Tankar inför helgen
Fjärde söndagen i advent
Herrens moder
Tavelsjö sonen och Fotbollslegendaren Jesper Blomqvist fick besök av TV kocken Tareq Taylor i programmet ”Här är ditt kylskåp.” Till Jespers förvåning grillade Tareq öring på ett vedträ i hans öppenspis. Jesper blev nästan förtrollade av den goda mat Tareq serverade. De kom i samspråk där de bland annat pratade om svårigheten att vara pappa och förälder.
När jag hörde deras prat om att vara förälder tänkte jag på en tavla som vi har i vår hall. Genast till vänster om kapphyllan har hustrun hängt upp en tavla som hon fick för något år sedan av vår äldsta dotter Susanna. Hustruns bild inramas av orden: ”Det finns inget sätt att vara den perfekta mamman. Men miljoner sätt att vara en bra mamma.”
Jag håller med Tareq och Jespers resonemang om svårigheten att vara en bra förälder. När jag ser tillbaka hur livet gestaltat sig, då tänker jag att jag skulle kunnat göra saker och ting på ett bättre sätt. Jag har samma känsla som många andra föräldrar att jag velat hjälpa mina barn fullt ut. Skuldkänslorna att inte räcka till som förälder de förföljer oss ofta långt upp i ålderdomen.
En ung kvinna som fick höra uppmuntrande ord om föräldraskap var jungfrun Maria när hon kom till sin släkting Elisabeth.
Maria var sprängfylld av glädje, förundran, nyfikenhet men kanske också av tvivel efter det att ängeln Gabriel besökt henne. Kan det hon varit med om verkligen vara sant? Därför går hon till sin släkting Elisabeth som också har varit med om något extra ordinärt i samband med att hon blev med barn.
När hon kommer till Elisabeth möts hon av ett högljutt glädjerop från sin släkting. ”Välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignat är det barn du bär inom dig”.
Maria blev förälder och med det också ett ansvar att fostra detta barn till att bli en god samhällsmedborgare liksom många av oss fått nåden och glädjen att försöka göra det bästa för våra barn. Som mor ville Maria uppfostra sin son på ett rätt sätt. Men när Jesus var tolv år tappade hon bort honom när de var i Jerusalem. När han blev vuxen hörde hon de skriftlärda säga att hennes son var besatt av en ond ande. Vad kände hon som mor när hon stod under korset där hennes son blödde och ropade ut, ”min Gud min Gud varför har du övergivit mig?”
Vad kände Maria i den stunden. Hade hon misslyckats som mor? Du och jag får stava på texten som hänger i vår hall med en liten textjustering,
”Det finns inget sätt att vara den perfekta föräldern. Men miljoner sätt att vara en bra förälder.”
Maria kunde inte skydda sin son från allt ont men gossen Jesus blev Guds välsignelse till vår värld i dag. Vi kommer att fira Jesus födelse på torsdag till veckan och redan under onsdagen kommer vi att räcka varandra presenter som en påminnelse om Guds underbara gåva till världen när han gav den sin ende Son.
När du läser och hör om barnet i krubban så är det Guds förlåtande nåd som ligger där. Detta lilla barn som Maria bär till världen är Guds underbara frälsning till dig och mig.
Är det inte stort och välsignat att fira Jul?
En välsignad juletid önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Tredje advent
Bana väg åt Herren
Jaha då sitter jag här vid min dator igen för att försöka formulera en hälsning, en tanke, en fundering omkring livet. Jag har i alla mina krönikor försökt att vara så personlig som jag kunnat. Jag har som Jesu vän önskat ge en hälsning från honom genom mina enkla rader till dig som läsare.
Det har i veckan varit Nobeldagen och om jag på något sätt hade makten att påverka Nobelkommittén då skulle jag föreslå Lina Sandel till Nobel litteraturpriset i postum. Hennes sätt att skriva berör långt in i hjärteroten.
Min ambition till er läsare har varit att göra det som Lina Sandel skrev i sina ca 1 700 sångtexter och dikter.
Eller vad säger du om psalmerna, Blott en dag ett ögonblick i sänder,
Jesus för världen givit sitt liv, tryggare kan ingen vara, eller bred dina vida vingar.
I EFS sångbok Sionstoner skriver hon i sången 287,
Vem klappar så sakta i aftonens frid. På ditt hjärta? Vem nalkas med läkedom så ljuvlig och blid, För själens förborgade smärta?
Lågmält, kärleksfullt med en blick för Jesus som vännen framför andra.
Helgens texter handlar om Johannes döparen, hans pappa profeterade om honom: ”Att folket ska få veta att frälsningen är här med förlåtelse för deras synder genom Guds barmhärtighet och mildhet.”
Men han var inte så tystlåten av sig. Han var som en religiös vilde. Hans uppgift var att bana en väg för Herren. Det står att han är ”rösten av en som ropar i öknen”. Han var inte rädd att stöta sig med den etablerade religiösa eliten, eller till den sittande regeringen, eller despoten Herodes.
”Ni huggormsyngel vem har sagt att ni ska slippa undan den kommande vreden?” Han talade skarpt om behovet att omvända sig, men han var också den som lika starkt pekade på den som kunde ge nåd. Han pekade på Jesus och sa; ”Där är Guds lam som bär bort världens synd, följ honom.”
Vid sidan av min dator hade jag i många år ett vykort med bilden av Jesus ansikte med texten:
”Kristus är den förnämste i detta hus. Den osynlige gästen vid varje måltid. Den tyste lyssnaren vid varje samtal.”
Lina Sandell är fortfarande en röst som ropar i öknen men hon är kontrasten till Johannes döparen som tillrättavisade alla som han mötte. Lina Sandell skrev ödmjukt och varmt om vännen Jesus som hon mötte i sin ungdomstid
Jag har skrivit det förr att Jesus klappar så försiktigt på ditt och mitt hjärta. Han är den lågmälde gästen i våra hem.
Han finns i din närhet. Han klappar på ditt hjärta. Han vill möta dig. Han vill trösta dig. Han vill liksom en mor eller en älskande Far få ta dig i famnen kyssa din panna och viska ditt namn. Hör du ropet från tronsalen som Lina Sandell försöker sätta ord på.
