Tankar inför helgen

18 söndagen efter trefaldighet

Att lyssna i tro

Moffa, hördes det i telefonen, följt av tystnad och ett litet flåsande ljud. Det var Ida, ett av mina barnbarn som kommit åt åter uppringnings knappen på sin mors telefon. Jag har skrivit om denna gulliga felringning någon gång tidigare.

Ida var då ca två eller tre år gammal men visste ändå hur man hanterar en telefon. Hon är nu snart nitton år och har i sin ägo en jättefin telefon. Jag ser att de flesta ungdomar men även äldre går med telefonen i handen eller åtminstone i bekväm närhet. Mötesledarna i våra kyrkor påminner mötesdeltagarna att stänga ner sina mobiler för att inte de ska bli störande moment i Gudstjänsten.

Mina barnbarn kan surfa i sin Ipad och mobil, de tar bilder av sig själva, eller skickar i väg någon kul bild på morfar eller mormor, de kan koppla upp sig med flera av sina vänner även fast de är hemma hos oss. De kan med en knapptryckning slå numret till sina föräldrar och tro att samtalet ska kopplas fram, i för oss en osynlig värld.

Ett enda ord ”moffa” fick mig att glädjas över den skatt jag har i mina barnbarn, hur mycket mer kan inte då Guds eget ord skapa förvandling när det tas emot i tro.

Att vara uppkopplad till Gud är att vara uppkopplad till en osynlig värld. Vi tror att uppkopplingen fungerar under dygnets 24 timmar. Där tutar det aldrig upptaget, där möts vi inte av en röst som säger du är nu placerad i kö, du har nu plats 22 i kön.

Helgens texter handlar om att lyssna i tro. Vi behöver lyssna i tro när våra Hjärnspöken förföljer oss. När gamla synder poppar upp. Luther säger: Förlåtelsen och nåden är det viktigaste i läran. Lagen är någorlunda känd men nåden är ett evigt mysterium….

Det här är kanske det svåraste att kunna förstå, och tillämpa i sitt liv. Det är en svår konst att förstå och ta emot förlåtelse. Här behöver vi be Herren om att lyssna i tro.

I många kyrkor och bönhus hänger antependiers på talarstolen där man kan läsa, ”Hör så får din själ leva”. Paulus skriver i Romarbrevet 10:15 ”Skönt ljuder stegen av dem som kommer med budskap om goda ting”. Han skriver även i Romarbrevet 10: 14 ”Hur ska de kunna höra utan att någon förkunnar. Att lyssna till Guds ord det skapar tro i våra liv.

I en av söndagens texter möter vi Jesu lärjungar, när det står inför samma domstol som dömt Jesus till döden. Modigt svara de på rådets anklagelser genom att säga. ”Man måste lyda Gud mer än människor.” Lärjungarna hade lärt sig att lyssna i tro, att vända sin själs öra mot Gud. De hade fått träna sig i detta, under de tre åren de vandrade med Jesus.

Moffa, det lilla ordet från mitt barnbarn har följt mig som en varm kram i många år.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Tacksägelsedagen

Lovsång

Vilken sommar vi haft, solsken nästan varje dag. Har det regnat då har regnet kommit under nattens timmar. Varmt, mycket varmt under några veckor, segrare i solligan blev Luleå med 575 soltimmar. Umeå kom på andra plats med 522 soltimmar. Hela norra Norrlandskusten fullkomligt badade i sol denna sommar.

Ofta har jag hört hustrun säga under denna sommar, ”tänk så fantastiskt fint vi har det!” Vi har ofta suttit under ett solparasoll med fötterna i en stor svart balja med kallt vatten. Vi har aldrig förr besökt så många olika smultronställen i norr och Västerbotten som denna sommar. Medan vi hade sommarstugan var vi bundna till den platsen hela somrarna men nu detta år har vi varit fria att göra lite vad vi vill. Våra hjärtan ha fyllts med tacksamhet, ofta, ofta har jag hört hustrun upprepa orden, ”tänk så bra vi har det!”

I en av de föreslagna texterna för tacksägelsedagen kan vi läsa om hur Paulus skriver i kolosserbrevet så här. ”Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan.”

Paulus sjöng och tackade Gud även när han satt i fängelse och han skriver också om att hans tjänst var behäftad med lidande, men mitt i detta uppmuntrar han församlingarna att lovsjunga Gud som i allt, ändå är trofast.
När jag mötts av förföljelser, sarkasm, lögner och påhopp, då har lovsången varit en viktig del för mig att vända blicken bort från elakheterna, och i stället sätta blicken, och hoppet till honom som genomlidit allt det onda för min skull. Att leva i förlåtelsen är för mig en kraftfull väg till inre frid och glädje.
Att lovsjunga Jesus som min Herre och Frälsare, det har blivit en källa till glädje mitt i smärtan, hur konstigt den än låter.
”Tänk så fint vi har det ändå,” dom orden från hustrun har jag återkommit till denna sommar som ett heligt tilltal från min Herre. Vi har mycket att vara tacksamma för och mycket att glädja oss över.
I en av texterna står det om hur barnen lovar Gud och prisar Jesus när han rider in i Jerusalem. Människor fick uppleva mirakler i sina liv när de mötte Jesus, därför verkade det som om att lovsången och tacksägelsen inte ville ta slut. På grund av detta ropar några skriftlärda ”Säg åt dina lärjungar att sluta”.
Men lovsången gick inte att stoppa. Folket jublade och dansade framför Jesus.

Tänk så fint vi ändå har det, det är ord som vi kristna skulle ta till oss allt oftare.
En av texterna för helgen säger. ”Med evig kärlek har jag älskat dig”. Det är ett ord från Gud till dig och mig. ”Med evig kärlek har jag älskat dig!”
Vissheten av att vara älskad, skapar lovsång inom oss. Vi får ställa oss i lovsångståget där vi får jublande, hoppande brista ut ett tack och lov till honom som har älskat oss.
Tänk så fint vi har det!

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Helige Mikaels dag

Änglarna

Sakta, sakta gled pannkakstårtan ned från uppläggningsfatet medan barnbarnen ropade ett neeej, vi måste få den att stanna på fatet. Potatis stickan blev lösningen till att få stopp på pannkakstårtshaveriet.

Det var stora delar av våra små änglar, alltså våra barnbarn som överraskade mig på min födelsedag. Tillsammans hade de kommit överens om att göra en pannkakstårta till mig eftersom de visste att jag tyckte om pannkaka. Susanna som är vårt äldsta barn kom med för att styra upp pannkaksöverraskningen.

Sylt grädde och vaniljvisp varvades med pannkakor och längst upp en fin jordgubbsdekoration. Allt gick bra en liten bit upp men sen började den sakta glida ner mot bordet. Det var då barnbarnen ropade ut ett samstämmigt NEEEJJ stoppa den.

Barnbarnen är för mig som små änglar. Jag fick mig en riktig överraskning för ett par veckor sedan när jag fyllde år. Ett försiktigt pling och ett knackande på dörren denna eftermiddag då lystes lägenheten och vestibulen upp när mina små änglar började de att sjunga, Ja må du leva uti hundrade år.
Barnbarnen trängdes i dörröppningen för att vara först att ge mig sköna födelsedagskramar.

I en av helgens texter läser vi att Petrus sitter i fängelse och var fastkedjad, det fanns soldater både inne och utanför fängelsecellen. Men mitt i denna ångestliknade tillvaro säger texten att han sover. Han verkade obekymrad om vad som väntade honom.

Fängelsecellen lystes upp när en ängel väckte honom, kedjorna gled av hans händer och fötter och fängelsegrindarna öppnades, ängeln förde honom ut i friheten igen. Församlingen bad för Petrus och en budbärare från himmelen, en ängel kom och räddade honom.

Det står att det var många som var samlade till bön. Gemensam bön är en kraftsamling mot det onda. Petrus begav sig direkt till den plats där församlingen höll till, han klappade på dörren men han hade svårt att övertyga sina vänner om att det var han, och att de skulle släppa in honom.
När jag läser texten verkar det som om att det varit lättare för Petrus att komma ut ur fängelset, än att komma in i kyrkan. När alla fängelsedörrar är stängda, då är fönstret mot himlen alltid öppet. Kung Herodes hade ett fängelse, och soldaterna sina vapen, men församlingens vapen, det var bön.

Petrus blev mirakulöst räddad. Den mirakulösa räddningen har hänt med dig och mig att Jesus Kristus har rört vid våra bojor och därmed har de glidit av. Jesus har fört oss ut från självdestruktionens fängelse till att leva ett liv i frihet.

Petrus följde Jesus under tre år och fick vara med om de mest fantastiska saker en människa kan få vara med om. Petrus tro var ibland lite svajig, det är här min udda liknelse av pannkakstårtan kommer in.
Jag tänker på bilden hur pannkakstårtan var på väg att glida av uppläggningsfatet. Räddningen fanns i mina små änglar som gemensamt stoppade pannkakstårtans kollaps.
Petrus tro syntes ibland glida ifrån honom, men då fanns den helige Ande där som hjälparen, av Anden fick Petrus en fast övertygelse. Den övertygelsen hade svajat bra många gånger, för alla lärjungarna, men Petrus vågade säga strax innan Jesus skulle lida och dö, ”Vi tror och förstår att du är Guds Helige”.

Är det svajigt med din tro på Jesus. Känns det som om du är på väg att glida bort ifrån tron, var inte rädd, änglarna finns när intill dig, det bästa av allt är att den helige Ande, hjälparen, han finns i ditt hjärta. Han påminner om Jesu rop över dig på Golgata, ”Det är fullbordat.” Anden kan förändra dina åsikter om Jesus till en helig insikt.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott Gösta Degerman

Femtonde söndagen efter trefaldighet

Ett är nödvändigt

Strandkapellet lystes upp och vibrerade av de skarpa smällarna från åskan som drog in över Piteälven. Jag var i bön för Sverige, Ukraina, Gasa och Israel tillsammans med några bönevänner. Utanför kapellet bildades det en liten sjö av regnvatten. Det var ett väldigt kraftfullt åskoväder som visualiserade det ljud och ljussken av briserande bomber som dessa som vi bad för har hört i långa tider.

När jag kom hem möttes jag av en ännu större insjö på vår parkering. Så mycket vatten hade jag aldrig sett på vår parkeringsplats. Jag fick veta att åskan slagit ner i en tall i närheten till vår lägenhet, brandkåren hade nyss lämnat när jag körde in för att parkera.
När jag kom in i lägenheten upptäckte jag att åskan slagit ut vår TV, dator och telefon. Jag ägnade hela kvällen till att felsöka, och jag såg ganska snart att vår router till vårt WIFI var död. Oron steg inom mig vad ska detta kosta?
Har alla apparaterna gått sönder? Vem ska jag ringa? Vem kan fixa detta?
Det blev många frågor och oron ökade inom mig, när jag skulle gå och lägga mig, då talade jag med Jesus om den uppkomna situationen och somnade.
Två dagar utan internet blev stressande för mig eftersom jag skulle skriva denna krönika, men på eftermiddagen den andra dagen kom en tekniker och hjälpte mig att ställa alla apparater i ordning.

I en av helgens texter säger Jesus, ”Gör er inga bekymmer,” men det var just det jag hade med alla tekniska prylar vi hade i vårt hem.
I en av de andra texterna säger Jesus till sin vän Marta,
”Marta, Marta du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket”
Visst är det väl så, att vi ofta ”gör” bekymmer, av det som egentligen inte är ett bekymmer.
Ibland när vi ligger vakna under nattens små timmar då blir de små sakerna till väldiga, oöverstigliga berg. För de flesta av oss handlar det om hur vi ska få ekonomin att gå ihop. Tanke demonerna åker runt i vår hjärna och sömnen flyr från oss. Oron ökar och ångesten och ängslan vill inte släppa.

Temat för söndagen är ”Ett är nödvändigt.”
Det allra nödvändigaste valet för oss människor säger Jesus, det är att söka Guds ansikte. Hebreiskan har inget ord för närhet utan där används ordet ansikte. Därför säger bibeln, ”Herren vände sitt ansikte till dig”, när han talar om närhet. Var inte orolig, Gud har vänt sitt ansikte till dig i sin egen Son Jesus Kristus.
Martas syster Maria har valt den goda delen säger Jesus, hon har valt att sätta sig ner vid Jesu fötter för att få ta del av den himmelska världen.
I Lukas 19:48 översätts den hunger som folket hade att få lyssna till vad Jesus hade att säga med att, ”Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.” Maria hade valt den goda delen, att sitta vid Jesu fötter och hon hängde vid Jesu läppar.

Ett är nödvändigt och det är att söka Jesu närvaro i sitt liv. Där finns tryggheten, där finns bekymmerslösheten, där finns glädjen, där finns hoppet, där finns förlåtelsen, där finns upprättelsen, där finns livet med stort L.

En skön helg önskar jag dig Allt gott.
Gösta Degerman

Fjortonde söndagen efter trefaldighet

Enheten i Kristus

Soffan som vi har i köket har jag skrivit om flera gånger. Den har följt oss genom åren dit vi flyttat. Alltid har den haft en central plats i vårt kök var vi än har hamnat runt om i Sverige.
Många är det som sträckt ut sig och lagt sig till rätta på sofflocket med ett välbehagligt, aaaahhhh läte när de stoppat kudden under sitt huvud medan vi samtalat vid vårt köksbord. Soffan har inbjudit till att kunna slappna av. Samtalen har då ofta blivit väldigt ärliga och öppna.

I den soffan har flera av mina 11 andra syskon sovit men jag fick lyckan att ärva denna klenod. Jag minns hur mamma bäddade ner mig och min ett år äldre bror Tomas, vi fick sova skavfötters, alltså med fötterna mot varandra. En liten stunds små bråk om utrymmet byttes till en harmonisk stund där vi hörde köksklockans tick, tackande som fick oss att ganska snart somna.
Tomas och jag är bröder med ett åratal mellan oss. När vi var små smög vi in oss i köket, tog en stol för att nå till översta hyllan i skafferiet för att stjäla oss en kaka från någon av burkarna som mamma försökt gömma. Vi har badat i samma sjö, lekt och busat på samma gräsmatta, vi har ätit samma mat, druckit vatten ur samma kran, vi är båda avskilda som präster i svenska kyrkan. Vi har gjort allting tillsammans men ändå är vi så olika.
Men vi har en sak som sammanför oss och det är att vi är syskon.
Nu till helgen har vi som tema, Enheten i Kristus.
Jag vill förtydliga att enhet inte är detsamma som enighet. Enhet betyder att vi är och tillhör en och samma sak, som Tomas och jag att vi är syskon. Enighet däremot betyder att tycka lika.
Jesus ber i sin översteprästliga förbön för oss, ”Jag ber att de alla skall bli ett”
Visst vi ska sträva efter enighet men inte till vilka sammanblandningar som helst i enighetens namn. Det jag menar och vill, är inte synkretism, alltså en sammanblandning mellan olika religioner, utan jag vill att vi eftersträvar en symbios med Kristus själv. Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation.
Genom två olika sorters språk försöker Johannes i sin text berätta för oss Hur det Gudomliga livet i Kristus verkar i oss som hans lärjungar. Nämligen genom kärlekens och enhetens språk.
Han talar om att när hans församling, hans kropp är ett då ska värden tro och då ska värden förstå att Fadern har sänt Jesus Kristus hit till den här värden och att Fadern har älskat dem som han har älskat sin egen Son.
Här verkar det finnas en sorts nyckel till värdens evangelisation. Enhetens vittnesbörd.
Vad är det då? Enhetens vittnesbörd är inte att vi talar tänker eller gör samma saker utan det är vår tillhörighet, vi är syskon i Kristus Jesus.
Vi är inte eniga i den kristna kyrkan när det gäller det yttre, perifera, våra fasader och utanpå verk som klädsel, ikoner, hur vi firar gudstjänster dop och nattvard och dylikt.
Men enhetens vittnesbörd den finns i Kristus. Han är den som vi vill tillhöra och älska. Där finns själva hemligheten i helgens tema, nämligen, I Kristus.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan

Efter mina teologiska studier i Uppsala 1980 flyttade jag och min familj till Piteå där jag fick min första tjänst i EFS som föreståndare för ungdomshemmet Storstrand. Det var mycket för mig att ta in och förstå hur människorna här fungerade och tänkte om sin ungdomsgård. Jag gjorde många fel både praktiskt och andligt de första åren. Men till slut föll polletten ner även för mig hur gården skulle drivas.

En som var till god hjälp för mig både praktiskt och andligt där på gården var en äldre bönekvinna vid namn Irma Grönlund. Hon dog för någon månad sedan över nittio år gammal. Mätt på att leva och med en längtan att få komma hem och möta den Jesus som hon älskat sedan den dagen hon fick ett himlastormande möte med honom.
Hon har varit en varm vän och förebedjare för mig och min familj genom åren. Hon kunde ringa mig och fråga hur jag mådde och hon kunde ställa med profetisk direkthet frågor till det som jag var inne i. Hon blev en andlig moder för mig.

Helgens texter handlar om medmänniskan och i texterna möter vi bland annat två män som inte namnges men som är betydelsefulla för sammanhanget i den liknelse som Jesus berättar.
När konfirmanderna fick fria händer att återberätta någon biblisk berättelse i samband med redovisningen inför sina föräldrar då återberättade de gärna liknelsen om den barmhärtiga Samariern.
Det är berättelsen om hur en man blir slagen medvetslös av rövare och hur sedan en samarier hittar honom vid vägkanten som binder om hans sår, lyfter upp honom på sin Åsna och bär honom till ett sjukhus där han får adekvat hjälp. Samariern betalar också för hans sjukhusvård. Den här berättelsen kan du läsa om i Lukas 10:30ff.
Det jag tyckte kändes viktigt när jag läste denna berättelse idag är att de båda huvudrollsinnehavarna nämns inte vid namn. De är för oss okända män som Jesus berättar om men som ger oss en tydlig anvisning om hur vi ska vara och leva.
Samariern utförde det som vi kyrkan nämner som diakoni. Han fanns där vid den slagnes sida och hjälpte honom. Under september månad brukar Sveriges kristna råd fokusera på diakoni.
Ett diakonalt framhållnings sätt menar man att kyrkan bör ha, för att vara trovärdiga vittnen om Jesus Kristus. Det menar jag att min vän Irma hade genom sitt bönearbete, hon var som samariern som tog sig ann och bar människor fram till läkaren Jesus Kristus.
Kanske du som läser denna krönika, känner dig som den slagne eller som samariern, du har levt och möjligen lever du i känslan av att människor går förbi, människorna i din närhet ser dig inte. Men mitt ibland våra medmänniskors ansikten finns ett ansikte som lyser klarare och varmare än alla andra. Gud har ett ansikte! Han har visat det genom Jesus.
Jesu ansikte är ett kärlekens ansikte som utstrålar trygghet, värme, förlåtelse, förståelse och ger mod att leva. Se människan, se Jesus. Här kommer Irmas älsklingssång. Författaren är okänd.
”Jag är iklädd manteln av rättfärdighet, som Herren Jesus ger till mig. Jag är överskyld av Jesu dyra blod och renad och han bor i mig. Vilken glädje att förstå, min far i himlen älskar så, han ger till mig min Jesus och när han ser på mig så ser han inte den jag var men han ser Jesus.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Friheten i Kristus.

Tolfte söndagen efter trefaldighet.

Komikerduon Hasse och Tage producerade ofantliga mängder sketcher i sitt bolag svenska ord. I en av dessa sketcher agerar Tage Danielsson tidningskioskbiträde där han bistår Gösta Ekman i hans obeslutsamhet att köpa Expressen eller Aftonbladet. Jag googlade om ordet obeslutsamhet och hamnade då i deras sketch om den ambivalente tidningsköparen som ville veta vilken tidning som var bäst.

Jag fick mig ett gott skratt även om jag sett och hört sketchen tidigare för många år sedan. Deras skicklighet att vända och vrida på åsikten om vilken tidning som är bäst fick mig att fundera på veckans tema som handlar om friheten i Kristus.

Orsaken till att jag sökte upp Tage Danielsson var att det är kyrkoval den 21 september. Alltså det handlar om val. Mina tankar gled i väg till hur svensken talar om tro och även hur många av de svenska samfunden har ändrat uppfattning i moral etiska frågeställningar. Skulle väl Gud ha menat läste vi i Bibelns första blad och det hör vi i den svenska kyrkodebatten också. Det är lite som Tage Danielssons och Gösta Ekmans sketch. Jag tycker att det finns en ambivalens, osäkerhet, obeslutsamhet och kluvenhet inför det stundande kyrkovalet. Vad eller vem är bäst. Vi lever i ett land som värdesätter demokratin med dess självklara rätt till åsikts och tryckfrihet. Ingen hotar oss och tvingar oss att rösta på något eller någon som vi inte vill.
Annat är det för en stor del av den världsvida kristna kyrkan. Aldrig förr har det varit en så stor förföljelse av de kristna, de utsetts för misshandel, tortyr och död. Värst är det för de kristna i Nordkorea, Irak och Eritrea, enligt en rapport från den kristna organisationen Open Doors. Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Trots förföljelsen växer den kristna kyrkan. Enligt en undersökning som Carl Erik Sahlberg skrev om för ca femton år sedan startas det över 4000 nya församlingar varje vecka och i Kina räknar man med att minst 25 000 människor varje dag öppnar sig för Jesus och tar emot honom som Herre i sina liv. I en annan rapport kunde jag läsa att minst två personer per sekund, kommer till tro på Jesus, runt om i vår värld.
Den frihet som helgens texter handlar om är en frihet från synd och bundenhet.
Jesus hjälper oss att se att verkligheten kan vara annorlunda än den vi ser och upplever.
Han helar en dövstum man. Han får tillbaka sin hörsel och kan tala. Denne döve som hade varit fången i tystnaden, han hade inte kunnat kommunicera med människorna runt om sig, han fick höra Jesus säga ”Efata” som betyder ”öppna dig”.
Jag har skrivit det förr, kanske med en Åsnas envishet, kom ut i friheten våga öppna dig för livet, öppna dig för den konsert av ljud som livet ger. Jag ber dig att göra ditt livs val, öppna dig för den nåd, förlåtelse och liv som finns i namnet Jesus.
Att välja och att följa Jesus, det öppnar nya och fantastiska möjligheter. Jesus erbjuder oss en fullständig upprättelse, total förlåtelse, en mästerlig livsfilosofi, en radikal kärleksförklaring inte bara till oss utan till hela mänskligheten och en genomgripande förvandling av hela vår verklighetsuppfattning. Gå till valurnorna och rösta på den personen som har Jesus som sin Herre. Att välja Jesus det kan du göra hemma i din egen kammare.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Elfte söndagen efter trefaldighet

Tro och liv

Neeeej vad gör jag sa jag tyst för mig själv i stället för att skrika ut min besvikelse knep jag ihop munnen och gick för att leta upp hustrun.
Hon skulle få veta vilken dumbom, dåre och klåpare till man hon har varit gift med.

Min reaktion kom av att jag tankat fel bränsle i vår dieselbil. Jag hade tankat 30 liter bensin, om jag skulle starta bilen på en gång var det stor risk att jag skulle skada motorn med fel bränsle i. Vi befann oss i Boden för att vi var nyfikna på sanatoriet i Sandträsk där svärfar i sin ungdom var inlagd för TBC. Han berättade ibland om sin tid där och vilket lidande det var för honom och de vänner han fick. Det sas att ca hälften av de inlagda dog och hälften kunde åka hem. Det var som en dödens plats för många.
Bilen hamnade i denna prekära situation av feltankningen att den möjligen kunde dö, då tog hustrun tag i taktpinnen. Kvinnan min är en person som alltid i alla lägen söker efter utvägar på något sätt. Hon gick sonika till pizzerian som låg intill bensinmacken och berättade vad som hänt för några invandrare. Genast greppade en av dem sin mobil och ringde sin kompis och berättade vad som hänt. Efter samtalet log han och tittade på min hustru och sa. ”Min kompis är här om tiominuter”. Det visade sig att den kompisen hade en egen bilverkstad med namnet Kustlinjens bilverkstad, den låg inte så långt ifrån där vi var. Och mycket riktigt kom han med en skåpbil och bogserlina och drog i väg med vår bil till sin verkstad där han genast ordnade med plats på billyften och började tappa ur det blandade bränslet. Språket var blandat inne i verkstaden mellan svenska, persiska och arabiska. Med oljiga händer och kläder arbetade dessa änglar för att få vår bil i kör dugligt skick igen.
En dryg timme försenade kunde vi styra bilen mot sanatoriet för att där uppleva något av historiens vingslag.

Vilken sommar vi haft. Värmen, eller ska vi säga hettan, ser nu ut att vilja släppa sitt grepp över vårt land. Barnbarnen har badat mest hela tiden. De små händerna och fötterna har ofta varit skrynkliga av allt badandet
Eldningsförbud har deklarerats för hela norrlandskusten flera gånger.
I psaltarpsalmen för denna vecka skriver psalmisten väldigt passande:
”Jag sträcker mina händer mot dig, öppnar mig som törstig jord.”
Det är väl något av detta som vi upplevt denna sommar att marken är törstig. Den formligen skriker efter regn. Vi har haft någon liten åskskur men det räcker inte för att möta den törst som finns i våra marker just nu.
Temat för helgen är Tro och Liv. De två orden hör ihop, tron skapar liv. Jakob skriver att vi skulle bli ”ordets görare inte bara dess hörare”.
Att göra det Gud säger till oss att göra, det är något av en trons injektion i våra kroppar.
Jag vet inte om killarna vid Kustlinjens bilverkstad är kristna men de utförde det som Jakob proklamerar att bli ordets görare. Det finns många människor som hörsammat kallelsen att vara ordets görare inte bara dess hörare. De sträcker sina händer mot Gud och öppnar sitt törstande hjärta. Det finns företagare, hantverkare, lärare, bilmekaniker, läkare, pensionärer, invandrare och vanliga Svenssons, som gjort stor skillnad genom sitt osjälviska engagemang. Allt därför att deras tro på Jesus som världens frälsare har fått liv i deras liv, därför vill de ge ut av sig själva för att andra ska få ta del av det liv som deras tro har gett dem.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Nionde söndagen efter trefaldighet

Goda förvaltare
Anita och jag har funderat på hur vi ska formulera en framtids fullmakt när vi blir sjuka och inte kan föra vår egen talan. Det skulle bli våra barn till hjälp att få fullmakt över våra ekonomiska angelägenheter den dagen det skulle behövas. Jag mins att hustrun fick en fullmakt av banken som var värdefull när hennes sjukliga mor inte längre kunde föra sin talan.

Fullmakten ordnades med vittnens närvaro när svärmor kände att hon inte längre kunde sköta sina ekonomiska angelägenheter. Det blev till stor hjälp när svärmor dog, då kunde hustrun gå till banken och avsluta alla olika bankärenden som hade med hennes mors dödsfall att göra. Hon var inte förvaltare eller god man men genom det enkla dokumentet som denna fullmakt gav kunde barnen slippa en massa olika problem med administration.

Skatteverket skriver på sin hemsida: ”En framtidsfullmakt ger du som privatperson till någon annan om du på grund av sjukdom, psykisk ohälsa, försvagat hälsotillstånd eller liknande inte längre kan ta hand om dina ekonomiska och personliga angelägenheter. Den du ger fullmakt till får rätt att företräda dig. Du kan själv bestämma vad fullmakten ska omfatta.”
Varför jag skriver om framtidsfullmakter, god man eller förvaltare är att jag fick den här associationstråden när jag funderade omkring helgens tema som är goda förvaltare.

I en av helgens texter skriver Petrus; ”Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former.”
I texterna möts vi av tre olika förvaltare där Jesus genom Matteus och Lukas ger oss olika versioner på hur ett förvaltarskap ska fungera.
I Matteus versionen är det tre olika förvaltare, där en får 30 miljoner, den andre 12 miljoner och den tredje fick 6 miljoner. De fick var och en efter sin förmåga att kunna förvalta.
De två första fördubblade förmögenheten med den siste han grävde ned förmögenheten i en grop i marken.
När jag läser Jesu liknelser om förvaltarskap, ställer jag mig frågan, hur har jag förvaltat de gåvor som Gud gett mig? Hur har den kristna kyrkan i Sverige förvaltat sina gåvor? Jag menar att som goda förvaltare av Guds nådes evangelium ska den kristna kyrkan absolut engagera sig i samhällsfrågorna och inte ducka för de svåra etiska frågorna som vi i kyrkan ofta har gjort. Men vi har ofta grävt ner Guds ord och gjort våra egna tolkningar. Vi har grävt ner våra förpliktelser till den Herre som vi säger att vi följer och älskar.
Väckelserörelserna i vårt land var de som styrde upp ett Sverige som under 1800 talets slut var på väg att gå under i spritångor, anarkin var stor. Familjer fick lämna sina hem på grund av alkoholism, spelmissbruk och misshandel. Vi har i dag ett likande scenario. Du och jag kan genom vår framtidsfullmakt som Jesus gett oss frimodigt gå ut i vårt samhälle för att räcka dem nådens budskap. Vi som kyrka bör söka oss allt närmre Jesus som är vårt exempel på en god förvaltare. Att förvalta Guds väldiga nåd är ett oerhört stort ansvar, som är lagt i bräckliga, svaga, egoistiska människohänder. Därför är det tryggt att veta, att Jesus gått in i mitt ställe inför Gud, och förvaltat och fullgjort allt, det som jag borde och skulle.
Förändring kan ske i oss och i vårt samhälle när vi som goda förvaltare berättar om det blod som ger oss fullständigt helande, upprättelse, och total förlåtelse.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott Gösta Degerman

Andra söndagen efter trefaldighet

Kallelsen till Guds rike

Vi har firat två av våra barnbarn, Elma och Ida, att de tagit studenten och att deras gymnasietid nu är över. Glada sprang de ut ur Strömbackaskolan tillsammans med sina klasskamrater och viftade med sina studentmössor med höga rop. Efter ett stort kramkalas klev de upp på en traktorvagn där de hoppade och tjoade medan de sjöng för full hals. ”Vi har tagit studenten vi har tagit studenten.”

Vi som såg på gladdes med dem och mindes den tiden då vi själva var unga och tänkte att nu börjar livet. Efter några vändor traktorvagnsfärd igenom Piteås gator väntade tjockasläkten och vänner hemma på bakgården redo att fira de unga. Där var ballonger, girlanger och björkris som dekorerade festplatsen. När de unga flickorna kom blev det åter ett riktigt kramkalas med presenter och hurra rop. Släkten och vänner kom med olika maträtter till ett fantastiskt knytkalas det vankades olika rätter och tårtor för att på ett så kärleksfullt sätt som möjligt få rikta all uppmärksamhet till dessa två.

Nu till helgen möts vi av temat ”Kallelsen till Guds rike.” Jesus berättar en liknelse om mannen som inbjuder till fest. Men det tråkiga är, att de som han inbjuder, vill inte, eller kan inte, komma till festen. De allra flesta säger att de är upptagna med annat.

Texterna är allvarliga, med en underton av förväntan från Guds sida, att alla som bjuds, och kallas till den himmelska festen, ska hörsamma den inbjudan som han sänt ut. Gud vill att alla ska bli räddade och komma till kunskap om sanningen. Gud vill att alla ska komma till hans fest.

Jesus berättar i sin liknelse hur mannen skickar ut sina tjänare för att bjuda in till fest, de skulle säga, ”Välkomna allt är färdigt.” Men många tyckte sig ha förhinder att komma. I stället fick tjänarna bjuda alla som de mötte att komma till festen. De skulle bjuda till dess att hans hus var fullt.
Gud är förstås denne inbjudare till festen. Det är hans tjänare, du och jag, som går ut för att bjuda till den himmelska festen.
Guds kallelse till den himmelska festen den kan vi inte ändra på. Den gäller alla människor i alla tider. Vi kommer inte att ha ett knytkalas i himlen där vi tar med oss egna rätter, utan där har Gud dukat upp ett riktigt festbord för oss alla. Du och jag är så viktiga för honom att han ger allt för att vi ska komma till hans fest.
För mig blev Idas och Elmas studentfest en ingång till helgens texter om den glada festen som väntar. Gud vill att alla ska komma till hans fest. Inbjudan har gått ut genom Jesu korsdöd där han ropar ut ”Det är fullbordat”. Allt är färdigt, festsalen är dukad. Frågan är, vill du vara med på festen?

Den här krönikan är den sista för den här terminen, och som jag brukar skriva, om Gud vill om jag får leva, om redaktionen vill, återkommer jag vecka 33.

Allt gott och en skön sommar önskar jag dig.
Gösta Degerman

Den helige Johannes döparens dag

Den högstes profet

Jag har letat efter en hörapparat som skulle passa mig. Jag sökte på nätet och där fanns det apparater för ett par hundra kronor upp till närmare åttatusen kronor. Urvalet var jättestort. En hörapparat börjar bli ett mer prioriterat område för mig eftersom jag allt oftare får säga, vad sa du.

Jag skrev för några år sedan om min saligt hädangångna svärmor som gjorde en feltolkning på min fråga till henne när vi var ute för att äta på en restaurang.
Jag ställde frågan till henne om hon skulle vilja äta rödspätta med potatis. Då svarade hon; ”Va har ni lagt äggen på biltaket.” (Jag fick hennes tillåtelse att skriva om denna fadäs.)
Hej yxskaft, är ju ett svar ibland man kan höra när någon inte hört eller förstått vad det är man säger. Både jag och svärmor skrattade gott åt hennes feltolkning av att äta rödspätta med potatis. Nu är jag själv i samma situation att jag behöver hjälp till att höra rätt.
Helens texter handlar om en stum man. Hans hörsel var det inget fel på men han kunde inte prata under nio månader.
Det handlar om en präst vid namn Sakarias, han blev pappa till profeten Johannes som fick namnet döparen. Det står om prästen Sakarias, att han, ca ett år innan Johannes föddes, blev efter lottning, den som fick gå in i templet för att tända rökelseoffret. Han klev in i det heliga, där mötte han en ängel som förkunnade för honom att han nu, på ålderns höst, skulle bli pappa. Sakarias hade svårt att tro det han hörde, därför säger Ängeln till honom att han ska bli stum, till den dagen då han ska få se det gå i uppfyllelse.
Så blev det, han blev stum. Hur många kvinnor upplever inte hur den man de gift sig med, har blivit både stum och döv. Det är som att mannen inte hör eller ser sin hustru längre.
Sakarias fick i ett år av stumhet se, och hålla i den lille Johannes. Som ängeln hade sagt fick han tillbaka sin röst, jublande i den helige Ande ropar han: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.”...”Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder.”
Den som Sakarias profeterade om var inte bara Johannes utan det handlade om Jesus som skulle komma med frälsningen. Han, Jesus är hela världens räddning. En dag ska alla höra rösten av kungarnas kung och att alla tungor ska lösas till att jubla inför hans tron. Paulus skriver att ”Att då ska alla knän böja sig, då ska alla tungor bekänna att Jesus är Herre.”
Jesus säger om Johannes döparen, ”Ni må tro det eller inte, men han är Elia som skulle komma. Hör du som har öron.”
Profeten Elia var verksam ca 870 år före Kristus och det är honom Jesus hänvisar till.
Både Elia och Johannes döparen vågade stå upp för Herrens ord. De fick båda lida för sitt ställningstagande av den dåvarande andliga eliten och även av rättsväsendet. Johannes vågade tala om synden både till den kungliga eliten och till de enkla människorna. De behövde göra upp med sina synder och bli döpta.
När Jesus dör på korset då inträffar det som Sakarias profeterade om då trädde det nya förbundet in i full kraft, från att vi ska göra,
till att det redan är Gjort.
Hör du som har öron! Jesus ropade ut på korset, ”Det är fullbordat!”
Vet du att vi inte behöver bli religiösa, utan vi behöver bli födda av Guds Ande. Församlingens DNA handlar om Andens liv. Församlingen är en Andens gemenskap, det handlar inte om teologi, utan det handlar om Jesus.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen.

Gud – Fader, Son och Ande.

Kommer du ihåg ett datingprogram på SVT som hette ”Tro, hopp och kärlek?”
I ett av avsnitten fick vi följa några präster och diakoner som sökte kärleken, där medverkade även EFS prästen David Castor som då var singel. Han gjorde det udda valet att bli med i den inte så enkla uppgiften, att inför hela svenska folket säga att han sökte kärleken.

Jag och hustrun brukar inte se på dylika program men när vi läste att David skulle medverka i TV programmet då satte vi oss ner av ren nyfikenhet, eftersom vi kände till honom sen tidigare.
Varför jag skriver om detta TV program är att jag kunde läsa i tidningen Budbäraren att David Castor tackat ja till att bli missionär.
David prästvigdes 2001 och nu har han med sin nyfunna kärlek, Anna Klara och sonen Silas bestämt sig för att acceptera kallelsen till att bli EFS missionärer i Armenien.
Armenien är relativt nytt missionsfält för EFS där familjen Castors uppgift kommer främst att bli relationsskapande och relationsstärkande uppgifter. David kommer att vara präst i en liten nystartad församling där det främst är persisktalande medlemmar.
Han menar att den största utmaningen kommer bli att försöka lära sig ett helt nytt språk.
Han har även varit Norea radiomissionens missionsledare. Han har sett att media är ett sätt att nå människor utanför kyrkväggarna.
– Kristen media idag är en mångfasetterad fråga. Jag tror att kristen media
i ett internationellt missionsperspektiv är mycket viktigt, speciellt i de
områden där vi inte når ut så lätt. Vi behöver nå de onådda säger han till tidningen Budbäraren.

Ett av helgens tema är mission, Jesu säger i en av texterna till lärjungarna:
”Gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar,
döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn.”
Den treenig Guden som vi svenskar känner under namnet JHAVE, JAG ÄR, han har ett ärende till dig och mig. Han är den Guden som inte stänger dörren och går ifrån dig i din ångest, gråt och längtan. Nej han stannar kvar, han är intresserad av dig och vill ta del av det du har på ditt hjärta.
Den treenige Guden, Fader, Son och Ande han ÄR, inte bara vissa dagar utan alla dagar. Han är med dig de dagar då allt känns hopplöst, de dagar då ångesten kramar livslusten ur dig, de dagar då du bara känner dig så där hopplöst ensam. Hans namn borgar för att du inte behöver vara ensam. Hans namn är ”Gud med oss”.
David Castor sökte kärleken via TV, du behöver inte söka dig till något datingprogram utan Gud den treenige han har stämt träff med dig, han vill fira måltid med dig, han knackar på ditt hjärtas dörr och vill vara i ditt hem.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Pingstdagen

Den Helige Ande

Jag mötte en Jesus längtade vän som gjort en nyupptäckt i den kristna tron. Mannen i fråga var en bra bit över 50 år, han hade varit kristen i många år men aldrig upplevt något liknande i sin kropp. Han kom till en kyrka han aldrig besökt förut, någonting hände i mitt inre sa han. Han berättad att han började gråta genast när han gick in i lokalen.

Han förstod inte vad det var han möttes av i kyrkorummet. Han började gråta och han visste inte varför han grät, han blev överväldigad av atmosfären. Hans vittnesbörd senare var att han upplevt sig själv som en sten i älven och om hur vattnet varje dag under hans liv sköljt över honom men vid den stunden kände han att det var som en hink värmande vatten sköljde över honom. Under hela hans liv hade vattnet flutit runt omkring alltså tron på Gud, men nu kom det in i honom. Han hade god koll på Gud Fader och Jesus Kristus men vem Anden var det hade han ingen erfarenhet eller kunskap om. Helt plötsligt förstod han att Anden den Helige Ande var där och rörde vid hans inre.

Jesus säger om den Helige Ande; ”Hjälparen den Helige Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” …..”Ty av mig ska han ta emot det han låter er veta.” Något helt nytt hände med de skrämda lärjungarna när Anden kom över dem. På samma sätt fick manen jag berättade om ovan uppleva att Anden har fått honom att tänka, känna och agera på ett helt nytt sätt. Orden som Jesus talade i bibeln det blev levande.

Nu till helgen kan vi läsa i pingstdagens texter att det dånade som av en stormvind och att eldslågor kom över lärjungarna. Det står att detta fenomen uppfyllde hela huset där lärjungarna befann sig. Alltså att också huset blev uppfyllt av den helige Ande. Ungefär som när Salomo invigde templet eller när Jesaja som ung pojke fick ta emot kallelsen i templet av några änglar som med glödande kol rörde vid hans läppar. Hela templet var uppfyllt av Guds närvaro.
Jag har otaliga vittnesbörd från vanliga icke bekännande svenskar, ateister, agnostiker eller gudsförnekare att de upplevt något konstigt när de gått in i en kyrka eller bönhus. En speciell känsla av närvaro som de inte har kunnat sätta fingret på.

Jag tror att vi som vill följa Jesus och ledas av hans Ande, ska be ofta, och mycket om att Anden ska leda oss i våra liv. Visst vill du hämta hjälpen, kraften, närvaron från den Helige Ande han kan fylla alla dina behov. När Ande träffar oss kan det bli som för manen jag skrev om som inte visste varför han började gråta när han gick in i en kyrka. Den Helige Ande träffar våra hjärtan och omvandlar denna beröring till livsenergi, livsglädje och frimodighet.
De första lärjungarna mötte Jesu bödlar med stor frimodighet efter pingstdagens upplevelse de sa till dessa som medverkade till att Jesus avrättades, ”Vi för vår del vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.”
O vad jag önskar att Anden skulle falla över dig som läser det här så att du kunde höra Jesu röst mitt ibland alla andra röster.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Söndagen före pingst

Hjälparen kommer

”Hjälp mig, hjälp mig, kom och hjälp mig,” så kunde det låta ifrån patienter som var inlagda på den avdelning jag jobbade vid Sturebysjukhus i Stockholm. Ropen och skriken blev alltmer högljudda och ångestliknande till dess någon av personalen satte sig bredvid den förtvivlande människan.

Jag och hustrun tog jobb i Stockholm när vi var nygifta bara för att få vara tillsammans, vi var båda utan jobb och lite äventyrslystna samtidigt.
När vi såg annonsen att det inte krävdes någon förkunskap för att jobba vid sjukhuset och att vi skulle få utbildning där på plats tänkte vi att vi borde prova på att flytta. Det fanns en arbetsmarknadsreform som i folkmun sa,
”Alla måste söderut,” under 1970 talets början och vi som unga och arbetssökande nappade på den Stockholmska kroken.
Efter avslutade introduktion på någon vecka som blev vår lite magra utbildning hamnade vi på olika avdelningar. Vid den avdelning jag jobbade på var de flesta döende. Jag upptäckte att när patienterna ropade på hjälp var det ofta inte på grund av att de hade ont utan de behövde någon som satt vid deras sida. Jag lärde mig ganska fort att ropen på hjälp var ett rop efter en hand att hålla i.
Jag hade varit kristen ungefär ett år och kände att ropet på hjälp var också ett rop av dödsrädsla. I min nyfunna tro satt jag så ofta jag kunde och höll deras händer och bad tysta böner för dom. Vi hade fått klara direktiv att ingen religiös påverkan fick förekomma. Jag upplevde att en harmoni infann sig hos de patienter jag bad för och att de kunde sova bättre. Jag berättade aldrig för den övriga personalen vad jag i hemlighet gjorde när jag satt och höll de gamlas händer.

Till helgen kommer vi i kyrkorna att tala om Hjälparen som kommer. Det handlar om den helige Ande som Jesus hade lovat skulle komma. Vid Kristihimmelsfärdsdag läser vi att Jesus uppmanar sina lärjungar att gå in till staden och vänta på att den Helige Ande ska komma över dom.
De gjorde som Jesus sa, de gick in till staden där de tillsammans bad och väntade på den utlovade Anden, en Ande som skulle bli deras hjälpare, Guds utsträckta hand.
I Piteå har vi sedan början på 2000 talet haft en ekumenisk böneperiod inför pingsten. Vi använder tiden mellan Jesu himmelsfärd och pingstdagen som en tid i gemensam bön på samma sätt som de första lärjungarna gjorde. Vi väntar inte på att Jesus ska sända sin Ande till oss, för det har han redan gjort, utan vi ber om Guds utsträckta hand till oss att se och höra ropet om hjälp.
Människor i vår omgivning ropar ut, ”Kom och hjälp mig.” Vi ber Gud om lyhörda hjärtan till att höra, som Johannes skriver i uppenbarelseboken gång på gång, ”du som har öron, hör vad Anden säger till församlingen.”
Min bön är att vi som Guds församling ska våga höra och sträcka ut våra händer till människorna i vår tid som i stor vånda och dödsrädsla ropar ut, kom och hjälp mig.

I nya testamentet finns Guds Faders famn bara öppen på en plats. Vid den platsen finns urkraften. Vid den platsen är Gud helt och hållet för mig. Det är vid Golgata.
I Jesu korsdöd och uppståndelse har ett nytt liv gjorts möjligt, en ny existens för varje människa. Skulden är betald, synden är sonad. En dörr har öppnats till det stängda paradiset. Far står och väntar med utsträckta händer. Festmåltiden är dukad För Kristi skull. Är du redo att fatta tag i de utsträckta händerna?

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Bönsöndagen

Att få ett handskrivet brev i dag är inte så vanligt. Oftast får jag brev som är datorskrivna, men före jul damp det ned ett vackert handskrivet brev där brevskriverskan tackade så mycket för mina krönikor. Hon skrev att Gud kan höra även innan vi hunnit be, och gav mig ett exempel.

Brevskriverskan hade en berättelse som hon tyckte skulle passa i min krönika när temat var bönen. Hennes berättelse är ca sextio år gammal. Det var på den tiden då kaffet kokades i en jättestor kittel vid de välbesökta gudstjänsterna på Storstrands ungdomsgård utanför Piteå.
I sitt brev skrev hon vissa delar på Pitebondska, men av utrymmesskäl har jag plockat bort dessa rader eftersom icke pitebor kan ha svårt att ta in språkbruket vid piteälva. Men jag har behållit utrycket, ”Då nögges vä bede” som betyder, då måste vi bedja.
Hon skrev om att förtvivlan var stor i köket när de upptäckte att strömmen till kaffekitteln inte fungerade. Den ansvariga kaffekokerskan smög sig fram till mötesledaren för att berätta den kritiska situationen att mötesdeltagarna kanske kommer att bli utan kaffe denna dag.
Det var här som mötesledaren sa: ”Då nögges vä bede” som svar till kaffekokerskan oro.
Med huvudet fullt av orostankar gick kaffekokerskan tillbaka till köket och efter en liten stund dök det upp en man som sa; ”Jag hörde att ni hade bekymmer med kaffekokaren.” Han öppnade en lucka där bak och grejade lite grann och sedan fungerade kaffekitteln igen.
Alla mötesbesökarna fick sig en god kaffekopp efter gudstjänsten. Kaffekokerskan letade upp mötesledaren och sa, ”du var snabb att ringa den där reparatören.” Då svarade mötesledaren lite förvånat, ”Jag har inte ringt någon reparatör.”
Brevskriverskan ställde sig frågan; ”vem var reparatören?”
Gud hör bön även om vi inte kanske alla gånger har tro för att saker och ting ska bli verkliga.

Helgens tema är bön och vi får tillsammans med lärjungarna ta del av Jesu undervisning om vad bön är.
Jesus har lovat, att när vi möts till bön, då ska han vara närvarade mitt ibland oss. Men han ska också höra oss om vi stänger in oss i vår kammare, och ber i ensamheten. Där i vår ensamhet finns han som är alltets skapare. Paulus skriver att, egentligen vet vi inte hur vår bön ska vara, men att Guds Ande, stöder oss i vår svaghet, han vädjar för oss med rop utan ord. Paulus skriver i episteltexten att, ”Han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”
Var frimodig i din tysta, eller högljudda bön. Den allra mest bildade och välformulerade bönen som jag känner till är ordet, HJÄLP!

Ofta har jag fått använda mig av ordet, hjälp, i min prästtjänst. Jag har många gånger känt att jag gått bet med att få människor till att förstå det jag försökt säga till dom. Jag hoppades att de alla kunde få göra den upptäckten som kaffekokerskan och mötesledaren gjorde att mitt i deras oro, var det Gud som de kunde vända sig till. Då nögges vä bede sa de till varandra. I vårt böneliv får vi öva på den bönen som jag anser är den alltigenom starkaste bönen, nämligen, HJÄLP.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Långfredagen

Korset
Vid en förskola här i Norrbotten satt en förskollärare med en liten flicka i sitt knä. Flickan fascinerades av frökens uppståndelse kors hon hade runt sin hals. Hon tog tag i korset och höll det i sin hand när hon frågande vände sig till sin förskollärare med orden. ”Är det i det här tecknet du är född i?”

Flickan hade sett att flera av de andra fröknarna hade halsband med skorpioner, jungfrur och andra stjärntecken. Därför var den naturliga frågan för henne, är du född i det här tecknet?
Förskolläraren funderade en liten stund hur hon skulle svara den lilla flickan, men hon beslutade sig för att säga. ”Ja jag är född i det här tecknet.”
En biskop blev nästan svarslös när en liten grabb kommenterade hans stora kors som hängde kring biskopens hals. ”Vilken stor nyckel du har kring halsen!” sa den lille grabben. Biskopen tänkte till en liten stund och svarade grabben med orden, ”Jo det är en nyckel och en speciell nyckel som vi kristna har.”
Korset är nyckeln till försoningen med Gud. När vi nu snart ska fira den största av alla kristna högtider så måste vi få fokusera än tydligare kring det som är nyckeln till det nya livet med Gud. Där vid Golgata föddes vi in i det nya livet med Gud. Där kan vi säga med förskolläraren att tecknet på att vi är födda på nytt är korset tecken. Det är själva nyckeln till ett liv med Gud
Där i korset försonade Jesus alla människor i alla tider med Gud. Där öppnades en ny och levande väg för oss alla. Där blev alla människor från evighetens begynnelse förlåtna och försonade med Gud. Där vid Golgata, fick du och jag möjlighet att se Gud, inte bara på ryggen, utan att se honom ansikte mot ansikte.
I denna förlåtelse och försoningshandling har Gud sträckt ut sin hand till oss, till dig och mig. Han har i sin stora kärlek gett oss en möjlighet att svara ja eller nej till hans stora gåva. Han har räckt oss sin ”nyckel,” är vi beredda att ta emot den?
Det finns positiva tecken, ett trendbrott i Sverige att allt fler människor börjar söka och att de har upptäckt att Jesus är den ende som kan ge svaret på våra djupaste livsfrågor.
Har du gjort det? Har du sett att korset är ”nyckeln” till det eviga livet? Tillhör du dessa som söker efter Jesus? Vill du möta honom som är världshistoriens störste person? Vet du att han som är ”nyckeln” för det eviga livet väntar på dig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman