Sidhuvudbild

Tankar inför helgen

Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet

Samhällsansvar

Vad händer när fångar i Colombia möter Gud? Den frågan ställde sig tidningen Dagen i en rubrik för några år sedan. Den frågan har fått ett svar i en uppsats vid Högskolan i Gävle. Genom ett examens arbete hoppas kriminologen Jerzy Sarnecki kunna hitta svar på om religiös omvändelse kan förhindra brott.

Professor Jerzy Sarnecki ville att några av hans studenter skulle undersöka varför så många av Colombias fångar, ca 50 000 stycken, har kommit till tro på Jesus de sista åren, och vad i detta gör att de slutar med sin kriminalitet. 2019 åtog sig kriminologi studerande Caroline Paulsson den uppgiften, hennes examensarbete kan du läsa på webben. Sin uppsats har hon kallat ”Frälsningens makt.” Syftet med hennes studie var, att undersöka varför frälsningsupplevelsen hos kriminella personer gjorde att de upphörde med sitt destruktiva liv, när de blivit kristna. Alla de intervjuade brottslingarna var överens om att frälsningen var en vändpunkt i deras liv.

Jag har skrivit förr om hur jag genom organisationen, ”Martyrkyrkans vänner” ständig får information om övergrepp mot kristna i, Turkiet, Bhutan, Kina, Indien, Irak, Iran, Syrien osv. Vi lever i en tid där de kristna allt mer angrips och aldrig förr i världshistorien har vi haft så många martyrer.

Gud har inte kallat domare, åklagare eller försvarsadvokater nej inte ens änglar till att föra ut budskapet om honom. De han har kallat är; ”vittnen” som betyder, ”martyr”. Det finns mycket i dag som hotar den kristna kyrkan, speciellt för dem som vill stå upp för den trosbekännelse som vi bekänner oss till varje söndag. ”Om tron på Fadern Sonen och Anden.”

De mångkulturella formerna av Ismer och trosriktningar som väller över oss i dag är inte bara ett hot utan också en stor möjlighet att förmedla Jesus Kristus som enda vägen till Gud. Det är kanske den utmaning som den kristna kyrkan behöver i vår tid för att kunna mejsla ut sin tro i grunden. Trons hjärtegrund är Kristus Jesus. När vi lever i pulsslagen från Golgata då kan vi också leva i en värld fylld av hot utan att behöva känna oss hotade.

När församlingen lever i symbios med sin Herren Jesus, då kan också stora under ske i samhället. Gud har inte kommit hit i Jesus Kristus för att förändra samhällen utan för att förändra samhällsmedborgarna. Ett mycket tydligt exempel kunde du läsa i inledningen av denna krönika.
I helgens texter möter vi Jesus återigen i den situationen att han ifrågasätts av de skriftlärde och fariséerna. Den här gången handlar det om att betala skatt. Jesus ser igenom deras försök att sätta fast honom för något han sade. Jesus ger dem ett klart besked att de inte ska slarva med skatten, utan de ska fullt ut ta sitt samhällsansvar och ge kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.

Vet du om att i Sverige finns ett stort samhällsansvar, varannan svensk engagerar sig ideellt på sin fritid. Det ideella arbetet beräknas motsvara fler än 300 000 heltidsjobb.
Jag tror att den kristna kyrkan vill, och kan ta ett samhällsansvar, genom tro, bön och kärlekshandlingar. Att ge kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud vad Gud tillhör.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tjugonde söndagen efter trefaldighet

Att leva tillsammans

”Bättre överviktig än skitviktig!” Så står det på ett mini plakat jag fick för några år sedan av mina barn i födelsedagspresent. Jag har den stående på en hylla ovanför min säng. Den är formgiven som ett konstnärs staffliet fast i miniformat omgiven av vackra blommor. Barnen har ju sett att jag gått upp i vikt och de ville trösta mig med att vikten inte var det viktigaste.

Du har väl som jag sett hur kvällspressens löpsedlar ofta har haft klatschiga rubriker om hur man snabbt kan gå ner i vikt och gett tips på nya revolutionerande sätt att gå ner i vikt.
Varför jag tagit notis om dessa löpsedlar är väl att det gått en liten tagg i mig varje gång som jag läst det, eftersom min badrumsvåg säger till mig att jag är alltför tung i förhållande till min längd.
Den lilla tavlan med orden, bättre överviktig än skitviktig, den har gett mig tankar på vad som är viktigt här livet. Jesus talade aldrig om vikt eller utseende. Han förkunnade alltid relationer på något sätt. För honom var det viktigt att proklamera relationen med Honom med Fadern och med varandra.

Helgens texter för oss in i tankarna omkring att leva tillsammans. Det är ju ett mycket relevant ämne i dagens Sverige. Sverige är det land i världen som ligger i topp när det gäller ensamhushåll.
Det är svårt att leva ensam, men det är också svårt att leva tillsammans. Det är nämligen så att ingen kan såra och kränka så mycket, som den som man har en nära och varm relation med. Eftersom man där har blottat sina svagheter och brister är det lätt att just detta blir det som söndertrasar relationen, eller att den genom svagheten blir till en styrka.

Söndagens texter vill också lära oss att visa gästfrihet, engagemang, i tårar och glädje, att vara förebedjare främst för våra släktingar, men också för den ort vi lever i.
Den kristna trosläran är inte en information, utan den kristna tron är ett möte, en relation. För Jesus var det viktigt att förmedla Faderns ömma hjärta till oss. Han sa: ”Jag och Fadern är ett” ”Den som har sett mig har sett Fadern”. Det var så viktigt för honom att demonstrera Faderns stora kärlek till oss människor att han offrade sitt liv för detta. Hela hans förkunnelse handlade om relationer. Relationen människor emellan och mellan människa och Gud. Det var inte bara viktigt, och för att använda mitt födelsedagsstafflis devis,”överviktigt”.

Den kristna tron är inte ett budskap, utan ett möte, ett möte med den uppståndne Herren Jesus Kristus. Jag brukar säga och skriva det gång på gång, att den kristna tron är inte ett beteende, utan ett beroende av Jesus Kristus som frälsare, broder och vän, en relation med livets Herre själv.

Det som är viktigt i denna världen och inför den kommande är att leva i relation med Jesus.
Att få sin tro förvandlad från åsikt till insikt, det är ett under från Gud själv.

Nästa gång du ser en löpsedel med någon bantningsmetod så tänk på vad som är viktigt, ja vad som är ”överviktigt”.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Tacksägelsedagen

Lovsång

Halleluja Moment, blev ett begrepp genom Kishti Tomita i Idol-juryn när hon lyssnade till en skickligt genomförd sångpresentation. Halleluja Moment är ett utryck när vi är med om något riktigt stort, när himlen öppnar sig, när orden inte räcker till. Hustrun uttryckte sig på ett liknande sätt när hon för några veckor sedan fick flera liter blåbär och lingon av en god vän.

Hustruns Halleluja moment är när hon får baka sin älskade blåbärsbulle. Den fjärde oktober firades Kanelbullens dag, det är en stor dag för henne, men när ögonen riktigt lyser av glädje och tacksamhet, det är när hon sitter med kniv och gaffel framför en ugnsvarm blåbärsbulle. Ögonen glittrar av entusiasm, läpparna och tänderna är blå av bären. Just då är ingenting viktigare än blåbärsbullen framför henne. När jag påpekar för henne om blåbärsfärgen på hennes läppar får jag bara ett brett blåbärsleende tillbaka. Hela hennes kroppsspråk talar om för mig att just nu, i den här stunden, är hon bara så oerhört glad och tacksam.

Tacksamhet och lovsång är helgens tema. Där möter vi i texterna tio personer som har drabbats av en av dåtidens värsta sjukdomar. När man läser om hur spetälskan som farsot drabbade landet och hur landets ledande personer bestämde hur man skulle komma tillrätta med denna sjukdom ser jag likheter med hur vi i Sverige och övriga världen har hanterat covid 19 pandemin. De spetälska fick flytta ut ur staden, och sitt social sammanhang, och när de var ute på byn fick de ropa, ”Oren, oren för att smittan inte skulle föras vidare. Det handlande alltså om social distans.
Nu har Sverige öppnat upp för möjligheten att få träffas igen. Glädjen verkar vara stor bland alla sorters föreningar, kyrkor och eventbolag. Äntligen kan svenska folket få träffas igen som vanligt, fast med en uppmaning att fortsättningsvis vara noga med avstånd, handtvätt, och vid olika symtom vara extra försiktig.
Alla de tio spetälska i texten blev helade av Jesus, men bara en kom tillbaka för att tala om att detta var hans Halleluja moment. Det står att den spetälske föll ner inför Jesu fötter och med hög röst prisade han Gud.
Tänk om denne friskförklarade man fick bli en förebild, om hur vi som kyrka, skulle våga visa vår hyllning till Livets Herre.
Det står att mannen prisade Gud med Hög Röst. Är det något som den kristna kyrkan i Sverige skulle ta efter?
”Blev inte alla tio rena”? Frågade sig Jesus när den ensamme manen kom för att ge Gud sin hyllning. Var är alla de andra? Är det inte ett budskap till den kristna kyrkan i dag? Var är ni? Varför är ni så tysta? Blev ni inte alla förlåtna?
Vi bär på det mest fantastiska budskapet och nyheten i världshistorien, att vägen till Gud är öppen, borde det inte höras i vårt samhälle i dag? En dag ska lovsången ljuda stark som ett dånade vatten fall, seger jublet i himlen ska aldrig ta slut.

Min hustrus Halleluja Moment när hon åt sin blåbärsbulle det gav mig inspiration till att skriva den här krönikan om att vara tacksam, glad och ödmjuk över det lilla, i livet.
Nu får vi alla ett litet Halleluja Moment när restriktionerna lättas och vi kan ses som vanligt igen.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Den Helige Mikaels dag

Änglarna

Ett litet svagt ”Buuurrr” hördes ifrån båtens bensinpump, men inte ett enda livstecken att startmotorn ville klicka igång. Tio volt visade batteriet sig äga i sina celler. Det är på tok för lite ström för att den gamla Volvo Penta båtmotorn ska orka gå igång. Dottern hade glömt att stänga av kylen som går på tolv volt. Därför var batterierna uttömda.

Det var dags att plocka upp båten Sabina som vår äldsta dotter Susanna nu äger. Det är en så kallad bobåt som jag och hustrun köpte för ca tio år sedan men som för oss blivit lite för besvärlig att handskas med allt efter vi blivit äldre. Men vår dotter ville gärna ta över ägandet och skötseln av båten. Sedan hon tog över ägandet har båten långa stunder varit liggande vid kaj. Hon trivs med att bryggsegla och ha båten som en sorts oas där hon när som helst kan söka sig till den sköna atmosfären att vara vid vattnet och samtidigt vara nära hemmet och staden.
Susanna fick ett genomgripande möte med Jesus och hans Ande för ett par år sedan och i detta fick hon en nyupptäckt vad bönen är och vilken kraft det finns i bönegemenskapen med Jesus. Därför har båten Sabina blivit en böneplats för henne.
”Vilka änglar!” utbrast hon när vi fick assistans av en annan båtägare som också skulle ta upp sin båt vid samma båtramp som vi hade tänkt. Susanna är företagsam och pratglad som sin mor. Hon sökte upp denne ”ängel” och frågade om han ville hjälpa till att dra båten till båtuppdragnings platsen. Visst ville han det, det är något av en heders kod att båtfolket hjälper varandra. Hon slängde över en tamp till ”ängeln” i den assisterande båten som sedan sakta drog oss fram till båtrampen där hennes inhyrda traktorägare stod redo med båtvagnen.

Helgens texter handlar om änglarna. Visst tror jag på änglar, både mänskliga och övernaturliga änglar.
Min barn är väl inte alltid så direkt änglalika, men deras livsinställning är likt en ängels. Vi talar om att änglarna är tjänsteandar till vår hjälp. Susanna och hennes syskon är till sin läggning sådan att de vill hjälpa. De har alla tre syskonen ett starkt rättvisepatos och det låter sig också höras. Är någon orättvist behandlad, då är de, de första att resa sig upp och ta strid för de svaga i samhället.
Det gör att jag är mycket stolt över mina barn och deras sociala kompetens och empatiska förmåga. Ur den aspekten är de änglalika.
Lärjungarna umgicks med Jesus under tre år och fick vara med om de mest fantastiska saker en människa kan få vara med om. De blev så övertygade att i princip alla led martyrdöden på grund av sin övertygelse. Petrus får vara med om hur en ängel befriar honom från fängelset, likaså Paulus och Silas får vara med om samma sak. Filippos lyftes bort av änglar till en annan stad. I början av Lukasevangeliet möter vi en ström av änglabesök, där Maria, Josef, Sakarias och även de vise männen fick änglabesök.
”Vilka änglar!” Utbrast Susanna när hon fick hjälp med sin båt.
Jag tror att du som läser den här krönikan har en eller flera änglar i din omgivning. Det är något som vi kan glädjas över, men framför allt uppmanar Jesus i helgens texter att vi ska glädjas över att våra namn är skrivna i himmelen.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Sjuttonde söndagen efter trefaldighet

Rik inför Gud

För ganska många år sedan när jag gick jag hem efter en Gudstjänst upptäckte jag att det låg en trisslott där på vägen. Den var blekt av väder och vind. Nyfiken som jag är böjde jag mig ner och plockade upp den bortslängda lotten. Jag granskade de skrapade siffrorna och såg att det inte fanns någon vinst. Medan jag gick hemåt med den värdelösa lotten i min hand tänkte jag på den besvikna lottköparen. Vad hade han eller hon för drömmar om rikedom och välmående om det skulle ha varit någon vinst på lotten.

När jag kom hem tog jag den gulbleka lotten och kastade den i den gröna tunnan för brännbart. När jag gjorde det tänkte jag på hur Jesus har gjort med mig själv. Jag har många gånger upplevt mig som den där värdelösa lotten som låg där och skräpade till ingen nytta. Men Jesus böjde sig ner och lyfte mig upp. Han förklarade för mig att jag inte alls var värdelös. För honom betydde jag så mycket att han till ock med offrade sitt liv för min skull. I Jesu ögon hade mitt liv ett värde. Jag var värd mer än guld. Jag var viktig i hans ögon, han köpte mig fri från djävulens och dödens käftar.

Jag var ju värd att liksom lotten få brännas upp men han kom och lyfte mig upp och bar mig hela vägen hem till Faderns hus.

Han har förklarat för mig gång på gång att jag är förlåten, jag är räddad, jag har evigt liv, jag äger allt i honom, han sagt till mig gång på gång att allt är av nåd. Jag är rik inför Gud.

Att lämna sitt liv i Jesu händer det är att bli miljonär, himmelsk miljonär, det är att ha vunnit högsta vinsten. Där hos Jesus får vi kallas barn åt Gud. Kan vi bli något större? Kyrkofadern Augustinus gav ett själavårdande råd till de människor som kom till honom. Han sa; ” Älska Gud och gör vad du vill.” Att älska Gud det är att söka Guds rike och hans rättfärdighet. I detta sökande blir vårt inre ljust, ogrumlat, mer och mer sant, äkta och heligt. Det är en helgelseprocess att leva nära Guds kärlek. Paulus skriver i 1 Timoteus brevet att; ”Kärleken till pengar är roten till allt ont; genom den har många förts bort från tron och vållat sig själva mycket lidande.”

Det är inte pengarna i sig som är onda, utan kärleken till pengarna. ”Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog” (Pred 5:9).

Helgens texter är allvarliga och utmanade att inte samla skatter här på jorden.
Edvard Persson sjöng sången, ”En fattig trubadur.” Där lyder en av stroferna; ”Du kan ingenting ta med dig dit du går, nej du kan ingenting ta med dig dit du går. Du behöver inga penningar när du vid porten står. Och du kan ingenting ta med dig dit du går.”

Den kristna kyrkan är rik inför Gud, ja vi är ”himmelska miljonärer”, som Calle Öst sjunger i en gammal sång. Vi har vunnit allt, därför att Jesus har betalt det högsta priset för oss. Han har ropat ut i tronsalen, ut i atmosfären, ut i världsrymden, att skulden är betald. Den Onde har lagt ett motbud för din och min själ, men Jesus har köpt oss, betalningen är fullständig, vi är fria.
Han, Jesus, har öppnat en ny och levande väg för oss alla. Vägen till tronsalen är öppen för egoisten, för terroristen, för kommunisten, för kolumnisten, för journalisten, för den allra frommaste. Guds fråga till dig och mig är; VILL DU?

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Sextonde söndagen efter trefaldighet

Döden och livet.

Aftonbladet eller Expressen, det är namnet på en sketch som Gösta Ekman och Tage Danielsson gjorde succé med under sjuttiotalet. Gösta Ekman spelar den förvirrade och tveksamme och velande kunden som inte kan bestämma sig vilken aftontidning han ska köpa. Tage Danielsson spelar den allt mer pressade expediten som ska försöka att guida den förvirrade kunden att köpa rätt tidning. Olika versioner av denna sketch finns att se och lyssna till på Youtube.

Att välja är inte alltid så lätt nu för tiden när vi dränks av olika alternativ av matvaror, godis, elektronikprylar och TV program. Vad ska jag välja.
Till helgen är det kyrkoval och jag vill uppmuntra dig i den här krönikan att gå och rösta.
Jag har tidigare skrivit om mina funderingar om hur Jesus skulle fungera som politiker i ett kyrkoval, kommun landsting och riksdagsval.
Jag tror inte att han skulle bli vald till någon av dessa ledande positioner. Jag tror nämligen att han inte skulle få några röster alls.
Hur skulle hans kandidatur se ut?

Jo han skulle säga, sälj allt och kom sen och följ mig. Om någon slår dig på den ena kinden vänd den andre till. Ge och det ska bli dig givit. Allt vad ni vill att människorna ska göra för er det ska ni göra för dem. Förlåt din ovän. Sjuttio gånger sju gånger ska du förlåta. Ta hand om änkan, invandraren, man och hustru ska leva i trohet, älska din nästa som dig själv. Ge lån utan att förvänta dig att få något tillbaka. Han säger inte, Gå ut i hela värden och bygg kyrkor, nej han säger, gå ut och gör alla människor till mina lärjungar. Han säger inte, jag är med er alla söndagar till livets slut, utan han säger jag är med er "alla dagar" till livet slut.

I söndagens texter möter vi Jesus där han tar del av förtvivlade människor som mist sina kära. Det berättas om tre personer, som är döda, men får livet tillbaka när Jesus talar eller rör vid dem. En medelålders man, en ung man och en liten flicka. Alla tre får höra Jesu röst ropas till dem in i dödens väntrum. De väcks till liv.

Temat för helgen är, Döden och livet. Lägg märke till att det står först död sedan liv. Paulus skriver i Efesierbrevet 2, ”Ni var döda i era överträdelser men han har gjort er levande med Kristus, av nåd är ni frälsta.”
Profeten Hesekiel får i uppgift att profetera och tala till de döda benen som låg utspridda på slätten och säga: ”Se jag ska låta min Ande komma in i er så att ni får liv”

Den ende ”politiker” som kan rädda kyrkan eller vårt land är Jesus Kristus.
Att välja mellan Expressen eller Aftonbladet var svårt för den villrådige Gösta Ekman. Guds ord säger till oss att vi ska välja livet. Livet finns endast och bara i Jesus Kristus och i hans död på korset. Där omfamnas vi av Guds nåd och där kan våra döda ben få Ande och liv.

Min röst i kyrkovalet går till de personer som har låtit sig omfamnas av Guds nåd.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Femtonde söndagen efter trefaldighet

Ett är nödvändigt

Aj,aj aj, båtmotorn har börjat krångla för oss. Den är absolut nödvändig för oss på grund av att vår stuga ligger på en ö. Båten är en livlina eller som vår färja mellan fastlandet och ön. Allt som vi behöver för vår vistelse på ön måste fraktas med båten. Ger den upp vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till.

Vatten, material, gasol, mat och allt annat vi behöver fraktar jag med båten. Det känns verkligen oroväckande att båtmotorn kanske måste kasseras eller lagas. Jag ser hur pensionspengarna flyger iväg från mitt konto, när jag tänker på hur dyrt det kommer att bli att få den åtgärdad.
Även om jag inte direkt har tummen mitt i handen så har jag fått mina begränsningar på grund av de olika kroppsskador jag ådragit mig under livet. Jag känner hur bekymren för båten tar upp mer och mer av mitt tankeliv.
Jesus talar till oss i söndagens texter om att inte "göra oss bekymmer.
Visst är det väl så, att vi ofta ”gör” bekymmer, av det som egentligen inte är ett bekymmer. Ibland när vi ligger vakna under nattens små timmar då blir de små sakerna till väldiga, oöverstigliga berg. Tanke demonerna åker runt i vår hjärna och sömnen flyr från oss. Oron ökar och ångesten och ängslan vill inte släppa.
När vi som människor fått prata om det som tynger oss, då blir det oftast lättare att tackla problemet, och då kan detta delande, bli till en hjälp att släppa oron.
Hur har vi det i våra kyrkor idag? Hur prioriterar vi? Hur tänker vi omkring kyrkovalet?
Är det teologin, synen på Israel, bönen, bibelläsningen, predikan, lovsången som är det viktigaste?
Är det renoveringen av kyrkobyggnader, kaffeservering, diakonin, att ta hand om invandraren, änkan den sjuke som är det viktigaste?
Alla saker är viktiga för helheten i Guds församling, men det är inte det viktigaste.

Det allra nödvändigaste, det är det Jesus talar om i söndagens texter. Han förklarar för Marta att hennes syster Maria har valt den goda delen, hon har valt det enda nödvändiga. Maria valde att sätta sig ner vid Jesu fötter för att få ta del av hans undervisning. Hon ville vara nära, för att inte missa något av vad Jesus hade att säga.
Martas vardagsstök var viktigt men inte det viktigaste.
Jesus är den alltigenom viktigaste i Guds församling. Kärleken till honom, till Jesus, det är det som är själva drivet i våra liv som kristna.
En fungerande båtmotor är viktig men inte det viktigaste, det alltigenom viktigaste är att söka gemenskap med livets Herre. Mitt i vår oro och ängslan säger Jesus. ”Gör dig inga bekymmer.”

Jag kan släppa oron omkring min båtmotor, jag tror att det kommer att ordna sig på något sätt. Jag har hela kosmos skapare med i båten, därför behöver jag inte oro mig.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Fjortonde söndagen efter trefaldighet

Enheten i Kristus

Nu i september har jag och min hustru varit ett par i fyrtionio år. Vi har i princip umgåtts varje dag sedan dess. Ja förutom när hustrun eller jag själv varit iväg någon vecka på olika utbildningar och kurser. När vi sa ja till varandra vid Gammelstadskyrka då trädde jag en ring på Anitas vänstra ringfinger som en symbol för vår kärlek och enhet.

Ringen eller cirkeln är en mycket gammal symbol för det eviga, utan slut, men också för enheten.

Det är sällan som vi tar av oss ringarna. När jag tar av mig min ring så har ringen givit mig en fördjupning som ett dike runt mitt ringfinger, det finns alltså ett tydligt avtryck kvar på mitt finger efter min vigselring. Fördjupningen i fingret är som en tatuering som vittnar om fyrtionio år av kärlek och enhet.

Där vid Gammelstadskyrka inför prästen och församlingen lovade vi Gud att vi skulle vara varandra trogna till livets slut. Ett stort och viktigt beslut som vi i den stunden inte hade tänkt över så noga utan vi i lovade varandra trohet i ruset av vår förälskelse. Under åren har vi förstått att det beslutet var viktigt eftersom att leva tillsammans är inte lätt, lika som att leva ensam inte är lätt. Två individer ska försöka att samsas om de mest banala saker som ekonomi, vem bäddar sängen, hur städar vi, till att gräla om var besticklådan ska vara.

Det är inte lätt att leva tillsammans men kärleken överskyler det mesta av motsättningar och viljor.

Det är enhetens söndag till helgen där Jesus säger i sin förbön för oss att vi ska bli ett, för då menar han att; ”Då ska världen tro och förstå”.

Det finns krafter som vill synkretism, alltså en sammanblandning av olika religioner, men Jesus säger att så är inte fallet. Han säger; ”Jag är vägen sanningen och livet.”

Det han säger är att han inte är en av vägarna, utan han är vägen.

Han säger inte att han är en av sanningarna utan att han är sanningen.

Han säger inte att han är en del av livet utan att han är själva livet.

Jesus är kyrkans huvud, och den enhet som Jesus talar om kan inte organiseras fram eftersom kyrkan är en organism, inte en organisation. Kärleken till Gud och människorna, det är det som Guds församling strävar och eftersöker. Men vi vet att vi har misslyckats gång på gång, kyrkohistorien lär oss det. Den kristna kyrkans kallelse är att tillhöra Jesus Kristus. Jesus ber inte i sin översteprästerliga förbön att vi ska bli medlemmar i samma organisation utan att vi ska vara lemmar i samma organism.

Även om jag tar av mig min vigselring har jag ändå märket kvar efter ringen på mitt finger.
Gud har i sin nåd märkt oss inför evigheten genom dopets bad till en ny födelse i Kristus Jesus.
Det är ett evighetsmärke som aldrig går bort. Gud har satt sitt sigill på dig och mig vi är för evigt märkta inför evigheten.

Enheten i Kristus förenar Guds församling i ett Kyrie, Herre fräls, Herre rädda oss.
Denne Jesus kommer att komma snart, mycket snart, för att hämta hem sin brud, till en bröllopsmåltid och fest, som är utan motstycke.
Visst vill du vara med på den festen? Du är bjuden, bröllopssalen står dukad och väntar på oss.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Trettonde söndagen efter trefaldighet

Medmänniskan

Ett trasig fönster och en gammal säng blev till en hyfsad fin boddörr mellan våra sovbodar ute vid vår stuga. Att återvinna är inget nytt för mig utan det har jag lärt mig av min gamle far och även av min svärfar. Båda har gått hem till vår Herre men deras intentioner av att försöka leva av det som naturen ger det har jag fått med mig som ett arv från dessa vördade herrar.

Hela stugan och sovbodarna, altanerna, bryggorna, ja nästan allt som jag bygger och snickrar där ute vid stugan är av återvunnet material. Tillsammans med min son rev jag en sommar stugaltan i en by utanför Umeå för si så där någon månad sen. En kamrat till sonen ställde frågan om jag ville ha virket till min stuga. Han hade besökt oss för något år sedan på inbjudan av min son. Han förstod mitt intresse av att återanvända byggnadsmaterial därför fick jag frågan. Vi rev altanen och lastade virket och platsttaket på ett lånat släp, morgonen dagen efter satte sig sonen i bilen och drog iväg med släpet och rivningsvirket till Piteå. Han ville bespara sin skröpliga pappa besväret att köra upp allt virke. Jag blev både glad och lite rädd av hans tilltag. Jag förstod att det var av omsorg om mig som han över dagen körde de 45 milen tur och retur. Han agerade som en barmhärtig samarit.Min tanke är att virket ska bli till bryggor men också till ett räcke till inramning för våra altaner. Virket som vi räddade skulle annars ha skickats till Umeå Energis fjärrvärmeverk vid Dåvamyra och blivit fjärrvärme eller El till Umeåborna. Jag läste att 8000 långtradare med brännbart avfall lämnas årligen därute.

Söndagens texter ger oss en inblick i hur Jesus tänker om att vara medmänniska. Jesus berättar om en slagen man som ligger blödande ute i vildmarken. Olika människor går förbi utan att hjälpa den slagne mannen. Men en Samarier, som i den fromma elitens ögon, ingenting var, en person som man skulle akta sig för, en person som man spottade åt och kallade hund. Han stannar upp, tar sig an den slagne och för honom till ett sjukhus för vård. Inte bara det, han betalar också för alla omkostnader för den slagne.

Denne samarit, var en sann medmänniska menar Jesus. Han som ingenting var i andras ögon, denne lyfter Jesus fram, som ett vackert exempel, hur vi som medmänniskor ska möta varandra.

Kanske du känner dig som den slagne, människor går förbi, människorna i din närhet ser dig inte. Du känner dig värdelös, oälskad, du har hört människor säga att du duger inget till. Jag tror att jag har en hälsning från den levande Guden just till dig.

”NEJ det är inte sant det du säger om dig själv.” Gud vill genom sin egen älskade Son få viska, ja ropa in i ditt liv. Du är älskad, Du är sedd. Du är värdefull. Du är vacker.

”Det som ingenting var det utvalde Gud” säger bibeln. Du och jag har liksom den gamla sängen och det trasig fönstret ute vid vår stuga legat på sophögen och skulle kasseras, skulle brännas upp men så kommer skapelsens Herre själv, han böjer sig ner och plockar upp oss. Han tar tag i oss lyfter oss upp och börjar forma oss, vi blir till snickrade för att passa Guds syften. Gud har sett och ser något hos dig och mig som ingen annan sett.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Tolfte söndagen efter trefaldighet

Friheten i Kristus

Jag läste i tidningen Västerbottningen om Rasmus Edling som förlorade sin bror i den tragiska flygolyckan på Sandskär utanför Umeå för ett år sedan. Nu i år hände en likartad olycka i Örebro med nio döda fallskärmshoppare där det lilla planet kraschade.
Ett sätt för Rasmus att bearbeta sin egen sorg är att han sitter och skriver brev till de anhöriga i Örebro för att kanske hjälpa dem i deras sorgeprocess som han själv gått igenom.


Det är en fruktansvärd tragedi att så många unga människor dör på en och samma gång. Det är chockartat och nästintill overkligt att ta in och förstå. Andra saker som skapat chockartade reaktioner för oss i sommar är till exempel extrem vädret som i stora delar drabbat Europa med hagelstormar, översvämningar, åskoväder, och våldsamma skogsbränder där också hela samhällen har fått fly för bränderna.

När jag sitter och skriver detta hör jag hustruns röst från köket när hon läser dagens tidning där hon kommenterar högt, ”Vilken tur att vi inte bor där då!”
Ja vi har blivit förskonade från mycket här uppe i Norrbotten av extremvädret.

Sommaren för oss har varit helt underbar med vår vistelse ute vid vår sommarstuga med fiske och bad. Våra barnbarn har varit med oss under några veckor, att se deras glada ansikten och höra deras rop och skratt i badviken det värmer morfar/farfar hjärtat.
Att vara ute vid stugan det är för mig en känsla av frihet och avkoppling med att jag får snickra, måla, fiska, vila och njuta av Guds fria natur.

Helgens tema är ”Friheten i Kristus,” när jag tänkt på detta tema har mina tankar gått till dessa ungdomar som omkom vid flygolyckorna i Umeå och Örebro. Jag har full förståelse för deras stora intresse att få hoppa fallskärm.
Jag har skrivit förr om min fallskärmsflygning efter båt som jag fick uppleva nere i Kroatien för några år sedan. Den upplevelsen av att segelflyga högt uppe i luften, den upplevelsen är svår att beskriva, men med ett enda ord kan jag säga, frihet.
Det var en frihetskänsla utan motstycke att segla högt uppe i det blå där det rådde en total tystnad, där bara bruset från seglet hördes.

I väckelse bygderna i Norr och Västerbotten har det funnits en rädsla för Gud, för straff och för helvetes dom. Många är det som levt ett förkrympt Kristen liv på grund av rädslor för att göra fel, att drabbas av straff och dom. Den kristna tron blev en tankebubbla om rätt och fel.

Den kristna församlingen lever i den helige Andes frihet som Jesus Kristus gett till den. Paulus skriver om att Galaterna hade mist sin frihet när de började ställa krav på omskärelse och andra mänskliga regler. ” Vilka dårar ni är Galater!.... skall det som för er började med Anden sluta med köttet”..... ”Ni är ju kallade till frihet bröder.”
Den sanna fulla friheten finns, menar jag, enbart i Kristus Jesus. När jag som tjugoåring mötte Jesus och fick uppleva den totala sanna förlåtelsen, då blev det något av samma känsla av frihet som jag upplevde i min segelflygning.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Första söndagen efter trefaldighet

Vårt dop.

”Neeeej min mobil!” Det var hustrun som ropade ut sin förtvivlan i förra veckan när hon stod på alla fyra i det knappt två decimeter djupa ler och dyvattnet vid vår fastlandsbrygga. Hon hade trampat fel på bryggan och föll ner i det dyiga vattnet. Sin mobil hade hon i fickan och det första hon tänkte på var att hennes nya mobil inte fick komma i närheten av vattnet.

Jag måste erkänna att det såg ganska komiskt ut, när hon stod på alla fyra i det decimeter djupa dyvattnet. Men min första tanke var att hjälpa henne upp ur hennes ofrivilliga bad. Det är inte första gången som hustrun och hennes telefoner har hamnat i vatten. Om någon hade lyckats fånga alla hennes vatten fadäser på film skulle det bli en fin demonstrationsfilm om hur man inte ska behandla sin mobiltelefon. Jag har förstås frågat om jag får skriva om hennes mobilhantering. ”Jo gör det, skriv också om hur jag torkade mobilen i ugnen,” sa hon.
Så här var det, efter en av några dessa fadäser med vatten doppad mobil, fick hustrun ett tips om att stoppa mobilen i ugnen i ca 50 grader någon timme för att torka upp den. Problemet var att hon glömde bort att hon hade mobilen i ugnen när hon senare under dagen skulle baka. Hon vred på ugnen till 225 grader och efter en stund infann sig en stickande plastos lukt i hela lägenheten. Kvar blev några förkolnade rester av hennes mobiltelefon.
Vatten och mobiltelefoner har varit en kontroversiell besvärlighet för hustrun.

Vi firar dopets söndag till helgen.
Vårt dop är ett dop till Kristus, för mig som Luthersk präst är det en självklarhet att döpa barn. Jag minns att jag blev inbjuden att tala i en Baptistisk församling och där välsignade jag deras dopgrav och bad att många människor skulle få möta Jesus i denna församling. Reaktionen efteråt blev översvallande från vissa av församlingsmedlemmarna att jag som Luthersk präst välsignade deras dopgrav. Men för mig är det inte någon stridsfråga, vi döper till Kristus i alla församlingar. Jag har döpt personer i älven, i sjön med neddoppning, men också både vuxna och större barn med vatten begjutning. För mig är inte formen det viktiga, utan att vi för en människa fram till Kristus.
Jag döper aldrig om någon eftersom för mig är dopet för evigt gällande.

För mig är det en stor upplevelse att få ta det lilla barnet i min famn, lägga händerna på dess huvud, och känna hjärtats pulslag igenom den tunna huden som omger barnets ännu inte hopväxta fontanell. Pulsslagen av liv, berör min hand och jag får som representant från livets Herre själv, döpa barnet in i Guds famn. Vid dopet fick du och jag en vattenstämpel som aldrig försvinner. Där i dopet gav Gud oss sitt sigill på att vi är hans barn.
Hustruns mobiler har blivit ordentligt vattenbegjutna, turligt nog hade hon en försäkring som lovade henne en ny om olyckan skulle vara framme. Dopet är Guds försäkring om att en ny och ljusare framtid är det som väntar.

Om Jesus inte har kommit tillbaka, om Gud vill, om redaktionen vill, om du som läsare vill, och om jag fortfarande lever och har hälsa, då kanske vi ses igen till hösten i denna spalt.
Nu tänker jag ta sommar semester.

En skön sommar önskar jag dig.
Allt gott.
Gösta Degerman

Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen.

Gud – Fader, Son och Ande.

”Ja vaal tokut på je, nu slut je bråk!” ( Jag blir tokig på er, nu slutar ni bråka!) Mammas utrop i förtvivlan över oss barn var ett återkommande inslag i hennes vardag. Med 12 barn var det inte alltid så lätt att få någon fason på alla. ”Ska de bli faltje borti ge?” (Ska det bli normala människor av er?) Jo det var ju en ständig fråga som var fylld av oro för vår mor. Ska det bli normala personer av oss syskon?

Jo nog blev det hyfsat normala människor av oss alla 12. De flesta av oss tog högskoleexamen vid ca trettio års ålder. Det fanns ingen ekonomi att låta oss gå realskola eller högskola efter vi gått färdigt grundskolan, utan då var det bara en sak som gällde, och det var att söka sig ett arbete till försörjning.
Det är ju morsdag på söndag därför skriver jag den här krönikan som en hälsning till alla mödrar som har slitit för att barnen ska få de bästa möjligheterna för en bra start i livet.
Oro och ängslan följer ofta med i en förälders vardag. När barnen växer upp fortsätter omsorgen att sträcka sig ut mot barnbarnen eller barnbarnsbarens framtid.
”Jaha du je int feg!” (Jaha du är inte feg) Det var ofta ett uttryck som jag fick höra över telefonen när jag ringde till min gamla mamma i Tavelsjö. Du je int feg, betydde att hon hade alldeles nyss tänkt på mig. Uppe på hennes bokhylla stod alla barnens bröllopsbilder uppradade. De ca 45 barnbarnen och tillika än fler barnbarnsbaren fick inte plats på hennes bokhylla, men hon hade perfekt koll på alla sonhustrurs, mågars, barnens, barnbarnen och barnbarnbarnens födelsedagar och namn nästan ända fram till sin dödsdag. Det fanns en omsorg om oss alla.

Till helgen firar vi inte bara morsdag utan också Missionsdagen eller heliga trefaldighets dag.
Gud identifierar sig som en mor eller en far i att han har omsorg om sina barn. Vår mission som Guds församling det är att vi ska förmedla det mest märkliga i världshistorien, att han som har skapat kosmos och mikrokosmos, han som har skapat världs altet, han har omsorg om dig och mig som en förälder har om sitt barn. Du är inte lämnad åt dig själv, du är inte ensam, du har en som verkligen har full koll och omsorg om dig. Gud skulle kunna säga som min mor,”Du je int feg,” därför han har alltid goda tankar om dig. Inte ett enda av dina huvudhår ska falla till marken utan att Gud själv vet om det.
Vi inleder våra Gudstjänster i Faderns, Sonens och i den Helige Andes namn. I dopet, vid vigsel, vid förlåtelse orden uttalas dessa namn, lika väl vid begravningsgudstjänsten.
Hur kan Gud vara en men ändå tre? Det är en fråga som jag möter bland konfirmander och i olika samtalsgrupper.
Min mor var maka, mamma, dotter, syster, svärmor, kusin, svägerska, mormor, farmor osv. Hon kunde benämnas med olika titlar men i allt detta var hon min mor.

Missionsdagen är en söndag då vi i kyrkan reflekterar över vilket uppdrag vi fått av vår Herre.
Korset är kyrkans berättelse om hur Gud i sin nåd har gett människan möjlighet att nå Gud.
Fadern, Sonen och Anden är Gud som sträcker ut sina armar mot människan i ett grovhugget kors. Paulus skriver i första Korintierbrevet 1:18 ; ”Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.”

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Pingstdagen

Den Helige Ande

Ett stort rökmoln kom ifrån vår kolgrill utanför vår lägenhet. Jag försökte att få lite fyr i kolen som legat ute hela vintern i en plastpåse bakom vår husvägg. Mitt försök till att visa mig på styva linan som grillkock blev inte som jag hade tänkt mig. Kolen hade svårt att börja brinna och jag satsade på att spruta på lite mer av tändvätska med den påföljden att rökmolnet bara blev större.

Hustrun uppmanade mig att flytta på kolgrillen längre bort från huset. Grannarna var inte heller så glada över mitt tilltag. Röklukten drog in genom friskluftsventilerna och fyllde hela huset med grilloset, mitt försök till att imponera med mina grill kunskaper föll pladask till marken. Min kära hustru har ibland en ängels tålamod med mig, när jag dukade fram mitt grillprojekt på köksbordet och väntade på ett smakomdöme från hustrun sa hon, ”Jaha det smakade intressant detta.”
Ute vid vår stuga där grillas det väldigt ofta men då är det mina vuxna barn och deras gemåler som brukar stå för grillningen. Det blir oftast perfekt grillat, inte som mitt tafatta försök där köttet blev torrare än ett hårdbröd. Jag har skrivit förut om mina försök att laga mat som TV kockarna men oftast har resultatet blivit ett misslyckande.

En stormvind uppfyllde hela huset där lärjungarna befann sig, berättar pingsthelgens texter.
Vi brukar säga att pingstdagen är den dagen då kyrkan föddes. Jesus sa till sina lärjungar att de skulle bli beklädda med kraft när den Helige Ande skulle komma över dem. Något helt nytt hände med de skrämda lärjungarna när den Helige Ande kom över dem. De fick ett nytt sätt att tänka, känna och agera.
Det som Jesus talat med dem om förut, det blev levande. Det hände något med dessa första kristna när den Helige Ande fick kontrollen över dem.
Helt plötsligt kunde de tala språk som de inte förut kunde, alla som skyndade sig till platsen där lärjungarna var upplevde något de aldrig tidigare upplevat. Marken skakade det hördes ett dån och tungor av eld kom över lärjungarna, och alla hörde sitt eget språk talas. 3000 personer kom till tro den dagen berättas det i texterna.
Det var ett jättemirakel som skedde där i Jerusalem.

”Livet är som en påse, den är tom om man inte fyller den med något.” Det sa komikern och författaren Hasse Alfredsson i en monolog om pastor Janson. Alldeles ypperligt träffsäkert sätt att se på helgens texter.
Den Helige Ande vill fylla varje längtande hjärta med sig själv. Anden är Jesu Kristi Ande, en av samma sort som han, en Ande som skulle bli till vår hjälp i våra tafatta försök, att berätta om världens största och viktigaste händelse.

Mitt tafatta försök att vara grillkock förlorades i ett kraftigt rökmoln och eld i en vidbränd stek. Jag hämtade inte hjälpen från hustrun utan jag betedde mig som en treåring, ”Jag kan själv.”

Mitt i dina och mina tafatta försök att presentera Jesus för världen och berätta om världens största och viktigaste händelse, i detta vill Anden komma till vår hjälp.
Den Helige Ande vill fylla ditt och mitt längtande hjärta med sig själv. Anden är Jesu Kristi Ande.
Visst vill du hämta hjälpen ovanifrån, han den Helige Ande kan fylla alla dina behov.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Söndagen före pingst

Hjälparen kommer

”Var är min åkerbärssylt som stod här på diskbänken?” Frågan ropade jag ut i förtvivlan för si så där fyrtiofem år sedan, i svärmor och svärfars sommarstuga. Jag hade plockat åkerbär, kokat och sockrat den för att äta den som sylt till den traditionsenliga frukost brytan. ”Jasså var det den din!” utropade svärmor skamset. ”Den åt jag upp till min frukost bryta,” sa hon.

Jag kan garantera att vid den stunden var hon inte världens bästa svärmor. Besvikelsen var stor och jag fann inga ord till att förklara för henne hur jag kände det. Jag hade ju jobbat med att plocka och rensa de små bären och trånat och längtat att äntligen få sätta mig ner och göra min morgon bryta med en härlig åkerbärssylt.

Nu många år senare satt jag och hustrun hemma i svärmors lägenhet och pratade om just den här händelsen. Trots sina dryga nittio år mindes hon mycket väl åkerbärsfadäsen. Jag frågade om hon hade något emot om jag skrev om den händelsen i min krönika. ”Nej inte har jag något emot det, dina läsare kommer ju bara att få sig ett gott skratt,” tyckte svärmor.
Jo men visst är det så, att i dag kan jag se tillbaka på denna händelse med ett skratt. Men just då, i den stunden, när jag såg att min nykokta åkerbärssylt var borta, då var katastrofen nära.

Svärmor och svärfar har varit mig och min familj behjälplig på ett praktiskt plan genom hela vårt äktenskap. Vi har ju flyttat runt i Sverige på grund av att jag fått kallelser till olika tjänster. Vid varje tillfälle har de varit behjälpliga på olika sätt när det gäller det praktiska med renoveringar, flyttstäd, barnvakt och annat. Vi har känt ett stort stöd från dem båda.
Nu är läget lite annorlunda, nu är det vi som nu får hjälpa svärmor på sin ålderdom. Det är min hustru, svärmors äldsta dotter, som nu får ta det största ansvaret för att svärmor ska få en så skön och friktionsfri vardag som möjligt. Svärmor och dotter håller telefonkontakt varje dag och nästan varje dag blir det en tur till hennes lägenhet för att något behöver ses över.
Det finns hjälp att få för svärmor, från döttrarna, från hemtjänsten och från landstinget.

Temat denna helg är hjälparen kommer.
Det handlar om Anden som Jesus lovat sända till de väntade och längtande lärjungarna.
De bad och väntade på Anden som skulle bli deras hjälpare.
I Piteå har vi just nu en böne period inför pingsten. Vi använder tiden mellan Jesu himmelsfärd och pingstdagen som en tid i bön på samma sätt som de första lärjungarna gjorde. Vi väntar inte på att Jesus ska sända sin Ande till oss, för det har han redan gjort, utan vi ber och hoppas att vi ska få vara med om att hjälparen, den Helige Ande, ska komma och ge oss som lärjungar frimodighet och kreativitet, till att vittna och bära ut budskapet om Jesus, som uppståndelsen och livet.

Associations tråden för mig denna vecka är, längtan. Det fanns en längtan efter åkerbärssylten. Lärjungarna var i det läget att de längtade och hoppades att bönesvaret skulle komma, att Jesus skulle sända sin Ande, Hjälparen, en av samma sort som han, till dem. Längtar du efter Anden? Var rädd om din längtan eftersom det är Gud själv som skapat denna längtan i dig.

En skön helg önskar jag dig.
Allt gott
Gösta Degerman

Bönsöndagen

Bönen

Väckelsen eld brann på en plats. En kväll var det ett väldigt bönebrus. Många bad högt i munnen på varandra. Plötsligt ljöd en röst över de andra: ”Det är väl svårt för dig Gud att skilja på oss i detta oväsen, men nu är det han Teodor som ber!”

Den här berättelsen finner du i Robert Johanssons bok, Humor i helgade hyddor. Där kan man också läsa om honom som bad, ”Gud ge mig tålamod, men kvickt.”
Det här med bön är ju viktigt i alla religioner men det är väldigt olika med syftet, nyttan eller sättet som religionsutövningen sker.
Bönemötet ovan där Teodor överröstar de övriga bedjarna med att det är han som vill ha ett ord med Gud själv är ett inte så ovanligt sätt att be på.
Astrid Lindgrens buspojke, Emil i Lönneberga ber i sin snickare boda. ”Käre Gud, gör så att jag slutar med mina hyss. Beder vänligen Emil Svensson, Katthult, Lönneberga.”
När det gäller vår bön till Gud så behövs det inga förklaringar vem du är, var du bor, eller någon form av presentation. Du och jag är redan kända av Gud. Han vet till och med om dina och mina huvudhår står det i skriften.
Jag har sett hur människor beter sig på olika sätt när de ska be till vår Herre, en del blundar, eller knäpper ihop händerna, står eller böjer knä ,eller att de förändrar röstläget när de ber. Det finns hur många sätt som helst som vi människors använder för att blidka Gud i vår bön. Men ofta blir våra böne försök lagiska. Bön är inte prestation, det är samtal med levande Gud.
Gud är inte långt borta från någon enda av oss, kan vi läsa i Guds ord.
Vi behöver inte ropa, vi behöver inte presentera oss, vi behöver inte gå in i någon form av religiösa övningar för att han ska höra oss. Han hör vårt hjärtas bön. Ja till ock med innan vi hunnit formulera någon bön på våra läppar har han hört oss.

Paulus skriver i episteltexten att, ”Han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.” ”Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss utan ord.”

En av de vackraste och starkaste bilder jag fått om bön är när min dotter Viveka skickade ett mms till mig för några år sedan där hon filmade sin tre och ett halvt årige son Tore vid köksbordet. Han ritade med stor koncentration av sin lilla hand i den på papperet avritade mamma Vivekas hand. Han kommenterade sitt konstverk med orden. ”Mamma det är som om din hand bär min hand”!
Lille Tores ord blev en predikan för mig, ”Mamma det är som om din hand bär min hand”! Vi har sett bilder på hur konstnärer försökt avbilda Guds barns trygghet i en mäktiga hand. Den bild som fastnat i min minnesbank är det lilla spädbarnet som vilar tryggt i en stor hand.
Vi behöver inte jobba för att få vår Herres uppmärksamhet, vi har den till fullo precis som ett barn har sin förälders uppmärksamhet. Du är sedd, du är älskad, du är hörd, du är betydelsefull i Jesu ögon, att han känner ditt namn, han vet din oro, han vet din ängslan. Jag vill uppmuntra dig till att se lille Tores insiktsfulla utrop, ”Mamma det är som om din hand bär min hand,” kan du se att din hand vilar i Guds stora hand. Vet du, att han kommer inte att släppa taget om dig. Var frimodig i din tysta, eller högljudda bön, Gud har hört ditt rop.

Jag önskar dig en skön helg.
Allt gott
Gösta Degerman