påskens vittnen det är ju det som vi som kyrka är kallade till, att vara ett vittnesbörd om att vår frälsare lever.

Lärjungen Tomas var inte där när Jesus kom och visade sig för sina lärjungar efter uppståndelsen.
Då sa han: ”Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka handen i hans sida tror jag det inte.” Men han får möta Jesus några dagar senare och då vänder sig Jesus speciellt till Tomas och säger: ”Räck hit ditt finger, här är mina händer, räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte utan tro!”

Känner du igen dig i Tomas, du var inte där när det hände i bönhuset, du var inte där när Guds Ande kom och rörde alla andra men du var inte där. Du var kanske upptagen med ditt eget påskfirande, i fjällen eller bland ägg och påskris och påsk skinka.

Påsken är kyrkans viktigaste högtid, det är själva crescendot i den kristna tron.
När Tomas möter den uppståndne Jesus och ser hans sår då faller han ner på knä och ropar ut kyrkans största bekännelse. ”Min Herre och min Gud!”

Tomas fick den överväldigande, överflödande, överjordisk, övermåttan, övernaturligt stora nåden hos Gud. Det är detta som påsken handlar om. Guds nåd.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Tankar inför påskhelgen

Från död till liv

Under den blodiga konflikten i Kongo 1960–64 sattes över 6 000 svenska soldater in för att genomdriva FN:s vilja. Striderna blev periodvis mycket hårda och 19 svenskar omkom. Kongokrisen är det senaste tillfälle då svenska soldater varit inblandade i militära slag och gått till anfall.

Jag var tio år gamla då och minns medias rapportering från Kongo i början av 1960-talet. Jag minns det därför att min äldste bror Lars Gunnar var med i den svenska bataljonen som stred där nere. Det var på morgonen den 13 september 1961 som den svenska FN bataljonen blev beskjutna. Anhöriga hemma i Sverige kunde följa konflikten genom press, radio och det nya
TV-mediet. En förklaring till att många har starka minnen från Kongokrisen det är att den svenske FN-chefen Dag Hammarskjöld dog i omdiskuterad flygkrasch där nere.

Flera år senare fick jag veta att pappa natten till den 13 september 1961, som då nyss hade blivit kristen, väcktes mitt i natten av att han fick en maning att han skulle be för Lars Gunnar. Han visste inte hur han skulle be men han steg upp och vandrade runt i huset och ropade tyst i sitt inre för sin äldste son. Det visade sig senare när Lars Gunnar kom hem att just vid den tiden var striden som hetast och en granat hade briserat strax intill honom, hans kamrat omkom men han själv fick bara några flisor som fastnade i hans kropp. Varför jag skriver om Kongokrisen är att den kom upp i mitt huvud när jag läste vad som händer i Ukraina, Israel, Syrien, Iran och hela området där nere.

Helgens tema handlar om korset och uppståndelsen. Det handlar om konflikter, om hat, om angrepp och förtvivlan som vänds till glädje. Det var ju något som de svenska FN soldaterna ville få räcka folket i Kongo, de skulle äntligen få bli fria. På samma sätt talar helgens texter om död till liv.

När vi nu snart ska fira den största av alla kristna högtider så måste vi få fokusera än tydligare kring hur vi ska kunna nå livet med Gud. Vid Golgata föddes vi in i det nya livet med Gud. Jesus bombarderades av frågor, spott, slag, vanära och dom. Han piskades och slet med att bära korset upp till avrättningsplatsen där själva crescendot av vanära skulle inträffa. Han skymfas genom att de slet av honom kläderna och spikade fast honom på korset, naken, övergiven, ensam. Han blev avrättad som en värsta förbrytare men där skedde något förunderligt. Paulus skriver att: ”Budskapet om korset är en dårskap för dom som går förlorade. Men för oss som räddas är det en Guds kraft till räddning.” (1 Kor 1:18)

Där i korset försonade Jesus alla människor i alla tider med Gud. Där öppnades en ny och levande väg för alla som vill ta emot Guds gåva. Där i korset blev alla människor från evighetens begynnelse förlåtna och försonade med Gud. Där vid Golgata, fick du och jag möjlighet att se Gud. I denna förlåtelse och försoningshandling har Gud sträckt ut sin hand till oss, till dig och mig. Han har i sin stora kärlek gett oss en möjlighet att svara ja eller nej till hans stora gåva.

En skön påskhelg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Palmsöndagen

Vägen till korset

Idrottsgalans höjdpunkt enligt mitt tycke är när TV sportspegelns pris delas ut. Det är alltid lika spännande vem som juryn har valt till att få detta ärorika pris. In på scenen 2026 kom en tärd kvinna som gett sitt liv åt sin älsklingssport, nämligen fotboll. Det var svenska damlandslagets förre tränare Domanski Lyfors som stegade in och tog emot publikens stående jubel.

Tv-sportens Sportspegelpris är ett pris som brukar delas ut i samband med den Svenska Idrottsgalan till den idrottsman, idrottskvinna eller lag som i tävling utfört en anmärkningsvärd prestation och som betytt mycket för sin idrott. Domanski Lyfors har också valts in i svensk fotbolls Hall of Fame. Hon har drabbats av en elakartad och inoperabel hjärntumör, därav hennes tärda utsida. Men insidan visade sig vara lika vital och positiv som alltid.

I helgens texter kan vi läsa om jubelrop och eufori när Jesus kommer ridande in i Jerusalem på en ung åsna. Folket jublade, hoppade, viftade med palmblad och sjöng för full hals från psalm 118 som de lärt sig som barn i synagogan.
”Hosianna välsignad är han som kommer i Herrens namn, hans som är Israels konung.”

De stående ovationerna med handklappningar och jubelrop för Domanski Lyfors ville som inte ta slut. Hon prisades inte bara för sin insats för fotbollen utan också för hennes starka och envisa kamp mot cancern. I lyxiga bilar kommer kändisar i långa rader för att gå på den röda mattan vid Golden Globe galan i Hollywood USA, eller Guldbaggegalan vid Cirkus i Stockholm. De kommer att ta emot folkets jubel och hurrarop. Kamerablixtarna kommer att lysa upp i kvällsmörkret och välklädda och leende kommer kändisarna att stå på rad för att låta sig fotograferas.

När Jesus kommer in i Jerusalem åker han inte i en snygg bil eller är uppklädd för en galamiddag. Nej i all enkelhet rider han in på ett åsneföl. Nära marken, i ögonhöjd med människorna runt honom. Det var ingen röd matta som han fick beträda utan det var palmblad och kläder som låg framför honom. Ljudvolymen var hög och glädjen var total. Människorna hade blivit berörd av Jesus till Ande kropp och själ. De andliga ledarna höjde sina röster och försökte förmå Jesus att han skulle stoppa jubelropen. De försökte överösta folkets jubel och sa, ”mästare säg åt dina lärjungar att sluta!” Men Jesus svarade dem att;
”Jag säger er att om de tiger kommer stenarna att ropa.”
Är det så att du befinner dig i ditt livs värsta uppförsbacke, i din själ är det kaos.
Kanske är du i samma situation som Domanski Lyfors att du fått ett dåligt besked från din läkare. I din förtvivlan funderar du hur du ska kunna hitta rätt, du är sårad av livet. Jag vet en som känner ditt hjärta, Jesus vet din kamp. Var inte rädd att öppna din själs smärta och ångest till honom, han orkar lyssna på dig, om än alla andra inte orkar, så orkar han lyssna.

Jag önskar er en skön helg
Allt gott
Gösta Degerman

Jungfru Marie bebådelsedag.

Guds mäktiga verk.

”Men vilken överraskning!” Det var de första orden jag kunde säga när fem av våra åtta änglar (läs barnbarn) stod utanför vår lägenhetsdörr med en tulpanbukett. Det var Ida, Elma, Åke, Bertil och Tore som kom för att ge oss en kärlekshälsning på alla hjärtans dag.

Vi blev riktigt överraskade av vårt fina besök, barnbarnen brukar komma då och då till sin morfar och mormor men oftast kommer dom med sina föräldrar. Nu kom de själva för att ge sina morföräldrar en kärlekshälsning. De äldre av barnbarnen har körkort, det gör att de inte längre är så beroende av att föräldrarna kör dom. Vi blev överraskade och förstås rörda av deras initiativ, jag letade fram en vas att stoppa blommorna i och som tur var hade mormor fika i frysen som hon snabbt plockade fram. Det märkliga var att ingen av dom lät mobilen ligga framme utan de ville verkligen få prata med oss som vuxna gör. En annan sak som jag reflekterade över att ingen av dem hade bråttom till något evenemang. De gav sig själva till oss att vi fick rå om dom en liten stund denna eftermiddag.

Texterna för söndagen som kommer talar om ett plötsligt och överraskande besök som Jesu Mor Maria fick i sitt hem. Där stod en ståtlig ängel och sa;
”Var inte rädd Maria du ska bli havande och föda en son och du ska ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son.”

Johannes skriver i början av sitt evangelium att Jesus är ordet från Gud.
När Jesus kom personifierade han Guds ord.
Plötsligt kom då ordet från Gud till Maria, ordet tog plats i hennes inre, det hände det som hon och de flesta Judar i Nasaret pratade om och funderade över. När ska Messias komma och frälsa sitt folk?

Anita och jag överraskades av att våra barnbarn stod utanför vår lägenhetsdörr. De trängde sig nästan fram för att vara först att ge oss kramar. Det blev som för Maria, att helt plötsligt överraskades hon i sitt hem. Gud kan också överraska dig i ditt hem med sin väldiga nåd, när hans ord plötsligt blir levande i din allra vanligaste vardag

Ordet från ängeln Gabriel, ”Var inte rädd,” det kommer till dig och mig mitt i denna oroliga tid, där våldsbrotten, skjutningarna, krigshetsarna höjer sina röster och skapar för oss en oro och olustkänsla. Guds budbärare vill även överraska oss genom att ge oss en insiktupplevelse när ordet landar rätt i vår tankevärld. Vi kommer en gång bli överraskade av Guds väldiga nåd när han möter oss med sitt ord, det levande ordet, som är Jesus själv. Han kommer att ge oss insikten när han öppnar upp våra låsta hjärtan och hjärnor så att vi ser och hör hans ord när han säger; ”Var hälsad du högt benådade!”
”Var inte rädd, du har funnit nåd inför Gud... Herren är med dig.”
Maria skulle ge barnet namnet Jesus, som betyder ”Gud är frälsning”.
Hon skulle få bära fram Guds frälsning till världen. Guds frälsning knackar på ditt hjärtas dörr, vill du öppna dig till att ta del av det Gud vill ge genom Jesus Kristus?

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Midfastosöndagen

Livets bröd

Medborgare förslag är något som de flesta kommuner har som ett medel till att få en liten inblick i vad medborgarna vill att de förtroendevalda ska prioritera. I Sverige har 200 kommuner av 290 infört medborgarförslag.

I Piteå har ett liknade förslag lett till att man har genomfört en kommunal folkomröstning angående Botniabanans vägsträckning. Det är Trafikverket som ansvarar för planeringen men genom folkomröstningen hoppades man få en ändring på infarten till Piteå.
Jag tänker att jag ska ge ett medborgarförslag till kommunen om Bergsviksbrons belysning och trafiksäkerhet. De sista månaderna har det skett flera olyckor i och i närheten av bron. Eftersom det är Trafikverket som ansvarar för underhåll, drift och att säkerställa brons trafiksäkerhet så lär vi nog få vänta. Uppenbarligen har man misslyckats med sitt uppdrag och därför är mitt förslag att Piteå kommun går in och säkerställer innevånarnas säkerhet vid bron genom att sätta upp belysningsstollpar för medborgarnas trafiksäkerhets skull. Men detta medborgarförslag kommer nog att hamna i papperskorgen. Men jag har ett ännu mer kontroversiellt medborgarförslag och det är att Piteå som första kommun i Sverige skulle införa kristendomsundervisning från årskurs ett till gymnasienivå. Det förslaget kommer också att hamna i papperskorgen har jag en stark övertygelse om. Jag har flera förslag i min skrivbordslåda men inga av dessa kommer att få något gehör tror jag. Därför låter jag dom ligga kvar där tills tiden blir mogen.

Här kommer då ytterligare i märklig sammankoppling från gubben Degerman. Medborgarförslag och helgens tema, livets bröd. Söndagen heter också Midfastosöndagen det är den fjärde söndagen i fastan och markerar mittpunkten i den 40 dagar långa fastetiden före påsk. I texterna talas det om bröd på olika sätt men främst om att Jesus är det levande brödet. Jesus födes i Betlehem som kallas brödhuset, de första timmarna läggs baby Jesus inlindad i djurens matho och i helgens texter talar han om sig själv som mat till evigt liv. Han talar till lärjungarna och till folket att äta hans kropp och dricka hans blod.
”Jag är brödet som kommit ner från himlen.” säger han.
När folket hör hans undervisning vänder de sig bort från honom, de sa;
”Det är ett hårt tal! Vem kan stå ut med att höra honom?”
De flesta lämnade Jesus på grund av denna undervisning. Det finns ingen i bibeln som talar så mycket om risken att gå förlorad som Jesus.
Han frågade sina lärjungar, ”Tänker också ni ge er väg?”
Då svarar Petrus, ”Du har det eviga livets ord och vi tror och vet att du är Guds helige.”
Folket tog inte emot Jesu undervisning, de kasserade hans tal därför att det var för hårt, talet hamnade i deras papperskorg. De ville inte höra mer.

Jag vill på brödets söndag ge dig det himmelska medborgarförslaget i att du inbjuds att bli medborgare i den himmelska släkten. Jesus har ett förslag att delge dig, han säger
”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen.
Den som äter av det brödet skall leva i evighet.”
Du inbjuds till något så vackert som till skuldlöshetens rum.
Smaka på det ordet. Skuldlöshetens rum, gå till nattvardsbordet, ät av livets bröd och upplev hur du får gå in i skuldlöshetens rum. Han Jesus bjuder dig att komma.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tredje söndagen i fastan

Kampen mot ondskan

Höga stilettklackar det blev en bra affär för min pappa som var skomakare. Det var ju under sextiotalet och sjuttiotalet som jag minns att höga klackar var på modet för unga kvinnor. Mina äldre systrar köpte sig högklackade skor för att vara fin på den hägrande lördagsdansen.

Många unga damer kom till pappa med sina trasiga högklackade skor. Likaså var det med mina systrar så kom hem med skor utan de höga klackarna eftersom i dansens virvlar hade klacken på något sätt brutits sönder. Det var ju en evig tur att de hade en pappa som kunde laga dylika skor. Pappa var erkänt skicklig att sy och laga i skinn.

Ni som läser mina krönikor vet att jag får vissa associationer till det jag ser, hör eller minns och då sätter jag mig oftast ner på en gång för att skriv om det som dyker upp i min skalle. Den läderklädda minibibeln som ligger vid sidan om min dator tog tag i mina tankar och att det var pappa som sydde fodralet till min minibibel, jag kan se det slitna lädret och att blixtlåset har släppt vid kanterna, jag har många minnen som är förknippad med denna minibibel. Från trasiga skor till en minibibel, tänk hur tankarna går.

Under mina år som präst har jag haft många olika kurser i kristen tro och ofta har jag hört människor säga, ”Nu har jag hittat hem!” Det finns ett sug efter mening med livet. Det finns en längtan efter en tro som bär mitt i ett samhälle som håller på att kvävas av all ondska, veckans tema som är kampen mot ondskan den går rakt igenom vårt samhälle och den kristna kyrkan i Sverige.
I evangelietexten möter vi en pappa som kämpar och är förtvivlad över sin sjuke son, han säger till Jesus. ”Förbarma dig över oss och hjälp oss om du kan.”

Kampen finns i den bild jag ville måla upp av att det är många som kommer med trasiga skor, (läs livsöden,) till den kristna kyrkan för att få hjälp och stabilitet i sina liv. De behöver rehabilitering, återstart i sitt liv. De behöver komma hem till en fader som kan laga det som gått sönder. Hur har du det med din ungdoms bibel? Är den sliten och nött eller ligger den i någon flyttlåda? Kanske det är dags att plocka fram den igen och ta del av uppmuntran från ordet. Bibelordet säger att, ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig.”

Den pluralism, den mångfald, som rådde under apostlagärningarnas tid, den finns även i vårt samhälle idag. Lärjungarna predikade om att Jesus Kristus är enda vägen till Gud, detta var stötande.
Jesus talar till oss, Han säger att det inte finns många vägar till Gud, utan han är VÄGEN. Detta var stötande under lärjungarnas tid, så är det även i dagens Sverige.

Paulus ord i en av helgens texter behövs även idag,
”Låt ingen lura er med tomma ord.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Andra söndagen i fastan

Den kämpande tron

Jag flyttade som 17 åring ner till Hallsberg på Närkeslätten där jag fick jobb i en fabrik. Jag tog mitt körkort där och köpte en ljusgrå Volvo PV av 1960 års modell. Jag var oerhört stolt över bilen, jag putsade och rengjorde den så ofta jag kunde.

Något år senare flyttade jag upp till mina hemtrakter och påbörjade en snickarutbildning vid Liljaskolan i Vännäs. Där mötte jag Jesus i mitt inackorderingsrum, glädjen blev stor och då hände det också något med bilen. Jag lackerade om den. Till det yttre såg bilen ganska bra ut men det jag då inte visste det var att under bilens bärande balkar fanns allvarliga rostangrepp.

Du kan ju undra varför jag skriver om min gamla PV, men det har sin orsak i att jag fick associationer till helgens episteltext från Hebréerbrevet. Författaren skriver om hur Mose lämnade sin egyptiska högadliga släkt för att följa Guds väg. ”Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än ha en kortvarig glädje av synden.”
Den texten klistrade jag fast på instrumentbrädan väl synligt för alla som åkte med. Dessutom satte jag fast olika knappar med bibelcitat lite här och där. Jag ville visa hela världen vem det var som jag trodde på.
Där började min kamp att försvara det jag trodde på. Det var inte enkelt bland kompisar, syskon, arbetskamrater att stå upp för min nyfunna kristna tro. Ofta låg jag på knä och ropade ut kyrkans kyrie, ”Herre förbarma dig.”

I en av helgens texter möter vi Jakob som senare fick namnet Israel, han brottades med en ängel en hel natt, han sa ”jag släpper dig inte förrän du välsignar mig.” I en annan av texterna möter vi en kananeisk kvinna som kämpade för att komma nära intill Jesus. Kvinna var förtvivlad och kämpade sig fram till Jesus trots allt motstånd hon mötte från lärjungarna, de försökte att tysta och mota bort henne från Jesus.
Hon var väldigt målinriktad. Hon hade ett mål för sina ögon, och det var att få Jesu fulla uppmärksamhet. Hennes dotter plågades svårt av demoner och hon visste att hjälpen den fanns endast hos Jesus. Hennes rop har jag också ropat ut tillsammans med kyrkan som i alla tider ropat, ”Herre förbarma dig.”

Jag skrev att min gamla PV var ordentligt genomsyrad av rost i de bärande balkarna. Bilen var trafikfarlig utan att jag visste om det. Jag tänker så här utifrån bilden av min bils svåra rostangrepp. Om vi tänker oss in i hur vårt kristenliv är. Hur har du med det som är bärande i ditt kristenliv? Hur har du det med din kristna tro? Är ditt kristenliv snyggt och uppolerat på utsidan men i det bärande underlaget är det rostangrepp? Om så är fallet kan du tillsammans med mig stämma in i ropet från kvinnan i helgens text och ropet från kyrkans bön
”Herre förbarma dig!”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första söndagen i fastan

Prövningens stund

”Äntligen har jag fått ett svar!” Så sa jag till hustrun efter att jag konsulterat min läkare omkring mitt mående det sista året. Efter några blodprover fick jag beskedet att jag hade fått diabetes. Med en dunderkur av mediciner skulle de skyhöga sockervärdena bekämpas till en någorlunda rätt nivå.

Det senaste året har varit en lång prövning för mig i att jag inte förstod vad som hände i min kropp. De olika diffusa krämporna som gjorde sig kännbara fick sin förklaring med ett enkelt blodprov.

Prövningar har vi alla fått uppleva av olika slag.
Hur många av er som läser mina krönikor har på olika sätt fått möta prövningar från släkt och vänner? Hur har skvallret och onda tungor påverkat ditt liv, dina omedvetna eller medvetna val i livet? Hur har dina prövningar genom sjukdom påverkat dig eller misslyckandet i dina relationer?

Det finns ett hebreiskt ord som heter ”Lashon,” som betyder ”ond tunga.” Ordet syftar på elakt och negativt tal som skadar en annan människa känslomässigt, den andres anseende eller rykte.
Förtal skapar ryktesspridning och leder till skam för personen i fråga. I slutändan förstör det all sund kommunikation.

Prövningens stund är rubriken för söndagen som kommer. Texterna ger oss en inblick i hur Jesus prövas inför det som komma skall. Han förtalas och misskrediteras, han utsätts senare för fysiskt våld och lämnas att dö naken på ett kors i ett försök att in i döden utsätta honom till allas skam inför sin mor och sina lärjungar.

Att vara sann är viktigt i den kristna tron. Att vara sann mot sig själv och mot medmänniskan och mot Gud. Vi har ju ofta i de kristna sammanhangen fått höra att vi är falska, därför att vi visar upp ett ansikte i kyrkan och ett annat utanför kyrkan.
Fastan är en tid av botgöring då vi påminns om Jesu smärtsamma väg upp till Golgata för vår frälsnings skull

Att pröva sanningen i det vi säger och gör är viktigt. Det är viktigt att vi prövar Guds ords sanning. I helgens episteltext är Jesus sann i sitt rop från själens djup, när han i Getsemane svettas blod i sin ångest över vad det är som han ska genomleva. ”Under sitt liv på jorden uppsände Kristus med höga rop och tårar, enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja”. Hebreerbrevet 5:7

Jesus var sann i sin prövning i sina känslor av skräck och ångest inför alla hemskheter som han visste att han skulle bli tvungen att utstå.
Du har dina prövningar jag har mina, men mitt i dessa prövningar är det viktiga att vi är sanna.
Jesus har hört ditt rop, han har hört din bön, han har sett hur du behandlats av onda tungor.
Det helgens texter vill lära oss, tycker jag, det handlar om att vi inte är ensamma i prövningen. Jesus hade Anden med sig i sin kamp mot satans frestelseförsök, och han som är det levande ordet han använde ordet till försvar. Han sade gång på gång, ”Det står skrivet”.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

”Ooo neeej! Vad är det som händer?” Det var Anita, min hustru, som ropade ut sin förtvivlan när hon var i biltvätten. Bakrutan var öppen och när biltvättsmaskinen startade sitt program sprutade den avfettningsmedel genom den öppna rutan.

När jag senare hörde om hennes fadäs med bakrutan tänkte jag på den populära filmen, ”Vi hade i alla fall tur med vädret.” Filmen spelades in i Luleå och Piteå med omnejd. Huvudrollsinnehavaren namn var Gösta, vill jag minnas. Där fanns en episod där Gösta hamnar i en biltvätt på fel ställe. Vi har sett filmen flera gånger och skrattat gott åt alla fel som denne Gösta gjorde i filmen.
Nu var det min Anita som hade glömt att stänga bakrutan så hela baksätet fick sig en liten dusch.
Anita hade åkt in till biltvätten för att jag skulle slippa tvätta bilen den här gången. Det var en kärlekshandling från hennes sida. Att göra kärleksgärningar är förenat med uppoffring från allt sitt eget. Här fick Anita verkligen slita för att förfärdiga sin intention att i kärlek hjälpa mig med biltvätten. Det blev flera gånger dubbelt så jobbigt att göra ren bilen. Utanför fixade ju biltvätten chassit rent, men inuti blev det ett par timmars jobb att få bort avfettningen som duschades över baksätet.

När vi läser i helgens texter om Kärlekens väg, då handlar det om uppoffring, att lida och dö för mänskligheten.
Väckelserörelserna har alltid talat om en intimitet, en Guds kyss, där Gud i Jesus Kristus möter människan i en kärlekens omfamning. Det var ju den revolutionerande, omstörtande upplevelsen som Luther fick när han fann att Gud är en nådefull Gud. Han fann att den hotande och kravfulla Guden, den som han levt under i så många år, var en Gud som redan i kärlek ordnat allt det som människan skulle ha gjort.
Vi får under kommande veckor följa Jesus på hans väg upp till Jerusalem, vi får följa med honom in i Getsemane och den ångestfyllda bönekampen där han svettas blod. Vi får följa honom när han går kärlekens väg till korset, en väg till räddning för en hel värld. Han offrar sig själv för alla människor i alla tider, från evighet till evighet.
Allt i kärlek till dig och mig.

Anita fick svettas ordentligt för att få någon fason på det nedsölade baksätet. Efteråt kände hon sig ganska nöjd över resultatet. Allt i kärlek till mig.

Psalm 147 vers 2 passar mycket väl in i helgens tema och i Luthers anda.
”Han fullgjorde vad vi borde och blev vår rättfärdighet.
Han avvände vårt elände för båd tid och evighet.
Han förvärvde att vi ärvde ljus och frid och salighet.”
Vi får under den kommande faste och påsktiden, slå armkrok med Jesus, hela vägen upp till Golgata, där han ropar ut över våra liv, över alla andemakter i himlarymderna,
”Det är fullbordat!”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag

Uppenbarelsens ljus

20 veckor kvar till midsommar. Det känns väl gott i både kroppen och i hjärtat. Det dröjer inte länge förrän vi får lapa sol i någon snödriva medan vi hör hur småfåglarna börjar sitt kvittrande och takdroppen ger oss en försmak om att sommaren är på väg: Vi lever inte längre i polarnatten utan ljuset blir allt starkare för varje dag som går.

Forskare säger att ljuset gör något med oss svenskar. De flesta av oss vet ju att ljuset gör oss gladare och att vi blir piggare av ljus. Många av oss har känt oss lite nere under den mörka perioden av året, jag menar förstås mig själv. Jag blir ofta låg i mitt sinne under den mörka perioden, men något händer i mitt inre när solen tittar fram och dagarna blir ljusare och längre.
Enligt forskarna har vi ofta brist på D-vitamin här uppe i norr på grund av det uteblivna solljuset under den mörka vintertiden. Det är därför menar forskarna att vi blir gladare när solen ger oss en rejäl D-vitamin boost när solen och värmen återkommer till oss.

Jokkmokks marknad pågår under den kommande veckan och arrangörerna hoppas förmodligen inte på töväder utan att det som vanligt ska vara rikligt med snö och kallt. Där kan marknadsbesökarna gå och lyssna till operaklassikern Askungen, eller bada i isvak eller titta på någon film förutom att strosa runt bland de många försäljningsstånden.
Bland de tusentals besökarna finns också ett gäng kristna från olika delar av vårt land för att sprida Guds ljus bland marknadsdeltagarna. De inbjuder till samtal och sånggudstjänster av skilda slag. De har tagit uppdraget på fullt allvar att få erbjuda helgens tema fullt ut som är uppenbarelsens ljus.

När vi möter Jesus i söndagens texter, möter vi honom i en liknade situation som det Jokkmokks marknad återspeglar. Det är liv och rörelse i Jerusalem i och kring templet. Det berättas att han bärs fram till templet av sina föräldrar Maria och Josef. Föräldrarna ska göra det som lagen föreskriver att varje förstfött gossebarn ska helgas åt Herren. Maria och Josef var noga med att lagens olika föreskrifter skulle hållas. Det lilla Jesusbarnet skulle omskäras liksom alla gossebarn i Israel. Omskärelsen var ett tecken, ett märke som hänvisade till lagförbundet i Sinai, men också till förbundet som Gud upprättade med Abraham. Genom omskärelsen blev Jesus upptagen i Israels nationella gemenskap och blev genom detta en del av Guds förbund med Israel.

Uppenbarelsens ljus handlar om att Jesus är ljuset från Gud. Den gamle Simon lyfter upp det lilla barnet i söndagens texter och säger:
”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid, som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du har berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna.”
Simon fick se i ett profetisk ljus att det lilla Jesusbarnet var den messias som han och hela Israel väntat på, att barnet skulle bli Guds ljus till mänskligheten. När Symeon lyfter upp den lilla baby Jesus och profeterar i söndagens text då ger han oss bilder från det himmelska fotoalbumet där bilderna talar om frid, frälsning, ljus, och härlighet.
Simon var klar med sitt jordeliv för han hade fått se och hålla uppe Guds frälsning.
Han säger att Jesusbarnet är ett ljus med uppenbarelse till hedningarna. Det ljuset är till Jokkmokk, till hela svenska folket ja till hela vår vilsna värld. Guds ljus har kommit till oss genom Jesus Kristus. Hans nåd är som vårvintersolens strålar som värmer våra frusna kroppar. Jag önskar och ber att du ska få ta del av Guds värmande strålar till en rejäl D-vitamin boost i helgen.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman