Sidhuvudbild

Tankar inför helgen

Septuagesima

Nåd och tjänst

”Är det du som äger den röda bilen här, det verkar som om du fått pyspunka.”
Det var en vänlig själ som gjorde mig uppmärksam på att höger framdäck såg väldigt platt ut.
Vi, hustrun och jag var på väg ut ur pizzerian där vi ätit kvällsmat, då den vänlige manen gjorde mig uppmärksam på hur mitt vänstra framdäck hade sjunkit ihop.

Som tur var fanns det en bensinmack ett hundratal meter bort, jag gjorde den bedömningen att jag nog kunde köra den korta sträckan med nästintill lufttomt däck. Där fick jag möjlighet att blåsa in luft i däcket så att jag kunde ta mig hem. Det här pyspunka fadäsen uppstod en kväll mitt i veckan, vilket gjorde att gummiverkstaden var stängd. Den stränga kylan var också ett problem, om jag skulle våga mig på att skruva ditt mitt reservdäck. Efter en liten bön till vår Herre beslöt mig för att lämna problemet till morgondagen. Men med andan i halsen, följande morgon, skyndade jag mig upp för att se om däcket var utan luft igen. Men det fanns kvar luft i däcket och då vågade jag mig på att köra iväg till gummiverkstaden, där det konstaterades att ventilen var trasig.
Verkstadskillen bytte ventilen och nu är problemet ur världen.
Till helgen kan vi läsa om hur Paulus är tacksam över församlingen i Filippi. Han säger att han tackar Gud varje gång han tänker på dem i sina böner.
Jag känner en stor tacksamhet till den vänliga människan som gjorde mig uppmärksam över att luften var på väg att ta slut i mitt framdäck. Likaså till gummiverkstadens personal som hade vänligheten att ta sig ann min pyspunka på en gång.
Ni vet att jag är präst och predikant och som sådan ser jag ofta mina möten med människor som en hälsning från Gud. Jag försöker att se det Gudomliga i varje möte.

Mina tankar gick till att fundera över ”pyspunka.” I bland kan vi som människor hamna i den situationen i livet att vi liksom får pyspunka. Jag menar att vi lever våra liv och allt flyter på, men så en dag upptäcker vi att luften helt plötslig tar slut. Orken tar slut, livet hamnar på sparlåga. Det kan vara arbetet som sakta har tagit all ork och kraft ifrån en. Det kan vara dödsfall i familjen, sjukdom eller olösta konflikter, som sakta fått luften att pysa ut ifrån oss. Vi blir orkeslösa och vi tappar livslusten, eller att det bara blir alltför tungt att ta sig upp från sängen, vi har fått pyspunka i våra liv.
Då är det skönt att ha en nådefull familj, arbetsledare eller läkare, som ser att här måste någon vara med och dra i handbromsen.

Livet i den kristna kyrkan kan också vara på det sättet. Att vi helt plötsligt upptäcker att vi inte orkar be, inte orkar läsa eller gå i Gudstjänst. Vi behöver hjälp för att kunna leva vidare.
Liksom jag fick hjälp av några vänliga människor till att fixa min pyspunka, kan du och jag vara varandra till hjälp, när någon av oss har hamnat i den situationen som jag försökt beskriva.
Nåd och tjänst är rubriken för söndagen som kommer, vi, du och jag får vara varandra till tjänst.
Lägg märke till det finurliga i rubriken, att det börjar med Nåd, sedan tjänst.
När vi själva har fått ta del av nåden från Gud och människor, då kan vi med glädje leva i tjänst för andra.
Har du pyspunka i ditt andliga liv, sök då upp en själavårdare som kan hjälpa dig att se nåden, för när vi upptäcker nåden då växer en vilja till tjänst.

Allt gott
Gösta Degerman

Femte söndagen efter trettondagen

Sådd och skörd

–Men går du i morgonrock fortfarande! Det var hustrun som gjorde den iakttagelsen klockan 11.30 på tisdagsmorgonen. Jag försvarade mig med att jag suttit i telefonen och arbetat framför datorn till lunchtiden. Att gå i morgonrock långt in på förmiddagen det är sådant jag kan göra nu när jag är pensionär, och snart går även hustrun in i den tiden då vi blir tids miljonärer.

Det kommer en tid framöver, då vi kommer att få träna oss att vara tillsammans under dygnets 24 timmar. Lite inkörningsproblem kommer det säkert att bli, men just nu så tränar vi lite på pensionärslivet eftersom hustrun är sjukskriven för inflammation i en fot. Vi går runt i lägenheten, stannar upp i fönstret läser av temperaturen som stadigt håller sig under tiograders strecket. Vi gör den reflexionen att de snöar ute. ”Jaha det snöar idag,” säger vi till varandra, medan vi ser hur snön lägger sig som ett mjukt täcke över både träden och bilarna. Vi påminner varandra om vilken tur vi har som får bo i en lägenhet. Ingen snöskottning eller rädsla att få överraskande utgifter som en trasig spis eller frys. Vi har upptäckt tryggheten i att hyra vår bostad. Vi kan sätta oss ner, läsa en tidning eller lägger ner lite extra tid till kaffekokning eller matlagning utan att bekymra oss om värmen i elementen. Köksklockans rytmiska tickande hörs över hela lägenheten, det skapar också en extra harmoni till oss.
Trotts pensioneringen har jag fortfarande många arbetsuppgifter i församlingarna, det kan vara kontakter med dopfamiljer, sorgehus, bönesamlingar och dylikt som pockar på mitt engagemang. Visst måste jag förbereda predikningar fortfarande och skriva mina krönikor, men jag får göra det i ett avslappnat morgonrocks tempo.

I helgen möter vi Moses i den gammaltestamentliga texten. Han är överhopad med arbete, trots att han för länge sedan, ur svensk synvinkel, borde ha varit pensionär och levt ett stilla och lugnt liv. Men där ute i öknen, på Guds uppdrag, delegerar han ut ansvaret till sjuttio av de äldste i Israel. De ska vara Moses behjälplig i ansvaret att leda folket. Gud tar av den Ande som vilade över Mose och fördelade denne Ande över de sjuttio äldste. Två av dessa fanns inte med vid uppenbarelsetältet när Anden kom över dem, de var inne i lägret men där föll Guds Ande också över dem. Vissa personer ville då få Moses att stoppa dem. Men det föranleder Mose att önsketänka: ” Om ändå allt Herrens folk vore profeter! Om Herren ändå ville låta sin Ande komma över dem alla!”
Jesus sa inte, gå ut i hela världen och gör alla till kristna, eller gå uti hela världen och bygg kyrkor. Nej han sa, ”Gå ut i hela världen och gör alla människor till lärjungar.” Moses önskan om att Anden skulle falla över allt folket, det blev till verklighet vid den första pingstdagen.
Vi, du och jag, har blivit kallade ut till att vara skördearbetare, att vara Jesu Kristi lärjungar, i den Helige Andes kraft. Vi är kallade att göra hans gärningar synliga i denna värld. Vi har fått ett uppdrag från vår Herre, att vara lärjungar, att efterlikna vår lärare, att göra som han gör. Eller som Jakob, Jesu bror skriver, ”Att vara ordets görare.”
Rubriken för söndagen som kommer är sådd och skörd. Hur ska skörden kunna bärgas om såningsapparaten har krackelerat, eller för den delen, att lien är för ovass för att kunna bärga skörden.
Du och jag kan med fördel och med gott samvete gå i våra morgonrockar, men det hindrar oss inte att också vara engagerade i sådden och skörden.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Kyndelsmässodagen eller Jungfru Marie Kyrkogångsdag

Uppenbarelsens ljus

Joel, Joseph, Timon, Timo, Michael och Joel. Så heter de sex unga män som dog när de krockade med en malmlastbil vid Masugnsbyn sydost om Kiruna förra veckan. Kompisgänget kom från alporten Adelboden i Schweiz. Pojkarna hade rest till Sverige för att ta del av naturen och möjlighet att få se norrsken, åka skidor och pimpla.
Olyckan blev till en tragedi för pojkarnas familjer, och för hela skidorten Adelboden. Men även en tragedi för personen som körde malmlastbilen, lika väl som för ambulanspersonal, och övriga som blev tvungna att agera i denna fruktansvärda olycka.
Vid ett sådant här tillfälle, tänker åtminstone jag till lite extra när jag åker ut i trafiken. Hur lätt är det inte att en olycka kan inträffa. Jag börjar bli lite till åren, och jag har sagt till mina barn, att om de ser att jag inte längre klarar av att köra bil på ett säkert sätt, då ska de utan pardon ta ifrån mig bilnycklarna. Jag tycker att jag fortfarande kör bil på ett sådant sätt att jag inte är någon trafikfara. Men det är ju min subjektiva bedömning av min bikörning, hur vida mina medtrafikanter är av en annan uppfattning, det har jag ingen aning om.
Vi har äntligen fått en ny regering och en av de första kritiska rösterna till denna regeringsbildning var, att det var för få unga med som statsråd. Tvärtom tycker jag, det är för få gamla, som kan driva en politik för de gamla. Att bli gammal är i den kristna tron inget fult eller något nedlåtande utifrån bibelns perspektiv. Bibelordet håller istället fram de gamla som en viktig del i samhällsbyggandet. Bibelordet talar om att grått hår är en ärekrona, den gamle ska du ära osv.
Den gamles visdom ska inte föraktas, för den erfarenheten han har, den har han skaffat sig genom att leva, den är genomlevt.
I helgens texter möter vi två gamla personer. Det är Simon och Hanna, båda har templet som sitt andra hem. De tillbringade stora delar av dagen till bön och fasta. Det står att den helige Ande var över dem, ledde dem och talade till dem.
De ser den sju dagar gamla babyn som Maria och Josef kommer med. De lyfter upp Jesus barnet och välsignar och profeterar över barnet och över modern Maria. De säger, ”Detta barn skall bli till fall eller upprättelse för många i Israel och till ett tecken som väcker strid”.
Några dagar senare kommer olyckan över Betlehem när kung Herodes män ställer till med ett blodbad bland traktens barn och unga för att oskadliggöra det kungabarn som de vise männen från östern hade talat om. Det var en tragedi för hela trakten, det står om ett skri av förfäran från Rama.
Tragedin var stor i Abelboden när budet om de sex pojkarnas död kom, likaväl för ambulans och vårdpersonal i Kiruna som blev tvungna att omhänderta dessa unga.
Tragedin var stor för Maria trettiotre år senare när hon var tvungen att följa sin son till gravens vila. Men glädjen blev desto större när hon upptäckte att han var uppstånden.
Att få sin tro förvandlad från en åsikt till en insikt det är ett under från Gud själv.
Den gamle Simon säger:
”Nu låter du din tjänare gå hem i frid som du har lovat. Ty mina ögon har skådat frälsningen som du berett åt alla folk”.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Tredje söndagen efter trettondagen

Jesus skapar tro

Det kom ett brev på posten strax före jul som väckte min nyfikenhet. Av brevets logotyp kunde jag se att det kom från Pite Älvdals sjukhus. Jag tänkte att det var någon av mina läkare som jag träffat under min sjukhusvistelse som hade någon ytterligare information till mig i detta brev.

Men döm om min förvåning när jag öppnade upp brevet och i det låg det ett julkort som var adresserad till Pite Älvdals sjukhus, men med mitt namn skrivet längst upp. Någon hade läst min krönika i gratistidningen, som jag skrev när jag låg inlagd, för ytterligare undersökningar kring mina hjärtproblem. Avsändaren kände tydligen inte till min hem adress, därför skickades julkortet till sjukhuset i stället. Det var ett väldigt fint skrivet julkort, med de varmaste hälsningar till mig om ett snart tillfrisknade, och en förhoppning om att jag även fortsättningsvis skulle skriva mina krönikor i gratistidningen. Jag kunde inte uttyda vem som skickat kortet men jag blev mycket rörd över omsorgen och vänligheten som jag kunde läsa in i detta julkort. Men det blev också rörande vackert för mig, att någon bland personalen vid Pite Älvdalssjukhus gjorde sig omaket att stoppa julkortet i ett brev och posta det vidare hem till mig.

Helgens texter handlar om att Jesus skapar tro. I ett brev som Paulus postade till församlingen i Galatien kan vi nu till helgen läsa. ”Så långt jag ännu lever här i världen lever jag i tron på Guds son som har älskat mig och offrat sig för mig. Jag kastar inte bort Guds nåd”.
Denne älskvärde person som skickade julkortet till mig hade en tro på att jag skulle få julkortet på ett eller annat sätt, även om adressen inte var den rätta, kom den i alla fall fram till mig.
När det gäller vår bön till Gud säger Paulus att när vi ber, då ber vi ibland fel, men Guds Ande vet vad vi tänker, och i sin nåd vänder han våra böner så att de kommer rätt. Det är en del av Guds nåds fullhet.

Församlingen i Galatien hade ett problem, de hade svårt att förstå Nåden i Jesus. Det problemet kvarstår ofta också hos oss.
Förra veckan fick vi stifta bekantskap med en kvinna som fick möta Jesus vid Jakobs källa strax utanför Sykar. Denna vecka får vi ta del av fortsättningen av detta drama. Hon blir överraskad av att Jesus kunde avslöja henne så totalt, och ändå acceptera henne, precis som hon var. Hon fick uppleva Guds NÅD. Hon blev överväldigad av detta möte, Jesus hade skapat tro i hennes hjärta. Hon lämnade sin vattenkruka vid brunnen och sprang in i staden för att berätta vad hon sett och hört. På grund av hennes vittnesbörd kom många till tro på Jesus.

Jesus har postat ett brev, eller om du så vill ett julkort, med en hälsning från tronsalen in i ditt och mitt liv. Han säger i evangelietexten till oss alla som vill ha med honom att göra. ”Lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd”.
Gott folk, det är skördetid just nu. Människor i dag tar del av Jesus tron på ett nytt sätt. Jesus går omkring i våra byar och städer och skapar tro på honom och väcker en längtan efter ett liv som är meningsfullt.
Jesus ordet, eller Jesus brevet, är skrivet inte med bläck och penna utan med hans eget dyrbara blod. Visst vill du vara med i detta skördearbete??

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Andra söndagen efter trettondagen

Livets Källa

Jag ska avslöja en sak för er som läser mina rader. Det låter kanske lite dumt för många, men jag och hustrun har upptäckt en sak i vår TV, vi har upptäckt youtube. Den här informationskanalen har funnits i kanske femton, tjugo år, men jag och hustrun har upptäckt den först nu sedan vi flyttade till Furulund.
Nu har kvinnan min lagt beslag på min fina TV fåtölj, och sitter så ofta hon hinner och knappar sig fram runt i youtube klippen som handlar om sång och musik. Hon får helt gratis, in i vårt eget vardagsrum, sitta med och vara deltagare i alla möjliga konserter som bjuds. Grannarna kommer väl snart att klaga på den höga ljudnivån när hon trycker igång någon av sina älsklingslåtar och artister. Den kristne sångaren David Pehlps har blivit hennes nya favorit, och när han sjunger O Holy night alltså O helga natt, då vibrerar hela lägenheten av hans fantastiska stämma.
Jag i min tur har en liten mini TV upphängd på väggen i mitt arbetsrum, där kan jag se mina youtube klipp. Det som har fångat mitt intresse, det är olika konstruktionsvideos och hur man kan ordna med elektrisk ström och vatten till vår stuga. De sista dagarna har jag sett otaliga filmer om hur man kan söka efter vatten och hur man kan borra både med maskiner men också manuellt.
Vår stuga ligger på en ö i Piteå skärgård. Vi är alltså omgiven av vatten, men vi har ingen sötvattenkälla att hämta vårt dricksvatten ifrån. Därför är min plan att försöka lokalisera någon plats i närheten där jag kan försöka att handgräva. Någon maskin till hjälp är uteslutet eftersom det inte går att köra med maskiner över vattnet. Min förhoppning är att jag inte att jag ska behöva gräva så djupt, men det största problemet, det är, att det finns miljoner med sten överallt.

I söndagens texter möter vi Jesus vilades vid ett vattenbrunn som Jakob, en av patriarkerna hade grävt flera hundra år tidigare. Det berättas att den brunnen var ca 30 meter djup, och att man blev tvungen att hämta upp vatten med läderembar eller krukor som var fastsatta med långa flätade rep.
Så djup som Jakobs källa det tänker jag inte gräva, men det slår mig att alla dessa youtube klipp jag sett kommer från hela världen. Det är klipp från Indien, Kina, Japan, Spanien, USA, England, Tyskland. Jag förstår ju inte vad de säger, men jag ser hur de gör, och av det kan jag lära mig hur jag ska göra för att både leta efter vatten, men också hur jag ska kunna gräva.
Lärjungarna vandrade med Jesus i tre år, de fick se hur han gjorde Guds rike tydlig, ibland människor han mötte. De förstod inte alltid vad det var han sa till dem, utan gång på gång blir Jesus tvungen att ta dem åt sidan och förklara än tydligare vad det var han menade. I söndagens text har lärjungarna lämnat Jesus ensam kvar vid Jakobs brunn, en kvinna som har haft det trassligt i sina relationer kom fram till brunnen för att hämta vatten. Hon är den förste i vår bibel som får höra det direkt från Jesu mun, att han är Messias. Han säger till henne att, ”Den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv.” Hon har svårt för att förstå vad det är han säger, men blir överraskad av att Jesus kunde se rakt igenom henne. Hon blir så överraskad att hon låter krukan stå kvar vid brunnet, och springer in i staden och vittnar om det hon hört och sett.
Livets vatten handlar om den Helige Ande. Den Ande som Jesus sände till sina lärjungar efter hans uppståndelse. Att få en förståelse av Guds ord, det är ett himmelskt mirakel, liksom ett livgivande vattenflöde rakt in i våra hjärtan.
Jag tror att vi som Guds folk i denna sena tid måste börja gräva upp våra fäders väckelsebrunnar igen. Visst vill du vara med i det arbetet? Törsten efter Gud är något Gud har skapat i ditt hjärta, var rädd om den.

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Senast uppdaterad 190213