Sidhuvudbild

Tankar inför helgen

Sexagesima

Reformationsdagen 2020
Det levande ordet


Jag har varit hos en audionom för en undersökning. Visst låter det fint, jag har alltså varit hos en person som är expert på hörseltester. Det har blivit allt för många, ”vad sa du?” det senaste året från min sida. Hustrun har fått upprepa sina frågor och svar, för många gånger, för att det skulle vara normalt med min hörsel.

Det visade sig att jag hade tappat ganska mycket av min förmåga i de högre frekvensområdena men att jag var i acceptansnivå inom ramen av ett vanlig samtal.
Jag har nämligen upptäckt att, ska hustrun och jag ha ett samtal, och föra en dialog på ett normalt sätt, då kan vi inte längre prata vända ifrån varandra. Jag måste sitta ner och se henne i ögonen för att höra vad hon egentligen säger. Gång på gång har jag missuppfattat vad hon sagt på grund av att jag egentligen inte har hört vad hon sagt, istället har jag gissat vad hon försökt förmedla till mig.
Jag såg ett videoklipp på juotub där en liten gosse fått inopererat en sorts hörapparat i skallbenet. Att se hans ansikte när han hörde vad mamma och pappa sa till honom, den bilden den sitter som fastgjuten i mitt inre. Bilden av hur mamman och pappan grät av lycka när deras son äntligen kunde höra deras röster, den bilden, den är oslagbar.
Min lilla syster Åsa är audionom och har arbetat med hörselskadade i många år. Hon har beskrivit hur dessa hörhjälpmedel har förvandlat vardagen för så många människor.

I Hortlax kyrka hänger ett antependium där texten lyder, ”Hör så får er själ leva.”
Till helgen har vi rubriken ”Det levande ordet.” Texterna talar till oss om hur viktigt det är att lyssna in Guds ordet, att ha hörande öron.

De ord jag har talat till er är Ande och liv. Det bor himmelsk elektricitet i Jesu ord. Man kan få en stöt genom dem, säger den gamle prosten Bengt Pleijel. En del människor orkar inte lyssna till Jesus, därför drar de sig tillbaka och vill inte längre följa honom Det skedde i vår text men också i dag. Man vill inte höra, man tycker att hans ord är för hårda, när han bland annat säger, ”Jag är vägen sanningen och livet.” Så kan man väl inte säga i denna urbaniserade, och upplysta tid, ingen religon kan väl sätta sig före någon annan! Men Jesus säger gång på gång till lärjungarna, att vägen till Fadern går igenom mig. Paulus skriver att, ”Guds ord är som ett tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande led och märg och blottlägger hjärtas uppsåt och tankar.”
Dom som hör hans ord och tar vara på dem får liv, ljus, kraft från dem.

Jag kommer nog bli tvungen att skaffa mig en hörapparat för att jag ska kunna uppfatta hustruns och mina med människors ord. Gud har en hörapparat som hjälper oss att höra hans ord, den är alldeles gratis. Det är Guds Helige Ande. Han vill hjälpa oss att höra det Gud vill säga till oss.

Jesus såg med besvikelse på hur många människor lämnade honom på grund av det dom hörde. Därför vände sig Jesus till de tolv och sa,
”Inte vill väl också ni gå er väg?”
Petrus hade lyssnat på lärjunga sätt, det var Guds Ande som talade till honom, och de tolv lärjungarna när han sa. ”Herre till vem skulle vi väl gå? Du har det eviga livets ord, och vi tror och vi förstår att du är Guds helige.”

Allt gott En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Septuagesima

Nåd och tjänst

Hur många gånger har du flyttat?? Det är många gånger som jag stått med näsan i en flyttlåda och försökt antingen packa upp eller packa ner mina egna eller min familjs saker. Flera gånger har familjens bohag transporteras runt i vårt avlånga land.

Att det har blivit så många flyttningar är enbart mitt fel. Som predikant och präst har jag fått kallelser till olika platser där de eftersökt mina tjänster. Jag har en gudomligt tålmodig hustru som oftast har svarat ja när jag kommit med frågan om flytt till någon ny plats. Men ibland har både frun och barnen sagt nej till en ytterligare flytt. Då har jag böjt mig för deras argumentationer och tackat nej till den för stunden tänkta kallelsen. Jag har haft som en ledstjärna, att hela familjen skulle acceptera en flytt och då har vi gjort det. Att lämna en plats har ofta varit svårt med många oroliga böner till vår Herre om att han kanske skulle ge oss något ytterligare tecken på att vi skulle lämna platsen som vi då bodde på. Oftast fick vi ganska klara besked ifrån vår Herre att, nu är det dags att bryta upp. Mitt lilla vittnesbörd om vårt flyttande runt om i Sverige, i den berättelsen är det nog ganska många präst och predikant barn som känner igen sig. Många av dessa barn som haft förmånen, eller kanske nitlotten, att födas in i en präst och predikantfamilj kan känna både ilska, vrede, besvikelser men också glädje, välsignelser och härliga upplevelser i mötet med andra människor. Som predikantbarn hamnar man ofta som i ett ambivalent känsloläge gentemot sin pappa eller mammas kallelse att följa Jesus när han kallar. Min hustru och våra barn har alltid haft sitt veto inför varje flytt, det gör att jag alltid känt mig trygg i våra beslut.

Till helgen är temat Septuagesima, det är kyrkans beteckning på den sjuttionde dagen före den stora dagen då Jesus lider, dör och uppstår för hela mänsklighetens räddning. Det är det stora crescendot när ropet går ut, att graven är tom och Guds frälsning är fullbordad.
Den andra rubriken är nåd och tjänst. Lägg märke till det finurliga med rubriksättningen att det börjar med nåd som leder fram till tjänsten.
I helgens texter möter vi lärjungarna som säger;
”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?”
De hade lämnat allt för att följa Jesus.

De övergav sin profession, sin säkra inkomst, för att följa en kringvandrade predikant. Jesus lovade dem att de skulle få hundrafalt igen redan i den här tiden. Men inte blev dom rika på predikandet, inte fick de guld och gröna skogar, nej vad de fick, det var lidande och förföljelse.

1979 sålde vi vårt renoveringsobjekt utanför Tavelsjö och flyttade ner till Uppsala för en okänd framtid som predikant i EFS. Jag lämnade allt för att följa Jesu kallelse. Inte blev vi rika på mitt predikande, men oerhört rik i att jag och min familj gång på gång upplevt Guds omsorg om oss. Redan i den här tiden tycker jag att vi fått erfara att vi fått hundrafalt igen av välsignelser från Gud. Som sagt, rik blir du inte av att följa Jesus, men jag lovar dig att du ska få erfara en annans sort rikedom, nämligen rik välsignelse från levande Gud, du ska då få uppleva att allt börjar med nåd. Där i nådens startposition där får du glädjen, nåden, välsignelsen, rikedomen, att få leva i tjänst för honom som är konungarnas konung och herrarnas Herre.
Varför inte pröva ett liv i äventyr och helig tjänst. Nåden från Gud som vi under faste och påsktiden ska få en inblick i, den skänker så mycket mer än vad detta livet kan ge.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tredje söndagen efter trettondagen

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag
Uppenbarelsens ljus


Med ljudligt brak rasade jag ner för den nymålade trappen med den då ett och halvt åriga Elma i famnen. Det kom ett stort tjut från lillflickan vilket både gjorde mig glad men samtidigt orolig att något allvarligt hade hänt med henne.

Jag hade några dagar innan målat trappen, som jag limmat och skruvat ihop i vårt renoveringsobjekt till hus. Brutalt fick jag uppleva hur halkig trappen blev efter mitt försök till försköning. Det är nu ca tolv år sedan detta hände, jag blev påmind nu i helgen om min störtdykning nerför trappen, eftersom Elma som nu är tonårstjej, åkte med oss och sin kusin Ida, ner till Umeå. Då påminde Elma mig; ”Morfar minns du när du ramlade nerför trappen i Svensbyn med mig i famnen?” Jo naturligtvis minns jag det, med fasa. Tänk vad som kunde ha hänt om jag tappat henne eller att hon hade hamnat under mig? Jag har inte vågat tänka tanken. Vi hade fått förtroendet att vara barnvakt denna dag och när hustrun hörde det våldsamma braket i trappen och barnbarnets skrik kom hon rusandes och lyfte upp lilla Elma och tröstade henne. Det visade sig att hon hade fått en liten blödning under ena örat. Vi skyndade oss iväg till akuten för att få det lilla såret ihop limmat. Elmas mamma och pappa som skyndsamt hade anslutit sig till akuten, var förståeligt väldigt oroliga för sin lilla dotter. Men doktorn sa tröstande till dem; ”Det är inget fel på lillflickan, jag tycker att ni ska se till morfar i stället han har det nog svårast i det här läget.” Tänk så rätt han hade, jag var fylld av skuldkänslor, rädslor och ångest att jag orsakat något väldigt dåligt för mitt lilla barnbarn.När vi kom tillbaka från sjukhuset kunde jag slappna av och titta till mina egna skrubbsår och blåmärken.

När vi möter Jesus i söndagens texter, berättas det om honom att han bärs fram till templet av sina föräldrar Maria och Josef. Föräldrarna ska göra det som lagen föreskriver att varje förstfött gossebarn ska helgas åt Herren. Maria och Josef var noga med att lagens olika föreskrifter skulle hållas. Har du tänkt på att i texten återkommer ordet om lagen fyra gånger. Jag får telefonsamtal, sms och brev med fina och tacksamma kommentarer för de krönikor jag skriver, men också sådana som är negativa utifrån att jag inte skriver om lagens plats i skriften.

Men jag menar att det är precis det jag gör, jag skriver och förkunnar om honom som är lagens fullkomlighet. Inte en prick av lagen ska lämnas utan allt uppfylls i Jesus. När Jesus dör på korset då ropar han ut, ”Det är fullbordat!” De två profeterna Simon och Hanna fick hålla och lyfta upp barnet som är lagens fullbordan och fullkomlighet. Simon profeterade,
”Mina ögon har skådat frälsningen som du berett åt alla folk, ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”

För mig har det alltid varit något väldigt speciellt att som morfar och farfar få hålla och lyfta upp mina barnbarn och välsigna dem. Att som präst också få nåden att lyfta upp dopbarnen och välsigna dem, är för mig något oerhört stort. Alla religioner talar om vad vi ska göra, men den kristna tron talar om för oss vad vi ÄR. Vi är hans skapelse, vi är hans ögonsten, vi är hans barn, vi är frälsta av NÅD.
Du som vill ha med Jesus att göra, vet att, han lämnar dig aldrig, han som är lagens fullkomnare.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tredje söndagen efter trettondagen

Jesus skapar tro

”Men Gösta vad gör du? Ska du baka wienerbröd?” Det var frugan som skrattande såg vad jag ställt till med i köket. 3 deciliter matolja i stället för 3 matskedar matolja hade jag hällt ner i det som var tänkt bli en pizzadeg.

Ni vet att efter all julmaten brukar det bli över en hel del små bitar av julskinka, köttbullar eller revbensspjäll. Jag hade läst i en av aftontidningarna hur man på ett enkelt sätt kunde ta tillvara överbliven julmat. Inspirerad av detta tog jag mig ann att försöka fixa lunchen genom att göra en hemma gjord pizza. Att följa recept är inte min starka sida, (ni kan fråga mina barn,) som vanligt läste jag inte receptet så noga. Jag trodde att jag visste och kunde, och att jag läst rätt, men det uppstod ett gruvligt fel. Jag använde flera gånger så mycket matolja än vad som behövdes. Degen blev jättekletig, det var ett totalt misslyckande, därtill kom skadeglädjen från kvinnan intill mig, den skar in i mitt innersta rum av manlighet och stolthet. Jag totalhavererade i mitt försök att visa hustrun hur man gör en god hemmagjord pizza.
Hustrun som är en godhjärtad kvinna sa, ”Släng degen så ska jag göra en ny.”
Men nej, inte skulle hon få stå där med segern. I stället delade jag upp degen i mindre bitar och plockade fram mera mjöl och knådade in mjölet till dess att jag fått en godkänd mjukhet i den. Sen kavlade jag ut den på en plåt och fixade ingredienserna av den överblivna julmaten. Sen, swich in i ugnen, och efter en något misstänksam provsmakning av hustrun, fick jag till sist godkänt.
I helgens texter möter vi Jesus och hans lärjungar när de är på återbesök i Kana där de tidigare hade hade varit på en jättemiddag. Då gjorde Jesus ett under, när han förvandlade vatten till vin. I söndagens text gör han återigen ett under, han förvandlar den här gången sjukdom till liv.

Det är en av kungens tjänstemän som söker upp Jesus för att få hjälp av honom. Mannen bad en innerlig bön om hjälp, han sa, ”Herre kom innan mitt barn dör.” Mannens liv är i ett enda kaos, det sköna livet i de fina palatsen i kungens närhet, och det feta bankkontot, allt detta spelar inte någon som helst roll längre. Hans liv har totalhavererat. Nu ser han bara en utväg kvar, och det är att Jesus ska komma hem till honom, och lägga sina helande händer på hans son.
Den gamle biskopen Ole Hallesby säger att när Gud vill visa oss sin nåd, då byter han ofta ut ået i ordet nåd till ett ö. Nöden för oss till Jesus.
Mannen i texten har bara en sak i sina tankar, hans son måste få leva. Han struntar i prestige, i etikett, eller vad andra ska tänka om honom. Det är bara en sak han vill: ”Kom innan mitt barn dör. Hjälp mig i min nöd.”
Hustrun erbjöd mig hjälp i mitt tafatta försök att göra en fin pizza deg. Men i min sturskhet sa jag som treåringen, ”jag kan själv.”
Mannen i texten kunde inte själv, han hade förmodligen all hjälp från den dåtida läkarvetenskapen som kungahuset hade till sitt förfogande, men all kunskap, alla deras recept, de kunde inte hjälpa hans lille son.

Receptet var, för honom, lika väl som för dig och mig, det är att i all sin nöd, komma till Jesus.
Jesus säger till honom, ”Gå hem, din son lever.”
Mannen trodde på vad Jesus sa och gick. När han kommer hem får han beskedet, ”Din son lever.” Ett ord av Jesus, mannen trodde och gick.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Andra söndagen efter trettondagen

Livets Källa

”Jag är beredd att dö för min övertygelse att Jesus Kristus är Guds Son och världens frälsare.” Ungefär så utryckte sig en ung man när han fick frågan om han vågade lämna sina fäders tro, för att i stället följa Jesus som sin Herre. Många är det i vårt avlånga land och runt om i vår värld som upplevt hur törsten efter Gud har blommat ut i mötet med Jesus.

Den allkristna böneveckan pågår under denna vecka, och nu på Torsdag den 16 januari uppmanar styrelsen för Sveriges kristna råd till bön för konvertiter i asylprocessen.
Religionsfriheten har ofta en svag ställning i vårt land. Den behandling som migrationsverket ger dess konvertiter belyser tyvärr detta faktum. Ärkebiskopen Antje Jackelén, säger i ett upprop som Sveriges kristna Råd nedtecknat att, ”Bön är något av det kristna modersmålet.” Därför vill SKR uppmana till en gemensam bönetid för dessa asylsökande och konvertiter.

Jesus säger i en av helgens texter; ”Den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.”

Livets vatten handlar om den Helige Ande. Den Ande som Jesus sände till sina lärjungar efter hans uppståndelse. Att få en förståelse av Guds ord, det är ett himmelskt mirakel, liksom ett livgivande vattenflöde rakt in i våra hjärtan.
De konvertiter jag träffar, och har träffat, de vittnar om hur den kristna tron är som ett himmelskt mirakel, en himmelsk källa, där livet från Gud har träffat dom rakt i hjärtat, likt ett flöde från Gud som aldrig tar slut.
Detta är vad den kristna kyrkan upptäckt, att det finns ett flöde från Gud som är Guds helige Ande. Han inspirerar oss, han griper tag i vår empatiska förmåga till att se flyktingen, den ensamme, den sörjande, den behövande, som vår broder och vän. När den helige Ande kommer över er ska ni undfå kraft att bli mina vittnen, säger Jesus till de rädda lärjungarna strax innan han lämnar dem.

Jag har skrivit det förr, vet du att 52% av svenskarna anser sig vara Kristna? Vet du att hälften av dem hoppas på ett liv efter döden? Vet du att de som ber regelbundet är dubbelt så många som gudstjänstbesökarna?
Visst finns det ljusglimtar inför 2020. Vill du be med mig och Sveriges Kristna Råd för våra vänner som riskerar sitt liv genom att följa Jesus?
Gud, Du som har skapat och älskar alla människor och ser på oss med stor barmhärtighet, beskydda dem som har drivits på flykt.Vi ber särskilt för våra systrar och brödersom utvisas mot sin vilja till länder med svår förföljelse. Tack för att du står på deras sida. Vi ber att de system som utsätter människor för livsfarliga situationer bryts ned och förändras. Tack för att du hör vår bön.
Jesus Kristus, Du som vandrar med oss, och gett oss uppdrag att vara ljus och salt i världen.
Vi ber särskilt för kvinnor och män som öppnar sitt hjärta för människor på flykt. Tack att du är med dem. Ge dem kraft och tro och omslut dem med kärlek. Tack för att du hör vår bön.
Heliga Ande, Du som tröstar, förnyar och utmanar. Du ser vår frustration som vi bär över vårt lands brister i mötet med asylsökande och konvertiter. Låt vår vrede vara helig och stärk den profetiska rösten. Tack för att du hör vår bön. I Jesu namn Amen.


Allt gott önskar jag dig och tack för att du är med oss i förbönen.
Gösta Degerman

Tankar inför nyåret 2020

I JESU NAMN

Tänk om Elvis Presley skulle annonseras som medverkande i Umeå stadskyrka till helgen. Det skulle bli överfullt. Folk skulle trängas i och utanför kyrkan för att få se eller kanske få höra "kungen" sjunga eller tala. Hans namn borgar för något stort. Trots att han varit död i många år är ändå hans namn "big business" i USA även så i vårt land.
Till USA har en granne till oss Aina Edberg, emigrerat för många år sedan. Hennes mor och far ägde en av livsmedelsaffärerna vi hade i vår by Långviksvallen. Aina är bästa kompis med min äldre syster Britt Sofie. När Ainas son ville gifta sig i Sverige och Umeå hörde hon av sig till mig med en förfrågan om jag ville viga hennes son och sonhustru i Helena Elisabeths kyrka vid Gammlia.
I vigseltalet talade jag om hur ett namn kan skapa känslor och tankar och då använde jag etiketten på en tändsticksask som ett bevis på hur jag blev påmind om min hembygd. Etiketten som jag åsyftade var en text där det stod, Sixten Edbergs Diversehandel Långviksavallen. Jag berättade om hur den etiketten påminde mig om hemmet när jag som sjuttonåring flyttade ner till Närke för ett arbete. Jag rökte på den tiden och varje gång jag tände pipan kunde jag läsa på tändsticksaskens etikett, Sixten Edbergs Diversehandel Långvikasvallen. Efter vigseln kom Aina till mig med en nytillverkad tändsticksask med etiketten, Sixten Edbergs Diversehandel Långviksvallen. Den har jag nu placerat uppe på fläktkåpan vid köksspisen, där blir jag påmind om mitt ursprung. Namnet Långviksvallen skapar något fint i mitt inre.

Vi får börja vårt nya år i Jesu namn. Det namnet som borgar för något som är oerhört stort. Det handlar om kungarnas kung. Det är det namnet, som är namnet framför alla andra namn. I det namnet har hela värden sin frälsning. I det namnet har folken hopp.
Jesus Kristus Guds Son steg ner till detta jordegrus för att ge oss en framtid och ett hopp. I våra kyrkor och bönhus vittnar vi varje söndag om kungarnas kung och Herrarnas Herre. Han som är universums uppehållare, skapare och frälsare. Petrus skriver att änglarna älskar att få ta del av det glada budskap som vi människor får i namnet Jesus.
Jag får positiva tankar och känslor när jag läser på tändsticksettiktetten, Långviksvallen. Men när jag talar, ber och läser om det namnet Jesus då öppnas dammluckorna i mitt inre av liv och glädje i den helige Ande. Hans namn borgar för att jag och du ska få möjlighet att inte bara läsa om vårt hem utan också få komma dit han är. Elvis var stor, men Jesus är den störste av alla.
Jesus Immanuel Gud med oss. Ett nytt år står för dörren, men den största tryggheten vi har, det är att Gud är med oss. Han har lagt sitt namn på oss. Paulus beskriver det i Efesierbrevet. " Han har välsignat oss med all den himmelska värdens andliga välsignelse som genom Kristus finns i himlen." Kan vårt nya år börja bättre än i Jesu namn?!

Ett gott nytt år önskar jag dig.
Gösta Degerman

Juldagen

Jesu födelse

En riktigt välsignad och god jul vill jag hälsa och önska dig som brukar läsa mina rader.
Den här helgen är inte som andra helger, den berättar om en händelse som skedde för nästan 2019 år sedan. Vår tideräkning börjar vid denna händelse, när Gud själv kommer till vår jord som ett litet gossebarn.


Jag hittade ett intressant inlägg från martyrkyrkans vänner där de ställer sig frågan.
”Vad är det som är så särskilt speciellt med detta barn?”
De förslår följande skillnader:

Jesus barnet levde redan innan han föddes!
Jesus barnet valde var han skulle födas!
Jesus barnet valde tidpunkten för sin födelse!
Jesus barnet hade givit livet till sin egen mor!
Jesus barnet valde sin egen mor!
Jesus barnet kände sitt liv på jorden innan han föddes!
Jesus barnet hade en änglakör som sjöng när han föddes!
Jesus barnet hade ca 300 profetior som talade om hans födelse!
Jesus barnet hade del i världens skapelse!
Jesus barnet kommer att göra en magnifik come back till denna värld!

I jultexten läser vi i inledningen att ”Vid den tiden utfärdade kejsar Augustus en förordning om att hela världen skulle skattskrivas”. Josef och Maria tog sig då den långa vägen från Nasaret, till Betlehem, trots att Maria var höggravid.
Vi läser också om stjärnan som tändes i öster, och hur natten lystes upp av änglabesök och jubelsång, ute vid herdarnas äng. Vi kan även läsa in att i Marias och Josefs hjärtan, där tändes en låga av hopp och glädje när de fick se den lilla gossen Jesus och höra herdarnas, och de vise männens vittnesbörd om honom.
För min inre blick kan jag se hur de unga makarna såg på varandra, och på det lilla knytet i krubban, och hur de fylldes av innerlig tacksamhet och förundran. Kanske sa de till varandra. ”Vad ska det bli av detta barn”?
I dag är vi lika förundrade över undret där i Julnatten. Gud blir människa. Vilken svindlande tanke! Han kom för att hjälpa oss ut ifrån vårt eget mörker, till att komma in i hans underbara ljus.

Jag och hustrun har liksom Maria och Josef fått uppleva under åren hur vänner har gjort så gott de kunnat för oss som familj. Vi har fått stöd och hjälp från många underbara människor.
Det är något av detta som julevangeliet handlar om, nämligen att någon kommer till vår hjälp. Jesus som Guds Son, han kommer till detta jordegrus för att hjälpa oss från skammen, skulden, synden, och föra oss hem.
Julens budskap handlar om att Guds fred och frid har kommit till jorden, och att Guds kärlek till sin skapelse visar sig i hans egen älskade Son.

”Ty så högt älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” Johannes 3:16.

En fridfull jul önskar jag dig
Gösta Degerman

Fjärde söndagen i advent

Herrens Moder

”Om je in´t slut å lev om sä köm jag och vrii öra å je!” Det var ett av de hotelser som vår mamma körde med när vi pojkar busade och rasade för mycket i vårt sovrum. Hon kunde skrämma oss genom att ropa från trappen och låtsas trampa hårt på de första trappstegen, om det inte hjälpte ropade hon upp till oss med en ytterligare hotelse som tog skruv i oss. ”Om je in´t slut å lev rövare köm pappa opp!”
Att hota med att pappa skulle komma, det var den optimala hotelsen, och den tog oftast hårdast, genast lugnade vi ned oss inför detta hot.
Det var inte lätt för mamma och pappa att kunna hålla pli på oss tolv barn. Det som nu är så populärt på TV, är serier och dokumentärer om kompakt living. Vi barn var vana med det sättet att leva, eftersom vi sov oftast två och två, ”skavfötters,” i sängarna annars hade vi inte fått plats. Åtminstone till dess våra stora syskon flyttade hemifrån. När de äldre syskonen flyttade friställde mor och far ett rum för någonting som kallades hemvård. Det var ett sätt som Umedalens sjukhus använde, för att rehabilitera personer med psykisk funktions nedsättning. Det innebar att i princip ifrån det jag fyllde sju år hade mor och far ca tre patienter från Umedalens sjukhus inneboende hos oss. Anledningen till att de öppnade vårt hem för dessa, det var att det genererade en liten summa pengar varje månad till mors matkassa. Det i sin tur skapade väldigt mycket mer jobb för henne med matlagning, klädtvätt, medicinerings kontroll, och att ge dessa gubbar en meningsfull vardag med olika trädgårdsarbeten. En positiv erfarenhet för mig och mina syskon, det är att vi har fått en annan syn på psykisk ohälsa än vad samhället i stort har haft. Dessa gubbar blev som en del av vår familj.

I helgens texter möter vi Maria, som bär Jesus som ett embryo i sin mage. Hon är under press, och hon har sökt hjälp och stöd hos sin släkting Elisabeth som också är med barn. Maria har förstått att hennes fästman Josef var på väg att lämna henne när han fick veta att hon var med barn. Men en ängel möter också Josef, och hjälper honom att förstå att det som hänt med Maria, det är något heligt, och något som Gud i sin makt har bestämt. Maria var under press och kände bybornas hotelser, i att hon var med barn utan att vara gift. I ock med att också Josef fick ett änglabesök förstod han att Gud var i detta, därför gick han in och tog henne till sig för att också skydda henne från elaka tungor. ”Var inte rädd Maria du har funnit nåd inför Gud!” Ängeln som besökte hennes hem förklarade för henne att hon inte skulle vara rädd, men Maria var full av rädsla, ångest och stress inför det hon fick höra. Ängeln förtydligade ytterligare för henne, att det som kommer att hända med henne, är att hon ska bli mor till världens frälsare, och att hon ska bli fylld av Guds kraft. Jag tror att alla möjliga känslor och tankar fyllde hennes sinne, när hon begav sig iväg till sin släkting Elisabeth. Där får hon ytterligare en bekräftelse på vad som har hänt henne, när Elisabeth ropar ut i den helige Ande.; ”Välsignad är du mer än andra kvinnor, och välsignat det barn du bär inom dig.”

Vår mor var under ständig press i sina försök att uppfostra oss barn. Det var många att hålla pli på och hon visste att det skvallrades om henne och hennes många barn, men mitt i den pressen så kämpade hon för att vi barn skulle få det bästa möjliga av livet, trots fattigdom och armod.
Även om hon hotade oss med att vrida öronen av oss visste vi att det bara var hennes sätt att försöka få oss lugnare. Jag har inget minne av att hon vred i mina öron, men däremot har jag minnen att mina äldre syskon gjorde det med mig. Det var säkert välbehövligt i den stunden.
Guds ord är fylld av hotelser där Gud talar om ett straff och en dom över sina olydiga barn. Men i det nya testamentet talar Gud till oss på ett annat sätt. Där talar han om att straffet har gått ut över hans Son Jesus Kristus och att vi kan gå fria. Maria proklamerar i sin lovsång; ”Han håller sitt löfte till våra fäder; att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.”

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tredje söndagen i Advent

Bana väg för Herren

”Det är farfars bok!” Det var lilla Nora tre år som förklarade för pappa Stoffe att den bok hon höll i handen det var farfars bok. Pappa Stoffe som filmar skrattar och säger, ”Nej det är bibeln,” då tittar treåringen skarpt på sin pappa och säger med eftertryck. ” Nej det är farfars bok!” Citatet är hämtat från ett videoklipp som sonen skickade mig för ett ca 5 år sedan.
Nora satt hemma i Umeå, på sitt flickrum, och bläddrade i sin pappas bibel, när pappa Stoffe så påpassligt lyckades filma henne, mitt i sin övertygelse att den bok hon bläddrade i var farfars bok.
Skrattande säger sonen till dottern, ”Jo, visst det är farfars bok.”
Det är sant att just den boken har tillhört mig, men sonen fick den med sig när han flyttade till Umeå och Röbäck. Det är också sant att den boken, bibeln är min bok, men också miljarder andra runt om i vår värld har denna bok som sin käraste ägodel.
I mina bokhyllor har jag många olika biblar och översättningar som jag kan bläddra i när jag vill kolla hur man har översatt ett visst ord. Bibeln är den mest sålda boken världen över. Tyvärr står den alltför ofta kvar i bokhyllan och samlar damm.
Men trots det är Kristi kyrka på frammarsch. Enligt religions forskaren Carl Erik Sahlberg tar varje dag ca 100 000 människor beslut att följa Jesus. 3000 Kristna församlingar bildas varje vecka. Kristendomen växer fortare är världsbefolkningen. Han menar att vi lever i världshistoriens största väckelse, och detta säger han, missar massmedia totalt att berätta om.
Den kristna tron sätts på undantag i de flesta av våra medier.
När mer än 7 gånger fler svenskar går till någon gudstjänst än till en allsvensk fotbollsmatch, måste det väl någon gång plinga till i journalisternas tankevärld. När dagstidningarna tappar i upplaga år efter år, då måste väl någon klok och ansvarsfull tidningsman börja tänka till om det möjligen kan vara så att man tappat bort en väldigt stor läsekrets på grund av ointresset att skriva om religiösa frågor.
Nu till helgen möter vi Johannes döparen som inte har tillgång till tidningar eller annan etermedia. Johannes var inte klädd som de prominenta gästerna vid tisdagens Nobelmiddag, han var klädd i kamelskinn och hans mat var inte något som Nobelkommitténs gourmetkockar skulle lägga upp på sina fina tallrikar.
Johannes är mitt uppe i en väldig väckelse där människorna undrade om han möjligtvis var Messias. Folket undrade vad de skulle göra för att nå en sann frälsning och Guds tro. Han predikar för dem om att de skulle ge till den som ingenting har, kläder, bröd och att ge lån utan ränta. Det handlade om vad de skulle göra.
När Jesus kommer ut på arenan gör han allt mycket svårare. Han säger, ”Ni har hört av de gamla att de säger, men jag säger till er.” Att se med begär till sin nästas hus eller ägodelar är som stöld, att se med begär på en annans hustru är som äktenskapsbrott osv. Jesus gör det omöjligt för oss att fullt ut följa lagens bud. Han kom i vårt ställe och uppfyllde allt det som vi skulle göra.
Jesus förvandlar de Gammaltestamentliga profeternas ord, Johannes inbegripen, eftersom det Nya testamentliga underskriften sker tre år senare, när Jesus dör på korset. Då trädde det ny förbundet in i full kraft, från att vi ska göra, till att det redan är Gjort. Jesus ropade ut på korset, ”Det är fullbordat!”
Lilla Nora var väldigt övertygad om att boken hon bläddrade i, att det var farfars bok. Den bokens budskap talar till oss i advents och jultiden, om att frälsningens bud har nått världen i Jesus Kristus.
I adventspsalmen 109 sjunger vi, ”Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtas tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne få skina.”

En skön advents tid önskar jag dig
Gösta Degerman

Andra Advent

Guds rike är nära

Jag har fått en ny sängkompis av Norrbottens läns landsting.
Hen heter Philips Respironics.
Det är en liten elektrisk fläkt som blåser in luft via en andningsmask. Den hjälper mig att få tillräckligt med luft under natten eftersom jag har sömnapné som innebär att jag slutar att andas nu och då under min nattsömn.


Med andningsmaskens hjälp har jag blivit betydligt piggare under dagen. Förr kunde jag knappt hålla ögonen öppna efter lunchen, ofta blev jag tvungen att lägga mig ner och vila middag en eller två timmar. Jag har varit som Skalman i berättelserna om Björnen Bamse. Men nu har jag fått tillbaka vitaliteten och denna lilla mirakelmaskin har gjort att jag kan hålla mig vaken nästan hela dagen som förr i tiden.
Min hustru däremot, henne kan jag likna vid duracellkaninen som syns i reklamen för batterier. Hon kan vara igång en hel dag, vila någon timme, och sedan gå till sitt nattjobb och hålla sig vaken hela natten. När hon kommer hem går hon och lägger sig vid åttatiden på morgonen och vaknar vid tvåtiden på dagen och är hur pigg som helst. Jag fattar inte hur hon är skapt människan. Om jag skulle försöka att arbeta på samma sätt som hon gör skulle jag vara halvdöd av trötthet. Men det är som om det inte bekommer henne ett dugg. Nu är hon från ett släkte som gärna är uppe på kvällarna, medan jag kommer från ett släkte som har till vana att gå till sängs tidigt på kvällen, och kliva upp i ottan. Vi är varandras motsatser i mångt och mycket, vårt 46 åriga äktenskap är väl något av ett mirakel i vårt samhälle i dag.

Vi ska fira andra advent och tända det andra adventsljuset. I kyrkan tänder vi två altarljus som symboliserar lag och evangelium.
Andra advent, är en väntan på ett andra advent. Advent betyder ankomst eller väntan, och det vi gör under adventstiden, det är att vi väntar på att Jesus ska komma.
När du och jag sjunger de kända jul och advents psalmerna, då påminns vi om att vara vakna och bedjande inför Jesu ankomst.
I psalmen 109 ”Det susar genom livets strid,” där sjunger vi i tredje versen:
”Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt, det är advent det är advent!”
Advents tiden är en tid då texterna vi läser, förbereder oss, och uppmuntrar oss, att hålla oss vakna och bedjande inför världshistoriens slutskede, i det att vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka.
Det är ett uppfordrande och ett genomträngande budskap som Jesus möter oss med i söndagens text. Han säger ”Guds rike är nära, omvänd er och tro på budskapet.”

Jag har en andningsapparat till hjälp inför nattens vila, den ger mig energi och kraft inför dagen som kommer till att hålla mig vaken. Gud uppmuntrar och uppmanar oss att hålla oss vakna. Han har en ”andningsapparat,” det är hans Helige Ande. Han vill blåsa in liv och kraft i sin trötta församling, som så ofta har lidit av sömnapné, till att vi ska hålla oss vakna och beredda inför mötet med honom, när han kommer.

En skön andra advent önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Första advent

Ett nådens år

”Gösta hämtar du in lådan med adventsprylar från förrådet?” Det var hustrun som ställde en fråga, men med tydlig udd av uppmaning till mig. I frågan fanns det ingen valmöjlighet för mig. Då var det bara att ta på sig ytterrocken och knata iväg till förrådet för att hämta in den stora plastlådan med adventssaker.

I adventslådan finns olika ljusstakar, både elektriska och vanliga trästakar till stearinljus.Nu bor vi i en lägenhet med fler fönster än tidigare och det gör att vi har fler ställen att placera stjärnor och ljusstakar i.Vi har en lika stor plastlåda med julsaker, men den kommer att plockas in först under julveckan. Min uppgift under den här tiden det är att vara min pyssliga och estet seende hustru behjälplig att hänga upp gardiner, men även att laga trasiga ljusstakar, eller någon glas och porslinsängel som fått sin vinge avslagen. Jag gissar att du som läser det här förmodligen har samma problem som vi har, nämligen att de elektriska ljusstakarna inte vill lysa när man sticker kontakten i väggen. Jag har en viss framförhållning när det gäller trilskande elljusstakar, jag har nämligen en låda med reservlampor, och har jag tur så finns det en sådan lampa som jag behöver för tillfället, annars är det bara att sätta sig i bilen och ta sig till affären för att införskaffa den sortens lampa som saknas.
De flesta elljusstakar har en seriekoppling, vilket innebär att när en lampa slocknar då slocknar också alla de andra. Åtminstone har vi lyckats köpa sådana.

Första adventets texter handlar om att Jesus är på väg in till Jerusalem i ett triumftåg av lovprisande människor. De sjunger och ropar med orden från psaltaren 118, ”Hosianna, prisad vare han som kommer i Herrens namn!”
Vi inleder kyrkoåret med att slå fast att den kristna tron inte är en ”laggärningsreligion,” utan det handlar om att Gud har mött sin skapelse med NÅD.
Folket ropade sitt Hosianna (hjälp oss, rädda oss) när Jesus kom ridande in i Jerusalem på den unga åsnan. Det är många som står vid vägkanten i dag och ropar sitt, ”hjälp oss,” ”rädda oss!” ”Se oss!” ”Hör oss!”
Runt om i vårt land finns det människor i ekonomisk kris, relationskris, ungdomar som skjuter ihjäl varandra, och barn som far illa av sina föräldrars drogberoende. I veckan som var kunde vi läsa om hur en människa i sin ensamhet, legat död i sin lägenhet utan att någon hade saknat honom.
Vi tänder våra ljus och adventsstjärnor, som ett synligt hopp, om att vi vill driva undan mörkret och ondskan. Ljuset är ju symbolen av Gud själv, eftersom Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Tänd ett ljus nu i adventstid och låt det driva dig till att inte bara se, utan också agera, för de utsatta barnen, och andra som är i behov av din och min hjälp.
Vi är sammankopplade säger Paulus, ”Om en lem lider, lider de andra lemmarna med honom.” Vi är som den seriekopplade adventsljusstaken. Om en lampa slocknar berörs alla andra med. Du och jag är satta till den här världen för att vara nådeliga mot varandra.
Det den kristna kyrkan förkunnar, förmedlar, proklamerar under adventstiden, det är att det finns nåd och ljus och hopp för alla människor. Gud har kommit för att frälsa, att rädda, och ge oss ett hopp inför denna tiden och evigheten.

En skön första advent önskar jag dig
Gösta Degerman