Tankar inför helgen

Den helige Johannes döparens dag

Den högstes profet

Jag har letat efter en hörapparat som skulle passa mig. Jag sökte på nätet och där fanns det apparater för ett par hundra kronor upp till närmare åttatusen kronor. Urvalet var jättestort. En hörapparat börjar bli ett mer prioriterat område för mig eftersom jag allt oftare får säga, vad sa du.

Jag skrev för några år sedan om min saligt hädangångna svärmor som gjorde en feltolkning på min fråga till henne när vi var ute för att äta på en restaurang.
Jag ställde frågan till henne om hon skulle vilja äta rödspätta med potatis. Då svarade hon; ”Va har ni lagt äggen på biltaket.” (Jag fick hennes tillåtelse att skriva om denna fadäs.)
Hej yxskaft, är ju ett svar ibland man kan höra när någon inte hört eller förstått vad det är man säger. Både jag och svärmor skrattade gott åt hennes feltolkning av att äta rödspätta med potatis. Nu är jag själv i samma situation att jag behöver hjälp till att höra rätt.
Helens texter handlar om en stum man. Hans hörsel var det inget fel på men han kunde inte prata under nio månader.
Det handlar om en präst vid namn Sakarias, han blev pappa till profeten Johannes som fick namnet döparen. Det står om prästen Sakarias, att han, ca ett år innan Johannes föddes, blev efter lottning, den som fick gå in i templet för att tända rökelseoffret. Han klev in i det heliga, där mötte han en ängel som förkunnade för honom att han nu, på ålderns höst, skulle bli pappa. Sakarias hade svårt att tro det han hörde, därför säger Ängeln till honom att han ska bli stum, till den dagen då han ska få se det gå i uppfyllelse.
Så blev det, han blev stum. Hur många kvinnor upplever inte hur den man de gift sig med, har blivit både stum och döv. Det är som att mannen inte hör eller ser sin hustru längre.
Sakarias fick i ett år av stumhet se, och hålla i den lille Johannes. Som ängeln hade sagt fick han tillbaka sin röst, jublande i den helige Ande ropar han: ”Välsignad är Herren, Israels Gud, som besöker sitt folk och ger det frihet.”...”Så skall hans folk få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder.”
Den som Sakarias profeterade om var inte bara Johannes utan det handlade om Jesus som skulle komma med frälsningen. Han, Jesus är hela världens räddning. En dag ska alla höra rösten av kungarnas kung och att alla tungor ska lösas till att jubla inför hans tron. Paulus skriver att ”Att då ska alla knän böja sig, då ska alla tungor bekänna att Jesus är Herre.”
Jesus säger om Johannes döparen, ”Ni må tro det eller inte, men han är Elia som skulle komma. Hör du som har öron.”
Profeten Elia var verksam ca 870 år före Kristus och det är honom Jesus hänvisar till.
Både Elia och Johannes döparen vågade stå upp för Herrens ord. De fick båda lida för sitt ställningstagande av den dåvarande andliga eliten och även av rättsväsendet. Johannes vågade tala om synden både till den kungliga eliten och till de enkla människorna. De behövde göra upp med sina synder och bli döpta.
När Jesus dör på korset då inträffar det som Sakarias profeterade om då trädde det nya förbundet in i full kraft, från att vi ska göra,
till att det redan är Gjort.
Hör du som har öron! Jesus ropade ut på korset, ”Det är fullbordat!”
Vet du att vi inte behöver bli religiösa, utan vi behöver bli födda av Guds Ande. Församlingens DNA handlar om Andens liv. Församlingen är en Andens gemenskap, det handlar inte om teologi, utan det handlar om Jesus.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen.

Gud – Fader, Son och Ande.

Kommer du ihåg ett datingprogram på SVT som hette ”Tro, hopp och kärlek?”
I ett av avsnitten fick vi följa några präster och diakoner som sökte kärleken, där medverkade även EFS prästen David Castor som då var singel. Han gjorde det udda valet att bli med i den inte så enkla uppgiften, att inför hela svenska folket säga att han sökte kärleken.

Jag och hustrun brukar inte se på dylika program men när vi läste att David skulle medverka i TV programmet då satte vi oss ner av ren nyfikenhet, eftersom vi kände till honom sen tidigare.
Varför jag skriver om detta TV program är att jag kunde läsa i tidningen Budbäraren att David Castor tackat ja till att bli missionär.
David prästvigdes 2001 och nu har han med sin nyfunna kärlek, Anna Klara och sonen Silas bestämt sig för att acceptera kallelsen till att bli EFS missionärer i Armenien.
Armenien är relativt nytt missionsfält för EFS där familjen Castors uppgift kommer främst att bli relationsskapande och relationsstärkande uppgifter. David kommer att vara präst i en liten nystartad församling där det främst är persisktalande medlemmar.
Han menar att den största utmaningen kommer bli att försöka lära sig ett helt nytt språk.
Han har även varit Norea radiomissionens missionsledare. Han har sett att media är ett sätt att nå människor utanför kyrkväggarna.
– Kristen media idag är en mångfasetterad fråga. Jag tror att kristen media
i ett internationellt missionsperspektiv är mycket viktigt, speciellt i de
områden där vi inte når ut så lätt. Vi behöver nå de onådda säger han till tidningen Budbäraren.

Ett av helgens tema är mission, Jesu säger i en av texterna till lärjungarna:
”Gå därför ut och gör alla folk till mina lärjungar,
döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andens namn.”
Den treenig Guden som vi svenskar känner under namnet JHAVE, JAG ÄR, han har ett ärende till dig och mig. Han är den Guden som inte stänger dörren och går ifrån dig i din ångest, gråt och längtan. Nej han stannar kvar, han är intresserad av dig och vill ta del av det du har på ditt hjärta.
Den treenige Guden, Fader, Son och Ande han ÄR, inte bara vissa dagar utan alla dagar. Han är med dig de dagar då allt känns hopplöst, de dagar då ångesten kramar livslusten ur dig, de dagar då du bara känner dig så där hopplöst ensam. Hans namn borgar för att du inte behöver vara ensam. Hans namn är ”Gud med oss”.
David Castor sökte kärleken via TV, du behöver inte söka dig till något datingprogram utan Gud den treenige han har stämt träff med dig, han vill fira måltid med dig, han knackar på ditt hjärtas dörr och vill vara i ditt hem.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Pingstdagen

Den Helige Ande

Jag mötte en Jesus längtade vän som gjort en nyupptäckt i den kristna tron. Mannen i fråga var en bra bit över 50 år, han hade varit kristen i många år men aldrig upplevt något liknande i sin kropp. Han kom till en kyrka han aldrig besökt förut, någonting hände i mitt inre sa han. Han berättad att han började gråta genast när han gick in i lokalen.

Han förstod inte vad det var han möttes av i kyrkorummet. Han började gråta och han visste inte varför han grät, han blev överväldigad av atmosfären. Hans vittnesbörd senare var att han upplevt sig själv som en sten i älven och om hur vattnet varje dag under hans liv sköljt över honom men vid den stunden kände han att det var som en hink värmande vatten sköljde över honom. Under hela hans liv hade vattnet flutit runt omkring alltså tron på Gud, men nu kom det in i honom. Han hade god koll på Gud Fader och Jesus Kristus men vem Anden var det hade han ingen erfarenhet eller kunskap om. Helt plötsligt förstod han att Anden den Helige Ande var där och rörde vid hans inre.

Jesus säger om den Helige Ande; ”Hjälparen den Helige Anden som Fadern skall sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.” …..”Ty av mig ska han ta emot det han låter er veta.” Något helt nytt hände med de skrämda lärjungarna när Anden kom över dem. På samma sätt fick manen jag berättade om ovan uppleva att Anden har fått honom att tänka, känna och agera på ett helt nytt sätt. Orden som Jesus talade i bibeln det blev levande.

Nu till helgen kan vi läsa i pingstdagens texter att det dånade som av en stormvind och att eldslågor kom över lärjungarna. Det står att detta fenomen uppfyllde hela huset där lärjungarna befann sig. Alltså att också huset blev uppfyllt av den helige Ande. Ungefär som när Salomo invigde templet eller när Jesaja som ung pojke fick ta emot kallelsen i templet av några änglar som med glödande kol rörde vid hans läppar. Hela templet var uppfyllt av Guds närvaro.
Jag har otaliga vittnesbörd från vanliga icke bekännande svenskar, ateister, agnostiker eller gudsförnekare att de upplevt något konstigt när de gått in i en kyrka eller bönhus. En speciell känsla av närvaro som de inte har kunnat sätta fingret på.

Jag tror att vi som vill följa Jesus och ledas av hans Ande, ska be ofta, och mycket om att Anden ska leda oss i våra liv. Visst vill du hämta hjälpen, kraften, närvaron från den Helige Ande han kan fylla alla dina behov. När Ande träffar oss kan det bli som för manen jag skrev om som inte visste varför han började gråta när han gick in i en kyrka. Den Helige Ande träffar våra hjärtan och omvandlar denna beröring till livsenergi, livsglädje och frimodighet.
De första lärjungarna mötte Jesu bödlar med stor frimodighet efter pingstdagens upplevelse de sa till dessa som medverkade till att Jesus avrättades, ”Vi för vår del vi kan inte låta bli att tala om vad vi har sett och hört.”
O vad jag önskar att Anden skulle falla över dig som läser det här så att du kunde höra Jesu röst mitt ibland alla andra röster.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Söndagen före pingst

Hjälparen kommer

”Hjälp mig, hjälp mig, kom och hjälp mig,” så kunde det låta ifrån patienter som var inlagda på den avdelning jag jobbade vid Sturebysjukhus i Stockholm. Ropen och skriken blev alltmer högljudda och ångestliknande till dess någon av personalen satte sig bredvid den förtvivlande människan.

Jag och hustrun tog jobb i Stockholm när vi var nygifta bara för att få vara tillsammans, vi var båda utan jobb och lite äventyrslystna samtidigt.
När vi såg annonsen att det inte krävdes någon förkunskap för att jobba vid sjukhuset och att vi skulle få utbildning där på plats tänkte vi att vi borde prova på att flytta. Det fanns en arbetsmarknadsreform som i folkmun sa,
”Alla måste söderut,” under 1970 talets början och vi som unga och arbetssökande nappade på den Stockholmska kroken.
Efter avslutade introduktion på någon vecka som blev vår lite magra utbildning hamnade vi på olika avdelningar. Vid den avdelning jag jobbade på var de flesta döende. Jag upptäckte att när patienterna ropade på hjälp var det ofta inte på grund av att de hade ont utan de behövde någon som satt vid deras sida. Jag lärde mig ganska fort att ropen på hjälp var ett rop efter en hand att hålla i.
Jag hade varit kristen ungefär ett år och kände att ropet på hjälp var också ett rop av dödsrädsla. I min nyfunna tro satt jag så ofta jag kunde och höll deras händer och bad tysta böner för dom. Vi hade fått klara direktiv att ingen religiös påverkan fick förekomma. Jag upplevde att en harmoni infann sig hos de patienter jag bad för och att de kunde sova bättre. Jag berättade aldrig för den övriga personalen vad jag i hemlighet gjorde när jag satt och höll de gamlas händer.

Till helgen kommer vi i kyrkorna att tala om Hjälparen som kommer. Det handlar om den helige Ande som Jesus hade lovat skulle komma. Vid Kristihimmelsfärdsdag läser vi att Jesus uppmanar sina lärjungar att gå in till staden och vänta på att den Helige Ande ska komma över dom.
De gjorde som Jesus sa, de gick in till staden där de tillsammans bad och väntade på den utlovade Anden, en Ande som skulle bli deras hjälpare, Guds utsträckta hand.
I Piteå har vi sedan början på 2000 talet haft en ekumenisk böneperiod inför pingsten. Vi använder tiden mellan Jesu himmelsfärd och pingstdagen som en tid i gemensam bön på samma sätt som de första lärjungarna gjorde. Vi väntar inte på att Jesus ska sända sin Ande till oss, för det har han redan gjort, utan vi ber om Guds utsträckta hand till oss att se och höra ropet om hjälp.
Människor i vår omgivning ropar ut, ”Kom och hjälp mig.” Vi ber Gud om lyhörda hjärtan till att höra, som Johannes skriver i uppenbarelseboken gång på gång, ”du som har öron, hör vad Anden säger till församlingen.”
Min bön är att vi som Guds församling ska våga höra och sträcka ut våra händer till människorna i vår tid som i stor vånda och dödsrädsla ropar ut, kom och hjälp mig.

I nya testamentet finns Guds Faders famn bara öppen på en plats. Vid den platsen finns urkraften. Vid den platsen är Gud helt och hållet för mig. Det är vid Golgata.
I Jesu korsdöd och uppståndelse har ett nytt liv gjorts möjligt, en ny existens för varje människa. Skulden är betald, synden är sonad. En dörr har öppnats till det stängda paradiset. Far står och väntar med utsträckta händer. Festmåltiden är dukad För Kristi skull. Är du redo att fatta tag i de utsträckta händerna?

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Bönsöndagen

Att få ett handskrivet brev i dag är inte så vanligt. Oftast får jag brev som är datorskrivna, men före jul damp det ned ett vackert handskrivet brev där brevskriverskan tackade så mycket för mina krönikor. Hon skrev att Gud kan höra även innan vi hunnit be, och gav mig ett exempel.

Brevskriverskan hade en berättelse som hon tyckte skulle passa i min krönika när temat var bönen. Hennes berättelse är ca sextio år gammal. Det var på den tiden då kaffet kokades i en jättestor kittel vid de välbesökta gudstjänsterna på Storstrands ungdomsgård utanför Piteå.
I sitt brev skrev hon vissa delar på Pitebondska, men av utrymmesskäl har jag plockat bort dessa rader eftersom icke pitebor kan ha svårt att ta in språkbruket vid piteälva. Men jag har behållit utrycket, ”Då nögges vä bede” som betyder, då måste vi bedja.
Hon skrev om att förtvivlan var stor i köket när de upptäckte att strömmen till kaffekitteln inte fungerade. Den ansvariga kaffekokerskan smög sig fram till mötesledaren för att berätta den kritiska situationen att mötesdeltagarna kanske kommer att bli utan kaffe denna dag.
Det var här som mötesledaren sa: ”Då nögges vä bede” som svar till kaffekokerskan oro.
Med huvudet fullt av orostankar gick kaffekokerskan tillbaka till köket och efter en liten stund dök det upp en man som sa; ”Jag hörde att ni hade bekymmer med kaffekokaren.” Han öppnade en lucka där bak och grejade lite grann och sedan fungerade kaffekitteln igen.
Alla mötesbesökarna fick sig en god kaffekopp efter gudstjänsten. Kaffekokerskan letade upp mötesledaren och sa, ”du var snabb att ringa den där reparatören.” Då svarade mötesledaren lite förvånat, ”Jag har inte ringt någon reparatör.”
Brevskriverskan ställde sig frågan; ”vem var reparatören?”
Gud hör bön även om vi inte kanske alla gånger har tro för att saker och ting ska bli verkliga.

Helgens tema är bön och vi får tillsammans med lärjungarna ta del av Jesu undervisning om vad bön är.
Jesus har lovat, att när vi möts till bön, då ska han vara närvarade mitt ibland oss. Men han ska också höra oss om vi stänger in oss i vår kammare, och ber i ensamheten. Där i vår ensamhet finns han som är alltets skapare. Paulus skriver att, egentligen vet vi inte hur vår bön ska vara, men att Guds Ande, stöder oss i vår svaghet, han vädjar för oss med rop utan ord. Paulus skriver i episteltexten att, ”Han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”
Var frimodig i din tysta, eller högljudda bön. Den allra mest bildade och välformulerade bönen som jag känner till är ordet, HJÄLP!

Ofta har jag fått använda mig av ordet, hjälp, i min prästtjänst. Jag har många gånger känt att jag gått bet med att få människor till att förstå det jag försökt säga till dom. Jag hoppades att de alla kunde få göra den upptäckten som kaffekokerskan och mötesledaren gjorde att mitt i deras oro, var det Gud som de kunde vända sig till. Då nögges vä bede sa de till varandra. I vårt böneliv får vi öva på den bönen som jag anser är den alltigenom starkaste bönen, nämligen, HJÄLP.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Femte söndagen i påsktiden

Att växa i tro

Jag har skrivit förut om min hemby Långviksvallen. Där finns det ett berg som kallas Vallberget. Det är ca 268 meter högt och på toppen av den finns det fortfarande ett utkikstorn som jag kunde läsa om i min dator. Vallberget ligger ca 5 kilometer från Tavelsjö i Umeå kommun.

Där uppe bland bergen runt Långviksvallen tillbringade jag och mina vänner många härliga dagar med bergsklättring, lek och fantastiska stunder med vidunderlig utsikt över Tavelsjön. Vi grillade korv och kokade kaffe över öppen eld som luktade sagolikt av tjäran från något omkullblåst barrträd vi hittat. Vår eldstad hade vi vid en naturlig klipphäll som stack ut mot Tavelsjön.
Vi blev ganska duktiga på att hoppa mellan stenar och omkull fallna träd när vi lekte där bland klipporna. Utkikstornet var förstås en plats vi klättrade upp på. Min minnesbild av tornet är att den då inte var i det bästa skicket därför fick vi vara lite försiktiga när vi äntrade tornet. Som jag skrev ovan upptäckte jag en bild av det nya tornet på nätet och till min glädje såg den stabil ut nu för tiden. Jag vill framföra ett stort tack till de som restaurerat tornet. Ni har skapat minnesbilder till mig som har legat gömt i mitt inre.
Jag blev alltmer stärkt i mitt ego att tro på mig själv när jag och mina vänner sprang omkring bland klipporna som alpgetter. Men i ett oaktsamt ögonblick tog jag ett snedsteg och föll ut över klippkanten men genom Guds hand som jag ser det idag fanns det en liten björk som växte där vid en klippskreva som jag slängde mina armar kring. Hängande hjälplös utanför klippkanten skyndade mina vänner fram till mig och högg tag i mina kläder och armar och drog mig upp på klippan, till min räddning. Jag får här i min krönika 60 år senare, tacka dessa kamrater för deras räddningsinsats eftersom jag har inget minne av att jag då tackade dom för hjälpen. Jag var förmodligen i ett chocktillstånd vid detta tillfälle, men som sagt, tack till er mina vänner att ni rädda mig från en alltför tidig död.

Vi är nu mitt emellan påsken och pingsten, lärjungarna är i en tid av funderingar och förväntan. Jesus säger han ska sända sin Hjälpare till dom. Den Helige Ande ska förklara för dem vad det är för bilder som Jesus har målat upp. Han ska hjälpa dem att se det som de inte just då kunde se.
Ibland kan det vara svårt att fånga in alla intryck och bilder som ges oss i vår bibel. Vi som har facit i handen omkring Jesu lidande, uppståndelse och himmelsfärd, vi kan se och förstå på ett helt annat sätt än vad lärjungarna i vår text förstod just då.
Jesus kallar lärjungarna för vänner. Han säger; ”Jag kallar inte längre för tjänare utan för vänner.”
Jesus är vännen som finns där, som säger att han älskar dig och mig. Han är annorlunda mot alla andra ismer och religioner. Han är den älskande Guden som finns där och sträcker ut sin hjälpande hand. Bara han kan lyfta oss upp och göra oss fria.
Jesus är inte en teori, inte heller den heliga Ande. Jesus talar i helgens texter om att han ska sända den helige Ande till oss som hjälparen. Den helige Ande är verksam i oss till att förvandla vår personlighet till att älska Gud. Utan den helige Ande blir vår tro bara en ideologi som vi följer.
Den helige Ande är den som skapar tro, han är den som skapar växten. Inbjud den Helige Ande att vandra med dig i din vardag och du ska se hur din tro kommer att växa, inte på din egen tro, utan tron på att Gud förmår långt mer än vad vi kan tro eller tänka.
Den helige Ande är som mina vänner där uppe på Vallberget när jag hängde utanför stupet och på väg att falla ner till en säker död. Anden är vår vän som Jesus sänt till oss för att finnas hos oss under dygnets 24 timmar. Han vill hjälpa oss att växa i tro. Han är den som sträcker ut sin hand och drar oss upp på klippan.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott Gösta Degerman

Fjärde söndagen i Påsktiden

Vägen till livet

Hårt och krampaktigt höll hon min hand medan hon skrek ut sin smärta. Jag kände mig urusel som inte kunde hjälpa henne bättre när jag såg hennes smärtor. ”Mera lustgas,” ropade hon till mig mellan födslovärkarna. Jag stod där handlingsförlamad, nästan chockad av scenen som så brutalt spelades upp framför mig och jag kände hur gråten pockade på.

Det var likadant vid alla tre förlossningarna. Min kvinna genom gick fruktansvärda smärtor och lidande, men efter det att förlossningen äntligen var över och det lilla knytet låg på mamma Anitas bröst då byttes smärtan och ångest till glädje. Så litet och värnlöst och hjälplöst låg barnet och andades hastigt in luften i sina små lungor.
Jag har försökt beskriva min bild av de förlossnings drama som vi tre gånger har fått genomlida. Men också den kärlek och ömhet som genomströmmade oss när barnen var födda. Vi har tre barn och alla är födda i Å städer. Luleå, Umeå, och Piteå. För mig var dessa stunder vid förlossningarna, en känslomässig berg och dalbana. Ena stunden verkade allt vara helt fasansfullt för att sen övergå till en fantastiks kärleks översköljning till det lilla barnet och till min kvinna som så starkt genomlidit allt detta svåra till att föda fram ett nytt litet liv.
Vi kramade om varandra och tacksamma förundrades vi hur Gud skänkt oss en sådan vacker gåva som det lilla knytet som låg där så lugn och diade mammas bröst. Nu kommer livet inte att vara detsamma längre, nu har vi fått ett extra liv att vårda och hjälpa, sa vi till varandra.
Den här bilden av förtvivlan och glädje som jag har försökt att måla upp, den delar vi med många andra som fött barn.
Därför är Jesu liknelse i evangelietexten för den här helgen så enkel att förstå eftersom han använder en bild som de flesta av hans lyssnare kunde appellera till. Nämligen kampen kring ett barns födelse.
Han säger; ”När en kvinna skall föda har hon det svårt, för hennes stund har kommit. Men när hon har fött sitt barn minns hon inte längre sina plågor i glädjen över att en människa har fötts till världen.”
Jesus använder denna bild på sig själv att han är den som ska gå igenom lidandet för att föda fram ett nytt liv. Han beskriver lärjungarnas kamp på sidan om hur de lider med honom, men när lidandet är slut och han har återuppstått ifrån det döda, då ska de glädjas med honom att det nya livet med Gud har inträtt.
”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni skall få se mig igen,” sa Jesus innan lärjungarna gick in i en mental dimma av sorg och mörker. Lärjungarnas upplevelse är ungefär som jag försökt beskriva, omkring mina känslor när jag såg kvinnan jag älskar genomgå svåra och förskräckliga plågor vid födselögonblicken.
Liksom Jesus sa till sina lärjungar, att efter de genomlevt allt detta svåra skulle de få se honom igen, ljuset skulle bryta igenom allt vad sorg och mörker heter. Så blev det också för oss, efter kampen bröt glädjen fram över det nya lilla livet.
Jesu uppståndelse från det döda var den stora glädjen som lärjungarna pekade på i sina vittnesbörd. Glädjen överflödade när de talade och predikade om Jesus som Guds frälsning till världen.
Min övertygelse är att ”vägen till livet” den går genom Jesus Kristus, den vägen leder till ett ännu större, glädjefullare, rikare, ljusare liv än vad vi någonsin kan förstå. Det är att födas på nytt.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Andra söndagen i påsktiden

'#Påskens vittnen#
”Pappa kom och hjälp oss!” Det var vår då tioårige son som påkallade min uppmärksamhet om hjälp. Han hade sin kusin till hjälp, de stod längst ute på bryggan och slet i ett gammalt rostigt mjärde som de hade slängt i sjön dagen innan.
Mjärdet hade de hittat i den fallfärdiga ladan invid sjön. De frågade mig dagen före om jag trodde att de kunde låna mjärdet över natten. Jag lovade att det skulle nog gå bra, men jag skrattade i smyg när jag såg deras intentioner med mjärdet. Helt sonika slängde de i mjärdet någon meter utanför bryggan. Halva mjärdet stack upp över vattenytan och jag som vuxen och klok fiskare sa att det där kommer aldrig att gå. ”Inte kommer ni att få någon fisk på det där sättet. Vänta till dess jag har gjort i ordning båten då ska jag hjälpa er att få mjärdet ut på djupare vatten,” sa jag till pojkarna. Men dröm om min förvåning när vi morgon därefter följdes ner till sjön och fick se hur abborrarna piskade upp vattenkaskader så att mjärdet såg ut att nästan röra sig i det grunda vattnet. Mjärdet var fullt av abborrar, visserligen inte så stora men ändå, jag fick en knäpp på näsan av de idérika små pojkarna. Stolta som tuppar gick de upp till mor Anita för att visa sin stora fångst som var upphängd på några videklykor vi tog från strandkanten.
De ville absolut inte slänga tillbaka fisken utan den skulle upp till förevisning för syskonen och mamma. Men att ställa sig och rensa fisken det tackade de nej till. Jag fick ta mig tid och rensa alla abborrarna och sen steka dom i stekpannan till att inmundigas till kvällsbrytan.
Nu till helgen kommer vi att läsa om ett fiskafänge som var på ett mycket annorlunda sätt. Det var Petrus och några andra av Jesu lärjungar som gick ner till Genesarets sjö för att fiska. De hade varit med om några tumultartade dagar där de fått se sin Herre dö på ett kors och även fått möta honom som uppstånden igen från det döda. De rodde ut med sina båtar och fiskade hela natten men de fick ingen fisk. När morgonen kom stod Jesus på stranden och uppmanade dem att slänga ut näten på högra sidan om båten. De gjorde som Jesus sa och då blev näten överfulla av sprattlande fiskar.
Det var något av samma syn som jag och små pojkarna fick uppleva vid vår brygga. Mjärdet nästan kokade av fisk.
I en av helgens texter tar Jesus Petrus under armen för en liten promenad efter deras fiskfrukost. Jesus ställde en viktig fråga till Petrus. Han sa; ”Petrus älskar du mig?”
Petrus hade tidigare under veckan sagt att han aldrig skulle överge Jesus, han skulle inte lämna eller överge sin mästare och Herre. Men bara några timmar efter sitt löfte flyr han för sitt liv liksom alla de övriga lärjungarna när Jesus grips och förs till avrättning.
Tre gånger förnekade Petrus sin Herre och några dagar senare får han tre gånger frågan. ”Älskar du mig?”
Jesus visade med hela sin varelse hur mycket han älskade Petrus. Han gav sitt liv för honom, likaväl även för dig och mig, för att vi skulle få ta del av den himmelska världens liv Det var inte Petrus förnekelse, svek, eller hans feghet som gjorde honom passande för uppgiften att bli kyrkans förste ledare utan det var alltigenom Guds nåd.
Lärjungarnas överfulla fiskenät och små pojkarnas överfulla mjärde Får bli min bild av Guds nåd.
Den är överväldigande, överflödande, överjordisk, övermåttan, övernaturligt stor. Det är detta som påsken handlar om. Guds nåd. Den nåden är till för dig och mig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Långfredagen

Korset
Vid en förskola här i Norrbotten satt en förskollärare med en liten flicka i sitt knä. Flickan fascinerades av frökens uppståndelse kors hon hade runt sin hals. Hon tog tag i korset och höll det i sin hand när hon frågande vände sig till sin förskollärare med orden. ”Är det i det här tecknet du är född i?”
Flickan hade sett att flera av de andra fröknarna hade halsband med skorpioner, jungfrur och andra stjärntecken. Därför var den naturliga frågan för henne, är du född i det här tecknet?
Förskolläraren funderade en liten stund hur hon skulle svara den lilla flickan, men hon beslutade sig för att säga. ”Ja jag är född i det här tecknet.”
En biskop blev nästan svarslös när en liten grabb kommenterade hans stora kors som hängde kring biskopens hals. ”Vilken stor nyckel du har kring halsen!” sa den lille grabben. Biskopen tänkte till en liten stund och svarade grabben med orden, ”Jo det är en nyckel och en speciell nyckel som vi kristna har.”
Korset är nyckeln till försoningen med Gud. När vi nu snart ska fira den största av alla kristna högtider så måste vi få fokusera än tydligare kring det som är nyckeln till det nya livet med Gud. Där vid Golgata föddes vi in i det nya livet med Gud. Där kan vi säga med förskolläraren att tecknet på att vi är födda på nytt är korset tecken. Det är själva nyckeln till ett liv med Gud
Där i korset försonade Jesus alla människor i alla tider med Gud. Där öppnades en ny och levande väg för oss alla. Där blev alla människor från evighetens begynnelse förlåtna och försonade med Gud. Där vid Golgata, fick du och jag möjlighet att se Gud, inte bara på ryggen, utan att se honom ansikte mot ansikte.
I denna förlåtelse och försoningshandling har Gud sträckt ut sin hand till oss, till dig och mig. Han har i sin stora kärlek gett oss en möjlighet att svara ja eller nej till hans stora gåva. Han har räckt oss sin ”nyckel,” är vi beredda att ta emot den?
Det finns positiva tecken, ett trendbrott i Sverige att allt fler människor börjar söka och att de har upptäckt att Jesus är den ende som kan ge svaret på våra djupaste livsfrågor.
Har du gjort det? Har du sett att korset är ”nyckeln” till det eviga livet? Tillhör du dessa som söker efter Jesus? Vill du möta honom som är världshistoriens störste person? Vet du att han som är ”nyckeln” för det eviga livet väntar på dig.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Palmsöndagen

Vägen till korset
Ett meddelande dök upp på min dataskärm. ”Det går inte längre att uppdatera den här datorn,” stod det i meddelandet. Min dator var ca femton år gammal, det är ju ingen ålder alls tycker jag, men tydligen inte i det här moderna tekniksamhället. Min fina dator var för gammal för att kunna ta upp nya uppdateringar.

Jag kände som att meddelandet gick rakt in i min egen åldrande kropp. Är jag också för gammal till att kunna ta in nya uppdateringar? Hur har du det med dator samhället? Har du samma problem som jag med olika nya medier som poppar upp? Ja, jag erkänner, jag är gammaldags och har svårt för allt nytt som väller in över mig.
Jag såg för min inre blick hur tusenlapparna bara flög förbi rakt ner i data säljarens fickor. Min upplevelse var att ett nytt datorinköp var helt i onödan, men samtidigt visste jag att ska det bli några fler krönikor måste jag tugga i mig det sura äpplet. Jag ville det inte men jag kände att jag måste skaffa en ny dator för att kunna säkra upp mitt skrivande. Den här krönikan har jag nu skrivit på min nya dator och för dig som läser detta är det ju ingen skillnad jämfört med den gamla datorn.
Ibland hamnar vi i situationer där vi tvingas att göra en förändring, det är inte alltid bekvämt. Den nya datorn som jag köpte har ett helt annat system än den gamla. Som tur var fick jag hjälp av min sonhustru som med barnbarnen bodde hos oss under sportlovsveckan. För mig gjorde hon en massa trix som jag inte förstod, i att föra över all data från den gamla datorn till den nya. Jag satt bredvid och såg på men förstod i princip ingenting. Men nu fungerar datorn, som ni kan se.
Helgens texter och de kommande söndagarna följer vi Jesus på en väg som han egentligen inte vill, men han säger i sin bönebrottningskamp i Getsemane, ”Inte som jag vill utan som du vill.” Lärjungarna som följde honom förstod inte mycket av det som Jesus sa eller gjorde. De gladdes med honom när folkskaran ropade ut sin hyllning till honom och bredde ut kläder och palmblad, ungefär som kändisarna får gå på den röda mattan inför en premiär. Förmodligen sjöng lärjungarna också med i hyllningskören, ”Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!” De njöt av gemenskapen kring kvällsmåltiden och det stilla samtalet med sin mästare.
För mig var det svårt att ta in och förstå vad sonhustrun gjorde när hon flyttade texter och mappar från den gamla datorn till den nya. För lärjungarna var det oerhört svårt att förstå när Jesus förklarade att han måste lida och dö. Men det sker något med dem efter pingstdagens möte med den Helige Ande, då förstod de att vägen till korset var nödvändig för att försoning skulle kunna ske mellan Gud och människan. Det hände något nytt i deras liv, de blev uppdaterade av det himmelska datanätverket. Hur är du uppdaterad?
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Jungfru Maria Bebådelsedag

Guds mäktiga verk
Tjooolahopp där halkade den in. Ordet som jag sökt en lång stund men inte hittat rätt ordalydelse. Då helt plötsligt dyker ordet upp i min något sega hjärna. Det jag skriver om handlar förstås om korsord. Att lösa korsord ger mig inspiration och avkoppling till att tänka till lite extra omkring olika ordbestämmelser och böjningar.*
Mitt intresse för ord har följt mig genom åren. När jag skriver mina tankar försöker jag hitta ord som alla kan känna sig bekväm med. Jag försöker så mycket jag kan att inte teologisera och skriva ”kyrkiska,” vilket kan vara svårt för en gammal predikant som jag är.
Det här med korsord är märkligt för helt plötsligt dyker ett ord upp som man nästan har slitit håret av sig för att försöka hitta. Du som håller på med korsord vet att när man fastnar i någon ordalydelse då är det bäst att man lägger undan korsordet för en stund eller en dag och då plötsligt som en blixt från klar himmel dyker ordet upp i skallen.
Jag har ett korsordslexikon och förstås google till min hjälp om jag skulle behöva det. Men jag måste erkänna för dig att jag är för högmodig och stolt till att söka i dessa hjälpmedel. Visst är det tokigt. Ingen behöver väl veta om jag löst korsordet med hjälp av google eller ett korsordslexikon.
Helt plötsligt som en blixt från klarblå himmel får Maria Jesu mor besök i sin allra vanligaste vardag. I svenska kyrkans evangeliebok kan vi för söndagen som kommer möta en skräckslagen ung Maria i Nasaret. Hon får besök av ängeln Gabriel. Hon har funderat som så många Israeler och Judar på orden i
om Messias ankomst. Hur kommer det att gå till när Gud kommer?
Helt plötsligt och oväntat får hon svaret på sina frågor. Ängeln svarade på Marias frågor med orden:
”Var inte rädd Maria du ska bli havande och föda en son och du ska ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den högstes son.”
Johannes skriver i början av sitt evangelium att Jesus är ordet från Gud. När Jesus kom personifierade han Guds ord.
Plötsligt kom ordet till Maria, det hände det som hon och de flesta Judar i Nasaret pratade om och funderade över. När ska Messias komma och frälsa sitt folk?
Jag överraskades som tjugoåring av Guds ord att det var personligt just till mig. Det blev som för Maria, att helt plötsligt överraskades jag av att Guds ord var sant. Han kan också överraska dig med sin väldiga nåd, när hans ord plötsligt blir levande i din allra vanligaste vardag. Gud kommer genom sin Ande, att överbevisa dig och mig om, att han har allt i sin hand. Ordet från ängeln Gabriel,”Var inte rädd,” kommer att bli som för en korsordslösares AHA upplevelse när ordet landar rätt i rutorna. Vi kommer en gång bli överraskade av Guds väldiga nåd när han möter oss med sitt ord, det levande ordet, som är Jesus själv. Han kommer att ge oss insikten när han öppnar upp våra låsta hjärtan och hjärnor så att vi ser och hör hans ord när han säger; ”Var hälsad du högt benådade!” ”Var inte rädd, du har funnit nåd inför Gud... Herren är med dig.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman