Sidhuvudbild

Tankar inför helgen

Fjärde söndagen efter trettondagen

Jesus vårt hopp

”Huuvaa ligen så hemskt det känns att våra barnbarn ska behöva växa upp i rädsla för sådana knäppgökar som Putin!” Det var hustrun som vädrade sina åsikter efter att hon hört en av veckans nyhetssändningar på TV. Där visades svenska soldater som omgrupperade sig för att säkerhetsläget i vårt närområde har varit allvarligt under en längre tid.

Gotland är en sådan plats som behövde extra operativa resurser. Men många Gotlänningar har tagit allt med ro. De är vana med att främmande makt rör sig i vattnen kring ön. Men det finns också gotlänningar som i intervjuer ger uttryck för obehag och oro inför hoten från öster.

I förra veckan kunde vi följa i nyhetssändningarna att Ryssland har ökat sin aktivitet i Östersjön. Bland annat kunde vi läsa om hur ett antal landstigningsfartyg från Rysslands norra marin passerat in genom Stora Bält och vidare in i Östersjön.

När det gäller hot och oro då finns det mycket i dag som hotar den kristna kyrkan, speciellt för dem som vill stå upp för den trosbekännelse som vi bekänner oss till varje söndag. ”Om tron på Fadern Sonen och Anden.”

Jag får information från olika organisationer både i brevform och i mail om hur den kristna kyrkan förföljs över vår värld. Övergreppen sker oftast i länder som, Turkiet, Bhutan, Kina, Indien, Irak, Iran, Syrien. Vi lever i en tid där de kristna allt mer angrips och aldrig förr i världshistorien har vi haft så många martyrer. På ett liknande sätt var den första kristna kyrkan under ständig press från den religiösa eliten, från ockupationsmakten och samhället i stort.
De mångkulturella formerna av Ismer och trosriktningar som väller över oss i dag är inte bara ett hot utan också en stor möjlighet att förmedla Jesus Kristus som enda vägen till Gud.
Jag tänker som så att vi kan förmedla hopp i en hopplös värld. Hoppet heter Jesus Kristus.

I helgens texter möter vi en man som lever i en hopplös situation. Han kunde ha sagt som hustrun sade efter nyhetssändningen. Huuuvaa ligen så hemskt! Han hade varit lam i 38 år och hans högsta önskan var, att få hjälp till att komma ner i Betesda dammen, en sorts badanläggning. Problemet för honom var att nedfarten var så trång att bara en person åt gången kunde komma ner i bassängen. Det sades att en Guds ängel ibland steg ner i vattnet och då kom vattnet i rörelse, den som då först tog sig ner i bassängen blev botad från sina sjukdomar. Den lame hade suttit i åratal på samma plats för att kanske kunna komma ner först i bassängen. Jesus botar honom genom sitt ord. ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
Den lame hade satt sitt hopp till bassängens vatten. Jesus kom och fick honom att vända blicken bort från bassängen för att se in i de ögon som ger världen hopp.

Mitt i rykten av Ryskt vapenskrammel, förföljelse av olika trosriktningar, då kan vi hamna i ett tillstånd som någon Gotlänning uttryckte det, att hon kände ett obehag över den militära upptrappningen på Östersjön. Vi kan bli som förlamade av de obehagliga runt omkring oss. Då är det viktigt att lyfta blicken från oss själva och se in i de ögonen som ger världen liv och hopp.

Trons hjärtegrund och hopp är Kristus Jesus. När vi lever i pulsslagen från Golgata då kan vi också leva i en värld fylld av hot utan att behöva känna oss hotade. För vårt hopp ligger i honom som håller hela världen i sin hand.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tredje söndagen efter trettondagen

Jesus skapar tro

”Vart är vi på väg?” Den frågan ställer sig Kristian Luuk i SVT:s långkörare, På Spåret.
Vart ska vi? Vart vill vi? Hur gör vi? Dom frågorna får många företagare eller organisationer med sig in i olika samtalsgrupper när de ska utvärdera sin organisation eller sitt företags utveckling.


När vi är ute och kör tittar min hustru ibland undrande på mig när hon säger, ”Vart ska du?” Den frågan brukar hon ställa till mig när jag svängt av vägen kanske lite för tidigt eller inte riktigt hittat rätt väg.
Jag erkänner att jag har väldigt dåligt lokalsinne, därför är det ofta så att jag litar på hustruns lokalsinne i stället. Som tur är kan jag använda Googles GPS som är röststyrd och genom den kan jag navigera rätt när jag inte har hustrun vid min sida. Frågan jag ställer till mig själv är, kommer jag att kunna köra bil om några år? Jag har ofta undrat hur det ska gå för mig i framtiden, jag vet att med åldern kommer sämre syn, sämre hörsel och sämre reaktionsförmåga.

När jag utvärderar min framtid gällande min kropp, då är det inte så uppmuntrande tankar. Jag har sagt till mina barn att om de ser att jag inte längre klarar av att köra bil och att jag själv inte förstår det, då har jag bett dom om att ta ifrån mig bilnycklarna.

Jesus hade ingen GPS som han följde, hans GPS röst var att han hörde sin Fader tala till honom och han lydde rösten från tronsalen, och gick dit Fadern ville att han skulle gå. Den här veckan får vi åter möta Jesus vid Sykars brunn där han är i samtal med en kvinna.
Hon, en Samarisk kvinna, utstött från gemenskapen, hon är den förste som får höra att Jesus är Messias. I samtalet avslöjar Jesus henne totalt, om alla hennes förehavanden och hon överraskades av att Jesus ändå acceptera henne, precis som hon var. Hon fick uppleva Guds NÅD. Hon blev överväldigad av detta möte, Jesus skapade tro i hennes hjärta. Hon lämnade sin vattenkruka vid brunnen och sprang in i staden för att berätta vad hon sett och hört. Hon ropade ut på Sykars gator, ”Kom så får ni se en man som har sagt mig allt som jag gjort. Kan han vara Messias?”
Kvinnan fick vara en vägvisare, en GPS till folket i Sykar.
Kom och se, var hennes uppmaning.
Kyrkan, vi som har mött denne Jesus, vill på alla sätt få berätta om denne fantastiska man. Han säger om sig själv att han är vägen, sanningen och livet.
Folket från Sykar som kom och följde Kvinnan till Jesus de hade en aning, kanske en tvivlande tro, på att Jesus kunde vara Messias.
”Vart är vi på väg?” Så kanske vissa av människorna som drogs med i den allmänna tumultet frågade sig, när kvinnan navigerade dom fram till brunnet där Jesus väntade på dem.

Kristian Luuks fråga, ”Vart är vi på väg?” Den frågan är högst relevant till Sveriges folk i dag.
Vart är du på väg? Har du ställt in den himmelska GPS.en som leder fram till Gud. Han sitter där på brunnskanten och väntar. Han är den samme idag därför är orden från psalmen 758 mycket passande.
”Herre till dig får jag komma, komma precis som jag är.
Inför dig kan jag ingenting dölja, du vet varje tanke jag bär.
Men trots att du ser all min svaghet och vet att jag är ett av dina minsta barn,
får jag komma ändå, och jag vet det är så:
under allt är jag älskad av dig.”


En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Andra söndagen efter trettondagen

Livets Källa

”Här har du vatten, du måste komma ihåg att dricka.” Det var hustruns uppmaning till mig och räckte mig samtidigt en flaska med glasklart kallt kranvatten. Var och varann dag händer det att hustrun måste påminna mig om att dricka vatten.
Kvinnan min har, och jobbar ännu tidvis inom vården och vet att vatten är en viktig komponent i vår anatomi.


Vatten ska min krönika handla om denna vecka. Visste du att den mänskliga hjärnan består av mer än 85 % vatten. Din hjärna känner av effekterna när du inte har rätt vätskebalans. Då kan det bli så att du får huvudvärk, dålig koncentrationsförmåga och att ditt korttidsminnet försämras. Kan du tänka dig att våra vuxna kroppar innehåller 60 procent vatten medan ett nyfött barn innehåller hela 80 procent. Vattnet i vår kropp används som ett lösningsmedel, för att transportera salter, kolhydrater och proteiner till rätt ställe. Via urinen utsöndrar vi slaggprodukter och reglerar saltbalansen i kroppen. Om vi får vattenbrist i våra kroppar då kan det även påverka din och min förmågan att räkna. Studier har visat att en persons koncentrationsförmåga minskar successivt när kroppen har en vattenbrist på endast 1 till 2 %.
Det här har hustrun noga studerat därför kommer hon ofta till mig med en vatten flaska, med uppmaningen, ”Drick nu.”
I helgens texter möter vi en törstig Jesus. Han har stannat till vid en källa strax utanför Sykar. Han kommer i samspråk med en kvinna. Till henne säger han. ”Den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Det finns en källa att dricka ur som Jesus vittnar om. Han talar om en källa som aldrig sinar. Källan är Jesus själv och hans Ande.

När jag läste om hur vattnet i vår kropp transporterade salter, kolhydrater och proteiner till rätt ställe tänkte jag på Guds Helige Ande som transportören av de rätta partiklarna i vår kropp som är ett tempel för den Helige Ande som Paulus skriver. Han skriver också att den Helige Ande är vår hjälpare och han är den som förstår vad vi menar när vi ber våra lite tafatta böner. Han tar tag i bönen och vänder den till rätt formulering inför Gud Fader. Han transporterar eller transformerar våra böner inför den Helige Guden. Han är det levande vattnet som Jesus talar om.

Den Helige Ande liknas med ett flöde från Gud som aldrig tar slut. Detta är vad den kristna kyrkan upptäckt, att det finns ett flöde från Gud som är Guds helige Ande.
Din och min uppgift är inte främst att berätta för människorna vad de räddas Från.
Utan jag tror att vår alltigenom viktigaste uppgift, det är, att räcka människorna berättelsen om Jesu död och uppståndelse och vad man därigenom välkomnas in I. Nämligen ett underbart strömmande livsflöde i gemenskap med den Helige.Törsten som bibeln talar om är också en omskrivning av vår längtan. Frågan går till dig om du längtar efter frid med Gud? Längtar du efter en förändring i ditt liv? Törstar du efter Gud?
Lyssna då till vad Jesus säger i vår text. ”Den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”
Hustruns uppmaning, ”drick nu,” är som ett eko från Guds tronsal till dig och mig.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Juldagen

Jesu födelse

”Kan du ta in jullådan som står ute på altanen?” Det var hustruns kallande stämma jag hörde där jag satt vid min dator och skrev. ”Absolut,” ropade jag tillbaka och hämtade in den stora vita plast Jullådan. Vi har nämligen tre lådor med olika pynt. En för påsken, en för advent och en för julen.

Frågor av praktisk art kommer över oss den här tiden på året. Hur ska vi dekorera vårt hem så att julstämningen gör sig riktigt påmind? Men för oss är det ganska klart. Eller ja, det är det för Hustrun, hon har allt dokumenterat i sin mobil hur det såg ut förra året. Hon bara pekar med hela handen och säger. Där ska julkrubban stå, där ska vi hänga upp girlangerna och där ska änglarna vara. Naturligtvis ska vi göra precis som förra året. Så här har vi alltid gjort och det kommer vi att göra även i år. Traditionen är stark bland oss. Är det någon gång under året som vi visar att vi är traditionalister så är det just under jul och adventstiden. Ska vi strunta i julklappar i år och istället skicka pengar till missonen? Men när julaftonen kommer har vi ändå en påse med julklappar till barnbarnen.
Den här helgen sjunger och läser vi om barnet Jesus. Vi läser i vår bibel att det blir en himmelsk aktivitet, glädje, och profetiska reaktioner när Jesus föds hit till jorden som ett litet utsatt spädbarn. Han som är jordens och himlarnas skapare låter två unga människor få förtroendet att vårda och beskydda honom.

I jultexten läser vi i inledningen att den höggravida Maria, tillsammans med sin make Josef, tog sig den långa vägen från Nasaret, till Betlehem, på grund av kejsare Augustus förordning att alla skulle skattskrivas i sin hemstad.
Vi läser också om stjärnan som tändes i öster, och hur natten lystes upp av änglabesök och jubelsång, ute vid herdarnas äng. ”Ära i höjden åt Gud och på jorden fred åt dem han har utvalt.” Våra kyrkor och bönhus fylls den här tiden på året av människor som vill sjunga de välkända julsångerna och höra den gamla traditionella berättelsen som börjar: ”Vid den tiden utfärdade Kejsare Augustus en förordning att hela världen skulle skattskrivas”……………….

Ett två tusenårigt budskap väcker minnen till liv om fina jular med tradition, värme, kärlek, ljus och väldigt mycket stämning. Det är ju härligt med all denna stämningsfulla traditionsrika tid som vi nu går in i. Men det vi i kyrkan vill belysa under den här tiden, det är att vi inte väntar att ett litet gossebarn ska födas, utan vi väntar och förväntar oss att kungarnas kung och Herrarnas Herre ska komma till oss.

Vi väntar ju i kyrkan på Jesu ankomst, inte att han ska födas igen, vi väntar inte på ett litet barn utan på honom som ska döma levande och döda. Vi väntar på honom som led döden på ett kors för vår skull. Det är en enorm proklamation som vi kan läsa över barnet som föds, han namn är: ”Allvis härskare, Gudomlig hjälte, Evig Fader, Fredsfurste;” sägs det i Jesaja 9. Ängelns proklamation för herdarna ute på ängen är på samma sätt: ”I dag har en frälsare fötts åt er i Davids stad, han är Messias Herren.”

Det är fint med traditioner men låt inte traditionen få bli ett hinder, att se djupare in i detta mysterium, som heter Jesus Kristus. Låt den här tiden få bli en tid där du och jag söker honom som är Fredsfursten och den allvise Härskaren. Låt oss be till Herren om att vi ska kunna gräva djupare ner i vår traditionella jullåda så att vi kan se och förstå vad jultiden verkligen talar om.

En härlig jultid önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Fjärde söndagen i advent

Herrens Moder

I den här krönikan tänkte jag få tänja på fantasimusklerna i din och min hjärna. Kan du tänka dig in i att vara mor till himmelens konung. Tänk dig in i att få ett besök i köket av en ängel. Jag har funderat på hur tankarna gick omkring änglabesöket som Jesu mor fick. Tankarna gick vidare att följa henne och hennes son Jesus genom deras ca trettio år tillsammans på denna jord. Jag vill att du följer med mig på en liten tanke resa omkring detta.

Kan du tänka dig in i den smärta Maria måste ha upplevt i att höra folkets prat bakom hennes rygg när hon blev med barn utan att vara gift, och vilken ångest att berätta för Josef, hennes fästman, att barnet som växte i hennes mage inte var hans.
Tänk dig hur hon kände det när hon tappade bort och förtvivlad letade efter sin tolvårige son när de var på besök i Jerusalem.
Kan du tänka dig in i hur svårt det måste ha varit för henne att höra den fromma eliten säga att det var djävulen som drev hennes son att säga och göra dessa under.
Kan du tänka dig in i vilkens smärta det måste ha varit att stå i folkhopen och höra människorna ropa, korsfäst, korsfäst, korsfäst.
Hur svårt var det inte för henne att se sin son piskas och förnedras inför alla människor. Kan du se henne när soldaterna driver de stora spikarna genom hennes sons händer och fötter och höra hans förtvivlade rop; ”Fader förlåt dem de vet inte vad de gör!”
Kan du stå med henne där under korset och se hennes förtvivlan när sonen ropar ut; ”Min Gud, Min Gud varför har du övergivit mig?”
Kan du se hennes tunga steg när hon följer sin son till graven och hör ljudet av den tunga stenen som med en dov duns rullas för gravöppningen.

Men kan du se vilken glädje som bryter fram i hennes liv av hälsningen och förvirringen när ängeln säger; ”Var inte rädd Maria, du har funnit nåd hos Gud!” Vilken glädje att få det bekräftat av sin kusin Elisabeth när hon profetiskt säger: ”Välsignad är du bland kvinnor.” Vilken glädje och befrielse att få höra av Josef att också han fått besök av en ängel som bekräftade det som Maria försökt berätta om. Vilken tröst att få höra herdarnas och de vise männens vittnesbörd om änglabesök och proklamationen från himmelen. Tänk dig som mor få se sin son hjälpa de blinda, sjuka, lama och till ock med se hur hennes son uppväckte döda. Tänk dig in i hur det skulle vara som mor att få vara med i triumftåget när tusentals människor ropar hoppar och sjunger; ”Hosianna Davids son välsignad vare han som kommer i Herrens namn!” Vilken glädje chock för Maria att se sin son uppstånden igen från det döda och att få se honom välsigna lärjungarna vid sin himmelsfärd.
Kan du se henne på pingstdagen då hennes sons Ande kom som en eld från himlen.
Guds församling i dag kan jubla med Herrens moder i jul, påsk och pingstglädje.
Julen handlar om att Kristus kommer till oss, påsken handlar om Kristus för oss, pingsten ger oss glädjen att Kristus kommer i oss.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tredje söndagen i Advent

Bana väg för Herren

Festen är inställd meddelar Nobel stiftelsen. Ett hårt slag för kungafamiljen därför Nobelfirandet är inte bara ett tillfälle att få klä upp sig i galaklänning och smoking, utan också en unik möjlighet att få umgås med några av världens skarpaste hjärnor.
Pristagarna kommer nu istället få sina medaljer och diplom i sina hemländer. Prisöverlämningarna vävs samman med en prisceremoni i Stadshuset i Stockholm på Nobeldagen den 10 december, allt enligt Nobel stiftelsens telegram.


Ja festen är inställd även för oss vanliga dödliga, nya restriktioner väntar oss, på grund av den nya virus varianten som kallas omikron, det är en ny virusvariant av SARS-CoV-2, som har upptäcks i allt fler länder därför utvidgar Folkhälsomyndigheten restriktionerna när det gäller att samlas i grupp. Covidpass och andningsskydd rekommenderas i större grupp, men huvudstråket i kampen mot viruset är att vi alla ansvarar för våra medmänniskors välmående och tar det vaccin som erbjudes oss, så att inte sjukvården ska behöva överbelastas igen. Anders Tegnell proklamerar sitt budskap om och om igen att hålla avstånd, tvätta händerna och ta det vaccin som erbjuds.

Nu på söndag firar vi tredje advent. Texterna handlar om Johannes döparen som ropar ut sitt väckelse budskap om omvändelse och dop.
Johannes var inte klädd i smoking och fluga som de tilltänkta nobelmiddags gästerna, nej han var klädd i kamelskinn, hans mat var inte något som Nobelkommitténs gourmetkockar skulle lägga upp på tallrikarna. Men det talas allt mer om Johannes dieten med honung, gräshoppor och skalbaggar som väldigt proteinrika maträtter, dess småkryp anses kunna rädda vårt planet på grund av den väntade matbristen.
I texterna får vi veta att Johannes hade blivit fängslad för att han sagt att kungen levde i synd när han levde ihop med sin broders hustru. Liksom Anders Tegnell proklamerar ett obekvämt budskap till det svenska samhället om att hålla avstånd och vaccinationer, proklamerade Johannes döparen om att folket skulle omvända sig till den Gud som skapat dem. Jesus och Johannes var släktingar, Jesu mor Maria och Johannes mor Elisabeth var kusiner. När jag läser vad Johannes säger till folket och vad Jesus förkunnar ser jag släktdragen i att de båda var orädda sanningssägare. Båda blev avrättade för sitt sannings patos.
Jesus säger i helgens text om Johannes;
”Vad gick ni ut i öknen för att se? …. En man i fina kläder? Men de som bär fina kläder finns i kungapalatsen. Vad gick ni då ut för att se? En profet? Ja jag säger er en som är mer än en profet. Det är om honom det står skrivet: Se jag sänder min budbärare före dig, han skall bereda vägen för dig.
Johannes ropade ut vad folket skulle göra, när Jesus kom, proklamerade han att allt är redan gjort.
Jesus ropade ut på korset, ”Det är fullbordat!” Min vän, festen för Kristi kyrka är inte inställd, de vackraste festkläderna är framlagda, festmaten är framdukad, Jesus, kungarnas kung väntar på oss. Visst vill du vara med?

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Andra advent

Guds rike är nära

”Men o så hemskt, jag får ju migrän av det där ljuset!” Det var hustrun som ropade ut sin förtvivlan över den lampa som jag skruvat i en av våra julstjärnor. Det händer varje advent och jul att jag får byta ut någon lampa som gått sönder. Den här gången blev ljuset för starkt för hustruns välmående.

Hon brukar få migrän i bland och då blir huvudvärken så svår att hon mister synen ett kort tag. Jag ville ju inte ställa till med något elände för henne så jag gick och letade i våra gömmor, men nix, inte någon passande lampa var att finna. Då plockade hustrun fram barnbarnens målerilåda och målade den starkt lysande lampan i en mörk gulfärg som dämpade skenet väsentligt. När jag hängde upp stjärnan fick den ett mycket varmt, vackert gulaktigt sken. Med en liten klick målarfärg förändrades hela situationen.

I helgens texter berättar Jesus om en kvinna som gör en jättedeg av 36 liter mjöl, till denna deg tar hon en oansenlig liten surdegs kultur, som gör att hela den enorma degen blir genomsyrad. Vår måg har fått en surdegskultur som han vårdar noga, och ett tag bakade han nästan varje dag bröd av surdeg. Det är alltid trevligt att komma hem till familjen och smaka mågens bullar och matbröd.

Jesus talar om himlen och Guds rike som en hemlighet. Det handlar om att Guds ljuset har kommit. Han försökte förklara för lärjungarna om Guds rikes sprängkraft. Guds rike kommer till oss som ett oansenligt litet ord, men i sig har det en oerhörd sprängkraft. Evangeliet är en Guds kraft till frälsning. Kraft heter på grekiska ”Dynamis”, i svenskan känner vi igen ordet som dynamit, eller dynamisk eller dynamo som den lilla generatorn som vi förr hade på cykelframhjulet för att alstra ström till vårt cykellyse. Det finns alltså en inbyggd sprängkraft i Guds ord. En dynamo på en cykel överför kraft och energi från hjulet till glödlampan. Effekten är ljus. Dynamiskt ledarskap är som en dynamo, det skapar både energi och ljus som lyser upp. Jesu är den mest dynamiska ledare som vi kan följa.

Så här i adventstid tänder vi ljus, en del av oss smyckar hela huset med olika belysningsalternativ, men för hustrun räcker det att adventsstjärnan får lysa upp i fönstret. Har du tänkt på att det allra minsta ljuset tränger undan mörkret. Liksom ett liten surdegskultur genomsyrar hela degen.

Ett stort, starkt ljus bildades på himlen som ledde herdarna och de vise männen, till den plats där Jesus befann sig med Maria och Josef. Gud duttade inte dit lite dämpande färg för att människorna inte skulle få migrän av hans himmelska ljus. Nej bibeln berättar om att Gud är ljus och att inget mörker finns i honom.

Till helgen kommer vi kanske att sjunga psalmen 109:
”Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt, det är advent det är advent!”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första advent

Ett nådens år

”Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer.” Orden var diakonen Sankt Laurentius när han stod på torget med alla Roms fattiga. Det var påve Sixtus II som hade gett honom order om att dela ut kyrkans skatter till stadens alla fattiga.

Den här händelsen skedde i den tidiga kyrkan någon gång på 250 talet efter Kristi födelse. Roms ståthållare såg med begärelse till den tidiga kyrkans skatter och gav då Påve Sixtus II order om att ge dessa skatter till Roms stad. Men Påven Sixtus II var en av de första i den Kristna kyrkan som tog ansvaret för civil olydnad. Han gav sin diakon order att dela ut kyrkans skatter till stadens fattiga. När Roms ståthållare gick till torget för att ta emot kyrkans skatter möttes han av en skara fattiga och sjuka och fick höra diakonen Sankt Laurentius tala och peka på folket som stod runt omkring honom, han sa; ”Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer.”
För Sankt Laurentius var det de fattiga som var Kyrkans skatter. Han hade hand om kyrkans ekonomi och den vårdande och barmhärtiga verksamheten.
Detta tilltag sågs inte med blida ögon utan ståthållaren beordrade Laurentius avrättning år 258.

Första advent firar vi nu till helgen. Vi ska sjunka ner i traditionens mjuka mylla och tända det första adventsljuset, vi ska sjunga de välkända advents och julsångerna. Vi ska också plocka fram adventsstjärnan och ljusstaken ur förrådet. En lite större stjärna hänger vi upp ute i vår inglasade altan till att lysa så där mysigt som det bara kan göra under den här tiden på året. Det är just nu korta dagar och många mörka kvällar och nätter. Alla dessa stjärnor och adventsljusstakar som lyser upp i vintermörkret ger mig en varm känsla av att det är många med mig som gläds över det som komma skall, att vi förbereder oss för ett Jesus möte.

I en av texterna för helgen talar Jesus i Nasarets synagoga, han läser i bokrullen från Jesaja 61. ”Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att frambära ett glädjebud till fattiga. Han har sänt mig att förkunna befrielse för de fånga och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna ett nådens år från Herren.”

Diakonen Sankt Laurentius hade Jesus orden i sitt hjärta när han delade ut kyrkans skatter till de sjuka, fattiga och behövande. Han är en av de många martyrer som har varit kyrkans utsäde genom dessa 2000 år.
Första advent och adventstiden är en glädjens och hoppets tid. Vi talar om att Jesus snart ska komma och rädda och hjälpa oss. Ordet advent har betydelsen, ankomst.

Vi sjunger med glädje J:O Wallins vackra psalm 104, Gläd dig du Kristi brud
Saktmodig, mild och god han ger de svaga mod. Vill du till honom höra skall han dig salig göra. Hosianna, pris och ära! Vår konung är nu nära.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Kristi återkomst eller domsöndagen

Kristi återkomst eller domsöndagen

Under mina första skolår fick jag förmånen att tillhöra de sista skolbarnen att få undervisning i Tavelsjös gammal träkyrka. Uppe på kyrkans övervåning fanns nämligen två skolsalar där jag och mina skolkamrater fick undervisning i de vanliga skolämnena som historia, matte, svenska och förstås i kristendom. Kyrkan revs och en ny rödtegel murad kyrka restes upp där den gamla träkyrkan tidigare stod.

Jag minns hur jag som åtta eller nioårig pojke nyfiket tittade in bakom de stora trädörrarna som vätte in mot kyrksalen. Jag fascinerades av den lidande Jesus, som hängde på ett stort kors strax före altaret, men också för mig, en skrämmande, målad bild av ett stort öga strax under takstolarna. Någon gång fick jag följa med till kyrkan och varje gång skrämdes jag av det stora ögat där uppe under taket. Min känsla var att ögat sa till mig. Akta dig Gösta Gud ser dig.
Det är dom söndag nu på söndag och i texterna står det att böcker ska upplåtas och att det ska bli känt vad vi alla har gjort under vår livstid. En hotande bild av ögat som ser oss.
Jag har fyllt sjuttio år i höst och då ordnade min fru en fest i Hortlax bönhus för familjen. Vi har blivit så många att vi inte rymdes i vår lägenhet. Barnbarnen sjöng för mig och vi fick se en film som sonen knåpat ihop som handlade om ett fiktivt Gösta liv. Mycket underhållande måste jag säga och väldigt proffsigt framställt med både ljud och filmklipp.
När jag fyllde sextio år fick jag en bilderbok av mina syskon som handlade om mitt liv.

Det är här min associations tråd kommer. Texterna handlar om att böcker ska upplåtas och de skulle avslöja vårt liv och leverne.
Sonens sjuttioårs film och syskonens sextioårsbok belyste mina släktingars bild av mig. I sextioårsboken var sida efter sida bilder och hälsningar från mina syskon och deras familjer likaväl i sonens sjuttioårsfilm fanns det många sköna och varma hälsningar med.
I slutet av boken fanns ett uppslag med massor av bilder som jag aldrig tidigare hade sett. Barnen, barnbarnen, syskonen och syskon barnen hade skickat in bilder av mig och min familj. Det var djupt rörande och berörande att se och förstå vad de ansträngt sig för att jag skulle få en dag av fina minnen. Filmen och boken som jag fick vid de olika födelsedags åren har verkligen blivit ett minne, en liten resumé, en tillbaka blick av vad som hänt mig under dessa sjuttio år.

Åter till Tavelsjökyrka och Guds ögat. Många med mig har mått dåligt över detta öga eftersom det verkade så hotande och dömande. I Guds bilderbok finns allt dokumenterat av vad som har hänt under vår livsvandring. Men domsöndagen räcker oss ett enormt evangelium. Gud har sett allt, men trots allt frikänner han alla dom som kommer till honom.

Kan du se in i Guds bilderbok? Där kan du läsa och se, sida upp och sida ner. Du är förlåten, du är förlåten, du är förlåten, allt för Jesu skull. Inför Gud är vi alla under domen. Men Jesus säger att,
”Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.” Evangeliet är, att från Guds tronsal, ropas det ut över oss: ”Det finns ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus”.

I EFS sångbok Sionstoner kunde vi förut sjunga. ”Fria vi äro, domen ej når oss. Gud för vår synd ej mer förebrår oss. Kommen till mig, så bjuder vår vän, kom, han vill frälsa var och en.”

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Söndagen före domsöndagen

Vaksamhet och väntan

På tisdagseftermiddagen den 2 november 2021 tog förbundskaptenen Janne Andersson ut sin trupp inför VM kvalmatcherna i november mot Georgien och Spanien. Det är också spikat att Zlatan Ibrahimovic är tillbaka i det Svenska landslaget. ”Zlatans otroliga målfarlighet är bra att ha med sig i truppen” menar Janne Andersson. Det är motivet och orsaken till att den fyrtioåriga stjärnspelaren är uttagen.
Janne har haft täta kontakter med Zlatan och via telefonen har han meddelat sin återkomst till det Svenska landslaget.

Helgens texter handlar om att vara vaksam och väntande på att Jesus ska komma igen. Jesus kommer inte att ringa och meddela när han kommer, utan det kommer att ske när vi minst anar det.
När jag läser texterna förstår jag, att Jesus menar, att vi inte ska vara ögontjänare utan att vi ständigt ska vara beredda att han ska komma. Texterna talar om tio unga flickor som är på väg till ett bröllop och hur de väntar på att brudgummen ska komma. Men bara fem av dem hade förberett sig för den stora festen. Alla tio somnade, till det yttre kunde man inte se någon skillnad, men när ropet ljöd att brudgummen var å färde, då var det fem stycken som inte var beredd att möta honom.
Janne Andersson hade en presskonferens den 2 november 2021. Varifrån är det datumet hämtat? Varför skriver vi 2021? Jo nästan hela världens tidsberäkningar baseras på en historisk händelse i en liten stad i Israel. Tideräkningen baseras på Jesus födelse. Vår förbundskapten i fotboll måste basera sin tideräkning, sitt liv, på en historiks födelsedag som skedde för över tvåtusen år sedan. Likaväl måste du och jag göra det samma. Det handlar alltså om något som skett i historien, som nästa hela världen måste förhålla sig till.
En annan historisk händelse som kommer att ske, det är att denne Jesus, han ska komma tillbaka. Det blir inte som med Zlatan att han ringer och meddelar sin ankomst, utan i ett nu ska det ske, säger vår bibel.
Det är så lätt att tidens omsorger får oss att prioritera fel. Att vi vänder oss bort från det som är det viktigaste, nämligen att ha frid med Gud. När vår blick och vårt intresse vänds ifrån gemenskapen med Gud, då dräneras vi på kraften och vi tappar orienteringen. Risken är att vi hamnar i andligt mörker, därför behöver vi hjälp, att varje dag orientera oss mot det som är vårt mål.

”Du missar 100% av alla de skott som du inte skjuter.” Det sa hockeyspelaren Wayne Gretzky. En mycket enkel ekvation eller tanke. Man måste skjuta för att det ska kunna bli mål.
Zlatan är en av världens bästa fotbollsspelare och målskytt av rang. Han tvekar inte att skjuta när han är i närheten av målet.
Jag tror att ditt mål är det samma som mitt mål att en dag få komma med i den stora bröllopsfesten som Jesus har inbjudit oss till. Detta historiska datum och tid det vet vi ingenting om, men vet du, jag har något helt underbart att berätta för dig, festsalen är dukad, brudgummen längtar, bröllopskläderna är iordningställda, änglakören väntar att du ska inta din plats i den himmelska kören.
Våga skjuta, våga säga ja till den inbjudan du fått. I bröllopsinbjudan står det; OSA, om svar anhålles. Jesus längtar efter ditt svar.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Alla helgons dag och Alla själars dag

Helgonen och vårt eviga hopp

”Har du sett vad mycket rönnbär det finns på rönnen utanför vår altan, det blir nog en kall vinter i år,” sa jag till hustrun för någon vecka sedan. Jag hade ju bondepraktikans utsagor i mitt bakhuvud och den säger att mycket rönnbär betyder att det kan bli en sträng vinter och lite snö. Grenarna orkar inte bära både mycket snö och rönnbär samtidigt. Jag läste att forskare vid Umeå Universitet har tittat närmare på talesättet och genom en jämförelse mellan sju års rönnbärsdata och snömängden i Umeå kom de fram till slutsatsen: Det finns inget samband.

Vad som är rätt eller fel i bondepraktikan det vet jag inget om, men rönnen utanför vår altan, den är full av röda bär och lyser vackert röd i kontrast med den vita snön. Men något samband mellan mycket rönnbär och lite snö eller kallare väder finns inte, det har alltså forskare i Umeå fastslagit.

Även när vintervilan slår till och rönnen verkar död, mist alla löv, och rimfrosten har gripit tag i grenarna, då spirar ändå livet inom trädet. Rönnbären som envist hänger kvar vittnar om ett fördolt liv i trädet. Så kan du se på ditt fördolda liv med Jesus. Du som känner dig misslyckad som kristen, du som kanske inte ens vågar ta den bekännelsen i din mun, så finns livet där inom dig.
Helgens tema är Helgonen och det eviga hoppet. Min önskan är att få räcka dig ett evighets hopp. Min associationstråd denna vecka hämtar jag från en av Johannestexterna där han skriver om Livets träd. Detta träd som ger läkedom för folket och ger skörd tolv gånger om året.
Även om du känner dig frusen och kall så finns han där hos dig i alla fall. Jag ville säga till dig du som är en ängslig själ. Jesus vill värma ditt frusna hjärta så att det uppstår ett nytt varmt flöde inom dig till att upptäcka att kristen tro är nåd. Att upptäcka att Jesus orden är läkedom för frusna hjärtan. Jesus talar i Johannes 15 om att han är vinstocken och vi är grenarna. Det han undervisar om är, att bli kvar i honom. Liksom trädet hämtar kraften, saven, livet från stammen, så ska vi som hans skapade och älskade barn hämta kraften och livet från honom.

Jesus är livet och han är den som ger läkedom för folket. Du och jag är grenarna som är inympade i detta livets träd. Det är en fin bild tycker jag på samhörigheten med honom. Det ger också en vila i tron att grenen behöver inte göra någonting, bara vara sammankopplad med stammen, och genom detta kommer frukten ut i grenarna. Grenen behöver bara vara förenad med stammen för att kraften och livet ska spira i den. Det behövs inga genialiska knep och stora bekännelser det enda som gäller är att vara inympad i stammen.
Rönnen utanför vår altan ger mig en predikan om att det som verkar dött har ändå liv, mitt i det frusna och kalla.
Att vara kristen är inte måsten och krav. Det är inte att slaviskt följa vissa etiska regler. Kristen tro handlar inte om att inte dricka vin eller inte, att gå på dans eller inte, att röka eller inte. Hör och häpna kristen tro handlar inte ens om att vara renlärig, eller att varje söndag gå till gudstjänsten. Det är bra om man kan leva nyktert, det är bra om man sköter om sin kropp, det är bra om man är noga med läran, det är viktigt med Gudstjänsten, men det är inte kärnan i kristen tro.
Kristen tro handlar om Jesus. Kristen tro ÄR Jesus. Han är begynnelsen och änden. Han är den som universum lyder under. Det är i honom som vi lever eller dör. Det är han som är vårt eviga hopp.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tjugoandra söndagen efter trefaldighet

Frälsningen

”Har någon sett en liten flicka här utanför?” Det var min hustru Anita som ropade ut sin förtvivlan på en av Luleås gator vid den tomma bilen. Lilla Susanna då tre år gammal var borta från bilen. Anita tycktes bara ha sprungit ut och in i den lilla butiken och varit borta, tyckte hon, någon minut och lämnat Susanna med orden, ”Sitt bara stilla en liten stund medan mamma springer in och lämnar det här paketet.”

Under den korta stunden hade lillflickan lyckats öppna bildörren och knatat iväg till matbutiken som låg granne med den butik som mamma Anita gått in i. En isande känsla och förtvivlan grep hustrun när hon såg att bilen var tom. Bildörren stod öppen och flickan var borta. Hon ropade ut sin förtvivlan där ute på gatan med, ”Har någon sett en liten flicka här ute på gatan?” En person som bodde mitt i mot butiken ropade från sin balkong att han hade sett en lite flicka gå in i butiken intill.
Hustrun skyndade sig till matvarubutiken som låg strax intill den parkerade bilen och mycket riktigt hittade hon henne där. Stolt styrde treåringen en mini matvaruvagn helt omedveten om vilket kaos hon orsakat. Susanna hade redan då lyckats fylla vagnen med olika varor som hon förmodligen tyckte att vi i familjen skulle behöva. Med maskaran rinnande nedför de tårdränkta kinderna lyfte hustrun upp sin bortsprungna dotter med kramar, pussar och med ett åtföljande förmaningstal återvände de till den väntade bilen.
Susanna som i dag är dryga fyrtio år, minns inte och hade inte hört om detta trauma när vi i förra veckan träffades och åt middag ihop. När mamma Anita återberättade denna händelse kom minnena och den hemska känslan tillbaka när hon för över fyrtio år sedan sprang och letade efter vår dotter. Men också den översvallande glädjen när hon fick lyfta upp sitt barn i sin famn.

Helgens tema är Frälsningen. Jag skrev i förra veckan om att 50 000 colombianska fångar hade kommit till tro på Jesus Kristus. Alla dessa slutade med sitt kriminella leverne när de fick uppleva frälsningen. Jesus förändrade deras syn på världen och medmänniskorna.
Ordet frälsning betyder räddning, befrielse eller hjälp.
Förtvivlan kan bytas i glädje när en människa söker sig till Gud. Hur många föräldrar är det inte som har ropat för sina barns frälsning. De har i förtvivlan stormat himlen för att deras barn ska hitta frälsningen i Jesus Kristus. Vilken glädje i det hemmet när barnet har hittat hem.

Under väckelsetiden här i norr, sjöngs sången, ”Ring i himlens klockor, fröjd i dag det är, ty en syndar har kommit hem”. Den sången sjöngs varje gång när någon vittnade att han eller hon hade hittat tron på Jesus Kristus som sin personlige frälsare. En glädje som kan närma sig eufori uppstod bland Gudstjänstbesökarna när de fick höra att ännu en människa var bärgad för evigheten.

De delade änglarnas glädje i himlen över att en människa bestämt sig för att följa Jesus.
I en sång strof av Lydia Lithell, lyder texten;
”Kom hem! Kom hem! Din Fader kallar dig, hans famn står öppen allt han dig förlåter. Han söker dig på syndens villostig. O kom i dag till fadershemmet åter.”
Det är inte en förtvivlad mamma, polisen, hemvärnet, eller Missing People som ropar och söker, utan Gud den Helige, det är Han som väntar på dig och mig. Han vill ha dig och mig med, in i sin himmel. Liksom min hustrus förtvivlan att se bildörren öppen och lilla Susanna borta, något liknande är det för Gud Fader i hur han söker och längtar efter oss.
Inför denna helg, glöm inte bort att du är eftersökt och efterlängtad.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet

Samhällsansvar

Vad händer när fångar i Colombia möter Gud? Den frågan ställde sig tidningen Dagen i en rubrik för några år sedan. Den frågan har fått ett svar i en uppsats vid Högskolan i Gävle. Genom ett examens arbete hoppas kriminologen Jerzy Sarnecki kunna hitta svar på om religiös omvändelse kan förhindra brott.

Professor Jerzy Sarnecki ville att några av hans studenter skulle undersöka varför så många av Colombias fångar, ca 50 000 stycken, har kommit till tro på Jesus de sista åren, och vad i detta gör att de slutar med sin kriminalitet. 2019 åtog sig kriminologi studerande Caroline Paulsson den uppgiften, hennes examensarbete kan du läsa på webben. Sin uppsats har hon kallat ”Frälsningens makt.” Syftet med hennes studie var, att undersöka varför frälsningsupplevelsen hos kriminella personer gjorde att de upphörde med sitt destruktiva liv, när de blivit kristna. Alla de intervjuade brottslingarna var överens om att frälsningen var en vändpunkt i deras liv.

Jag har skrivit förr om hur jag genom organisationen, ”Martyrkyrkans vänner” ständig får information om övergrepp mot kristna i, Turkiet, Bhutan, Kina, Indien, Irak, Iran, Syrien osv. Vi lever i en tid där de kristna allt mer angrips och aldrig förr i världshistorien har vi haft så många martyrer.

Gud har inte kallat domare, åklagare eller försvarsadvokater nej inte ens änglar till att föra ut budskapet om honom. De han har kallat är; ”vittnen” som betyder, ”martyr”. Det finns mycket i dag som hotar den kristna kyrkan, speciellt för dem som vill stå upp för den trosbekännelse som vi bekänner oss till varje söndag. ”Om tron på Fadern Sonen och Anden.”

De mångkulturella formerna av Ismer och trosriktningar som väller över oss i dag är inte bara ett hot utan också en stor möjlighet att förmedla Jesus Kristus som enda vägen till Gud. Det är kanske den utmaning som den kristna kyrkan behöver i vår tid för att kunna mejsla ut sin tro i grunden. Trons hjärtegrund är Kristus Jesus. När vi lever i pulsslagen från Golgata då kan vi också leva i en värld fylld av hot utan att behöva känna oss hotade.

När församlingen lever i symbios med sin Herren Jesus, då kan också stora under ske i samhället. Gud har inte kommit hit i Jesus Kristus för att förändra samhällen utan för att förändra samhällsmedborgarna. Ett mycket tydligt exempel kunde du läsa i inledningen av denna krönika.
I helgens texter möter vi Jesus återigen i den situationen att han ifrågasätts av de skriftlärde och fariséerna. Den här gången handlar det om att betala skatt. Jesus ser igenom deras försök att sätta fast honom för något han sade. Jesus ger dem ett klart besked att de inte ska slarva med skatten, utan de ska fullt ut ta sitt samhällsansvar och ge kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.

Vet du om att i Sverige finns ett stort samhällsansvar, varannan svensk engagerar sig ideellt på sin fritid. Det ideella arbetet beräknas motsvara fler än 300 000 heltidsjobb.
Jag tror att den kristna kyrkan vill, och kan ta ett samhällsansvar, genom tro, bön och kärlekshandlingar. Att ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tjugonde söndagen efter trefaldighet

Att leva tillsammans

”Bättre överviktig än skitviktig!” Så står det på ett mini plakat jag fick för några år sedan av mina barn i födelsedagspresent. Jag har den stående på en hylla ovanför min säng. Den är formgiven som ett konstnärs staffliet fast i miniformat omgiven av vackra blommor. Barnen har ju sett att jag gått upp i vikt och de ville trösta mig med att vikten inte var det viktigaste.

Du har väl som jag sett hur kvällspressens löpsedlar ofta har haft klatschiga rubriker om hur man snabbt kan gå ner i vikt och gett tips på nya revolutionerande sätt att gå ner i vikt.
Varför jag tagit notis om dessa löpsedlar är väl att det gått en liten tagg i mig varje gång som jag läst det, eftersom min badrumsvåg säger till mig att jag är alltför tung i förhållande till min längd.
Den lilla tavlan med orden, bättre överviktig än skitviktig, den har gett mig tankar på vad som är viktigt här livet. Jesus talade aldrig om vikt eller utseende. Han förkunnade alltid relationer på något sätt. För honom var det viktigt att proklamera relationen med Honom med Fadern och med varandra.

Helgens texter för oss in i tankarna omkring att leva tillsammans. Det är ju ett mycket relevant ämne i dagens Sverige. Sverige är det land i världen som ligger i topp när det gäller ensamhushåll.
Det är svårt att leva ensam, men det är också svårt att leva tillsammans. Det är nämligen så att ingen kan såra och kränka så mycket, som den som man har en nära och varm relation med. Eftersom man där har blottat sina svagheter och brister är det lätt att just detta blir det som söndertrasar relationen, eller att den genom svagheten blir till en styrka.

Söndagens texter vill också lära oss att visa gästfrihet, engagemang, i tårar och glädje, att vara förebedjare främst för våra släktingar, men också för den ort vi lever i.
Den kristna trosläran är inte en information, utan den kristna tron är ett möte, en relation. För Jesus var det viktigt att förmedla Faderns ömma hjärta till oss. Han sa: ”Jag och Fadern är ett” ”Den som har sett mig har sett Fadern”. Det var så viktigt för honom att demonstrera Faderns stora kärlek till oss människor att han offrade sitt liv för detta. Hela hans förkunnelse handlade om relationer. Relationen människor emellan och mellan människa och Gud. Det var inte bara viktigt, och för att använda mitt födelsedagsstafflis devis,”överviktigt”.

Den kristna tron är inte ett budskap, utan ett möte, ett möte med den uppståndne Herren Jesus Kristus. Jag brukar säga och skriva det gång på gång, att den kristna tron är inte ett beteende, utan ett beroende av Jesus Kristus som frälsare, broder och vän, en relation med livets Herre själv.

Det som är viktigt i denna världen och inför den kommande är att leva i relation med Jesus.
Att få sin tro förvandlad från åsikt till insikt, det är ett under från Gud själv.

Nästa gång du ser en löpsedel med någon bantningsmetod så tänk på vad som är viktigt, ja vad som är ”överviktigt”.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tacksägelsedagen

Lovsång

Halleluja Moment, blev ett begrepp genom Kishti Tomita i Idol-juryn när hon lyssnade till en skickligt genomförd sångpresentation. Halleluja Moment är ett utryck när vi är med om något riktigt stort, när himlen öppnar sig, när orden inte räcker till. Hustrun uttryckte sig på ett liknande sätt när hon för några veckor sedan fick flera liter blåbär och lingon av en god vän.

Hustruns Halleluja moment är när hon får baka sin älskade blåbärsbulle. Den fjärde oktober firades Kanelbullens dag, det är en stor dag för henne, men när ögonen riktigt lyser av glädje och tacksamhet, det är när hon sitter med kniv och gaffel framför en ugnsvarm blåbärsbulle. Ögonen glittrar av entusiasm, läpparna och tänderna är blå av bären. Just då är ingenting viktigare än blåbärsbullen framför henne. När jag påpekar för henne om blåbärsfärgen på hennes läppar får jag bara ett brett blåbärsleende tillbaka. Hela hennes kroppsspråk talar om för mig att just nu, i den här stunden, är hon bara så oerhört glad och tacksam.

Tacksamhet och lovsång är helgens tema. Där möter vi i texterna tio personer som har drabbats av en av dåtidens värsta sjukdomar. När man läser om hur spetälskan som farsot drabbade landet och hur landets ledande personer bestämde hur man skulle komma tillrätta med denna sjukdom ser jag likheter med hur vi i Sverige och övriga världen har hanterat covid 19 pandemin. De spetälska fick flytta ut ur staden, och sitt social sammanhang, och när de var ute på byn fick de ropa, ”Oren, oren för att smittan inte skulle föras vidare. Det handlande alltså om social distans.
Nu har Sverige öppnat upp för möjligheten att få träffas igen. Glädjen verkar vara stor bland alla sorters föreningar, kyrkor och eventbolag. Äntligen kan svenska folket få träffas igen som vanligt, fast med en uppmaning att fortsättningsvis vara noga med avstånd, handtvätt, och vid olika symtom vara extra försiktig.
Alla de tio spetälska i texten blev helade av Jesus, men bara en kom tillbaka för att tala om att detta var hans Halleluja moment. Det står att den spetälske föll ner inför Jesu fötter och med hög röst prisade han Gud.
Tänk om denne friskförklarade man fick bli en förebild, om hur vi som kyrka, skulle våga visa vår hyllning till Livets Herre.
Det står att mannen prisade Gud med Hög Röst. Är det något som den kristna kyrkan i Sverige skulle ta efter?
”Blev inte alla tio rena”? Frågade sig Jesus när den ensamme manen kom för att ge Gud sin hyllning. Var är alla de andra? Är det inte ett budskap till den kristna kyrkan i dag? Var är ni? Varför är ni så tysta? Blev ni inte alla förlåtna?
Vi bär på det mest fantastiska budskapet och nyheten i världshistorien, att vägen till Gud är öppen, borde det inte höras i vårt samhälle i dag? En dag ska lovsången ljuda stark som ett dånade vatten fall, seger jublet i himlen ska aldrig ta slut.

Min hustrus Halleluja Moment när hon åt sin blåbärsbulle det gav mig inspiration till att skriva den här krönikan om att vara tacksam, glad och ödmjuk över det lilla, i livet.
Nu får vi alla ett litet Halleluja Moment när restriktionerna lättas och vi kan ses som vanligt igen.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman