Sidhuvudbild

Tankar inför helgen

Påskdagen

Kristus är uppstånden

Påskharar, kycklingar, höns, ägg, tuppar, häxor, björkris, kulöra hönsfjädrar, snöskoter och fjällstuga det är något som svensken identifierar med påsken. Det äts ägg och godis i massor, lamm, sill och påskmust är andra godsaker som vi svenskar sätter i oss under påsken.

I rondellerna till Piteå, Boden och Luleå har kommunerna monterat upp en häxa som rider på sin kvast, katt och kaffe panna ingår också som rekvisita till detta ekipage.
Komikern Johan Glans har i en mycket träffsäker monolog omkring svenskarnas påskfirande uttryckt något liknade, som jag försökt formulera ovan. Hans monolog kan du hitta på Youtub, om du har möjlighet att se den, gör det, då kommer du att få ett gott skratt och en mycket allvarlig påminnelse om vad vi egentligen firar under påsken.

Min son sände mig ett videoklipp där en man i FN:s generalförsamling berättade att han dött, men fått liv igen. Mannen som berättade hade varit klinisk död i fyrtiofem minuter, men när han fraktades bort till bårhuset i en Ambulans berättade han att Jesus klev ombord på Ambulansen, och väckte honom till liv igen. En av läkarna som undersökte honom efteråt förklarade att detta var omöjligt, det är bara Gud som kan göra något sådant, sa han.

Dom första kristna var överväldigade av vad de fått vara med om, därför talade det nästan oavbrutet om detta mirakel, att Jesus hade stått upp ifrån det döda. Det som var omöjligt gjorde Gud. Lärjungarna hade under tre år med Jesus, sett hur han uppväckt människor i från det döda. Det borde ju egentligen inte varit främmande för dem, att Jesus själv gjorde det. Men i deras minnes bank fanns bilderna av hur de följt honom de sista dagarna från Getsename måltiden, lidandets vägen upp till Golgata, där de hade hört hans förtvivlade rop. ”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig?” De hade sett hur en av soldaterna stuckit in sitt spjut i hans sida, och hur blod och vatten runnit ut ur hans kropp. De var med när hans kropp lindades och lades i graven. Allt hopp var ute, men mitt i hopplösheten kom han till dem och sa.
”Frid vare med eder!”
Frid är kyrkans välkomstord i dopet och den sista hälsningen vid graven. Det har ropats ut från den himmelska tronsalen ett väldigt ”Shalom”, frid, över dig och mig och över hela världen.
Han säger till sina skrämda lärjungar, frid vare med eder, var inte rädda.
Påsken handlar inte om påskmust, ägg, kycklingar och påskkärringar, påsken handlar om hur Gud i Jesus Kristus ger världen liv.
Paulus skriver att i Efesierbrevet 2:5 ”Fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus”. ”

Trots att vi lever i en av världens mest sekulära stater, där okunskapen om vad kristen tro egentligen innebär, finns det ändå i folkdjupet ett rop efter Gud.
Mitt i det, att svenska folket pyntar sina hem med påskägg och påskkärringar, kommer Gud till dig och mig och säger. ”Frid vare med eder!”

En skön påskhelg önskar jag dig
Gösta Degerman

Palmsöndagen

Vägen till korset

Tuuuuuut, lät det bakom mig i bilen. När jag tittade i backspegeln kom en lastbil kanande rakt i baken på min bil. Jag hann inte bli rädd, förrän han stötte till mig en gång till och jag åter fick en riktig smäll i bakpartiet. Alltså, inte bara en gång, utan två gånger smällde han in i mig.
Jag var på väg till sjukhuset för en fystest efter min hjärtkärls operation när lastbilen rammade mig. Det hade snöat under natten och vid stoppljusen vid Coop var det isgata. Chauffören fick inte stopp på sin 60 ton tunga lastbil i halkan. Framför mig vid stoppljusen stod en timmerbil, som tur var fick han just då grönt ljus, och startade så sakta sitt ekipage. Om timmerbilen stått kvar, då hade jag mosats mellan två lastbilar. Den unge lastbilschauffören var väldig skakig efter det att vi hittat en plats att dela personuppgifter som är behövliga vid en sådan olycka. Det märkliga var att lastbilens stora viltdjurs skydd blev till ett stort v. Men min lilla bil var helt oskadd till det yttre. Han kanade rakt in i min dragkrok, därför blev det ingen skada till det yttre på min bil. Men elektroniken den fick spel. Det hände något i krocken som inte var synligt med blotta ögat, men databoxen den fick tydligen en törn som nu försäkringsbolaget får ta hand om.
Änglavakt brukar det stå som rubrik ibland i våra dagstidningar. Jag tror att det var just det som jag fick uppleva vid den stunden. Efter konsultation med min hustru åkte jag upp till sjukhuset, inte för en fystest utan för att få en röntgen på min nacke och rygg. Jag har ont fortfarande i nacke och rygg efter smällen, men jag hoppas att det inte ska bli värre.
Att vara ute på vägarna kan vara förenat med vissa problem som synes.
I helgens texter möter vi Jesus när han är ute och åker på Jerusalems gator. Jesus åkte inte i flott bil utan han red sakta fram på en ungåsna. Folket ropade och sjöng ”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn”. De bredde ut mantlar och kvistar från palmerna framför Jesus där han sakta skred fram. Till det yttre såg han glad ut, och jag tror att han gladde sig med folket som hyllade honom. Men i hans inre fanns det något som gjorde honom ledsen. Strax innan vi läser söndagens texter, ser vi honom som så ofta i konflikt med de fromma, där, mitt i alla förmaningar, brister han ut i gråt över Jerusalem. Han säger ”Jerusalem, Jerusalem du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte.”
Kanske är det med någon av er som läser detta, som det blev med min lilla bil. Till det yttre är det inga förändringar, men i själen, i ditt inre gör det ont. Det är som en 60 tons lastbil kört in i ditt liv och hela ditt inre har kommit i uppror. Människorna runt omkring dig märker inget av det som utspelar sig i din själ.
Till det yttre är ju allt som vanligt men i din själ är det kaos. Hur ska du kunna hitta rätt? Hur ska du kunna känna glädje igen? Kanske du känner, jag räcker inte till, jag känner besvikelse över mina medmänniskor, jag är sårad av livet. Kanske är det så att din tro har krackelerat, i din ensamhet gråter du, men inför alla andra har du en attityd av att allt är bra. När människor frågar, då säger du att allt är bra, men i ditt inre ropar det något annat.
När Jesus red in i Jerusalem och såg allt folket var han säkert fylld av många tankar. Han visste att en del av dessa människor som stod vid vägkanten skulle bara om några timmar vända sitt hosianna rop till ett, ”Korsfäst, korsfäst”. Han, Jesus, känner ditt hjärta, han vet din kamp. Var inte rädd att öppna din själs smärta och ångest till honom, han orkar lyssna på dig, om än alla andra inte orkar, så orkar han lyssna in din smärtas djup.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Femte söndagen i fastan

Försonaren

”Lätt dem hall på till dess de val vänner.” Det var min pappas svar på mammas förtvivlan när jag och min ett år äldre bror Tomas brottades och slogs ute på gräsmattan en dag i Maj för si så där drygt femtio år sedan. Mammas rop ” Säg åt dem att sluta slåss,” förblev utan gensvar från pappas sida. Han visste att bara vi fick bråka av oss lite ungdoms sturskhet skulle vi svalna av i våra känslor.
Jag minns inte vad det var som fick oss att börja bråka och slåss så infernaliskt. Mamma hade lagt ut koskit i blomrabatterna hösten innan, denna koskit blev vårt tillhygge i vårt ungtupps kämpande.
Vi gned in och pressade koskit i den andres ansikte, öron, näsa och hår. Ingen av oss ville ge sig utan vi hittade på olika sätt att använda komockorna på. Till sist blev det som pappa hade profeterat ute på bron där han skrattande hade sagt till vår förtvivlade mor, ”Lätt dem hall på till dess de val vänner.”
Mycket riktigt efter ca en timme var det remi, oavgjort ute på gräsmattan. Vi satt där och såg på varandra och började skratta. Vi såg ju helt förskräckliga ut, med koskit i hela ansiktet, håret och kläderna. Vi kunde inte utse någon vinnare, men vinsten den blev att vi kunde bli vänner igen och skratta åt oss själva.

I helgens texter möter vi människor som bråkar och slåss. De vill överta företaget, som handlar om en vingård, de tänkte att de kunde slå ihjäl företagets sändebud och genom det skulle de kunna överta vingården. De trodde att företagets ägare inte skulle se eller ana vad de gjorde med hans sändebud. En färsk nyhet i våra medier är ju Swedbanks svindlerier och penning tvätt. De som hanterat dessa väldiga summor som det talas om, trodde dom att detta skulle gå obemärkt förbi?
Men nu talas det om miljarder i skadestånd till bankens ägare.
Ofantliga summor som en enskild människa inte skulle kunna betala.
I Efesierbrevet 2:14 står det, ”Ty han, (Jesus) är vår frid, han har brutit ner skiljemuren som stod emellan oss, nämligen ovänskapen” Paulus skriver också. ”Ty redan när vi var Guds ovänner, blev vi försonade genom hans blod”
Temat för helgen är Försonaren. Jesus har försonat oss med Gud. Han gjorde det medan vi ännu var hans ovänner. Han gick in och tog straffet för vår skuld. En skuld som vi aldrig någonsin har kunnat betala tillbaka. Han har rivit ner skiljemuren, ovänskapen som har varit på grund av människans syndafall.
Min bror och jag bråkade till dess att vi helt uttröttade blev tvungna att bara sitta ner på gräsmattan och skratta åt varandra. En lustighet i denna episod, eller skildring av vårt bråkande, det är att vi båda senare blev präster. ”Lätt dem hall på dels de val vänner”, sa pappa, och det blev vi, de allra bästa vänner, vi båda vill av hela våra hjärtan, att alla ska få uppleva Jesus, som den som skapat fred mellan Gud och människan.
Jesus som försonaren gick in och tvättade mänskligheten ren från all smuts och orenhet genom sin korsdöd på Golgata. I påskens väsen, i påskens budskap är Jesu död och uppståndelse det allra centralaste i den kristna tron. Där räcker Gud människan, de rena, nytvättade kläderna.
Han försonade oss redan medan vi var Guds ovänner, han har skapt fred och frid. Den friden kan du som läser detta få uppleva denna dag. En enkel bön till Jesus öppnar upp vägen ända in i tronsalen.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Midfastosöndagen

Livets bröd

Att baka bullar och kakor det är ett av hustruns intressen. I en av skafferiets hyllor finns det hur många receptsamlingar som helst omkring dessa godsaker. Det är pärmar och böcker och lösblad som ligger där och väntar, på att hon, eller kanske jag, ska förvandla dessa recept från ord till handling.

För någon vecka sedan hittade hon på ett eget recept på havrekaka, som blev enastående. En burk kvarglömd havreflarn från i julas krossade hon ner i havre kaksmeten, av detta återvinnings försök blev kakorna oerhört spröda och välsmakande.
Jag måste erkänna att jag hellre äter en macka till kaffet, än några sötsaker, däri skiljer vi oss från varandra, men hennes nykomponerade recept på havrekakor, de är svåra att motstå.
Jag har skrivit förut att fika stunden är som en helig stund för min kvinna. Hon dukar fint på köksbordet, hon tänder de små värmeljusen, och det nybryggda kaffets doft skapar tillsammans med den gamla köksklockans tickade en hemtrevlig och värmande känsla. Bekvämt tillbakalutad sitter hon där på den gamla kökssoffan med benen upplagda på en stol. Förnöjsam som få doppar hon sin kaka och bulle i kaffet. Hela hennes kropp och ansikte andas förnöjsamhet. Den här stunden är hennes, där, just där, njuter hon som allra mest.
Nu när hon gått i pension är det risken stor att du som läser mina rader kommer att få återkommande rapporteringar om hennes bullbaks iver i mitt skrivande. Receptsamlingen har utökats de sista månaderna. Nu i dagarna har hon bestämt sig för att vi ska också äta hembakat matbröd.

Till helgen kan vi läsa om hur Jesus säger om sig sig själv att han är ”Livets bröd”.
Jesus gör ett matunder av fem korn bröd och två fiskar. Han välsignade det lilla så att det räckte till femtusen män förutom kvinnor och barn. Jesus ville med matundret att folket skulle se och förstå att det var Gud som handlade med dem.
Han förklarar för folket och lärjungarna att han är livets bröd som ger hela världen Guds energi.
Paulus talar om Guds kraft och styrka i Efesierbrevet 1, med orden som, makt, styrka och kraft. Det står Guds dynamis, kratos och Guds energeia. På ren svenska blir det, Guds dynamit, Guds energi, Guds kraft. Guds väldiga styrkas energis kraft var utgjuten över Jesus. Denna kraft denna energi finns också i hans församling i dag genom den heliga Ande.
Till helgen kommer många församlingar att fira brödets söndag med en mässa, där livets bröd ska delas ut till alla som vill ta emot. I brödet och vinet finns Jesus närvarande med Guds väldiga styrkas energikraft.
Frugan delar ofta sina kakor och bullar på mitten för att spara till nästa fikastund eller också ger hon mig den andra delen. Det vi gör i nattvardens brödsbrytelse det är att vi delar på ett och samma bröd.
Prästen säger: ”Brödet som vi bryter är en delaktighet av Kristi kropp.” Då svarar församlingen. ”Så är vi, fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd.” I detta mysterium finns det obeskrivbara av Guds närvaro. Gud är närvarande, en inre ro och vila infinner sig ofta för mig vid dessa stunder. Där, just där, är Guds stund med mig.
Allt gott

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Jungfru Marie bebådelsedag

Guds mäktiga verk

Vilken underbart duktig tjej Hanna Öberg är. OS guld för ett år sedan nu Europamästare och Världsmästare i skytte. Jag ger henne all min beundran och respekt för hennes idrottsliga prestation, men det som gör mig mest imponerad, det är att hon och Carlotte Kalla har tackat nej till lockande anbud från olika speloperatörer som vill använda deras namn i sin marknadsföring.

Det vittnar om en stark integritet och ett stort och varmt samhällsansvar, eftersom spelberoendet ökar lavinartat i vårt samhälle i dag behöver vi sådana profiler som Hanna och Carlotte. Personer som är framgångsrika i sitt gebit och vågar stå upp mot de starka krafter som vill förslava oss under spelmissbruket, de är viktiga samhällspelare. Det gör ju inte saken sämre att de båda tävlar för Piteå. Jag har suttit framför TV;n och bett för dem och lidit med dom när de gått dåligt och gråtit en skvätt av glädje när det gått bra.
Skidskytten Sebastian Samuelsson är likaså en kille som har fått min respekt och beundran på grund av att han vågar stå upp mot doping. Trots hotfulla kommentarer och till och med mordhot forsätter han sin kamp mot dopingen. En annan som också har gett mig ett hopp för vår ungdom, är den sextonåriga Greta Thunberg som fått med sig en hel värld av ungdomar till att protestera mot vårt sätt att exploatera vår värld. Tidningarna talar om en klimatångest som drar fram bland de uppväxande släktet. Många unga känner igen sig i det Jesus talar om skulle ske inför den sista tiden, nämligen som det står i Lukas 21:25ff. ”På jorden skall hedningarna gripas av ångest och rådlöshet vid havets och vågornas dån. Människor ska förgås av skräck i väntan på vad som skall komma över världen.”
Jag känner framtids tro för vårt unga släkte i dag. Det finns en villighet till att ta ansvar för sitt eget och andras liv. Jag tackar Gud för sådana som vågar gå emot de starka kommersiella krafter som ligger bakom den hänsynslösa exploateringen av vår jord, doping och spelmissbruk.

När jag läser helgens texter om en ung flicka som får ett uppdrag av Gud att bli mor till världens frälsare, då har tankarna kommit till mig om vad som är att ta ansvar.
Den unga Maria gick in under ett ansvar, en livsuppgift. Dåtidens skvallerpress i Nasaret pratade i stugorna och på torget att Maria var med barn. Var Josef pappan eller någon annan, kanske ryktesspridarna funderade. Det var inte någon framgångs saga som Maria gick in i. Att bli kallad äktenskapsbryterska, att höra människor tala illa om hennes son, att höra folket ropa, korsfäst, korsfäst, att följa sin son till gravens vila. Var fanns då Gud i allt detta. Men hon skulle också få uppleva glädje i att höra från sin släkting Elisabeth. ”Välsignad är du mer än andra kvinnor”. Hon fick se sin son bota sjuka, uppväcka döda, predika ett nådens evangelium till världen, hon fick uppleva hur hennes son uppväcktes i från det döda och höra honom säga att han ska komma tillbaka en dag på skyarna.
Hon tog sitt ansvar i det att hon var lydig den kallelse hon sagt ja till. Hon svarade ängeln ”Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt.” Trettiotre år senare säger hennes son detsamma mitt i sin ångest och kamp. ”Ske din vilja Fader inte min”.
Hanna, Carlotte, Greta och Sebastian visar genom sitt ställningstagande att de står upp för att medmänniskorna ska få ett rättvist och drägligt liv.
Det är en stor framgång att vinna VM medaljer men den största framgången i livet det är att dö bort ifrån sig själv för att andra ska få liv.

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Andra söndagen efter fastan

Den kämpande tron

” Det är aldrig för sent att ge upp”! Det var min vän Martin som citerade komikern Ronny Eriksson.
”Visst har det varit så i mitt liv, att jag flera gånger tänkt att ge upp allt vad tro och kristendom är!” Min gode vän Martin, har genom olika olyckor drabbats oerhört hårt. Från det att han varit aktiv i en kyrka, och en framgångsrik säljare, till att nu inte kunna utföra något alls på grund av ständig smärta i axlar, nacke och rygg.

Martin och jag satt häromdagen och pratade om att bli ställd åt sidan och leva med ständig värk i kroppen. Min telefon visade med röd stil under missade samtal att Martin hade ringt. Jag ringde upp honom för att höra vad han hade på hjärtat, samtidigt hade jag den kommande söndagens texter framför mig som talade om, ”den kämpande tron”. Det fans en baktanke i mitt huvud om att intervjua honom om hans andlig ”status” just nu.
Jag ställde frågan till honom om jag kunde använda vårt samtal till ett underlag för den krönika som du just nu läser.
- Naturligtvis kan du få göra det, om det kan vara till hjälp för någon, sa han.
Som vanligt delade vi lite skämtsamt olika saker som hänt och kuliga minnen. Komikern och underhållaren Ronny Eriksson kom på tal och i hans garderob finns många festliga citat, som vi delade med varandra. Martin berättade om en konsert där han suttit med som lyssnare, där Ronny i ett sammanhang hade sagt, som den pessimist konsult han är,”Det är aldrig för sent att ge upp!” Martin citerade Ronny med ett skratt och samtidigt med en underton av besvikelse, till Gud, och till hela vårdapparaten,
”Det är aldrig för sent att ge upp!”
Martin ramlade för många år sedan från en stege rakt ner i asfalten och fick en whiplashskada, bara något år senare blev han påkörd bakifrån inte bara en gång utan två gånger. Allt efter åren gått har han sökt läkare och nervspecialister men ingen har kunnat hjälpa honom. Han har ropat till Gud om helande för sin kropp. Själv har han erfarenhet av att Gud kan hela människor eftersom han själv har lagt sina händer på människor och sett dem helade. Men själv får han ingen bot. ”Jag har ställt mig frågan gång på gång varför Gud, varför hör du mig inte??” ”Verkligheten är ju den, att alla blir inte helade”, sa han till mig med en stor besvikelse i rösten. Martin berättade att han varje dag i någon mån brottas med Gud omkring dessa frågor.

I helgens texter möter vi bland annat Elia som i sitt liv fått uppleva Guds kraft genom att han nedkallade eld ifrån himlen uppe på berget Karmel. Där bad han om regn och fick bönesvar han fick vara med om hur Gud talade till honom i den stilla susningen osv. Elia hade varit med om mäktiga saker som Gud hade gjort när han gick på det ord som Gud hade gett honom att lita till. Hela hans liv var fylld av övernaturliga händelser, men i helgens text, sätter han sig ner och önskar sig döden. Matteus berättar om en kvinna som förföljer Jesus och lärjungarna med ständiga rop om förbarmande men Jesus verkar ignorera henne. Men till slut får hon höra,
”Kvinna din tro är stark, det skall bli som du vill”.
Bibeln är full av liknade människor som i helig trots griper efter Guds löften.
Det kan ses ibland för oss som att livet inte är rättvist och vi tänker bara tankar om att ge upp.
Martin talade ut sin besvikelse över sin situation, samtidigt som han aldrig har släppt taget om Jesus. Kanske han, liksom du som lever i samma situation, får höra från Jesus.
”Kvinna och Man, din tro är stark, det ska bli som du vill.”

En skön helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Första söndagen i fastan

Prövningens stund

Telefonen ringde i torsdags, jag möttes av en kvinnlig röst som lät pigg och glad. ”Hej Gösta! Jag vill bara tacka dig för de krönikor du skriver i gratistidningen, men har du kollat upp fakta omkring de berättelser du delger dina läsare.”
Den vänliga människan som ringde mig hade kollat upp min berättelse från boken, ”Det är aldrig kört”. Jag erkände att jag själv inte hade kollat upp sanningshalten i berättelsen omkring de sjuåriga tvillingparet som delade blod med varandra efter en bilolycka. Det ringde en varningsklocka i hennes huvud när hon visste med sig att man måste vara myndig i Sverige för att få kunna ge blod. Kvinnan som ringde tog därför kontaktat med författaren, Kristina Reftel, av henne fick hon uppgiften att de berättelser som hon samlat i denna lilla bok var berättelser hon hämtat från nätet, och från alla världens hörn. Författarinnans uppfattning var att berättelsens sanningshalt, den var av ordinär betydelse, hon menade att själva sensmoralen i berättelsen var det viktiga. Det är väl också så som jag har tolkat hennes bok.

I förra veckans Piteå Gratistidning fick Ronnie Lundgren stor plats för att delge sin uppfattning av hur Piteåtidningen har förvägrat honom att ge svar på tal mot de vilseledande anklagelser som han menar att PT angripit smärtläkaren Tomas Ekström för. Jag har ingen uppfattning för eller mot, men det jag tycker är viktigt, det är att det som skrivs i tidningen ska vara ”sant och relevant”, för att citera en tidningsman.
Därför är jag ytterst tacksam när någon läsare hör av sig och vill korrigera mina inlägg.
Orden ska prövas och jag hoppas att ni som läser mina rader hör av er om det är något som ni funderar över.

Prövningens stund är rubrik för söndagen som kommer. Texterna ger oss en inblick i hur Jesus prövas inför det som komma skall.
Att pröva sanningen är viktigt i sann journalistik, att pröva Guds ord är också viktigt. Jesus är sann i sitt rop från själens djup, när han i Getsemane svettas blod i sin ångest över vad det är som han ska genomleva.
”Under sitt liv på jorden uppsände Kristus med höga rop och tårar, enträgna böner till den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd därför att han böjde sig under Guds vilja”. Hebreerbrevet 5:7
Jesus var sann i sina känslor av skräck och ångest inför alla hemskheter som han visste att han skulle bli tvungen att utstå. Han var sann när han bland sina lärjungar, grät och ropade, ja han var sann hela vägen upp till korset, där han full av ångest och rädslor ropade ut, ”Min Gud min Gud varför har du övergivit mig.” Att vara sann är viktigt i den kristna tron. Att vara sann mot sig själv och mot medmänniskan och mot Gud. Vi har ju ofta i de kristna sammanhangen fått höra att vi är falska, därför att vi visar upp ett ansikte i kyrkan och ett annat utanför kyrkan.
Fastan är en tid av botgöring då vi påminns om Jesu smärtsamma väg upp till Golgata för vår frälsnings skull. Men det är också en tid då vi avstår från vårt eget för att vår medmänniska som går bredvid oss ska få ta del av den befrielse som finns i Jesus Kristus.
Att pröva Guds ords sanningshalt är en del av det som varje kristen bör göra.
En kvinna fick frågan om varför hon skrev, vid vissa ställen, i sidomarginalen i sin bibel, PE. Hon förklarade att orden PE betydde för henne, prövat och erfarit. Miljoner människor har prövat Guds ordet och erfarit att det håller att leva och dö på.
Var alltså inte rädd för att pröva sanningshalten i det du läser.

Allt gott. En trevlig helg önskar jag dig
Gösta Degerman

Fastlagssöndagen

Kärlekens väg

”Kommer jag att börja dö nu på en gång?”
Det var sjuårige Fredrik som uttryckte sin rädsla, han låg på operationsbordet, med en kanyl i sitt armveck, för att lämna en påse blod till sin tvillingsyster som skadats vid en trafikolycka. Fredriks mamma och hans tvillingsyster Cecilia hade blivit påkörda av en buss, och låg nu allvarligt skadade på sjukhuset.

Den här berättelsen finns i en bok som heter, ” Det är aldrig kört” av Kristina Reftel. Köp den gärna eftersom den boken innehåller många tänkvärda små levnads berättelser.
Berättelsen om tvillingarna Fredrik och Cecilia berörde mig på djupet när jag läste den för några år sedan. Pappan hade frågat Fredrik när de var på väg till sjukhuset, om han ville ge blod till sin syster. Eftersom de var tvillingar hade de samma blodgrupp, Cecilia hade tappat en hel del blod vid olyckan.
När Fredrik låg på operationsbordet med en kanyl i armvecket, och sköterskan hade tappat en påse blod från honom, för att ge till sin syster. Det är då som Fredrik säger, ” kommer jag att börja dö nu på en gång”. När man är sju år är det inte så säkert att man har full koll på hur mycket blod man har i sin kropp.
Fredrik var beredd att ge sitt blod och dö för sin syster.
Fredrik visade vad verklig kärlek är. Han var beredd att dö för att hans syster skulle kunna få leva.

Helgens texter talar om hur vägen till korset är en väg till räddning för en hel värld. Hur Gud i Jesus Kristus går in och offrar sig själv för alla människor i alla tider, från evighet till evighet.
Under fastetiden följer vi Jesus på kärlekens väg som leder fram till korset. Jesus våndades och svettades blod av ångesten i Getsemane inför det han visste skulle komma.
Till skillnad från lille Fredrik, visste Jesus att hans blod skulle inte bara ge EN människa liv, utan en hel värld skulle få ta del av hans försoningsblod.
I den gammaltestamentliga texten läser vi hur en modig Judisk flicka, drottning Ester, en flicka som levde långt från sitt hemland, går in till kungen, trots att hon visste att om kungen inte lyfte sin spira mot henne skulle hon dö. Hon säger till sina Judiska vänner att de ska be för henne, ”Är jag förlorad, så är jag förlorad,” säger hon innan hon går in till kungen för att be för sitt Judiska folks överlevnad. Hon blev bönhörd och än i dag firar Judarna en fest till hennes ära. Den kallas för Purim festen som i år firas den 21 mars.
Paulus skriver i episteltexten att,
”Gud vår frälsare vill att alla människor ska bli räddade.”
Det är alltså Guds vilja att alla människor ska få ta del av den kärlekens väg som Jesus gick för alla människor. Han är den som Paulus skriver om, som ständigt står inför Fadern och ber för dig och mig.
Vi har en förebedjare som vädjar för oss, inför Guds tron. Han som står där har inte bara tömt en påse blod över mänskligheten, över dig och mig, utan i sin kropp har han försonat oss med Gud.

Det har hänt något i världshistorien som påverkar dig och mig i dag.
Lille Fredrik kunde rädda sin syster med en påse blod.
Jesus har räddat en hel mänsklighet genom sitt blod.
Hans väg upp till Golgata till lidande och död, kallas därför Kärlekens väg.

En skön helg önskar jag dig.
Gösta Degerman

Senast uppdaterad 190415