Käre läsare, vad jag vill säga är, att det finns en som både ser och hör dig, det finns en som vill bana en kärlekens väg in i ditt hjärta. Längtar du efter vila för din själ? Kom till den lågmälde vännen Kristus.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Guds rike är nära
Andra advent
Prepping blir allt populärare. I Sverige är myndigheternas rekommendation att människor ska kunna klara sig själv utan hjälp från samhället i upp till en vecka. Fler och fler har således insett värdet av att se över sin egen beredskap och att förbereda sig för att klara av en längre kris.
Prepping är en form av krisberedskap där man förbereder sig för oväntade händelser, som strömavbrott, naturkatastrofer eller samhällsstörningar, genom att bygga upp lager av förnödenheter, öva på färdigheter och skapa sociala nätverk. Målet är att vara självförsörjande under en kris för att klara sig tills samhällsfunktionerna återställts.
Prepping i Gamla testamentet där står Patriarken Jakobs eller Israel näst yngste sonen Josef som en förebild. Han preppade hela Eygypten för sju magra år. Han förberedde folket inför krisen. Han samlade in i säd i stora lador för att Gud hade talat till honom att sju svåra år kommer snart.
Vi firar andra advent med temat Guds rike är nära. Vi tänder det andra adventsljuset och i kyrkan tänds två altarljus som symboliserar lag och evangelium. Jag skriver gång på gång att andra advent handlar om ett andra advent. Advent betyder ankomst eller väntan.
När vi läser adventstexterna då förbereder vi oss, att hålla oss vakna och bedjande inför världshistoriens slutskede, i det att vi väntar på att Jesus ska komma tillbaka.
Det är ett uppfordrande och ett genomträngande budskap som Jesus möter oss med i söndagens text. Han säger ”Guds rike är nära, omvänd er och tro på budskapet.”
Han har ett prepping anförande där han uppmanar oss vara redo inför hans ankomst.
När du och jag sjunger de kända jul och adventspsalmerna, då påminns vi väldigt tydligt om att vara vakna och bedjande inför att Jesus ska komma.
Jesus uppmanar oss att omvända oss. Vända oss till vad?
Jo, tro på budskapet! Vilket budskap?
Jo, budskapet som är Jesus själv. ”Han kom från eviga fröjder, han lämnar sin tron av kristall.”
Jesus kom från festen och glädjen i himlen ner hit till detta jordegrus för att leda och hjälpa oss hem till den fest som är i iordningställd i himlen för varje människa.
Det vi gör under adventstiden, det är prepping i att vi väntar på att Jesus ska komma, inte som ett litet gossebarn utan som universums Herre.
Vi ska en dag tillsammans med den hela himmelska härskaran med stående ovationer sjunga jubelsånger över Jesus Kristus som vår broder och vän och få höra honom själv säga, välkommen hem.
I psalmen 109 ”Det susar genom livets strid,” där sjunger vi i tredje versen:
”Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt, det är advent det är advent!”
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Första söndagen i advent
Ett nådens år
Jaha då kom snön, den ligger just nu som ett fint täcke över skog och mark. Nu är det lättare att köra bil eftersom det blir tydligare var vägrenen är. När man blir äldre blir också mörkerseendet sämre läste jag någonstans. Åtminstone gäller det gubben Degerman.
Hustrun köpte ett par glasögon som ska placeras utanpå de vanliga glasögonen för att förhindra att man bländas av den mötande trafikens ljus.
Fungerade de? Jo men visst det fungerade åtminstone för mig.
Vi har haft en lång höst som överraskade oss med sin långvariga värme och många fina korta soltimmar. Jag minns en gång för ca trettio år sedan då jag plockade fram gräsklipparen den 13 december bara för att kunna dokumentera att vi var utan snö. Adventsstjärnan hängde i fönstret och gräsklipparen arbetade ute på gräsmattan. Det var nära på en surrealistisk syn så sent inpå året.
Vägverket har för länge sedan placerat ut de orange vägpinnarna här uppe i norr till att underlätta för dessa hjältar som plogar våra vägar. Pinnarna står på rad för att signalera att här är vägen för alla trafikanter år 2025.
Ca år 33 var det något liknade som skedde på vägen upp mot Jerusalem. Det var inte orange pinnar som vägverket satt upp utan det var innevånarna själva i Jerusalem med omnejd som ställde sig på rad för att välkomna kungarnas kung. De hade haft god tid på sig att förbereda sig för denna speciella jubeldag. Profeten Sakarja sade 500 år tidigare, ”Se din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han.”
Folket ropade, hoppade, klappade i händerna och de sjöng med orden från psaltaren 118, ”Hosianna, prisad vare han som kommer i Herrens namn! Hosianna betyder (hjälp oss, rädda oss).
I dag möter vi människor bildligt talat vid livets vägkanter som står och ropar sitt ”hjälp oss, rädda oss, se oss, hör oss.
Jag har liksom du mött många som bildlikt stått vid vägkanten och ropat sitt ”hjälp oss” ”rädda oss!” Sjukhuspersonalen går på knäna, i våra kommuner ropas det om ekonomisk kris, relationskris och barn som far illa av sina föräldrars drogberoende.
Nu i advent tänder vi våra ljus och adventsstjärnor, vi vill driva undan mörkret till att ljusen ska ge oss en aning om hopp. Ljuset är ju symbolen av Gud själv, eftersom Gud är ljus och inget mörker finns i honom. Låt oss be om nåd att kunna få ett mörkerseende i denna adventstid till att inte bara se utan också agera för de utsatta barnen och andra som är i behov av din och min hjälp.
Det vi ropar ut från våra predikstolar under adventstiden är att det finns nåd och ljus och hopp för alla människor. Gud har kommit för att frälsa, att rädda och ge oss ett hopp inför denna tid och evigheten. I psalm 109 sjunger vi;
”Han kommer med ett sällsamt bud från kärlekens och nådens Gud att bringa till de sina. Så öppna hjärtats tempelhus och låt hans rika, fulla ljus därinne klart få skina. Då blir Guds under sett och känt, det är advent det är advent!”
En ljus adventstid önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Domsöndagen
Kristi återkomst
Fläskpannkaka det tycker jag om. Om jag får säga det själv är jag ganska bra på att göra fläskpannkaka. De flesta har ju en maträtt som de känner sig trygg med. Jag tror att domarpanelen i Sveriges mästerkock eller Tina Nordström och Tareq Taylor skulle kunna ge mig en tummen upp när de smakat min fläskpannkaka.
Ja det låter väl lite skrytigt när jag skriver det här men jag har min privata domare alltså min hustru, när hon tar en liten smakbit av det jag åstadkommit på tallriken, då rör hon runt lite med gaffeln, tar en liten tugga och små tuggar en stund sen fäster hon blicken på mig och säger, jo det här smakar riktig bra, du kan få fem poäng för den här rätten.
Men jag måste ju säga att laga mat inte är min bästa gren i detta liv, min hustrus mat är ju så mycket bättre än det jag lyckas åstadkomma. Varför jag skriver om mat är för att det är ju det vi bedömer varje dag, vare sig vi äter hemma eller borta så gör vi en bedömning av det vi äter.
Men mat är ju för de allra flesta en hjärtesak, vi pratar om det vi har på tallriken och tar bilder på det vi äter och skickar det vidare på Facebook, tiktok, sms, viber, WhatsApp eller andra sociala medier för att dela med andra. Maten är en hjärtesak för många.
När du kommer på besök till den nybyggda kyrka jag går till så ser du en grön skylt till höger i foajén där det står hjärtstarter. Man möts alltså av en grön skylt med orden hjärtstarter. Det är likadant i de flesta kyrkorna i det här landet att det finns en hjärtstarter nära till hands om det skulle behövas.
Jag tycker att det är som en hälsning från himlen, när jag läser den gröna skylten. I denna lokal finns en hjärtstarter. Tänk att få kliva in i kyrkan och få hjälp till att starta om hjärtat. En ny start. Det är ju det som händer vid varje Gudstjänstbesök. En ny start. Vi får möjlighet att börja om.
Domsöndagens tema handlar om att Jesus kommer igen. Han kommer för att tiden då har tagit slut. Då handlar det om att vi ska bedömas hur våra liv har varit.
Jag vet att jag kommer att bedömas utifrån hur jag har levt mitt liv. Mitt liv har varit både upp och ner, det liknar lite det som jag presterat i köket. Ibland har jag lyckats med min fläskpannkaka men ibland har det varit rena katastrofen.
När Gud Fader öppnar boken kommer mitt liv att blottläggas, skam och elände kommer att visa sig i hans bok. Men då händer det något i himlen, Jesus ställer sig framför mig inför Fadern och säger, Nej ingen skuld eller skam ska falla över min son som jag har köpt fri. Skulden är betald,
Paulus skriver i Romarbrevet 3:23 ”Alla har syndat och gått miste om härligheten.” Det han vill belysa är, att inför Gud är vi alla lika skyldiga, men det som jag tycker är så underbart med denna söndag, det är att jag får i mitt skrivande en möjlighet att måla upp Guds gränslösa kärlek till oss, att i Jesus är vi alla benådade, alla vi som vill ha med honom att göra, vi kan gå fria.
Därför ropas det från tronsalen över dig och mig att; ”Det finns ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.” Han, Domaren startar upp ditt och mitt hjärta och ropar till oss, ni är fria från skam, skuld, anklagelser och vanära, den totala förlåtelsen, glädjen har jag Jesus gett till dig. Han vill att vi ska få visshet om att han har friköpt och renat oss i från all fördömelse. Han Jesus är vår hjärtstartare.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Söndagen före domsöndagen
Vaksamhet och väntan
Vårt yngsta barnbarn Albin är en riktig tänkare. Han satt och funderade i vardagsrumssoffan, han tittade upp från sin mobil och sa;
”Pappa skulle du lämna din tro på Gud och Jesus för en biljonkronor?” Pappa Stoffe svarade: "Pengar spelar ingen roll när man är död.
Jag skulle aldrig avsäga mig min tro.”
Jag fick den här konversationen mig tillsänd för några veckor sedan, jag blev djupt rörd över sonens och sonsonens lilla pratstund. Albin hade flera frågor omkring pappans vilja att beskydda honom, när han fick sina frågor besvarade, efter en del små prat, då gick Albin fram till sin pappa och pussade honom på huvudet och sa; Thank you.
Far och son bekräftade varandra med ett enkelt prat som resulterade i att Albin blev fylld av tacksamhet.
Jag känner igen tonen från himlen där Gud vill få bekräftelse på sin kärlek till oss. Det kan vara bara som ett enkelt tack.
Helgens texter handlar om att vara vaksam och väntande på att Jesus ska komma igen. Under tiden jag har suttit här vid min dator har det plingat till i min telefon och där har jag fått en påminnelse om att i morgon klockan 15,00 ska jag infinna mig hos min optiker för en synundersökning.
När Jesus kommer vet vi inte, men av tidens tecken kan vi förstå att det inte kommer att dröja så värst länge innan han kommer. Han kommer inte att skicka en påminnelse via din telefon eller att du får ett brev dig tillsänt. Han kommer inte att ringa eller skicka ett mail och meddela när han kommer, utan det kommer att ske när vi minst anar det.
Helgens texter talar till oss om att vi ska vara vakande och väntade på Jesus återkomst.
Jesus berättar i en av evangelietexterna om tio unga flickor som väntar på̊ brudgummen. Alla tio somnade i sin väntan, fem av dem får slut olja i sina lampor och de slocknar. Genom att de försummat att hålla koll på̊ oljenivån i sina lampor, missar de brudgummens ankomst. De andra fem hade förberett sig väl genom att se till att ha tillräckligt med olja i sina lampor och de gjorde sig klara för den stora festen. När alla tio sov hördes ropet: ”Brudgummen kommer!” Till det yttre kunde man inte se någon skillnad mellan flickorna, men när ropet ljöd att brudgummen var å färde, då var det fem som inte var beredd att möta honom.
Stoffe svarade sin allvarsamt tänkande son att inte ens för en biljon kronor kunde han tänka sig att avsäga sin tro på Jesus Kristus.
När han kommer vet vi ingenting om, men vet du, jag har något helt underbart att berätta för dig, festsalen är dukad, brudgummen längtar, bröllopskläderna är iordningställda, änglakören väntar att du ska inta din plats i den himmelska kören. Våga säga ja till den inbjudan du fått. I bröllopsinbjudan står det; OSA, om svar anhålles. Jesus längtar efter ditt svar.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet
Samhällsansvar
”Jag är en fruktansvärt ensam människa. Man kan äga allt som går att få i den här världen och ändå vara den mest ensammaste människan på jorden.”
Dom här orden sa Freddie Mercury sångare i rockgruppen Queen strax före sin död 1991, han höjdes till skyarna av sina fans. Men ändå mitt i all lyx och flärd menade han att han var den ensammaste människan på vår jord.
Vår mellandotter Viveka skickad oss ett sms med ett tips på en dokumentär i SVT med titeln, ”Det omätbara.”
Dokumentären följer några personer i vården och barnomsorgen under några år och analysen som ges tittarna är inte en sjupunkts föreläsning om hur saker och ting sak skötas. Nej som tittare får vi följa med in i de dagliga rutinerna hos undersköterskor och barnskötare.
De berättar osminkat om sitt arbete hur de älskar att ta hand om och vårda men hur de slits sönder inifrån att med minimala resurser försöka genomföra sitt arbete. Jag upplever som tittare att de har lämnats ensamma i sitt arbete.
Vi möts av deras tårar och förtvivlan när de försöker beskriva det omätbara i sitt dagliga arbete.
En dokumentär väl värd att se och uppleva, jag skickar en speciell hälsning till våra politiker att sätta sig ner för att ta del av deras vittnesbörd.
Helgens tema är samhällsansvar och i texterna får vi göra ett hembesök hos en liten och rik man som var mycket ensam. Sackeus som han hette, han gjorde som Bill Gates, miljardären ni vet, som gav bort 37 miljarder till behövande, Sackeus gav bort betydligt mer än Bill Gates för Sackeus gav bort hälften av det han ägde till de fattiga. Jesu hembesök hos denne ensamme man det besöket förändrade hans liv totalt.
Jag har skrivit det förr att när församlingen lever i symbios med sin Herren Jesus, då kan det ske stora under i samhället.
Gud har inte kommit hit i Jesus Kristus för att förändra samhällen utan för att förändra samhällsmedborgarna.
Det finns ett djupt samhällsansvar bland många svenskar i dag, en vilja att hjälpa, en vilja att ge en hjälpande hand till de behövande. Vet du att varannan svensk engagerar sig ideellt på sin fritid. Det ideella arbetet beräknades för några år sedan motsvara fler än 300 000 heltidsjobb.
Jesus säger om den ensamme och rike Sackeus att, ”I dag har räddning nått detta hus.” Jesus öppnade Sackeus ögon, till att se att samla skatter här på jorden, det är inte något som ger liv. Gensvaret till Jesus och hans kärlek till honom, det gör att han öppnar sitt kassaskåp för att människorna i staden skulle få ta del av hans rikedom.
Att dela med sig är alltid något fint, och ordspråket, ”Bättre att ge än att få”, tycker jag mig se alltmer av i min omgivning. Det finns hopp.
Jag tror att den kristna kyrkan kan och vill ta del i samhällsansvaret, genom tro, bön och kärlekshandlingar. Det är det omätbara i vårt samhälle. Vi hör Jesus orden från helgens texter där han säger, ”Ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör.”
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Helgonen och alla själars dag
Vårt evighets hopp
Nu har jag ställt in hustruns cykel i kvarterets cykel Boda, sparken som har varit upphängd i vårt garage har jag plockat ner och ställt på den platsen där cykeln tidigare stod. Jag har beställt tid hos bilverkstaden till att byta till vinterdäck på bilen. Buskarna utanför vår altan är nedklippta likaså är utomhusblommorna omhändertagna.
Vi har förberett oss för vinterns antågande. Sommarkläderna är undanstoppade i garderober och våra vinterkläder hänger nu där sommarens ekipering har hängt. Värmeljus i varierande sorter är utplacerade i vår lägenhet för att driva vintermörkret åt sidan.
Ljuslyktan till svärmor och svärfars grav är ned stoppad för att lysa upp deras namn nu under Allhelgonadags tiden. Min syster Harriet har lovat att sätta ett ljus vid mamma och pappas grav i Tavelsjö kyrkogård, där kan mor och fars namn reflekteras av ett litet ljus i höstmörkret.
Om du har möjlighet, besök gärna dina släktingars gravar och tänd ett ljus. Den här helgen är en av de mest välbesökta helgerna i våra kyrkor. När du tänder ditt ljus där i novembermörkret kanske du förnimmer orden från Jesus som säger, ”Jag är livets ljus”. Där i tystnaden, med ljuset i din hand, vid dina anhörigas gravar, där kan du kanske få ta del av tonen från himlen.
Glöm inte att dina, och fädernas förböner inte är bortglömda, de finns i förvar inför Guds tron.
Du kanske har upplevt vid dina djupaste sorgsna stunder, att du kämpat efter att få luft. När ett barn faller och slår sig då gråter de ofta hejdlöst så att de kiknar. Barnet kämpar mellan gråtattackerna för att få luft. Men när barnet möts av trösten, av den sköna kramen är det som om krampen släpper. Barnet kan andas igen. Ordet trösta kan i viss mening också betyda "att andas igen".
I episteltexten står det för denna helgdag: ”en festförsamling av alla förstfödda som har sina namn i himlen.”
Vi har förberett oss inför den kommande vintern av snö och kyla. Vi har förberett oss inför vintervilan, vi går som in i ett ide där vi också har förberett oss inför den eviga vilan i Guds himmel. Vi har förberett oss inför denna eviga vila genom att skriva ner våra önskningar i det vita arkivet där vi beskriver våra tankar inför vår egen död och begravning. Vi förbereder oss att snart få tåga in denna festförsamling av alla förstfödda som har sina namn i himlen.
Helgens teman är helgonen och vårt evighets hopp eller alla själars dag. Jag ville få trösta dig. Jag ville få räcka dig ett evighets hopp.
Vet du om att döden inte är slutet?
Vet du om att Gud har räckt oss ett evighetshopp?
Vet du om att Jesus har öppnat en ny och levande väg för dig och mig?
Vårt evighetshopp är att Jesus redan har gjort det möjligt för dig och mig att få vara med i denna festförsamling som väntar. Herren vill lyfta dig upp i sin famn för att trösta dig för att du ska kunna andas igen.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
19 söndagen efter trefaldighet
Trons kraft
"Ja och du Alfred, ja du och jag Emil". Den dialogen hade Astrid Lindgrens Emil i Lönneberga med drängen Alfred vid Katthultsssjön.
Emil hade krupit ut genom skorstenen och blivit sotsvart. Alfred tog emot honom när han hoppade från taket och förde honom till sjön där de badade sig rena.
Alfred uppmanade den sotsvarta Emil att hoppa och han lovade Emil att han skulle ta emot honom. De gick sedan till Katthultssjön för att tvätta Emil ren från sotet han hade över hela sin kropp. Simmandes i sommarkvällen ropade en glad Emil till sin vän drängen Alfred de bevingade orden, ”Du och jag Alfred, ja du och jag Emil.”
I en av helgens texter berättas det om personer som också befann sig på ett tak med en god vän som var förlamad. De ville bära sin vän till Jesus, men vägen fram till Jesus var spärrade av människor som trängde sig fram för att få höra Jesus undervisa. Då kom den lames vänner på idén att gå upp på taket och hissa ner sin vän framför Jesus, när Jesus såg vännernas tro helade han den lame. Den lame likaväl som hans kamrater fick ta del av välsignelseflödet från Jesus. Trons kraft finns i mötet med Jesus. Jag hörde från en man som nyss fått uppleva hur Jesus hade förlåtit honom, han sa med rörlese i rösten; ”Jag vet inte vad det är för galet med mig, men det enda jag längtar efter är att möta Jesus”. Var rädd om din längtan, det är den Helige Ande som har skapat denna längtan i dig. Jesus är ingen programpunkt, kristen tro är inte religion, utan en relation med Jesus. Den kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person. Han Jesus, är själv trons kraft.
Jesus såg den tro som vännerna hade när de firade ner sin lame vän, där och då botar han den lame. Det var fyra okända män som bar fram sin lame vän till Jesus. Jag tror att det finns många som läser denna krönika som har vänner som de bär fram till Jesus dagligen i en bön om att han ska röra vid deras bönebarn.
Det var tro hos Emil när han slängde sig från hustaket rakt i Alfreds starka armar.
Det var tro hos den lame när han lät sig firas ner framför Jesu fötter.
Några av synonym bokens många ord om tro är: tillit, förtröstan, lita på.
Emil och den lame var båda förvissade om att de skulle bli mottagna.
Något av trons kraft är att slänga sig i den osynliges armar och lita på att han tar emot oss.
Det var en sorts trons bön hos de fyra kamraterna när de firade ner den lame genom taket. Det fanns en sorts trons bön hos den lame när han låg där framför Jesu fötter.
Det fanns en sorts trons bön hos Emil när han hoppade från taket, och det fanns en sorts bön hos Alfred när han ropar till Emil. "Hoppa."
Det finns en bön hos Gud som vänder sig till dig. Den bönen säger: " Hoppa mitt barn" " Jag tar emot dig".
Det finns en trons kraft i att falla i den osynliges armar.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
18 söndagen efter trefaldighet
Att lyssna i tro
Moffa, hördes det i telefonen, följt av tystnad och ett litet flåsande ljud. Det var Ida, ett av mina barnbarn som kommit åt åter uppringnings knappen på sin mors telefon. Jag har skrivit om denna gulliga felringning någon gång tidigare.
Ida var då ca två eller tre år gammal men visste ändå hur man hanterar en telefon. Hon är nu snart nitton år och har i sin ägo en jättefin telefon. Jag ser att de flesta ungdomar men även äldre går med telefonen i handen eller åtminstone i bekväm närhet. Mötesledarna i våra kyrkor påminner mötesdeltagarna att stänga ner sina mobiler för att inte de ska bli störande moment i Gudstjänsten.
Mina barnbarn kan surfa i sin Ipad och mobil, de tar bilder av sig själva, eller skickar i väg någon kul bild på morfar eller mormor, de kan koppla upp sig med flera av sina vänner även fast de är hemma hos oss. De kan med en knapptryckning slå numret till sina föräldrar och tro att samtalet ska kopplas fram, i för oss en osynlig värld.
Ett enda ord ”moffa” fick mig att glädjas över den skatt jag har i mina barnbarn, hur mycket mer kan inte då Guds eget ord skapa förvandling när det tas emot i tro.
Att vara uppkopplad till Gud är att vara uppkopplad till en osynlig värld. Vi tror att uppkopplingen fungerar under dygnets 24 timmar. Där tutar det aldrig upptaget, där möts vi inte av en röst som säger du är nu placerad i kö, du har nu plats 22 i kön.
Helgens texter handlar om att lyssna i tro. Vi behöver lyssna i tro när våra Hjärnspöken förföljer oss. När gamla synder poppar upp. Luther säger: Förlåtelsen och nåden är det viktigaste i läran. Lagen är någorlunda känd men nåden är ett evigt mysterium….
Det här är kanske det svåraste att kunna förstå, och tillämpa i sitt liv. Det är en svår konst att förstå och ta emot förlåtelse. Här behöver vi be Herren om att lyssna i tro.
I många kyrkor och bönhus hänger antependiers på talarstolen där man kan läsa, ”Hör så får din själ leva”. Paulus skriver i Romarbrevet 10:15 ”Skönt ljuder stegen av dem som kommer med budskap om goda ting”. Han skriver även i Romarbrevet 10: 14 ”Hur ska de kunna höra utan att någon förkunnar. Att lyssna till Guds ord det skapar tro i våra liv.
I en av söndagens texter möter vi Jesu lärjungar, när det står inför samma domstol som dömt Jesus till döden. Modigt svara de på rådets anklagelser genom att säga. ”Man måste lyda Gud mer än människor.” Lärjungarna hade lärt sig att lyssna i tro, att vända sin själs öra mot Gud. De hade fått träna sig i detta, under de tre åren de vandrade med Jesus.
Moffa, det lilla ordet från mitt barnbarn har följt mig som en varm kram i många år.
En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman
Tacksägelsedagen
Lovsång
Vilken sommar vi haft, solsken nästan varje dag. Har det regnat då har regnet kommit under nattens timmar. Varmt, mycket varmt under några veckor, segrare i solligan blev Luleå med 575 soltimmar. Umeå kom på andra plats med 522 soltimmar. Hela norra Norrlandskusten fullkomligt badade i sol denna sommar.
Ofta har jag hört hustrun säga under denna sommar, ”tänk så fantastiskt fint vi har det!” Vi har ofta suttit under ett solparasoll med fötterna i en stor svart balja med kallt vatten. Vi har aldrig förr besökt så många olika smultronställen i norr och Västerbotten som denna sommar. Medan vi hade sommarstugan var vi bundna till den platsen hela somrarna men nu detta år har vi varit fria att göra lite vad vi vill. Våra hjärtan ha fyllts med tacksamhet, ofta, ofta har jag hört hustrun upprepa orden, ”tänk så bra vi har det!”
I en av de föreslagna texterna för tacksägelsedagen kan vi läsa om hur Paulus skriver i kolosserbrevet så här. ”Låt Kristi ord bo hos er i hela sin rikedom och all sin vishet. Lär och vägled varandra, med psalmer, hymner och andlig sång i kraft av nåden, och sjung Guds lov i era hjärtan.”
Paulus sjöng och tackade Gud även när han satt i fängelse och han skriver också om att hans tjänst var behäftad med lidande, men mitt i detta uppmuntrar han församlingarna att lovsjunga Gud som i allt, ändå är trofast.
När jag mötts av förföljelser, sarkasm, lögner och påhopp, då har lovsången varit en viktig del för mig att vända blicken bort från elakheterna, och i stället sätta blicken, och hoppet till honom som genomlidit allt det onda för min skull. Att leva i förlåtelsen är för mig en kraftfull väg till inre frid och glädje.
Att lovsjunga Jesus som min Herre och Frälsare, det har blivit en källa till glädje mitt i smärtan, hur konstigt den än låter.
”Tänk så fint vi har det ändå,” dom orden från hustrun har jag återkommit till denna sommar som ett heligt tilltal från min Herre. Vi har mycket att vara tacksamma för och mycket att glädja oss över.
I en av texterna står det om hur barnen lovar Gud och prisar Jesus när han rider in i Jerusalem. Människor fick uppleva mirakler i sina liv när de mötte Jesus, därför verkade det som om att lovsången och tacksägelsen inte ville ta slut. På grund av detta ropar några skriftlärda ”Säg åt dina lärjungar att sluta”.
Men lovsången gick inte att stoppa. Folket jublade och dansade framför Jesus.
Tänk så fint vi ändå har det, det är ord som vi kristna skulle ta till oss allt oftare.
En av texterna för helgen säger. ”Med evig kärlek har jag älskat dig”. Det är ett ord från Gud till dig och mig. ”Med evig kärlek har jag älskat dig!”
Vissheten av att vara älskad, skapar lovsång inom oss. Vi får ställa oss i lovsångståget där vi får jublande, hoppande brista ut ett tack och lov till honom som har älskat oss.
Tänk så fint vi har det!
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Helige Mikaels dag
Änglarna
Sakta, sakta gled pannkakstårtan ned från uppläggningsfatet medan barnbarnen ropade ett neeej, vi måste få den att stanna på fatet. Potatis stickan blev lösningen till att få stopp på pannkakstårtshaveriet.
Det var stora delar av våra små änglar, alltså våra barnbarn som överraskade mig på min födelsedag. Tillsammans hade de kommit överens om att göra en pannkakstårta till mig eftersom de visste att jag tyckte om pannkaka. Susanna som är vårt äldsta barn kom med för att styra upp pannkaksöverraskningen.
Sylt grädde och vaniljvisp varvades med pannkakor och längst upp en fin jordgubbsdekoration. Allt gick bra en liten bit upp men sen började den sakta glida ner mot bordet. Det var då barnbarnen ropade ut ett samstämmigt NEEEJJ stoppa den.
Barnbarnen är för mig som små änglar. Jag fick mig en riktig överraskning för ett par veckor sedan när jag fyllde år. Ett försiktigt pling och ett knackande på dörren denna eftermiddag då lystes lägenheten och vestibulen upp när mina små änglar började de att sjunga, Ja må du leva uti hundrade år.
Barnbarnen trängdes i dörröppningen för att vara först att ge mig sköna födelsedagskramar.
I en av helgens texter läser vi att Petrus sitter i fängelse och var fastkedjad, det fanns soldater både inne och utanför fängelsecellen. Men mitt i denna ångestliknade tillvaro säger texten att han sover. Han verkade obekymrad om vad som väntade honom.
Fängelsecellen lystes upp när en ängel väckte honom, kedjorna gled av hans händer och fötter och fängelsegrindarna öppnades, ängeln förde honom ut i friheten igen. Församlingen bad för Petrus och en budbärare från himmelen, en ängel kom och räddade honom.
Det står att det var många som var samlade till bön. Gemensam bön är en kraftsamling mot det onda. Petrus begav sig direkt till den plats där församlingen höll till, han klappade på dörren men han hade svårt att övertyga sina vänner om att det var han, och att de skulle släppa in honom.
När jag läser texten verkar det som om att det varit lättare för Petrus att komma ut ur fängelset, än att komma in i kyrkan. När alla fängelsedörrar är stängda, då är fönstret mot himlen alltid öppet. Kung Herodes hade ett fängelse, och soldaterna sina vapen, men församlingens vapen, det var bön.
Petrus blev mirakulöst räddad. Den mirakulösa räddningen har hänt med dig och mig att Jesus Kristus har rört vid våra bojor och därmed har de glidit av. Jesus har fört oss ut från självdestruktionens fängelse till att leva ett liv i frihet.
Petrus följde Jesus under tre år och fick vara med om de mest fantastiska saker en människa kan få vara med om. Petrus tro var ibland lite svajig, det är här min udda liknelse av pannkakstårtan kommer in.
Jag tänker på bilden hur pannkakstårtan var på väg att glida av uppläggningsfatet. Räddningen fanns i mina små änglar som gemensamt stoppade pannkakstårtans kollaps.
Petrus tro syntes ibland glida ifrån honom, men då fanns den helige Ande där som hjälparen, av Anden fick Petrus en fast övertygelse. Den övertygelsen hade svajat bra många gånger, för alla lärjungarna, men Petrus vågade säga strax innan Jesus skulle lida och dö, ”Vi tror och förstår att du är Guds Helige”.
Är det svajigt med din tro på Jesus. Känns det som om du är på väg att glida bort ifrån tron, var inte rädd, änglarna finns när intill dig, det bästa av allt är att den helige Ande, hjälparen, han finns i ditt hjärta. Han påminner om Jesu rop över dig på Golgata, ”Det är fullbordat.” Anden kan förändra dina åsikter om Jesus till en helig insikt.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott Gösta Degerman
Femtonde söndagen efter trefaldighet
Ett är nödvändigt
Strandkapellet lystes upp och vibrerade av de skarpa smällarna från åskan som drog in över Piteälven. Jag var i bön för Sverige, Ukraina, Gasa och Israel tillsammans med några bönevänner. Utanför kapellet bildades det en liten sjö av regnvatten. Det var ett väldigt kraftfullt åskoväder som visualiserade det ljud och ljussken av briserande bomber som dessa som vi bad för har hört i långa tider.
När jag kom hem möttes jag av en ännu större insjö på vår parkering. Så mycket vatten hade jag aldrig sett på vår parkeringsplats. Jag fick veta att åskan slagit ner i en tall i närheten till vår lägenhet, brandkåren hade nyss lämnat när jag körde in för att parkera.
När jag kom in i lägenheten upptäckte jag att åskan slagit ut vår TV, dator och telefon. Jag ägnade hela kvällen till att felsöka, och jag såg ganska snart att vår router till vårt WIFI var död. Oron steg inom mig vad ska detta kosta?
Har alla apparaterna gått sönder? Vem ska jag ringa? Vem kan fixa detta?
Det blev många frågor och oron ökade inom mig, när jag skulle gå och lägga mig, då talade jag med Jesus om den uppkomna situationen och somnade.
Två dagar utan internet blev stressande för mig eftersom jag skulle skriva denna krönika, men på eftermiddagen den andra dagen kom en tekniker och hjälpte mig att ställa alla apparater i ordning.
I en av helgens texter säger Jesus, ”Gör er inga bekymmer,” men det var just det jag hade med alla tekniska prylar vi hade i vårt hem.
I en av de andra texterna säger Jesus till sin vän Marta,
”Marta, Marta du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket”
Visst är det väl så, att vi ofta ”gör” bekymmer, av det som egentligen inte är ett bekymmer.
Ibland när vi ligger vakna under nattens små timmar då blir de små sakerna till väldiga, oöverstigliga berg. För de flesta av oss handlar det om hur vi ska få ekonomin att gå ihop. Tanke demonerna åker runt i vår hjärna och sömnen flyr från oss. Oron ökar och ångesten och ängslan vill inte släppa.
Temat för söndagen är ”Ett är nödvändigt.”
Det allra nödvändigaste valet för oss människor säger Jesus, det är att söka Guds ansikte. Hebreiskan har inget ord för närhet utan där används ordet ansikte. Därför säger bibeln, ”Herren vände sitt ansikte till dig”, när han talar om närhet. Var inte orolig, Gud har vänt sitt ansikte till dig i sin egen Son Jesus Kristus.
Martas syster Maria har valt den goda delen säger Jesus, hon har valt att sätta sig ner vid Jesu fötter för att få ta del av den himmelska världen.
I Lukas 19:48 översätts den hunger som folket hade att få lyssna till vad Jesus hade att säga med att, ”Ty allt folket hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt.” Maria hade valt den goda delen, att sitta vid Jesu fötter och hon hängde vid Jesu läppar.
Ett är nödvändigt och det är att söka Jesu närvaro i sitt liv. Där finns tryggheten, där finns bekymmerslösheten, där finns glädjen, där finns hoppet, där finns förlåtelsen, där finns upprättelsen, där finns livet med stort L.
En skön helg önskar jag dig Allt gott.
Gösta Degerman
Fjortonde söndagen efter trefaldighet
Enheten i Kristus
Soffan som vi har i köket har jag skrivit om flera gånger. Den har följt oss genom åren dit vi flyttat. Alltid har den haft en central plats i vårt kök var vi än har hamnat runt om i Sverige.
Många är det som sträckt ut sig och lagt sig till rätta på sofflocket med ett välbehagligt, aaaahhhh läte när de stoppat kudden under sitt huvud medan vi samtalat vid vårt köksbord. Soffan har inbjudit till att kunna slappna av. Samtalen har då ofta blivit väldigt ärliga och öppna.
I den soffan har flera av mina 11 andra syskon sovit men jag fick lyckan att ärva denna klenod. Jag minns hur mamma bäddade ner mig och min ett år äldre bror Tomas, vi fick sova skavfötters, alltså med fötterna mot varandra. En liten stunds små bråk om utrymmet byttes till en harmonisk stund där vi hörde köksklockans tick, tackande som fick oss att ganska snart somna.
Tomas och jag är bröder med ett åratal mellan oss. När vi var små smög vi in oss i köket, tog en stol för att nå till översta hyllan i skafferiet för att stjäla oss en kaka från någon av burkarna som mamma försökt gömma. Vi har badat i samma sjö, lekt och busat på samma gräsmatta, vi har ätit samma mat, druckit vatten ur samma kran, vi är båda avskilda som präster i svenska kyrkan. Vi har gjort allting tillsammans men ändå är vi så olika.
Men vi har en sak som sammanför oss och det är att vi är syskon.
Nu till helgen har vi som tema, Enheten i Kristus.
Jag vill förtydliga att enhet inte är detsamma som enighet. Enhet betyder att vi är och tillhör en och samma sak, som Tomas och jag att vi är syskon. Enighet däremot betyder att tycka lika.
Jesus ber i sin översteprästliga förbön för oss, ”Jag ber att de alla skall bli ett”
Visst vi ska sträva efter enighet men inte till vilka sammanblandningar som helst i enighetens namn. Det jag menar och vill, är inte synkretism, alltså en sammanblandning mellan olika religioner, utan jag vill att vi eftersträvar en symbios med Kristus själv. Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation.
Genom två olika sorters språk försöker Johannes i sin text berätta för oss Hur det Gudomliga livet i Kristus verkar i oss som hans lärjungar. Nämligen genom kärlekens och enhetens språk.
Han talar om att när hans församling, hans kropp är ett då ska värden tro och då ska värden förstå att Fadern har sänt Jesus Kristus hit till den här värden och att Fadern har älskat dem som han har älskat sin egen Son.
Här verkar det finnas en sorts nyckel till värdens evangelisation. Enhetens vittnesbörd.
Vad är det då? Enhetens vittnesbörd är inte att vi talar tänker eller gör samma saker utan det är vår tillhörighet, vi är syskon i Kristus Jesus.
Vi är inte eniga i den kristna kyrkan när det gäller det yttre, perifera, våra fasader och utanpå verk som klädsel, ikoner, hur vi firar gudstjänster dop och nattvard och dylikt.
Men enhetens vittnesbörd den finns i Kristus. Han är den som vi vill tillhöra och älska. Där finns själva hemligheten i helgens tema, nämligen, I Kristus.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Trettonde söndagen efter trefaldighet
Medmänniskan
Efter mina teologiska studier i Uppsala 1980 flyttade jag och min familj till Piteå där jag fick min första tjänst i EFS som föreståndare för ungdomshemmet Storstrand. Det var mycket för mig att ta in och förstå hur människorna här fungerade och tänkte om sin ungdomsgård. Jag gjorde många fel både praktiskt och andligt de första åren. Men till slut föll polletten ner även för mig hur gården skulle drivas.
En som var till god hjälp för mig både praktiskt och andligt där på gården var en äldre bönekvinna vid namn Irma Grönlund. Hon dog för någon månad sedan över nittio år gammal. Mätt på att leva och med en längtan att få komma hem och möta den Jesus som hon älskat sedan den dagen hon fick ett himlastormande möte med honom.
Hon har varit en varm vän och förebedjare för mig och min familj genom åren. Hon kunde ringa mig och fråga hur jag mådde och hon kunde ställa med profetisk direkthet frågor till det som jag var inne i. Hon blev en andlig moder för mig.
Helgens texter handlar om medmänniskan och i texterna möter vi bland annat två män som inte namnges men som är betydelsefulla för sammanhanget i den liknelse som Jesus berättar.
När konfirmanderna fick fria händer att återberätta någon biblisk berättelse i samband med redovisningen inför sina föräldrar då återberättade de gärna liknelsen om den barmhärtiga Samariern.
Det är berättelsen om hur en man blir slagen medvetslös av rövare och hur sedan en samarier hittar honom vid vägkanten som binder om hans sår, lyfter upp honom på sin Åsna och bär honom till ett sjukhus där han får adekvat hjälp. Samariern betalar också för hans sjukhusvård. Den här berättelsen kan du läsa om i Lukas 10:30ff.
Det jag tyckte kändes viktigt när jag läste denna berättelse idag är att de båda huvudrollsinnehavarna nämns inte vid namn. De är för oss okända män som Jesus berättar om men som ger oss en tydlig anvisning om hur vi ska vara och leva.
Samariern utförde det som vi kyrkan nämner som diakoni. Han fanns där vid den slagnes sida och hjälpte honom. Under september månad brukar Sveriges kristna råd fokusera på diakoni.
Ett diakonalt framhållnings sätt menar man att kyrkan bör ha, för att vara trovärdiga vittnen om Jesus Kristus. Det menar jag att min vän Irma hade genom sitt bönearbete, hon var som samariern som tog sig ann och bar människor fram till läkaren Jesus Kristus.
Kanske du som läser denna krönika, känner dig som den slagne eller som samariern, du har levt och möjligen lever du i känslan av att människor går förbi, människorna i din närhet ser dig inte. Men mitt ibland våra medmänniskors ansikten finns ett ansikte som lyser klarare och varmare än alla andra. Gud har ett ansikte! Han har visat det genom Jesus.
Jesu ansikte är ett kärlekens ansikte som utstrålar trygghet, värme, förlåtelse, förståelse och ger mod att leva. Se människan, se Jesus. Här kommer Irmas älsklingssång. Författaren är okänd.
”Jag är iklädd manteln av rättfärdighet, som Herren Jesus ger till mig. Jag är överskyld av Jesu dyra blod och renad och han bor i mig. Vilken glädje att förstå, min far i himlen älskar så, han ger till mig min Jesus och när han ser på mig så ser han inte den jag var men han ser Jesus.”
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman
Friheten i Kristus.
Tolfte söndagen efter trefaldighet.
Komikerduon Hasse och Tage producerade ofantliga mängder sketcher i sitt bolag svenska ord. I en av dessa sketcher agerar Tage Danielsson tidningskioskbiträde där han bistår Gösta Ekman i hans obeslutsamhet att köpa Expressen eller Aftonbladet. Jag googlade om ordet obeslutsamhet och hamnade då i deras sketch om den ambivalente tidningsköparen som ville veta vilken tidning som var bäst.
Jag fick mig ett gott skratt även om jag sett och hört sketchen tidigare för många år sedan. Deras skicklighet att vända och vrida på åsikten om vilken tidning som är bäst fick mig att fundera på veckans tema som handlar om friheten i Kristus.
Orsaken till att jag sökte upp Tage Danielsson var att det är kyrkoval den 21 september. Alltså det handlar om val. Mina tankar gled i väg till hur svensken talar om tro och även hur många av de svenska samfunden har ändrat uppfattning i moral etiska frågeställningar. Skulle väl Gud ha menat läste vi i Bibelns första blad och det hör vi i den svenska kyrkodebatten också. Det är lite som Tage Danielssons och Gösta Ekmans sketch. Jag tycker att det finns en ambivalens, osäkerhet, obeslutsamhet och kluvenhet inför det stundande kyrkovalet. Vad eller vem är bäst. Vi lever i ett land som värdesätter demokratin med dess självklara rätt till åsikts och tryckfrihet. Ingen hotar oss och tvingar oss att rösta på något eller någon som vi inte vill.
Annat är det för en stor del av den världsvida kristna kyrkan. Aldrig förr har det varit en så stor förföljelse av de kristna, de utsetts för misshandel, tortyr och död. Värst är det för de kristna i Nordkorea, Irak och Eritrea, enligt en rapport från den kristna organisationen Open Doors. Kristna är den mest förföljda religiösa gruppen i världen. Trots förföljelsen växer den kristna kyrkan. Enligt en undersökning som Carl Erik Sahlberg skrev om för ca femton år sedan startas det över 4000 nya församlingar varje vecka och i Kina räknar man med att minst 25 000 människor varje dag öppnar sig för Jesus och tar emot honom som Herre i sina liv. I en annan rapport kunde jag läsa att minst två personer per sekund, kommer till tro på Jesus, runt om i vår värld.
Den frihet som helgens texter handlar om är en frihet från synd och bundenhet.
Jesus hjälper oss att se att verkligheten kan vara annorlunda än den vi ser och upplever.
Han helar en dövstum man. Han får tillbaka sin hörsel och kan tala. Denne döve som hade varit fången i tystnaden, han hade inte kunnat kommunicera med människorna runt om sig, han fick höra Jesus säga ”Efata” som betyder ”öppna dig”.
Jag har skrivit det förr, kanske med en Åsnas envishet, kom ut i friheten våga öppna dig för livet, öppna dig för den konsert av ljud som livet ger. Jag ber dig att göra ditt livs val, öppna dig för den nåd, förlåtelse och liv som finns i namnet Jesus.
Att välja och att följa Jesus, det öppnar nya och fantastiska möjligheter. Jesus erbjuder oss en fullständig upprättelse, total förlåtelse, en mästerlig livsfilosofi, en radikal kärleksförklaring inte bara till oss utan till hela mänskligheten och en genomgripande förvandling av hela vår verklighetsuppfattning. Gå till valurnorna och rösta på den personen som har Jesus som sin Herre. Att välja Jesus det kan du göra hemma i din egen kammare.
En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman