Sidhuvudbild

Tankar inför helgen

Pingstdagen

Den Helige Ande

Snart är sommaren här på riktigt. Våren har varit kall och långdragen men nu spricker björkens löv och häggen blommar snart och vi kan insupa en härlig doft av sommar. Fåglarna spelar sina serenader och bygger sina bon. Det doftar från markerna och vi känner i hela vår kropp att nytt liv är på gång.
Den här tiden på året väcks gubben Degerman till liv. Då vill jag så fort som möjligt ta mig ut till stugan för att bygga bryggor och såga ved, laga någon altan och måla stugorna.


Under vintersäsongen har jag som björnen, gått i ide. Det händer inte så mycket omkring gubben vid den tiden på året. Jag är ganska lik gubbarna på västkusten som jag mötte under de två åren vi bodde där. Under året såg man inte till de gammal fiskarna mer än att man hälsade på dom där de satt utanför affären eller nere vid hamnen. Många av dem var märkta av livet ute till sjöss. De gick med kryckor och käppar, men som i ett trollslag när hösten kom, och det var dags för kräftfisket, då åkte dessa gubbar ut med sina båtar och som i ett under verkade de ha blivit kvitt alla sina krämpor.

Något liknande är det med mig och stugan. Gubben Degermans annars så sargade kropp, helt plötsligt spritter den av liv. Jag skulle kunna sjunga med Lasse Berghagen i hans sång, ”Ja det va' en kväll i juni” där han skriver, ”Plötsligt spratt de´ till i gubben, han blev ung och han blev fri, då när sommarn e' som bäst.”
Vi har köpt några solpaneler till stugan eftersom vi saknar el på ön. Att dra fram el till stugan skulle kosta oss flera hundra tusen kronor, därför har vi valt att satsa på solpaneler. Att ta kraften uppifrån är ju något som Hasse Alfredsson hade som en monolog för många år sedan. Solel är ju ett klimatsmart och ett mycket billigare alternativ för oss.
Visserligen har vi blivit tvungna att köpa olika tolvvolts batterier, lampor, pumpar och dylikt, men det är i sammanhanget en väldigt liten investering.

Till helgen firar den kristna kyrkan sin födelsedag. Vi brukar säga att pingstdagen är den dagen då kyrkan föddes. Jesus sa till sina lärjungar att de skulle bli beklädda med kraft när den Helige Ande skulle komma över dem. Något helt nytt hände med de skrämda lärjungarna när den Helige Ande kom över dem. De fick ett nytt sätt att tänka, känna och agera.
Det som Jesus talat med dem om förut, det blev levande. Det hände något med dessa första kristna när den Helige Ande fick kontrollen över dem.

När jag som tjugoåring fick mitt första möte med Anden, då förvandlades, märkligt nog, allt det jag såg, kände, luktade, och smakade, till något nytt. Det var inte något nytt, men det blev nytt för mig. Naturen, blommorna, lukterna allt fick en himmelsk närvaro.
Det var som en helt ny värld öppnade sig för mig när den helige Ande fick grepp över mig. Liknelsen med mig och stugvistelsen som jag ovan har försökt att beskriva, den är inte så haltande i detta sammanhang. Allt är som vanligt ute på ön, men ändå, när jag slår på strömmen till våra lampor då påminns jag om den helige Ande, att kraften kommer från ovan. Solens ljus omvandlar sin strålar till elenergi när de träffar solpanelen. Den Helige Ande är Guds ljus som träffar våra hjärtan och omvandlar denna beröring till livsenergi. Det blir en sorts rörelse energi inåt mot oss själva, utåt mot våra medmänniskor och uppåt mot Gud själv.

En skön Pingst helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Söndagen före pingst

Hjälparen kommer

”Har du sett? När jag vrider av ugnen då slocknar ljuset i vardagsrummet!” Det var hustrun som gjorde upptäckten att det var något galet med strömmen i vår lägenhet. Hon skrattade så hon nästan grät när hon upptäckte att hon kunde styra mitt TV tittande från spisen. Vi undersökte tillsammans vad som kunde vara fel. Jag drog ut kontakten från spisen undersökte proppskåpet och konstaterade att en fas förmodligen hade gått.

Det här hände under söndagskvällen därför fick vi vänta till måndagsmorgonen innan felet kunde avhjälpas av vår vaktmästare. Tänk så tokigt det kan gå med strömvirvlarna i våra elledningar när allt inte följer gängse ordning.

Underligt är det också med att våren och värmen som låter vänta på sig. Vi har sett en spindel, mygga och en fluga, men någon vårfjäril har inte uppenbarat sig.

När jag skriver påminns jag om en berättelse som finns i en av mina konfirmandledarhandböcker som handlar om en fjäril.

Där berättas det om, hur en man, hittade en kokong, där en fjäril nyss hade påbörjat sin mödosamma kamp för att ta sig lös. Han tänkte att hans kulle hjälpa livet lite på traven så han klippte försiktigt bort kokongen och fjärilen blev fri från det hon kämpade med. Det märkliga sker inför mannens ögon att det han trodde skulle bli till befrielse blev till den fjärilens död.

Vad manen inte hade förstått var att kampen i kokongen behövdes för att fjärilens vingar skulle växa sig starka så att den kunde lyfta och flyga när den äntligen blev fri.

Det jag tänker omkring denna lilla berättelse om livet, det är, att vi vill oftast leva vårt liv utan några svårigheter. För oss var den lilla bagatellen att vara utan ström ett besvärligt avbrott i vår annars så väl fungerande livscykel. Men ett liv utan motgångar skulle inte göra oss starka. Vi behöver kampen och motgången i livet, för den gör oss starka.

Det vi får i tron på Gud och umgänget med honom är en grundtrygghet som hjälper oss i alla livets förhållanden. I detta livet har vi fått en hjälpare, den Helige Ande, som vill hjälpa oss igenom i allt det vi möter. Han hjälper oss loss, ut i full frihet, vid den rätta tidpunkten, som är i Guds tid.

Han är en Guds strömvirvel, som oftast är lite svår att diagnostisera, och han kan göra de mest förunderliga saker för att vi ska lyfta blicken bort från oss själva för att istället se på livet som han hade tänkt. Den Helige Ande är den som kommer till oss och hjälper oss när våra livsbatterier är tömda på kraft. Då kommer han med sina startkablar och ger oss livsströmmen från Jesus rakt in i våra liv.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Bönsöndagen

Bönen

Inget fotbolls EM och inget hockey VM, inställda idrottsevenemang över hela världen. Fy vad trist för en sportintresserad person som jag är. Inte fick Björklöven komma in i hockeyns finrum trots en fantastisk säsong. Nej det där lilla viruset har verkligen ställt till det för mig i min nördiga idrottsbubbla.

SVT play har mycket i sina gömmor som jag inte hunnit med se. Men många repriser från fotbolls VM och andra idrottsevenemang har jag kunnat avnjuta. Nu i veckan satt jag och hustrun och njöt av lite nostalgiska tillbaka blickar tillsammans med Lass Åberg. Han fyller 80 år i dagarna och påpassligt har SVT sammansatt en dokumentär med rubriken ”En ängslig gosses memoarer”, där födelsedagsbarnet själv guidar oss genom alla åren som han har roat med sin situationskomik.
Dokumentären avslutas med att han säger sig inte tro på Gud, men han avslutar ändå med en bön till en Gud som han menar inte finns. Han ber bland annat, ” Herre gör mig ödmjuk.”
I dagarna kom det en undersökning från England om kring coronakrisens påverkan när det gäller bön. Det något oväntade resultatet i undersökningen visade att det var fler unga vuxna som uppgav att de ber regelbundet än personer från 55 år och uppåt.
Bön är ju något som utförs ganska ofta från åskådarläktaren vid olika idrottsevenemang. På TV bilderna kan man se hur fansen knäpper sina händer vid till ett exempel en straffspark. Jag har mer än en gång suttit framför Tv:n och bett för våra atleter.
Det finns mycket av bön i vårt samhälle i dag.

Helgens tema är bön och i texterna får vi, och lärjungarna undervisning av Jesus om vad bön är.
Jesus har lovat, att när vi möts till bön, då ska han vara närvarade mitt i bland oss. Men han ska också höra oss om vi stänger in oss i vår kammare, och ber i ensamheten. Där i vår karantän i vår ensamhet finns han som är alltets skapare. Paulus skriver att, egentligen vet vi inte hur vår bön ska vara, men att Guds Ande, stöder oss i vår svaghet, han vädjar för oss med rop utan ord. Paulus skriver i episteltexten att, ”Han som utforskar våra hjärtan vet vad Anden menar, eftersom Anden vädjar för de heliga så som Gud vill.”
Var frimodig i din tysta, eller högljudda bön, Gud hör ditt rop, Gud hör din bön.

För mig är bön ett sätt att leva, jag börjar min dag i bön, och lever min dag i bön, och somnar med en bön på mina läppar. För mig är kristen tro inte religion, utan relation. För mig är inte kristen tro ett beteende, utan ett beroende. För mig är kristen tro inte prestation, utan vila. Den Kristna kyrkan tror inte på en idé, utan på en person.
Du och jag får prata med Jesus som en vän. Han kallar oss inte längre tjänare, utan vänner. Vi får umgås med honom under dygnets tjugofyra timmar, han är ständigt intresserad av vad vi har att säga till honom.
Tänk att han som skapat kosmos och mikrokosmos, han som bär upp himlavalvet i sin hand, han som väger upp havets vatten i sin hand. Han säger, inte ett huvudhår ska falla till marken utan att han vet om det. Tänk att han som har skapat alltet, vet om dina hårstrån på din hårborste.

En skön helg önskar jag dig
Allt gott
Gösta Degerman

Femte söndagen i påsktiden

Att växa i tro

”Gösta, du måste komma in och se vad de visar på TV just nu.” Det var hustrun som ropade på mig genom det öppna fönstret från vår pensionärskuvös den 11 september 2001. Jag släppte spaden och stoppade ner det lilla plommonträdet i det vatten dränkta planteringshålet. Plommonträdet hade jag fått som femtioårs present dagen innan.

TV bilderna som utspelade sig framför våra ögon var som hämtade från någon actionfilm. Vi såg hur de stora passagerarplanen körde rakt in i tvillingtornen och hur sedan de båda tornen rasade.

En katastrof kablades ut direkt från Manhattan New York. Världens finansiella centrum var under attack och vi kunde se det i real tid. Vi satt som förstummade av det vi såg. Vi försökte att förstå vad som höll på att hända. Genom TV bilderna kände vi hur paniken lamslog hela USA och världen.

Den 15 april 2019 var det ett nytt drama som utspelade sig för oss som TV tittare. Då utbröt branden i det storslagna Domen i Notre-Dame de Paris. Där raserades inte tvilling klocktornen, utan som genom ett under lyckades brandmännen förhindra att detta ståtliga byggnadsverk, ett av världens mest kända religösa byggnader, att den inte helt skulle uppslukas och förstöras av elden.

Den 11 mars 2020 var det åter dags för ett TV drama som påverkat, inte bara dig och mig, utan en hel värld. Det var då världshälsoorganisationen WHO, meddelade att covid-19 är en pandemi. En pandemi innebär en spridning som påverkar stora delar av vår värld. Covid-19 har sin släkting i viruset SARS-CoV-2, dessa blir en sorts tvillingvirusar. De liknar varandra, men är ändå olika.

Covid-19 har påverkat den finansiella marknaden. Den har påverkat den religiösa delen av världen, där kyrkor har blivit tvungna att tänka nytt. Pandemin har även påverkat oss som enskilda människor, våra kroppar. Vi har blivit tvungna att tänka om hur vi behandlar varandra, vår hygien, vår livstil osv.

I mina funderingar har jag tänkt på ordet tvilling. Tvillingtornen i Manhattan, tvilling kyrktornen i Notre- Dame och tvilling virusen, i det har min tankevärld hamnat i funderingar omkring avgudar. Min tanke är att avgudarna handlar om finansiella, religiösa, och kroppsliga intressen. Word trade center handlar om pengar, framgångens avgud. Notre-Dame de Paris handlar om de avgudade religösa platserna som bönhusen, kyrkobyggnader och religiösa attribut. Corona pandemin handlar om den avgudade kroppen. Vår tids kroppsfixering, må bra recept och olika sätt att nå det fullkomliga välbefinnandet.

Helgens texter talar om att växa i tro. Det handlar inte om att vi ska bli stora i oss själva utan att växa till i kärleken. Det handlar inte om att bygga monument över oss själva. Nej, utan den bibliska undervisningen talar om att glömma sig själv för att istället låta Jesu undervisning få bli den klangbotten våra liv behöver. Tvilling, betyder att spegla någon annan, att var kristen är att spegla en annan, nämligen Jesus. Jag förmodar att vissa personer som i dagarna räcker ut en hjälpande hand inte har en personlig kristen tro, men de gör kristen tro. De ger människor mat, omsorg, de försöker lösa deras vardagliga situation. De gör Jesu handlingar och på så sätt kommer de närmare tron. Gyllene regeln säger: ”Gör mot andra så som ni vill att de ska göra mot er.”
Där har vi ett fäste i vårt liv här på jorden. Gång på gång har vi under de senaste månaderna fått vittnesbörd om hur människor har anammat Jesu undervisning om att se vår medmänniska. Vi har sett människor växa i tro.

En skön helg önskar jag dig, allt gott.
Gösta Degerman

Fjärde söndagen i påsktid

Vägen till livet.

Det coronadrabbade kryssningsfartyget The Ruby Princess har äntligen fått lägga till 80 kilometer söder om Sydney efter drygt två veckor till havs. Passagerarna berättar att de känner en stor lättnad att äntligen komma iland. På 1300 talet fick fartyg som anlände till Venedig ligga på redden i fyrtio dagar innan de släpptes in i hamnen. Orsaken var att man ville vara säker på att sjömännen inte bar på någon smittsam sjukdom De fick quarantena, som betyder ”fyrtio dagars (period)”. Därifrån har vi fått vårt ord för karantän. Digerdöden var den då mest smittsamma sjukdomen. Allt enligt Wikipedia.

Talet fyrtio är ett tal som återkommer i vår bibel flera gånger. Noa fick vara med om att regnet vräkte ner under fyrtio dagar och dränkte den dåtida mänskligheten. Fyrtio dagar tillbringade Mose på berget i karantän när han fick ta emot lagtavlorna. Fyrtio år fick Israel vandra i öknen och fyrtio dagar var Jesus ute i öknen i en sorts karantän innan han började sin gärning. Fyrtio dagar lät han sig ses efter uppståndelsen för flera hundra människor.

Wikipedia är en sajt som jag gärna går till för att införskaffa information. Flera av mina närmaste brukar besöka en köp och auktions sajt som heter Tradera. Där kan man köpa eller lägga ett bud på något billigt klädesplagg eller pryl till hemmet.
Ordet tradera har sin rot i vårt svenska ord för tradition, att överföra eller att återberätta.

De Israeliska barnen och ungdomarna har traditionen, som ett viktigt instrument för att lära sig att kunna återberätta, att överföra sitt Israelisk/Judiska arv till sin samtid. De har fått uppmaningen att hålla Guds ord nära sin panna och hjärta.

De har hört om talet fyrtio sedan barnsben. De har hört om Jahve och kan sin Thora, sina heliga skrifter som ett rinnande vatten. Kunskapen har överförts, traderats till dem. De vet att en frivillig social distansering, som att leva i karantän är en del av livet med Gud. Fastan, som vi i Kristi kyrka just nu har lämnat bakom oss, den varade i fyrtio dagar innan påskdagen. Att fasta är en frivillig karantän som många kristna använder sig av för att i stillheten och ensamheten söka Gud.

Den gammaltestamentliga texten för söndagen handlar en del om Israels barns fyrtioåriga långa vandring i öknen. De är i en gemensam karantän, åtskilda från all kontakt med andra folk. De har Gud med sig i molnskyn om dagen och i en eldpelare om natten. Även om de var ensamma i öknen var de ändå inte ensamma, därför att livets Gud fanns där. De var inte övergivna, Gud hade inte lämnat dem åt sitt öde, utan han var synligt närvarande i molnskyn, eldpelaren, och i tabernaklet där lagtavlorna var förvarade.

I en av evangelietexterna säger Jesus: ”Nu har också ni det svårt. Men jag ska se er igen, och då skall ni glädjas, och ingen skall ta er glädje ifrån er.”

Glädjen överflödade när lärjungarna predikade och talade om Jesus som Guds frälsning till världen. De överförde och återberättade det de fått höra av sin Herre och mästare. Fritt citerat från Billy Grahms sista tal innan hans död; ”Om någon säger att jag är död, tro honom inte därför när jag går in i det nya livet, in i evigheten , då är jag så mycket mer levande än jag någonsin har varit i detta livet”. Detta är också något som jag ständigt traderar, överför, återberättar att ”vägen till livet,” den går genom Jesus Kristus, den vägen leder till ett ännu större, glädjefullare, rikare liv, än vad vi någonsin kan förstå. Den karantänen kommer inte att vara i fyrtio dagar eller fyrtio år, utan det är en evighet med Jesus, som väntar oss.

Allt gott och en skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Tredje söndagen i påsktiden

Den Gode Herden

På grund av coronakrisen har äventyraren Mattias Andersson från Piteå blivit tvungen tänka om när det gäller sin träning. Enligt dagspressen har han gjort en annorlunda bergsbestigning under påskhelgen. Han har nämligen avverkat 8873 höjdmeter som en träning inför sitt livs största äventyr, nämligen att bestiga Mount Everests. Upp och ner för Vallsberget har han från långfredag till påskdagen knatat, för att kroppen ska få en liten försmak hur det kommer att kännas, när han väl är på plats någon gång, kanske redan till hösten.

Jag har också läst om att kritiken har varit hård mot de olika skidorternas öppethållande under coronakrisen. Framför allt har kritiken varit mot att barerna hållits öppna på kvällarna för after ski. Men i nuläget, då har man anammat hälsomyndigheternas rekommendationer och stängt ned både backar och barer till ett minimum. Den ekonomiska förlusten är förstås väldigt kännbar för alla inblandade.

När jag läste om Mattias och skidorternas svåra dilemma under coronakrisen kom jag att tänka tillbaka till en av våra resor till fjällvärlden. Vår yngste grabb var då bara några år gammal, men han fick ändå följa med på vår dagstur, för att nå en av de enklaste fjälltopparna i närområdet. Stigen var spångad på de flesta ställen, därför var det inte så besvärligt att ta sig uppför. Lillgrabben fick ömsom knata på med sina små ben ömsom bar jag honom på mina axlar. Våra båda flickor var också med och gick med pappa ända fram till snökanten. Där stannade vi och hade ett litet snöbollskrig mitt i sommarvärmen.

Davids psalm 23, är den föreslagna psalmtexten till helgen, den talar till mig starkt om att, ”Din godhet och nåd ska följa mig”. Det är Herden David som skriver om den gode Herden, alltså Gud själv som leder honom på rätta vägar, igenom den mörkaste dal, likaväl som vid de lugnaste vatten.

Bilden som vi möter i helgens texter är hur Jesus talar om sig själv som den gode herden som leder och bär sina får till tryggheten i hans närhet. Han föder och bär dem hela vägen hem till fårfållan där han vaktar dem så att inget ont ska hända dem.

Har du som jag gått i söndagsskola minns du säkert bilderna av Jesus som herden, bärandes på ett litet lamm, antigen på sina axlar eller i sin famn. Bilden andas omsorg, närhet, intimitet och en kärleksfull famn.

Den bild som jag anknyter till, det är bilden av hur jag som pappa bar min lille son på mina axlar, över stock och sten, förbi brusande jokkar och vindpinade fjällbjörkar. Det var ingen börda jag bar, det var ett älskat barn. David ger oss bilden av en Gud som en herde som bär och lyfter oss igenom livet. Det är inte en börda för Jesus, det är ett älskat barn.

Jesus är herden som vi kan lita på, en som bär oss när vi tycker att vägen är för svår att gå. Han sviker oss inte. Han bär oss i sin famn när livet gjort oss illa. Han är en sådan vän som inte vänder bort sitt ansikte ifrån oss, utan ständigt har ett tillvänt ansikte mot var och en av oss. Kung David skriver att Guds godhet och nåd ska följa oss. Han vill leda oss från det högsta berg till vår mörkaste dal, som till det lugnaste vatten, han vill lyfta oss upp i sin famn och låta sitt ansiktes ljus få lysa över oss. Vi, du och jag är inte någon börda, vi är hans älskade barn.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Andra söndagen i Påsktiden

Påskens vittnen

Minst tjugo sekunders handtvätt med tvål och vatten plus social distansering är receptet från hälsomyndigheten till oss svenskar i dag. Att hålla avstånd till varandra är en av de viktigaste uppgifterna, menar våra hälsoexperter. En av Krister Sjögrens och Vikingarnas succéplattor har titeln. ”Kan man älska någon på avstånd?”

Många är det som svängt sina lurviga ben till den dansbandslåten. Att älska någon på avstånd det är både svårt och enkelt. När jag som tjugoettåring hittade världens finaste tjej i Luleå och själv hade bostadsadressen i Umeå då var det en enda lång pina under veckorna att inte kunna vara tillsammans. Det var som i Vikingarnas dansbandslåt, många mil mellan oss. Det var en socialdistansering som blev blev smärtsam i en ung mans hjärta under veckorna. Även om vi höll kontakt med brev och telefonsamtal så var ändå längtan stor, att få träffas.
Nu i corona tider kan jag inte krama mina barnbarn och mina barn som jag brukar. Det känns svårt att hålla social distansering till dem som man älskar mest.

”Jag älskar dig!” Undersökningar som är gjorda visar att detta ord är bland de kraftfullaste ord man kan säga till varandra. Vissa undersökningar pekar på att en stor del av svenska folket tycker att dessa ord är viktiga att få höra varje dag. Jag viskar relativt ofta i mina barnbarns öron just dessa ord, morfar/ farfar älskar dig. Jag vet av egen erfarenhet hur mitt självförtroende, och tilliten till min hustru har ökat när jag själv fått höra orden, ”Jag älskar dig”. Jag växte upp i en familj med 12 syskon. Därför är det inte någon större överraskning för er när jag säger, att jag har inget minne av att jag fått sitta i min pappas knä. Det fanns helt naturligt ingen plats för mig där. Inte heller har jag något minne av att han någon gång sa till mig att han älskade mig. Men ändå kände jag mig älskad.

Älskar du mig?
Den frågan ställs av Jesus i helgens texter. Det är Petrus som får frågan tre gånger efter det att Jesus har stått upp ifrån det döda.
Petrus som tre gånger hade förnekat att han kände Jesus. Nu står han där vid den Galileiska sjöns strand och möter honom som han för någon vecka sedan, i stor rädsla, sa att han inte kände. Tre gånger ställer Jesus den alltigenom viktigaste frågan till honom. Här gällde ingen socialdistansering utan där står Jesus med en lärjunge som han älskar. När jag som präst hade konfirmations undervisning, då plockade jag ofta fram gitarren och sjöng med konfirmanderna, strofen från psaltarpsalmen 139, ”Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.” Det gjorde jag för att konfirmanderna skulle veta att vad som än händer i deras liv håller Gud inte socialdistansering med dem, utan han omfamnar dem och håller dem i sin hand. Gud älskar inte på avstånd, han är nära, så nära som luften du andas.

Älskar du mig?
Jesus hade inte bara genom ord förklarat för Petrus sin kärlek till honom, Jesus hade visat med hela sin varelse hur mycket han älskade Petrus. Han gav sitt liv för honom, likaväl även för dig och mig, för att vi skulle få ta del av den himmelska världens liv. Han har som en älskande pappa satt oss i sitt knä och viskar orden i vårt öra, ”Jag älskar dig”.
Jesus sa ”följ mig” till Petrus, han som hade misslyckats att vara den starke och alltigenom trofaste lärjungen, han hade misslyckats totalt med sin intention att vara en trogen lärjunge. Det var inte hans trolöshet eller hans feghet som gjorde honom passande för uppgiften att bli kyrkans förste ledare, utan det var alltigenom, Guds nåd.
Herrens trofasthet var större än Petrus förnekelser och förbannelser. På denna grund står fortfarande kyrkan i dag.

Älskar du mig? Det är frågan i helgens texter. Uppmaningen är: Följ mig!

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Påsk dagen

Kristus är uppstånden

” Nu håller ni er i skinnet och ser till att ni håller er borta från alla slags folksamlingar!” Det var sonen och hans hustru som var lite upprörda när de fått höra att vi fortfarande arbetade med olika projekt. ”Ni vill väl inte att era barnbarn ska mista sina mor och farföräldrar?”

Argumenten var många och upprördheten ökade alltefter vi försökt lugna dem med att vi följde folkhäslomyndighetens råd i alla lägen.
Jag gissar att många som läser denna krönika känner igen sig i vår sons och sonhustruns försök att få sina åldrande föräldrar att tänka på att vara extra försiktiga nu när vi är i corona krisen.

Naturligtvis är det så, att detta virus får konsekvenser i alla familjer, men även för kyrkan. Vi har fått nya riktlinjer nästan varje vecka om hur många som får samlas till Gudstjänster, till dop, begravning osv. I skrivandets stund är det femtio personer som gäller, men det är i en lokal där människor kan sitta långt ifrån varandra. Vaktmästarna har fått en inte alltför rolig uppgift att räkna in Gudstjänstdeltagarna. När femtio personer är inräknade då stängs kyrkporten och inga fler får komma in. Det får mig att tänka på en gammal väckelsesång som sjöngs med inlevelse för ca fyrtio år sedan, ”Innanför eller utanför evigheten en gång, var ska du stå en gång? ”

Kyrkans största och viktigaste högtid står för dörren. Helgens texter talar om död och liv, det är påskens budskap till en coronasmittad mänsklighet att Jesus har besegrat döden och han har öppnat himmelens port för var och en som vill. Torsten Nilsson var EFS predikant och rektorn vid Johannelunds teologiska högskola under sjuttiotalet. Jag minns hans predikan, i hur han ropade en gång från predikostolen, med sin sedvanligt intensiva röst.
”När Jesus dog då krossade han himlaporten med sitt kors så att det bara blev sågspån kvar av porten.”
För mig har hans metafor, liknelse eller bild etsats fast i mitt inre, och det är detta jag vill proklamera i min krönika vecka efter vecka. Vägen till Guds heliga rum är öppen.

Söndagens texter handlar om en ny tid. I våra kyrkor runt om i vår värld ropas det ut tre gånger denna söndag, ”Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden”! Det är en proklamation om att Jesus har besegrat döden och gett oss alla, som vill ta emot det, ett evigt liv. Detta var de första kristnas största, och ivrigaste förkunnelse. Jesus är uppstånden, Jesus lever.

Gång efter gång har jag hört samma uppmaning de senaste veckorna. ” Vi gör det tillsammans, vi tar gemensamt ansvar för varandra.” Det är vackert sagt, och gång på gång har vi fått positiva signaler om hur vi hjälper varandra.

När det gäller vårt eviga väl, då ska vi tillsammans hjälpa varandra till den upptäckten, att det finns en som tagit fullt ansvar för oss, för dig och mig, det finns en som gått lidandets vägen för att dörren, porten, till evigheten nu står öppen för alla som vill. ”Kristus är uppstånden, ja han är sannerligen uppstånden.”

En skön påskhelg önskar jag dig
Gösta Degerman

Palmsöndagen

Vägen till korset

”Har du tvättat dina händer?” Den frågan, eller den uppmaningen som ligger i frågan har hustrun genom åren många gånger uttalat till mig och våra barn. Nu förtiden är det våra barnbarn som får höra samma uppmaning när mormor/farmor är i närheten.
Hustrun har arbetat inom vården i nästan hela sitt yrkesverksamma liv, och hon har sett hur viktigt det är att alltid ha rena händer.


Samma mantra har vi gång på gång fått höra de sista månaderna i alla nyhetssändningar. Tvätta noga era händer. Så även statsminister Stefan Löfven i sitt tal till svenska folket. Aftontidningarna har genom instruktionsvideos demonstrerat hur händerna på ett rätt sätt ska tvättas för att corona viruset inte ska fästa sig i våra händer.
Vår sons yngsta barn heter Albin och är tre år, han är för övrigt vårt yngsta barnbarn i dagsläget. De bor i ett bostadsområde söder om Umeå. När hustrun och jag är där på besök, då får Albin ofta uppmaningen från farmor, efter en kladdig matstund, att gå och tvätta händerna. Då brukar han gå från köksbordet med sina små händer över huvudet, och sen öppna toadörren med armbågen. Efter att vi hört hur han spolat i handfatet en stund, då brukar han komma tillbaka med blöta händer för att farmor ska få känna att det luktar tvål från hans händer och att han lytt hennes uppmaning.

I våra kyrkor luktar det nu för tiden inte bara stearin utan även en doft av sprit lägger sig som en dimridå över de få åhörare som kommit till Gudstjänsten.
Det står nämligen handspritsflaskor lite varstans i kyrkorummet för att gudstjänstbesökarna ska få möjlighet att sprita sina händer och känna sig trygga i denna miljö. Inga handskakningar eller kramar utdelas utan en vänlig nick och ett välkomnade leende funkar nästan lika bra. Vi i kyrkan följer de riktlinjer som folkhälsomyndigheterna ger. Men i dessa dagar ändras det ganska ofta. Jag skriver det här under fredagen, så innan söndag nästa vecka är det kanske något annat som gäller.

I en av helgens texter talas det om att rummet fylls av doften från nardusbalsam, som Jesu vän Maria häller över Jesus, och smörjer hans fötter med. Alla i rummet kände av doften.
Den doften kunde lärjungarna senare påminna sig om, för den återkallade minnet av Jesu begravning. Han säger i texten;
”Hon har sparat sin balsam till min begravningsdag.”
Dofter och lukter sägs sitta djupt i vår minnesbank, de kan ge associationer till platser, situationer och personer som vi mött under livet.
På samma sätt kommer vi att påminnas om corona virusets härjningar, när vi känner doften av handsprit.
Paulus skriver om att vi som hör Jesus till, ska sprida, Kristuskunskapens doft.
Att sprida doften av Jesus det är den kristna kyrkans uppgift. Doften av Jesus ger framtidstro och hopp. Så här i corona tider är det många som är oroliga för sin och sina släktingars hälsa. Du som läser min krönika, hur har du det? Är du orolig? Helgens text ger oss tröst, i det att den säger;
” Frukta inte du dotter Sion. Se din konung kommer till dig.”
Kristus är den som doftar liv, mitt i vår corona ångest. Han är den som inte bara har tvättat våra händer rena, utan hela vår varelse är renad i det Jesus gjort för oss.
När Jesus red in i Jerusalem och såg allt folket visste han att en del av dessa människor som stod vid vägkanten skulle bara om några timmar vända sitt hosianna rop till ett, ”Korsfäst, korsfäst”. Han, Jesus, känner ditt hjärta, han vet din kamp. Var inte rädd, frukta inte, Jesus är dig närmare än vad du någonsin kan förstå. Känner du doften?

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Femte söndagen i fastan

Försonaren

Så här i vårvinter tider släpper Piteå kommun 16 nya villatomter inte så långt ifrån där jag bor. Svenska Kyrkan i Hortlax bygger ut den befintliga Gudstjänstlokalen i vårt område i samarbete med två EFS föreningar. Bygget har påbörjats med att schaktmassor, och en hel del skog har tagits bort.

Livet fortsätter även om allt annat i vårt samhälle just nu är på sparlåga på grund av ett virus.
Någon har sagt att tecknet på en levande byggd det är antalet byggkranar som kan ses. Innan tomterna kan bebyggas måste det till att vatten och avlopp, elförsörjning, bredband och att gator är färdigställda. Grundarbetet är viktigt.

1972 sommarjobbade jag med att vattenpacka och vibrera husgrunder innan formsättning och betongplattor skulle gjutas, i det nya villa område som byggdes vid Tavelsjöns strand. Nu när jag skriver om det, känner jag att jag skäms lite i att bekänna, att jag varit delaktig i dessa husgrunder. Ett av mina syskonbarn bor i en av dessa villor. När jag besökte dem för ett antal år sedan, visade tjälen sitt fula ansikte utanför deras garageinfart. Det var ju gammal sjöbotten som husen byggdes på, grundarbetet var inte ordentligt gjort. Man borde ha grävt ur betydligt djupare och djupisolerat varje husgrund och infart. Än en gång fick jag bevis på att det är viktigt med grunden.

Helgens tema handlar om Försoning. Det är grunden, fundamentet i den Kristna tron. Vår tro vilar i att Guds själv kommer hit till denna jord, och öppnar vägen till sin himmel, genom sin egen älskade Son, Jesus Kristus. Grunden för allt det vi tror på, vilar i det som vi under faste och påsktiden belyser, nämligen Jesu lidande, död och uppståndelse.

Evangelietexten återger Jesus orden som vi brukar kalla för den lilla bibeln, Johannes 3:16.
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv”.
Häri ligger hemligheten i den Kristna tron. Det handla om Jesus, han är vår grund, den fasta klippan som Guds församling är byggd på, och som vi fortsättningsvis bygger på. Kristen tro handlar inte så mycket om åsikter, om hur Guds bygge ska byggas, eller inte byggas, utan den kristna tron förvandlas från åsikter till insikter när vi möter Gud själv i Jesus Kristus.

Hela världen har påverkats av ett virus och världens ledare står villrådiga i allt detta. I GT texten har Israels barn i öknen blivit bitna, infekterade av ett dödligt gift. Deras enda räddning var att lyfta blicken mot den orm som deras ledare, Mose gjort och hängt upp på en påle.

Folket var infekterat av ett dödligt gift men räddades av att lyfta blicken. Du och jag är behäftade med ett dödligt virus som vi kallar för synden. Men när vi fäster våra ögon och vårt hopp på den korsfäste Jesus, då ger han oss livet tillbaka. Grunden för vårt tillfrisknade är Jesu död på korset. Där är fundamentet, grunden för oss i kyrkan. Där utförs en total försoning, ett totalt helande, en grundläggande seger.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Jungfru Marie Bebådelsedag

Guds mäktiga verk

Gotland är en underbart vacker ö i mina ögon. Vi besökte ön sist för cirka 30 år sedan men minnet av havet och lukten av saltvatten det sitter kvar i mitt minnes arkiv. Vi har också bott två år bland öarna på Västkusten också det blev ett oförglömligt minne. Vår familj har den förmånen att vi äger en sommarstuga ute på en ö i Piteå skärgård, och det gör att havsluften, och ölivet, är något för mig mycket välbekant.

Jag vet att min krönika läses också av Gotlänningarna och det är jag förstås glad och hedrad över. Några av våra vänner har sin sommarbostad där ute på ön. Bland annat min systerson, skådespelaren Andreas Nilsson, jag vet att han nästan varje sommar är med i olika teateruppsättningar, både innanför och utanför Visbys murar. Han är också gärna delaktig i olika festivaler som erbjuds. Jag har googlat och läst vad som händer under sommaren 2020 därute på ön, jag får nästan andnöd av allt som ska framföras.

Orsaken till att jag skriver om Gotland, och att mina tankar flyttas till besöket på ön, det var att jag fick ett telefonsamtal från en Gotlänning förra veckan. Rösten som mötte mig sa ett glatt, ”Hej är det du som skriver i Gotlands gratis tidning,” med oefterhärmlig gotländsk dialekt. Vi språkades vid en stund där personen i fråga berättade om en påskfestival som skulle gå av stapeln ute på ön, innan samtalet var slut bad jag hen att maila mig påskfestivalprogrammet. Där kunde jag läsa: ”Påskfestival Gotland är en festival med musik, konst och dans som sträcker sig från Palmsöndagen till och med Påskdagen. Festivalen har som syfte att med olika konstnärliga uttryck förmedla påskens budskap både i kyrkor och i det offentliga rummet. Här förenas såväl professionella musiker som amatörer, unga talanger och vuxna från Gotland och hela Norden.”
Visste du att ordet festival kommer från latinets "festi vale", som ordagrant betyder "slutet på faste-perioden".

Strax innan vi går med Jesus upp till Golgata så firar kyrkan Marie Bebådelsedag. Det är inte i slutet utan i mitten på fasteperioden som dessa texter dyker upp. Vi läser om hur Maria får ett oväntat besök av ängeln Gabriel, och hur hon reagerade med rädsla. Det är kanske inte så konstigt med en sådan reaktion. Tänk dig att möta en himmelsk varelse i ditt kök. Visst skulle även du bli förskräckt av ett sådant möte. Rädslor är det som ofta styr oss människor i dag. I dopritualen säger jag, ”Barnen är vår oro och vår framtid.” Rädslorna som kommer över oss handlar ofta om, det oroliga världsläget, ekonomin, arbetslösheten, sjukdomar, nu är coronaviruset extra skrämmande, men även saker som pensionssparandet, att bli ifrågasatt, att inte bli accepterad, att inte känna sig älskad. Jag skulle kunna göra den här listan hur lång som helst men det jag ville räcka dig i dag utifrån helgens texter är att du inte behöver vara rädd, därför att du funnit nåd från Gud. Så här i mitten på fasteperioden, ”festi vale,” kommer Gud till oss, med ängelns ord till Maria, de orden kan du och jag ta till oss som ett personligt ord från vår Herre, ”Var hälsad du högt benådade.” ”Var inte rädd”. Jag tror att det just vid denna tidpunkt rådde festivalyra i himlen, nu ska det ske, nu är det dags för Gud själv att stiga ner till detta jordegrus och frälsa världen. Maria brister ut i lovsång, ”Min själ prisar Herrens storhet, min Ande jublar över Gud, min frälsare, han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna.”

Festivalyran kan redan i den här tiden få bryta ut, du och jag kan få jubla med Maria, och hela den himmelska världen, om att fastetiden snart är slut och att vi ska få ta del av livets största mirakel, Gud blir människa, men även det jubel som vi på påskdagen brister ut i, när vi förkunnar att vi har en uppstånden Jesus. Det jublet, den festivalen, den ska du och jag få smaka och erfara på riktigt den dagen då vi tågar in i Guds paradis. ”Så var inte rädd, du har funnit nåd inför Gud.”

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tredje söndagen i fastan

Kampen mot ondskan

”Kom du ihåg att köpa ögondroppar när du var till apoteket?”
Den frågan ställde jag till hustrun för någon vecka sedan efter det hon varit iväg för att handla. Ögondroppar är något som jag behöver nu förtiden sedan jag blivit pensionärer.


Nu vet jag inte om det är av åldersskäl eller om det är alla mina mediciner som gör att ögonen blivit torra och av den anledningen skapat någon sorts dimsyn för mig. Men jag kan också relaterar min dimsyn till förra årets krock när en lastbil körde in i min bil och jag fick en whiplashskada. Jag inbillar mig att det är den olyckan som som skapat problemen för mig att jag ibland får ett väldigt oskarpt synfält. När jag då tar några ögondroppar blir det bättre men synskärpan.

Att se och tyda tidens tecken är ju också något som vi, som Kristi kyrka gärna vill förbättra.
Vi vill ha bättre synskärpa för att se vad som egentligen händer i vår värld idag. I våra olika medier möts vi av en massiv information om hur våldet ökar, misshandel och ihjälskjutningar på öppen gata. Oärlighetens fula ansikte visar sig allt tydligare och corona viruset skapar en väldig oro för många svenskar idag. Förtal, smutskastning, rädslor, flykting och invandrarfobi, är bara några av vårt samhälles stora brister. I den yttersta tidens slut, ska dessa saker vara ett kännetecken, att ondskan och kärlekslösheten ska tillta i styrka. Alternativet till detta kan vi läsa i vår bibel, att Guds svar på allt det onda är, kärlekens lag.
Texterna den här helgen som kommer, de handlar om kampen mot ondskan, i episteltexten skriver Johannes i sin uppenbarelse hur ängeln talar till församlingen att den ska; ”smörja sina ögon med en ögonsalva så att den ska kunna se.”

Luther talar om att vår kamp är mot synden, djävulen, världen och vårt eget kött. Någon har sagt att den kristne är som ett vandrande inbördeskrig, att man som kristen för ett ständigt krig mot sina egna begär, onda tankar och andras förväntningar om hur den kristne borde vara.
I bland har jag fått förmånen att möta och lyssna till människor som flytt från länder där krig och förföljelser har tvingat dem bort från sitt land. Jag har fasat och fascinerats av deras berättelser. Tänk att mitt i allt det svåra har många fått ett möte med Jesus.
De berättar frimodigt om sin nyvunna tro och många av dem räds inte för martyrdöden om de skulle sändas tillbaka. De har mött något eller någon som är större än deras rädslor.
I episteltexten kan vi också läsa, ”visa iver och vänd om!” Jag tror att det är ett rop från Gud till dig och mig. Du och jag har en moteld att avfyra mot ondskans andemakter i himlarymderna och det är kärlekens språk, i ord och handling. I kyrkan stavar vi det med, NÅD. Domedagspredikningarna kommer inte längre från prästerna utan från media. Media har tagit över skuldbeläggningen. Min upplevelse det är, att den enda rösten i vårt samhälle i dag som talar om nåd, det är den kristna kyrkan. Vår uppgift som Kristi kyrka, det är att förmedla Guds hemlighet, som är Jesus, detta tror jag, är vårt största uppdrag i denna tid. Bibeln ger oss inte svar på alla de svåra frågorna, men det vi kan läsa, och erfara det är, att vi har en nådig Gud som ser oss, mitt i vår krackelerade tillvaro. Låt oss be om heliga ögondroppar att smörja våra ögon med, till hjälp att skingra vår dimsyn, så att vi kan stå upp och kämpa mot ondskans krafter i vårt samhälle.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Andra söndagen i fastan

Den kämpande tron

1972 gick jag en byggnadssnickare utbildning vid Liljaskolan i Vännäs. I all ensamhet böjde jag mina knän vid sängen i Liljaskolans elevhem. Jag låste dörren, drog ner rullgardinen och släckte ljuset. Där i mörkret bad jag i min förtvivlan; ”Jesus om du finns hjälp mig att tro på dig?”
Den bönen hade fötts fram under en ganska lång tid av sökande efter meningen med mitt liv.

Någon vecka senare följde jag med min mor till Norrby bönhus strax norr om Tavelsjö, för att lyssna till Distriktsföreståndaren för EFS i Västerbotten, Halvar Eriksson. Jag hade lyssnat till honom en gång tidigare och då väckte han en längtan inom mig att få lära känna denne Jesus som hans så innerligt talade om. Där i bönhuset medverkade också två unga flickor, ungefär i min egen ålder, som ganska nyligt gjort samma upplevelse som jag, och då bestämt sig för att följa Jesus.
De sjöng frimodigt med eget gitarr ackompanjemang till en sång av Erik Öst. ”Jag är ett nådehjon som lever här i tro, jag lever i tro jag är ett nådehjon.” Inte visste jag då vad texten betydde, men jag blev imponerad av flickornas frimodighet. Genom deras försorg blev jag inbjuden till olika ungdomsgrupper och bibelstudier vilket gjorde att min tro växte sig starkare.

”I tro vägrade Moses som vuxen att låta sig kallas son till faraos dotter. Han ville hellre fara illa tillsammans med Guds folk än en kortvarig glädje av synden.”

De orden kan vi läsa i episteltexten för söndagen som kommer, men även jag, i mitt nyomvända tillstånd, hade klistrat fast dessa ord väl synligt inne i min gamla gråa Volvo PV från 1960. Jag ville att alla som åkte med mig skulle få veta var jag stod någonstans. Förutom denna dekal så hade jag knappar både på rockslag och väskor, med olika bibelställen och andra kristna budskap, för jag ville att så många som möjligt skulle få ta del av det jag funnit i Jesus. Jag mötte på motstånd från vänner och bekanta men detta gjorde bara att elden inom mig brann allt starkare.

I helgens texter möter vi Jesus på en middagsbjudning, där två av middagsgästerna kommunicerar utan ord. Den ene är en kvinna med moraliskt dåligt ryckte, den andre är middagsvärden, Simon, en mycket väl aktad och from person, han iakttar det som händer i hans hus. Jesus hör det som inte sägs högt, han läser av kroppsspråket och tankarna hos middagsvärden, likväl hos kvinnan som gråter vid hans fötter. Simon var upprörd över det han såg, men han talade inte ut det i klartext. Kvinnan däremot, hon hade träffat Jesus tidigare och fått möta förlåtelse och nåd från honom. Hon som förr känt sig förkastad, full av skuld och skam, och därför hållit sig borta från församlingsgemenskapen på grund av skammen. Nu satt hon där i den frommes hus med en flaska balsam som hon smorde Jesu fötter med och samtidigt grät hon av tacksamhet.

”Jag är ett nådehjon som lever här i tron”, sjöng flickorna i Norrby bönhus, nu vet jag vad ett nådehjon är, det är jag. Liksom kvinnan som satt vid Jesu fötter upplevde Guds nåd, så var det, och är, också för mig i dag. Min skuld, min skam, min oro, min upplevelse av meningslöshet, den försvann när jag mötte Jesus i Liljaskolans elevhem.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Först söndagen i fastan

Prövningens stund

Varning för reapriserna – de går inte alltid att lita på. Konsumentverket har larmat om det som många redan misstänkt, att affärernas reapriser behöver inte betyda att det är billigare än normalt.
– Tyvärr, kan man inte alltid lita på påståendena om ett reapris, säger Pär Magnusson, processråd på Konsumentverket enligt tidningen DINA PENGAR.

Kring Black Fridag finns en varning för ”extrapriser”.

Granskningen var allt annat än lyckad för de företag som var med i undersökningen som KO utförde. De röda priserna visade sig i flera fall vara ordinarie priser och i bland var reapriserna högre än ordinarie pris. KO anser att företagen vilseleder konsumenterna.
Du har väl som jag utsatts för telefonförsäljare som lovat dig att just det här erbjudandet det kan du inte motstå.

Kanske kan en adekvat, en passande, tidsanpassad parallell till rubriken prövningen stund, bli ordet källkritik…att noga pröva varifrån det vi hör, läser och ser, kommer ifrån? Vilka syften kan detta budskap tänkas ha, och vem som sänder budskapet.
I helgens texter möter vi en hungrig Jesus. Han har fastat i 40 dagar ute i öknen för att i ensamheten förbereda sig inför sitt kall, att ge världen frälsning, förlåtelse och evigt liv. Han utsätts för prövningar av Satan till att luras avstå det uppdrag han fått. Satan ger honom löften om rikedomar och ära, det är något liknade som vi får i reklamen, - det här erbjudandet kan du inte gå förbi.

Men Jesus hänvisar till skriften, till ordet. Han är källkritisk, han vet var han ska hämta sanningen. Han säger ”Det står skrivet”. Tre gånger frestar Satan honom att lämna sitt uppdrag och att i stället tillbe honom. Men Jesus hänvisar varje gång till skriften. Till sist säger Jesus till honom:”Gå din väg Satan. Det står skrivet Herren din Gud skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”

Du och jag frestas varje dag att lämna vårt uppdrag som Herren gett oss. Vi har fått ett uppdrag att älska våra medmänniskor. Våra prövningar är inte svälten, men det finns en svält, en hunger i dag efter meningen med livet. En hunger att vara älskad och sedd.

Hur källkritisk är du angående Jesus? Jag gör varje vecka reklam i den här krönikan om att Jesus är det erbjudande som världen behöver.
Om det är sant det jag skriver, då vore det ju värt att också du prövade om det är sant.
Om det är sant, att Jesus Kristus är intresserad av din vardag, vad gör du med den sanningen?
Om det är sant, att Jesus älskar att lyssna på dig när du ber, vad gör du med den sanningen?
Om det är sant, att Jesus Kristus är enda vägen till Gud, vad gör du då med den sanningen?
Om det är sant, att Jesus har försonat dig med Gud, vad gör du med den sanningen?
Jag vet att det är sant, att han har prövats i allt, för att du och jag skulle få en frälsare som öppnat vägen ända in till allt vad heligt är. Guds tanke är att ge oss fullt tillträde till hans himmel.

Jag önskar dig en skön helg!
Gösta Degerman

Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

En knallgul skjorta, grön fluga, grön manchester kostym och bruna skor. Det är väl inte ett klädval jag skulle ha gjort i dag, men det var min klädsel för 46 år sedan när jag stolt gick kyrkgången fram med min blivande hustru. Hon klädd i vit enkel brudklänning, krona och slöja på huvudet, och i famnen bar hon en bukett av gula rosor, inbäddade i gröna blad, matchande min gröna och gula mundering. Kyrkan var full av bröllopsgäster som leende iakttog oss när vi under tonerna av Mendelssohns dundrande bröllopsmarsch, sakta tågade in Gammelstads kyrka.

Stoltheten och glädjen visste inga gränser när jag kunde säga högt och tydligt JA, när prästen frågade mig om jag ville ta denna Anita Maria Berg till min äkta hustru och älska henne i nöd och lust.
Att tala om kärlek och att skriva om kärlek det är i sig ganska enkelt, men att leva ut kärleken till en annan människa, det är inte alltid så okomplicerat.
Vi satt här om dagen och såg på TV 4 och Renées brygga, där sångerskan Hanna Hedlund var på besök. Hennes definition av kärlek och äktenskap rörde oss båda. Hon sa:
”Martin och jag har stått någon natt nere vid tvättmaskinen när typ två av tre har vinterkräksjukan, och man står där och tjoffar in andra uppsättningen av lakan. Så har vi tittat på varandra och bara sagt, ”vad jag älskar dig”. Det här är kärlek, liksom. Här står vi med nedkräkta lakan och luktar och allt är kaos och så känner man ändå så här, vi delar det här!”, säger Hanna Hedlund och fortsätter:
– Den ärligheten och intimiteten man får i en sådan relation, det går inte att sätta ord på och det tar ju år, liksom.
Det Hanna Hedlund så fint förklarar om sin syn på kärlek, den är också biblisk. Kärleken är inte främst en känsla, som vi kan läsa om i romaner och kvällstidningar. Nej kärlek är en aktiv handling att göra gott för en annan människa.
När vi läser i helgens texter om Kärlekens väg, då handlar det om uppoffring, att lida och dö för mänskligheten.
Väckelserörelserna har alltid talat om en intimitet, en Guds kyss, där Gud i Jesus Kristus möter människan i en kärlekens omfamning. Det var ju den revolutionerande, omstörtande upplevelsen som Luther fick när han fann att Gud är en nådefull Gud. Han fann att den hotande och kravfulla Guden, den som han levt under i så många år, var en Gud som redan i kärlek ordnat allt det som människan skulle ha gjort. Han skrev i sina skrifter om ett saligt byte med Jesus. Att allt det som är i Jesus, har blivit vårt, och att allt vårt har blivit hans.
Vi får under kommande veckor följa Jesus på hans väg upp till Jerusalem, för att där lida och dö för alla människor i alla tider. Det är kärlekens väg han går, han ger upp allt sitt eget för att vi, du och jag ska få möjlighet att nå det eviga livet.
När jag i Gammelstads kyrka sa mitt JA till den fråga som prästen ställde till mig, då var mitt ja inte bara ett ja till min brud, eller till prästen, eller inför bröllopsgästerna, utan det var ett ja också riktad till Gud. För mig blev detta ja till äktenskapet, nästintill som ett sakrament, en helig handling. Du och jag är bjudna till det himmelska brölloppsmåltiden. Där är inte klädseln en grön manchester kostym utan där står Jesus själv och ger oss den rena vita väldoftande klädnaden.
Jesus, han har gått kärlekens väg genom lidande och död för din och min skull.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman